Sopranen Smil

2012-01-30T00:19:00.000+01:00

Idag var vi och firade min fina mormor som fyller år.

Min mormor är den bästa mormodern jag vet. När jag blir gammal ska jag också bli lika gullig, rar och positiv som hon är nu.

Fit for fight som en TV-spelsgubbe

2012-01-07T23:23:00.000+01:00

Min kompis N lärde mig att spela TV-spel där man skjuter och slåss idag. Tekken och så nåt spel i en postapokalyptisk värld där man slåss mot zombies. Observera att jag var ett sånt där barn som bara tittade på när andra barn spelade TV-spel så jag är liksom ganska oerfaren på området. Jag brukade alltid ge upp rätt snabbt när jag märkte att jag inte kan styra gubbarna, men idag gav jag inte upp ändå. Men det intressanta var att jag själv rörde mig, hoppade och studsade nästan mer än gubben på TV-skärmen. "Hjälpte till från soffan" så att säga. Ni förstår? Om det inte räcker att trycka hej vilt på alla knappar på spelkontrollen hela tiden så måste man ju hjälpa till med hela kroppen! Lite samma idé som när man tittade på Gladiatorerna på TV i sin ungdom och hejade på någon genom hinderbanan. Det gick ju alltid mycket bättre för dem om man satt på helspänn och hoppade till lite i soffan när de kom till något extra krävande moment (inbillade jag mig, i alla fall).

Jag förstår inte varför vuxna klagar över att barn blir så lata och försoffade av att sitta inne och spela TV-spel? Man får ju massor av motion av det! Jag fick en rejäl adrenalinkick av allt fajtande och blev t.o.m. trött och fick lov att ta en vätskepaus... Eller vad menar folk? Försvinner det här beteendet så snart man lär sig trycka på rätt knappar vid rätt tillfällen? :)

Dagens outfit

2012-01-06T19:23:00.001+01:00

Vissa bloggare brukar ju lägga upp "dagens outfit" och förklara vilka kläder de har på sig idag. Av någon anledning tycker jag att sån onödig information är lite skoj att läsa ibland. Vet inte riktigt varför. Kanske för att det kan inspirera om det är snyggt. Hursomhelst! En sak som imponerar mig litegrann är att bloggarna alltid kommer ihåg exakt var alla kläder de har på sig kommer ifrån. Det gör inte jag med alla mina kläder. Det kanske är för att modebloggare faktiskt följer trender, shoppar ofta och bara har nya kläder på sig på bilderna? Då är det ju inte så svårt att minnas. Men... bara för det så tänker jag utmana mig själv och försöka ange ursprunget till alla kläder jag har på mig idag! Eftersom det ju är lika bra att göra det hela ordentligt, så börjar vi med en jättearrangerad bild i spegel-pose:

Sisådär! Nu ska vi se...

Hårband - Glitter, tror jag
Tröja med blixtlås - Köpt i högstadiet, sannolikt i Motala, ingen aning om butik
Svart tröja under - Knyckt från spexlokalen i samband med städning
Klänning- H&M
Strumpbyxor - någon vanlig klädbutik, sannolikt H&M eller Lindex
Underkläder - kommer inte ihåg vilka jag har idag... fast ja just det, det brukar de inte ha med, så jag slipper den. Ha!

Inte så illa för att vara jag? Men jag fick tänka ett tag!

PS: GIMP har en funktion som gör ett litet glitter där kamerablixten kommer. Det var så töntigt att jag inte kunde låta bli att använda det. :) DS

Mmm, det luktar kaffe!

2012-01-06T16:40:00.000+01:00

Nu tänker jag underhålla min vän som sitter intet ont anandes och pluggar mitt emot mig och tycker att jag borde uppdatera min blogg. Särskilt lägga in nya bilder. Hon tror säkert att jag plötsligt har fått tillbaka pluggenergin och sitter och skriver så tangenterna glöder på min MTI-rapport som jag nästan är klar med och borde göra klart just nu, men ack så fel hon har. ;)

Nu har jag ju inte kameran med mig så jag kan inte ta kort på oss och det vi gör nu, därför för det bli en fin julbild i stället. Mysig, va? Den är tagen med min nya julklappskamera (tack mamma, pappa, Perka och Ann!).

Rubriken, ifall någon mot förmodan undrar, syftar till att jag dricker kaffe just nu och att min andra pluggkamrat för idag påpekade att det luktade kaffe när han kom in i rummet. Det andra syftet med rubriken är att det blir så mysig stämning om man skriver om kaffe och så har levande ljus på bilden samtidigt. Eller hur? Levande ljus är ju världens mest mysfaktor-framkallande grej och så är kaffe gott! Sådetså. Dessutom blir man hyper om man dricker för mycket kaffe och det är roligt!

Nu sa min kompis att jag borde lära mig en massa nya låtar på piano. Hon försöker nog ge mig nya studieflyktsmedel nu när jag inte har spexet längre.

Nä, nu är det bäst att jag slutar. Ni ser ju hur illa det går om man bloggar utan att ha något att skriva om. Men håll med om att det var ett bra försök! :)

Kram kram!

Sluta säga så

2011-11-27T02:45:00.001+01:00

Sluta säga att jag visst kommer hitta kärleken. Sluta säga att jag är så fin och bra att jag alldeles säääkert kommer att hitta någon att leva resten av mitt liv med. Alla säger så. Men ni kan inte säga så, för det är bara tomma ord. Ni kan faktiskt inte veta om det ni säger är sant, om det verkligen finns någon som vill leva med mig.

Det finns bara en sak som kan få mig att tro på att det finns en snäll, trevlig och älskvärd person därute som älskar mig och vill leva resten av sitt liv med mig, och det skulle vara att någon friar till mig. Allvarligt. Det är ju så. Det enda som kan försäkra mig att någon vill vara min livskamat är att den personen helt enkelt träder fram och säger "JAG vill!" Jag har redan fått så många "någon annan vill säkert" att det står mig upp i halsen och får mig att må illa, hur välmenat det än må vara. Du tänker kanske "Malin är så snäll och bra, det är klart hon hittar en partner, men just JAG är inte intresserad av henne av den eller den anledningen". Jaha. Men tänk om alla i världen känner precis som du då? Att "Malin är fin och bra, men inte för MIG"... Ni fattar hur jag menar. Om du inte vill vara tillsammans med mig, kom då inte och svär på att det finns någon annan som vill det.

Sluta säga att jag kommer att hitta någon. För det vet du ingenting om och jag orkar inte höra den hemska klyschan en gång till. (Jag menar inte att kritisera någon särskild person, det vore ju oartigt att kritisera någon för en mening som egentligen är välmenad. Dessutom är det så många som någon gång har sagt de där orden till mig att jag inte ens kommer ihåg vilka av mina läsare som har sagt dem. Det spelar heller ingen roll.)

Den dag jag ligger på min dödsbädd och har varit lyckligt gift/sambo i många år, DEN dagen, DÅ kan du få säga "vad var det jag sa". För det är först då du kan VETA att jag faktiskt hittade en livskamrat att dela resten av mitt liv med.

/Ledsen

(Ja, jag vet att man kan vända på det. Ja, jag vet att jag inte heller kan veta att jag INTE hittar någon. Men det känns som en snöbolls chans i helvetet att den personen finns och att jag skulle träffa den innan jag dör. Enligt min erfarenhet hittills har ju ingen som jag gillar velat ha mig. Särskilt länge i alla fall. Varför skulle det bli annorlunda nästa gång?)

Amerikanska avigheter, bastanta blåbärsträd och svensk skönsång

2010-12-02T15:11:00.014+01:00

Jag drömde i natt att jag reste till USA. Vi var ett helt gäng spexare som åkte tillsammans, alla skulle gå på Erik och Jills bröllop. Det var ingen passkontroll i Sverige, så först när vi hade landat i USA och satt på en flygbuss som skulle ta oss till den amerikanska tullen upptäckte jag att jag hade glömt både mitt pass, mina pengar och allt annat viktigt i Sverige! Jag kom också ihåg att jag hade glömt att fylla i ett formulär som Pär berättade om, som intygar att man inte är terrorist eller liknande. Jag berättade panikartat för de andra på bussen att jag hade glömt allt detta och frågade om någon visste vad som skulle hända nu, men de ryckte bara oengagerat på axlarna och sa att de inte visste. Jag insåg förfärad att jag nog skulle bli tvungen att åka hem igen och missa bröllopet, men innan något mer hände så vaknade jag, eller så övergick det till en annan dröm (jag drömde tre saker i natt, men minns inte ordningen på dem).

I en annan dröm var jag på en ö i Vättern, det var sommar och jag plockade blåbär. Men blåbären växte inte bara på vanligt blåbärsris, utan även i höga träd. Det var rätt speciella träd, de hade grå stammar ungefär som vanliga träd, men de långa hängande grenarna och kvistarna liknande blåbärsris med sina pyttesmå gröna löv. Blåbären var saftiga, ganska stora men inte onaturligt stora och växte som i klasar. Jag reagerade på att blåbären växte på träd, det är ju lite ovanligt, men jag antog till sist att träden bara var vanligt blåbärsris som växt sig ovanligt högt. Förutom att plocka blåbär hade jag även fått i uppdrag att hitta en speciell liten grop i marken på ön. Jag kände till just den gropen sedan innan eftersom jag och min syster hade gömt en PET-flaska innehållande en hemligt meddelande där en gång när vi var små och var där med familjen. Jag hittade gropen, som låg under en tjock trädrot, men nu var den tom. Jag förstod aldrig riktigt varför jag skulle leta rätt på gropen, så jag lämnade den utan vidare begrundan och fortsatte med blåbärsplockningen i stället.

I den tredje delen av drömmen som jag kommer ihåg stod Jill och jag och pratade framför min badrumsspegel här hemma i Linköping. Badrummet såg ut precis som i verkligheten (vilket ju inte alltid är fallet i drömmar) och jag minns inte riktigt vad Jill och jag gjorde där men jag tror att vi gjorde oss iordning inför någon fest, sminkade oss och så. Det jag däremot minns markant är att Jill sjöng en liten bit av en av Holgerspexkörens a cappella-omstarter från i år ("Oidipus är galen" på melodin Octupus's Garden). Hon sjöng den jättefint och på imponerade perfekt ren svenska. Hon bad mig sedan att rätta hennes svenska uttal i låten "eftersom hon ville bli bättre" men jag fick lov att ärligt säga att jag inte kunde, jag kunde inte höra på hennes uttal att hon inte var svensk.

Det är nog vad jag minns från i natt. Sicka grejer hjärnan har för sig när man sover. ;)

Trädtelingar, tonårstro och taggade tacktal

2010-11-07T02:31:00.020+01:00

En mental coach som jag träffade ett tag sa att människan, liksom träden, består av "årsringar". Varje år får man en ny årsring, men alla ens "gamla" årsringar, dvs. alla yngre versioner av en själv, finns också kvar där under ytan någonstans och dem måste man kunna umgås och samsas med. Det ligger nog något i det - man har ju kvar sina yngre jag på något sätt i form av minnen och erfarenheter som har format en till den man är idag.

Hursomhelst. På tal om att umgås med sina yngre jag, så har jag tänkt en hel del på hur glad jag måste ha gjort mitt 19-åriga jag nu på sistone. Ni vet, den lilla blyga, pryda Malin som just börjat på universitetet. Inget ont om henne, hon var bra på många sätt - härligt naiv och med en ganska enkel syn på livet och relationer mellan människor. (En kyss betydde t.ex. att man är kär. Sade någon, vem som helst, att man passar för en viss uppgift så var det sant. Sade någon tvärtom så var det också sant... Med den livssynen kan man bli rejält förvirrad ibland, som ni kanske förstår, men är man ung och oerfaren så är man. ;)) Hon var nyfiken på sin framtid och tyckte att det var rätt spännande på universitetet med alla nya människor och upplevelser. Men mitt 19-åriga jag kände sig som en liten grå mus. Hon ville gärna synas och höras, men visste inte riktigt hur man gjorde. Hon hade svårt att ta för sig och kunde inte riktigt tro på att andra tyckte om henne eller att hon var bra på något. Hon såg upp till alla som var så duktiga att de fick stå på scen i spexet och fascinerades av att dessa människor inte i gengäld verkade se ner på henne.

Om jag kunde resa bakåt i tiden och tala om för mitt 19-åriga jag, att om fem år kommer hon att stå på scen med Holgerkören för tredje gången, tillsammans med riktigt duktiga människor, och få höra att hon strålar av energi och scenkåthet när hon står där... och efteråt skulle andra säga att hon är bra... och att hon samtidigt kommer att vara med i en teatergrupp, få stå ännu mer på scen och att regissörerna ska skriva in fler repliker åt henne i manus bara för att de tyckte att det gick bra... ja, då skulle hon nog inte riktigt tro mig. Men jag tror ändå att det skulle värma henne och tända en låga av hopp hos henne... och tanken på detta värmer faktiskt mitt nuvarande 24-åriga hjärta.

Se där ja, nu fick ni kanske veta lite mer om mig. Det är ju inte varje dag man öppnar en yngre version av sitt hjärta mitt ute på bloggen såhär, men idag kändes som en bra dag (natt) att göra det. Jag kan passa på att samtidigt sända ut ett kollektivt tack till alla er som har känt och umgåtts med mig någon gång under mina universitetsår (eller kanske t.o.m. tidigare) och som på något sätt kan ha påverkat mig och min syn på mig själv. Jag är så grymt mycket bättre idag. Eller känner mig så i alla fall.

Tack. Ni är bäst.

Premiärfjärilen

2010-10-30T13:32:00.008+02:00

Premiärfjärilen, även kallad teaterfjärilen (Lepidoptera theatrum) är en sällsynt men mycket välkänd art i världens fauna. Den förekommer över hela jordklotets yta och är "sällsynt men välkänd" i betydelsen att man sällan ser en premiärfjäril, men man kan desto oftare känna dess intensiva vingslag. Premiärfjärilen är ett flockdjur och förekommer oftast i stora svärmar i magen på människor som snart ska framträda i teateruppsättningar, konserter, studentspex, musikaler eller godtyckligt sammanhang där man beskådas av ett stort antal personer och samtidigt förväntas prestera på något sätt. Ju högre prestationskrav, större publik och nipprigare offer, desto större fjärilssvärm. Dess livslängd som fjäril är kort, oftast mindre än en dag då den i regel kommer ur sin puppa den dag då framträdandet äger rum för att sedan försvinna spårlöst i det ögonblick då framträdandet börjar.

Hur premiärfjärilen egentligen fortplantar sig och kommer in i folks magar är en ännu olöst gåta, men man tror att dess ägg svävar omkring i luften likt flygande mikroorganismer och att de känner av och söker sig till människor som repeterar inför framträdanden. När exempelvis sångaren tar en andningspaus i sången, smiter ägget in och förökar sig därefter i många exemplar. Dessa lever ganska obemärkta som larvar och puppor i offrets maggrop fram till premiärdagen, då de alla samtidigt kommer ut ur sina puppor och börja fladdra hejdlöst. De lägger även nya ägg som offret intet ont anandes andas ut under sitt framträdande och äggen flyger iväg för att leta nya offer. När premiärfjärilarna har lagt sina ägg och föreställningen börjar dör de alla hastigt. Detta plötsliga döende kliar sig forskarna förbryllat i huvudet över, men man kan ju inte veta allt.

Apropå ingenting så har Holgerspexet premiär i kväll kl 18.00 på Forumteatern. :)

Skaffa ett liv ... eller ett o-liv

2010-07-06T21:44:00.004+02:00

Jag har en olivburk hemma med texten "Noga utvalt sedan 1978" på locket. Goda och fina oliver är det, men är det bara jag som tycker att det verkar lite väl överambitiöst att ha suttit ända sedan år 1978 och valt ut vilka oliver som ska ligga i min olivburk år 2010? :)

Glädjeämnen

2010-05-11T23:35:00.005+02:00

Jag har ett dokument på min dator där jag listar saker som är trevliga och/eller på något sätt gör mig glad (utan inbördes ordning). Hittills ser listan ut såhär:

Kramar
Massage (både att ge och få)
Äta nybakat bröd, som fortfarande är varmt från ugnen.
Varma sommardagar
Färska bär som man plockar själv
Första vårdagen då man inte behöver ta på sig jackan
Första cykelturen på torr asfalt på våren
Sitta och fika och filosofera med en vän
Årets första blommor
Vackra solnedgångar/soluppgångar
Utsikt över vackra landskap
Sjunga
Vissa färger, t.ex. om någon har något härligt färgstarkt på sig.
Rita någonting som man blir nöjd med
Umgås med spexare
När man just haft ett riktigt produktivt manusmöte, eller gjort något annat produktivt.
Baka
När man vaknar och märker att det är fint väder ute.
Ljudet av fallande regn.
Doften av Vättervatten i håret när man just har badat.
Tvål som doftar geléhallon (jag hade en sån en gång).
Komplimanger
När man tittar sig i spegeln och känner sig snygg
När man får saker gratis, särskilt om det är oväntat.
Se på spex, särskilt om man får festa med spexarna efteråt.
Bra musik.
Nattpromenader
När man skriver ett gyckel, en manustext eller något annat och det bara flyter på, man har massor av inspiration.
Doften av grillrök. Det är somrigt.
Ligga på en gräsmatta och titta upp på molnen.
Vara på sjön.
Den friska luften och doften av våt asfalt när det just har regnat

Känn dig fri att fylla på! Vad gör dig glad?

Supersnälla SilverSopranenSmil?

2010-04-18T16:22:00.005+02:00

Jag är en snäll flicka. Lite för snäll ibland. För er som är lite barnsliga som jag och har koll på barnprogram så känner jag mig faktiskt ibland som Supersnälla Silversara i fjolårets julkalender Superhjältejul. Men gemensamt med henne har jag också en såndär superkraft som gör jag ibland kan förvandlas till en riktigt supersur satmara. Det är bara det att den kraften sitter väldigt långt inne hos mig och kommer fram väldigt sällan. Jag är inte speciellt lättretad och blir jag lite arg kan jag behärska mig. men någonstans finns det en gräns där det faktiskt slår över. Jo. De som inte har varit med om det tror mig inte när jag säger det, men de som ser det blir i regel rädda...

Inte ens jag kan vara snäll och fin jämt.

Vårvinterväder och shoppingräder

2010-03-10T16:19:00.002+01:00

Jag ska på födelsedagsmiddag hos tvillingarna Lundén/Obinwa på fredag, så idag har varit på stan och införskaffat lite hemliga presenter. :) Jag köpte även en cykelhjälm (till mig själv), ett inköp jag har tänkt göra i evigheter men skjutit upp. Men nu är det gjort i alla fall! En gråvit blev det, av sportig typ.

Det är jättefint väder idag! Jag tog till och med på mig vårjackan inför min tur på stan och det funkade! Lite kallt i skuggan, men helt okej. Hoppas det blir vår nu. På redigt. Jag kan klara mig utan dessa snödrivor och is på vägarna.

Nä hörni, nu ska jag slå in hemlon!

Kram!

Internationella kvinnodagen

2010-03-07T15:10:00.003+01:00

... är det i morgon. Lite intressant att det i dagens samhälle, där alla är måna om jämställdhet, bara finns en internationell kvinnodag, tänkte jag nyss. Om det ska vara riktigt jämställt och rättvist borde det väl finnas en internationell mansdag också? Sen surfade jag lite på nätet och fann att en sådan dag faktiskt finns: http://sv.wikipedia.org/wiki/Internationella_mansdagen. Fast den är visst inte en av FN:s internationella dagar.

Fast vid närmare eftertanke får jag känslan av att det är lite onödigt att varje kön har en egen dag. Det känns som att man bara delar upp män och kvinnor i olika läger, på något sätt. Kanske vore det bättre med en gemensam jämställdhetsdag då man uppmärksammar orättvisor åt bägge håll? Vad tycker ni?

Flit, fika, och ett flippat festfotografi

2010-03-06T17:42:00.007+01:00

Det är mysigt ibland, att gå på stan och fika ensam. Idag åt jag semla och kaffe på Café Gyllen. Påtår på kaffet ingick, och precis när jag tänkte att nu vore det trevligt att fylla på koppen litegrann, såg jag att en kvinna vid bordet intill hade hämtat kaffekannan och börjat hälla upp åt de andra vid sitt bord. "Så smidigt att kaffet redan är häromkring", tänkte jag, så jag bad damen att skicka vidare kaffekannan till mig, så kunde jag gå tillbaka med den sen. Men i stället hällde hon upp kaffe åt mig också och gick tillbaka med den själv. Det var väl gulligt gjort av en vanlig cafégäst som inte känner mig? :)

Oj, vad mycket jag låter som en tant nu. Det är nästan så att man kan tro att jag ser ut såhär:

Men det gör jag inte. Bilden är tagen på en spexfest då jag var utklädd till pensionär, och till vardags brukar jag se ut ungefär som på bilden längst upp fast med glasögon och lite brunare hår. (Som tjejen till vänster alltså, inte som den gröna draken! Den är där bara för att det är snyggt.)

Idag jobbade jag kl 06-13 och har varit ledig hela eftermiddagen! Jag har jobbat så mycket på sistone att en ledig eftermiddag utan något inbokat känns nästan som en hel ledig dag. I morgon jobbar jag också förmiddag, så då blir det precis som idag, och på måndag jobbar jag eftermiddag. Då får jag sovmorgon i stället, det var *riktigt* längesedan! Ock håll i er, på tisdag och onsdag är jag LEDIG! Helt ledig! Två dagar i rad med hur lång sovmorgon jag vill och utan något inplanerat annat än tvättid, tango och yoga. Underbart, jag ser verkligen fram emot tisdag och onsdag. Hoppas att solen visar sig som idag då också, promenader i solsken ger mig ny energi. Jag har haft en period med så mycket jobb, lite sömn och mycket oro att jag börjar bli trött och sliten. Oron är obefogad (förmodligen), så den jobbar jag på att bli av med och jobbet lugnar sig, som väl är, tillfälligt i nästa vecka. Det är inte klokt vad mina kollegor är sjuka hela tiden. Tur att de har en sån klippa till timvikare. ;)

Nä, nu ska jag laga kvällsmat! Sen ska jag ha en fortsatt skön kväll innan jag måste gå och lägga mig.

Hallonbakelser

2010-01-31T17:43:00.002+01:00

Idag har jag bakat sånahär. Gott. Smakar mycket hallon. (Jag lyckades inte få någon riktigt bra bild på dem, men den här får duga!)

Så genomskinligt

2010-01-02T11:16:00.012+01:00

Jag läste en artikel på Corren.se häromdagen, där de skrev att vissa flygplatser kanske kommer att börja använda en skanner som ser genom kläderna på folk. Anledningen var ett attentatsförsök på juldagen där en resenär gömt sprängmedel i kalsongerna. Det blir visst bara mer och mer komplicerat det här med flygplatskontroller, alltid en massa nya grejer som ska förbjudas och kontrolleras. Varför inte bara bestämma att alla alltid ska resa nakna och utan handbagage? Det vore om inte annat en rolig syn... Och man måste ha utsläppt hår såklart, eller allra helst vara flintskallig, så att man inte kan gömma förbjudna prylar i någon snitsigt fluffig frisyr. Dessutom kan ju hårnålar användas för att sticka ut ögonen på piloten och det är ju farligt. Lika bra att checka in alla lösa delar. (Man får hoppas bara att flygplatserna i kallare länder är ordentligt uppvärmda om alla ska resa nakna.)

Hemtrevligheter

2009-12-30T21:49:00.003+01:00

Idag har jag varit på IKEA och köpt:

Klädkrokar till hallen
En liten kastrull
En ny toaborste
Kokboken "Koka soppa på en spik"
Smörknivar i trä
En slickepott
Påsklämmor
Fyra stora, tjocka glas som man kan dricka te ur också (5 kr/st!)
Doftljus med någon somrig bär-aktig doft

Varför blir det alltid fler saker köpta än jag har tänkt mig? Jag är nog en såndär lättlurad konsument. :) Men jag köpte ju i alla fall bara saker som ändå är bra att ha, och IKEA håller ju bra priser. Jag ville ha salt- och pepparkvarnar också, men de hade inga som verkade riktigt bra. Jag var inne och kikade på Cervera (tror jag det hette) i Ikanohuset också. De hade de precis sådana kvarnar som jag hade tänkt mig och som verkade jättebra, men de kostade skjortan. Gör de alltid det? Finns det billiga och bra kryddkvarnar att få tag i, eller får man se det som en investering?

Nu ska jag dricka Nillis Goda Indiska Gurkmeja-te ur ett av mina nya glas. :)

Guld i mund, zink på burk och kaffe i koppar...

2009-12-22T21:41:00.032+01:00

Idag började jag jobba jag tidigt på morgonen. Morgonpigg är jag inte, men det är skönt att komma hem på tidiga eftermiddagen och ha klarat av en hel arbetsdag trots att klockan bara är barnet! Det funkar bra på jobbet, förresten. Jag gick bredvid en gång i förra veckan för att fräscha upp minnet från i somras, och faktiskt mindes jag så mycket att det kändes som om jag och min kollega egentligen inte hade behövt vara där bägge två. :) Men det var ändå bra med ett uppfräschningstillfälle för säkerhets skull, man vet ju aldrig riktigt innan hur mycket man faktiskt minns eller vad som kan ha ändrats.

Efter jobbet var jag och hämtade kosttillskott på Bergqvists. Mamma och jag var tog helblodprov häromveckan och jag fick reda på att jag har brist på vissa mineraler, främst zink. Så nu har jag fått en massa olika burkar med kosttillskott som jag ska ta i några månader, samt några papper med kostråd för att få i mig olika ämnen. Det var ju bra att jag fick veta det. Men jag känner mig lite trasig på något sätt, nu när jag plötsligt får veta att min kropp har på tok för lite av en av de absolut viktigaste mineralerna... och detta utan att jag egentligen har märkt några uppenbara symptom. "Vad kan det mer vara för fel på mig", tänker jag, "när saker gömmer sig såhär?". Nåväl, tur att det går att åtgärda i alla fall!

På eftermiddagen var Ida här och lämnade tillbaka ett par "änglavingar" som hon hade lånat av mig till en maskerad. Hon hann även stanna på lite kaffe, choklad och småprat. Mysigt. :) Det var längesedan man såg henne!

I morgon och i övermorgon är jag hemhemma och firar jul! Det ska också bli mysigt.

Nä, nu ska jag länka till en video som man blir glad av. Det är en papegoja som sjunger opera. Asgulligt. :)

Götet och snö-tätt

2009-12-14T19:04:00.033+01:00

Idag kom jag hem från ett tokmysigt Luciafirande i Göteborg med Filosofspexare. Det var riktigt trevligt, främst såklart för att jag fick träffa Linn och Ninni och andra trevliga människor, men också för att jag fick mitt behov av miljöombyte stillat. Inte för att egentligen vare sig Linköping eller Göteborg är bättre än det andra, men ibland kan vara trevligt att hälsa på i en annan stad när man har vistats länge i en, och just nu kändes det som evigheter sedan jag var någon annanstans än i Linköping.

Filosofspexet är så himla snälla och rara, de verkar vara lite samma typ av härliga gäng som Holgerspexet. Jag bodde hos Linn, hon var lika go och glad som alltid och bjöd på både lunch och frukost. Vi åkte runt i spårvagnar med roliga snören man kunde dra i (nej, jag har inte märkt förut att det finns sådana i de gamla vagnarna!), besökte en mysig julmarknad och var på glöggkväll hos en tjej som heter Ninni. Ninni hade bara träffat mig en gång förut, i februari när jag var och hälsade på Filosofspexet med Mats, Frida och Henric. Sedan dess har vi bara haft lite Facebook-kontakt, men hon bjöd ändå in mig och blev jätteglad för att jag kom. Det är härligt med sådana människor. :)

På kvällen gick vi på en Luciasittning som anordnades gemensamt av Filosofspexet och MatNatSex (något slags festeri, som jag har förstått det). Jag måste bara berätta om en grej på festen som jag faktiskt aldrig har varit med om förut: Under sittningen framfördes ett spex i tre akter! En akt före förrätten, en mellan förrätten och varmrätten och den sista mellan varmrätten och efterrätten. Detta spex var såklart lite kortare än de "vanliga" som man sätter upp som rena spexföreställningar, jag tror att akterna var ca 10 minuter vardera. Men det blir ändå en helt annan grej än att bara ha vanliga gyckelframträdanden - det gör sittningen roligare och lite annorlunda. Jag vet inte om detta koncept förekommer i Linköping, i så fall har jag missat det. Det vore kul att införa!

I morse åkte jag hem igen. Linn skulle vara på jobbet kl. 10 och min buss till Linkan gick 10.20, så vi kunde ta samma spårvagn. När vi åkte från Linn hade snön för första gången i vinter börjat lägga sig som en tunn, skir hinna över staden. Det såg ut ungefär som den fejkade spray-snön som de sprayat över Liseberg, fast på riktigt och överallt. Vackert. När jag kom hem till Linköping var det mera snö. Undrar om det lade sig lika mycket i Göteborg?

Nu är det kväll. I morgon bitti ska jag gå bredvid hos en av mina brukare från i somras, eftersom jag ska jobba en hel del hos den personen i julveckan. Det ska bli trevligt. Det kan vara bra att gå bredvid en gång och fräscha upp sitt minne lite, det var trots allt flera månader sedan jag jobbade och saker kan ju ha både glömts och ändrats!

Meningsfullt program

2009-12-12T01:41:00.013+01:00

Har ni någon gång lekt den där leken där man på randigt papper skriver en hel spalt med slumpmässiga adjektiv, ett på varje rad, längst till vänster på pappret? Sedan viker man hela spalten med adjektiv bakåt så att man inte ser orden (förhoppningsvis har man skrivit så många adjektiv att man glömt i vilken ordning de stod). Intill den vikta kanten skriver man sedan lika många namn som man skrev adjektiv, viker undan dem också, sedan skriver man en massa verb, viker, och till slut en massa platser. Sedan vecklar man ut pappret. Då har man ett helt papper fullt med slumpmässigt sammansatta meningar som kan bli hur tokiga som helst, t.ex.: "Hurtiga Malin hjular under diskbänken", "Vettskrämda Kurt röker pipa i julstrumpan"... eller precis vad som helst. Jätteroligt om man har lika störd/barnslig humor som jag eller om man bara är trött och på flumhumör. Det är en lek man leka både själv och med sällskap och jag har haft mycket roligt med sådana papper under min uppväxt. Jag lärde mig det av någon gammal barndomsvän. Hursomhelst kom jag just att tänka på den leken och kände för att göra den igen. Men inte på traditionellt sätt på papper - jag sitter och konstruerar den i Python-kod. Snart klar! Bara att mata in en massa random ord och låta datorn slumpa fram meningar åt mig. Oj, vad jag ska skratta. :)

Good-lööking...

2009-12-10T21:59:00.004+01:00

Jag lagade löksoppa nyss och råkade komma på en kass ordvits som jag måste dela med mig av:

-Jag har skurit lök på jobbet hela dagen idag.
-Va? Jag trodde att du var läkare?
-Det är jag också. Jag jobbar med plastikkirurgi.

Kul va? :P

Nä, nu ska jag äta och läsa synopsis i stället.

Låt oss vända lite på det vanliga...

2009-12-09T10:54:00.049+01:00

"Jaha, så du är heterosexuell? Vad bra att du vågade säga det, det är inte alla som vågar gå ut med sin läggning sådär. Jag tycker det är helt okej. Jag känner flera personer som också är det. Vissa har sådana fördomar om heterosexuella, men det har inte jag. *Funderar*... Men... hur gör ni egentligen? Blir det inte lite svårt om man är en tjej och en kille? Jahaa...! Är inte det lite annorlunda? Nej, det kanske det inte är om det är det man är van vid. Nämen det är helt okej, asså. Och jag är absolut för heterosexuella äktenskap! Och hetero-adoptioner. Jag tror bara att det är en myt det här med att ett barn behöver två förebilder av samma kön. En man och en kvinna kan säkert vara precis lika bra föräldrar..."

"Jaha, så du dricker alkohol?! På en fest? *Behärskar förvåningen* ...Jaså? Ja, jag förstår dig. Jag tycker det är helt okej att du dricker alkohol. Det är ju ditt val, jag tycker du är stark som står för det. Det är ju egentligen ett sunt val också, lite vin är ju nyttigt ... *tittar på mitt läskglas* ... men de är ju inte riktigt min grej, såklart. Men är det av någon speciell anledning som du dricker? För att det är gott? Och roligt? Jaha, är det skäl nog för dig så är det bra. Jag accepterar det helt och fullt, det är helt okej. Du har inget emot att jag dricker läsk, va? Nej, bra. Man tror ju lätt att de som dricker är trista och jobbiga moraltanter som ska försöka övertala mig att sluta dricka alkoholfritt, men sådan verkar ju inte du vara. Du är inte helalkoholist va? Nej, bra, jag har lite svårt för sådana. Jag tycker deras principer är så överdrivna. Men hur är det för dig att gå på fester där det finns folk som inte dricker? Blir det inte tråkigt? Blir vi inte jobbiga? Jaså, du har vänner som också dricker? Det är bra, då har du ju någon som är på samma nivå. Oj, säger du att du kan umgås med nyktra trots att du själv är full? Wow alltså, jag beundrar dig, själv har jag jättesvårt för det. Du verkar ju vara en klok person som står för vad du tycker! Fortsätt så!"

Nej, jag är inte arg på någon. Jag tycker bara att världen är lite konstig ibland. Om man tänker efter. (Och lite kan man väl få provocera i en blogg ibland. Det är ju inte så farligt... :))

Adventsmorgon

2009-12-09T09:27:00.004+01:00

Det kan vara bra att boka tvättid ibland. Inte bara för att det är nödvändigt om man vill ha rena kläder, utan även för att komma upp på morgonen. Jag hade nästan vänt på dygnet, men i morse kom jag upp strax före åtta. Bra grejer. Nu har jag ätit en långfrukost i sällskap av levande ljus och SVT:s julkalender. Oförskämt trevligt. :) Nu ska jag snart plugga neurovetenskap! Jag behöver inte göra något annat alls idag. Vad skönt!

Sådana fazoner...

2009-12-09T00:27:00.017+01:00

Idag var mamma här en sväng. Trevligt. Vi åt lunch i Gamla Linköping. När mamma hämtade mig bakom C-huset såg vi att det fanns en ruta uppritad utanför en dörr, med texten "Lastzon". Jag sade att det där måste ju vara en rökruta. En zon där man kan utöva sina laster.

På samma tema måste jag bara få bjuda på ett par gamla bilder från när Joakim och jag var i Vadstena. De är nog minst två år gamla, tror jag, men högst relevanta för sammanhanget. De får tala för sig själva. Jag har normalt en svår allergi mot särskrivningar, men när de kan leda till så underbara missförstånd som detta är jag faktiskt immun. :)

Snacka om att jag fick gå i zon-terapi efter det här...
Foto: Joakim Johansson

Singelpingla?

2009-12-08T03:16:00.057+01:00

- Jag behöver ingen kille. Jag trivs bra som singel.
- Det är skönt att bo själv. Man kan städa och diska när man vill, låta bli det när man vill, lägga saker var man vill och pyssla med det man känner för när man är hemma utan att någon stör sig på det.
- Det är skönt att slippa ha någon som märker och stör sig på ens negativa egenskaper. Tänk vad jobbigt om det skulle bli gräl varje gång jag råkar vara på mitt dåliga hungerhumör till exempel. Då är det bättre att kunna undvika all social kontakt tills jag fått mat i magen så lider ingen annan av det. (Och själv lider jag åtminstone mindre av det.) Eller tänk om någon vore tvungen att stå ut med mig varje gång jag blir hypokondrisk (ja, det blir jag ibland). Eller varje gång jag förstorar upp och oroar mig över andra saker, även om det kan vara samma sak gång på gång. Nej. ofta är det skönt att vara ensam när man har sina sämre stunder. Då lider i alla fall ingen annan än jag själv av det, och det behöver inte bli en större grej än det är. Ibland är det ändå kortvarigt och då är det onödigt att behöva dra upp det för någon.
- Det är skönt att inte ha någon som man behöver vara till lags för. Jag har fullt upp med mitt eget, att jag ska må bra.
- Jag behöver väl ingen pojkvän heller, jag har ett helt spex att krama på. ;)
- Folk kan trivas med mig som vän, för det är på en lagom nivå. Men ingen skulle orka med hela mig eftersom jag har för många svaga sidor. Vänner kan ställa upp ibland när jag är jobbig eller ledsen och behöver tröst, men samma vän behöver inte ställa upp varje gång eftersom jag har flera vänner. Och om jag så föredrar, har jag även möjlighet att smita undan i ensamhet när jag har mina sämre stunder. Utan att någon undrar vad fasen det är med mig.
- Kärlek är vansinnigt överskattat. Det kan vara härligt för stunden, men det är inte värt det i längden. Smärtan och sorgen när det tar slut är alltid starkare än glädjen som finns när det är bra. Det är som en drog ungefär. De negativa effekterna tar över till slut.
- Jag är redigt trött på alla kärleksklyschor, att alla ständigt ska höja upp det där hemska fenomenet kärlek till skyarna och tycka att det är något underbart och livsnödvändigt. Vänskap, till exempel, är väl minst lika viktigt? Och dessutom mer varaktigt och mer kravlöst.
- När jag tänker efter vet jag inte ens hur man gör när man är ihop. Vad ska man hitta på? Hur mycket måste man berätta om sig själv och hur tidigt? Hur ofta ska man höra av sig och vilja träffas? Oftare än med vänner, antar jag, men exakt hur ofta? Han får ju inte tycka att jag kväver honom, men inte att jag ignorerar honom heller. Nej, det är för komplicerat. Jag ger mig inte in på det.
- Mitt hjärta är lite för bräckligt. Det mår nog bäst av att inte utsättas för kärlek igen.
- Jag klarar inte av förhållanden. Det är mycket skönare att vara singel. Jag ska nog fortsätta med det...

Men ändock: När jag tänker på mig själv som evig singel, som en person som kommer att leva ensam resten av livet... aldrig mer ha ett förhållande... aldrig flytta ihop med någon och skaffa barn... aldrig mer vara kär och pirrig... aldrig gifta mig... att bli den sista som blir ensam kvar när alla mina vänner har parat ihop sig, gift sig, lever lyckligt familjeliv och har sitt eget... att fortsätta se alla löjligt lyckliga förälskade par överallt och veta att jag aldrig mer kommer att uppleva den känslan...

... känns det så sorgligt. Trots att jag knappt vill erkänna det, ens för mig själv. Varför, varför är det så? Varför känner jag en längtan efter något som jag vet att jag ändå inte kan hantera? När jag vet att det inte är värt det? När jag vet att det aldrig funkar ändå? Stick, stygga sorgkänsla. Du ljuger för mig...

(Det här är mest en trevlig blogg med glada saker. Men bland behöver jag skriva sånt här också.)

Ljuvligt juligt

2009-12-06T00:28:00.016+01:00

Igår var det LiTHe BLås luciafest. Det var riktigt trevligt, det var några år sedan jag var på den sist! Först smet jag med Björn på förfest hemma hos två LiSSare som heter Jonatan och Katja. Jätterara människor. De hade bakat lussebullar, fixat glögg och julpyntat lägenheten så att det kändes sådär riktigt härligt juligt. :) Jag ångrar lite att jag inte tog med mig kameran dit, dels för att det hade varit härligt med lite julbilder och dels för att jag fick ett sånt ypperligt tillfälle att leka konstnär på förfesten. De hade nämligen köpt såndär vit sprayfärg som man kan spraya på fönstren med så att det ser ut som frost eller pudersnö. Katja började med att spraya lite juliga motiv på fönsten, såsom stjärnor och granar. Sedan fick någon Holgerspexare för sig att man borde spraya en Holgergubbe på ett fönster (alltså bokstäverna "oLg" från Holgerspexets logga som bildar en glad gubbe tillsammans). Sagt och gjort, jag fick göra en holgerlogga. Jag är inte så van vid sprayfärg, så en blev lite ojämn och dan, men en Holgergubbe blev det! Men inte nog med detta. Eftersom vi var hemma hos två LiSSare och eftersom det är typiskt mig att frivilligt anta krångliga utmaningar när det gäller att rita, fick jag naturligtvis för mig att göra LiSS logga också. Kruxet är bara att deras logga är något krångligare (Kolla jokern i högra hörnet! Den försökte jag rita med sprayfärg.) Det var svårt! Jag blev inte särskilt nöjd med den, men man såg faktiskt vad den skulle föreställa, så gästerna var lite impade i alla fall. Skoj var det!

Själva huvudfesten var riktigt lyckad den också, med julgröt, dans kring granen och luciatåg som traditionen bjuder. Och Harakiri - live-kareoke! Det är lite skojigare än vanlig karaoke eftersom man får sjunga till ett live-band i stället för till inspelad musik. Det var lite kö till Harakirin, så jag fick sjunga först sent på natten då de flesta jag kände hade gått hem. Men några av dem var kvar, och kul var det! Atahan var snäll och filmade mig dessutom, så nu sitter jag och tittar på det (bilden längst upp är en suddig screenshot från hans film). Det gläder mig att jag har minst lika mycket energi som jag hade på spexscenen! Men jäklar vad jag viftar med armarna när jag sjunger, jag borde nog lära mig att hålla dem i styr. :)

Idag har det varit en lugn dag med lång sovmorgon. På eftermiddagen var Nisse och jag på L'Orient i två timmar och dansade tango. Jättekul, jag hoppas att kursen drar igång tidigt i vår så att jag får lära mig på riktigt!

Nu är det sent. Man kanske skulle överväga att sova? Snart. Jag måste bara bli lite trött först.

Kram kram!

Sånt som gör gott

2009-11-27T18:22:00.003+01:00

Minnesanteckning: Kyckling. Vitkål. Hacka sönder, woka. Lite svartpeppar, lite currypasta, lite sojasås. Blev jättegott faktiskt, fast det var så enkelt och snabbt. Fast nästa gång ska jag se till att ha nudlar hemma. Eller ris. Det skulle passa till.

Nu ska jag snart smita iväg och se LiSS jubileumsspex Göta Kanal 2! Det blir nog roligt det. :)

Kiwi och kamomillte

2009-11-24T00:55:00.003+01:00

... sedan är det godnatt.

Ett bildat inlägg

2009-11-23T18:56:00.010+01:00

Eftersom jag tycker att det är trevligt när andra bloggare lägger upp bilder på vad de gör under dagen, tänkte jag föregå med gott exempel!

På eftermiddagen idag tog jag en promenad i det höstgrå vädret till stadsbiblioteket via "gatan-med-de-fina-husen" för att plugga lite...

Aja baja, såhär får man inte göra på bibblan... fy mig. Men jag lämnade inga smulor eller kaffespår efter mig i alla fall, så ingen lider av det. ;)

... jag hade inte så värst mycket pluggenergi idag, tyvärr, men lite blev det läst. Jag hann i alla fall konstatera att hjärnan är mycket rörigare än en dator!

Det har varit en ganska lugn dag idag. I morse blev jag lite arg på mig själv eftersom jag hade bestämt fika med Nisse på förmiddagen men försov mig. :( Tråkigt att missa fika med kompis och tråkigt att sova bort så pass mycket av förmiddagen! Men senare hade jag rätt trevligt ändå. Efter min lilla fotodokumenterade pluggstund på bibblan gick jag och handlade lite. Jag köpte en hudkräm och en ansiktsmask, rooibos-te, tandborstar, tandtråd och en burk kanel. Bra å ha.

På kvällen hade vi ett kort möte med bostadsrättsföreningens styrelse. Jag råkade bli suppleant i den på årsstämman i förra veckan, nämligen. Det blev ett ganska kort och effektivt möte i kväll, vi bestämde bara vad vi skulle ha för dörrar.

Tjipp tjipp!

Tangotalanger och sångsensationer

2009-11-22T12:25:00.012+01:00

Lördagen var en härlig dag. Dels var det finare väder än det har varit på länge (massa sol mitt i november!) och dels hade jag trevliga saker för mig.

Först var jag på en snabbvisit hos mamma och Perka i Motala och åt lunch, och på kvällen var Nisse och jag och dansade tango! Det var något slags prova på-tillfälle på Anders Ljungstedts gymnasium och man kunde även prova på salsa och lindy hop. Främsta skälet till att vi var där var att Nisse eventuellt vill att jag ska gå en tangokurs med honom i vår. Han går en nybörjarkurs med en annan tjejkompis nu, men hon tänker inte gå vidare på fortsättningskursen, så då har Nisse frågat om jag vill gå fortsättningskursen med honom i stället. Nu är jag visserligen novis på tango och borde kanske rent logiskt inte börja med fortsättningskursen, men Nisse säger att han tror att jag "klarar ut det" eftersom jag är bra på att följa. Det är kul att höra, och jag fick verkligen mersmak på tango igår kväll! Jag tog reda på vad det brukar kosta och bestämde mig för att jag har råd om jag jobbar någon dag i vår.

I dag har också varit en väldigt trevlig dag. Jag har nämligen haft min nystartade a cappellagrupp på besök för allra första gången! Eller ja, var för sig har de faktiskt allihop varit på besök hos mig förr, flera gånger till och med, men inte alla tillsammans och inte i just detta syfte. Vi hade jättetrevligt. Vi drack mängder med te, goffade i oss hela satsen kolakakor som jag hade bakat till mötet, spånade på en massa låtar som vi kan sjunga och sjöng även lite för skojs skull (utan arr och inte så jättestrukturerat). Jag tror att vi kommer ha jättekul! Nu är allt som det ska igen, känns det som, för det kändes precis som att ha en spexgrupp på besök. Jag är ju så van att vara värd för små trevliga spexmöten minst en gång i veckan - i våras var det manusgruppen och på hösten kören. Michan fick också flashbacks, sa hon, hon tyckte det kändes som att vara på manusmöte igen.

På kvällen fick Michan ett telefonmeddelande från sin mamma som berättade att hon var på middag hos min pappa. Ibland är världen liten! Jag visste i alla fall inte att de kände varandra, och jag tror att det tog ett tag innan de insåg att jag och Michan känner varandra och att hon var hos mig just då. Dessa sammanträffanden...

Nä, nu ska jag avsluta för idag och fortsätta vara endorfinhög på helgens aktiviteter. :)

Mitt minne är bra, men kort.

2009-11-20T22:17:00.028+01:00

Idag har jag köpt en minneskortläsare och kan äntligen få ut bilder ur min gamla digitalkamera! Dags att leka "mysig bild-bloggerska".

Här har vi en höstmysig bild från mitt vardagsrumsfönster, inklusive levande ljus...

... och här har vi en till, där man ser hur det lyser i grannarnas fönster också.

Här är en bild från när Frida, Henric, Mats och jag var och hälsade på Filosofspexet i februari, som jag inte har lyckats få ut ur kameran förrän nu. :)

Kameran min är nämligen född någon gång omkring millennieskiftet och är så antik att man behöver en specialmjukvara för att få över bilder från den till datorn. Denna mjukvara umgås dock tyvärr inte med nyare datorer, men själva kameran tycker jag funkar fint och jag känner mig inte rik nog att helt sonika skaffa en ny. Så Pär tipsade mig om att jag kan föra över bilderna från minneskortet mha en minneskortläsare i stället. Nu har jag en sådan!

Vidare har jag köpt varsin hemlig julklapp till mamma och syster samt lite ansiktsrengöring, ascoola svarta skrubbhandskar och Body butter till mig själv. Det är body butter med hallondoft, så jag känner mig lite som en varm hallonglass nu när jag har smort in mig. Härligt.

Jag överfört en extrasumma från mitt sparkonto så att jag kan unna mig själv och andra lite extra nu när det snart är jul. Så får man göra, bestämde jag. Jag ska jobba lite i julveckan, så då får jag ju pengar, och det går alltid åt lite mer i juletid. :)

Kacklande kak-kakafoni

2009-11-18T23:54:00.007+01:00

Nu är jag kakstinn som ett mindre konditori och känner mig ungefär som en sockerhög, däst köttbulle. Men vad trevligt vi hade hos Katta! Goa spexare. Nu ska jag dricka mitt kvällste och försöka sova lite så att jag är vid liv på seminariet i morgon bitti. Då ska det diskuteras kognitiv modellering så det står härliga till. Tänk om man skulle bygga ett neuralt nätverk av kakor. Vad skulle ett sådant producera? Bak-tankar? Eller bara drömmar av vanilj? Ni vet väl förresten att en elektrisk ugn som man bakar kakor i kallas kak-elugn?

Klockan är mycket, det märks på humorn.

Puss på er!

Färdigfilosoferad

2009-11-18T12:18:00.004+01:00

Till klockan tre i natt satt jag uppe. Det var tröttsamt men lite mysigt på sitt sätt. Nu sitter jag i skolan och har just renskrivit och skickat in min lilla text med tankar om vad kognitiv modellering har för roll inom kognitiv neurovetenskap (den behövde bara vara ett A4-papper lång, så det är ingen stor grej, men det är ju ändå lite att läsa och tänka). Snart hör nog mamma av sig och vill fika. :) Vad skönt det känns att ha gjort en plugg-grej och bara ha trevliga saker kvar resten av dagen!

Nattugglans pluggmemoarer

2009-11-18T00:33:00.003+01:00

De gånger jag faktiskt lyckas komma igång och plugga effektivt, vara koncentrerad på det jag läser, känns det så bra! Så hoppfullt, på något sätt. Det brukar dock gå lite segt att komma dit, men det kanske går lättare när man har övat lite? Nu ska jag nog åka hem, ta en paus och få något i magen. Jag tänkte ta en uppesittarkväll för att skriva den lilla filosofiska texten om förordet och kapitel 1. Jag får skriva för hand hemma eftersom jag inte har någon dator, så behöver jag bara åka till campus och renskriva texten i morgon förmiddag. Känner jag mig själv rätt, kommer jag nämligen inte att pallra mig upp kl 8 i morgon bitti för att läsa boken och skriva sammanfattningen då. Så det är lika bra att jag gör det nu, när jag ändå är vaken!

Hösthärlighet, hårddiskshaveri och hemuppgifter

2009-11-17T21:39:00.008+01:00

Jag satt hemma i min soffa och försökte plugga förut, men kunde inte koncentrera mig, så nu sitter jag på campus i stället och ser om jag kan få mer gjort här. Men jag passar på att blogga lite också när jag ändå har tillgång till en dator.

Min egen dator har tyvärr havererat, så för tillfället lever jag lite som en stenåldersmänniska. (Eller egentligen inte när jag tänker efter... så längesen var det inte som det var vanligt att vara datorlös. Till och med jag har ju minnen av hur det var innan alla hade datorer hemma och innan Internet blev vanligt, men den tiden känns så fruktansvärt avlägsen idag!) Pär var snäll och tog hem datorn för att pyssla om och kurera den, och igår ringde han och sa att han lyckats rädda filerna (Tack, Pär!). Den behöver dock genomgå en hårddisks-transplantation, men jag hoppas att det går på garantin.

Det är så mysigt höstruskigt nu! Jag tänkte igår, när jag satt och pluggade i min vardagsrumssoffa med levade ljus i fönstret och på bordet, att om jag vore en såndär hemtrevlig känd bloggerska så skulle jag ta några fina kort här i rummet och lägga upp på bloggen under rubriken "Höstmys" eller liknande. Och så skulle alla trogna kommentatorer påpeka hur hemtrevligt jag har det och hur inspirerade de blir. :) Fast detta skulle jag såklart kunna göra fastän jag inte är någon känd bloggerska - om jag hade en kamera som var kompatibel med datorn. Jag får väl spara till en ny kamera, eller se om kompatibiltiteten blir bättre med ett annat operativsystem, så lovar jag att lägga upp en fin bild på nästa mysiga sak. :)

I morgon ska jag sitta i skolan och plugga kl. 8-12. Jag skulle ha pluggat med Linnéa, men hon blev tyvärr sjuk och fick ställa in. Men jag ska försöka ta mig hit själv ändå. Vi läser kognitiv modellering nu och ska lämna in en sammanfattning med egna tankar om första kapitlet i morgon. (Sådana upplägg tycker jag är bra! Det gör att man faktiskt måste läsa sina kapitel till rätt dag.) Sedan blir det lunch/fika med mamma och på kvällen har Katta kak-knytkalas. Det ser jag fram emot! Jag har bakat gott, och det räcker nog till mig och mamma också...

Fredlig fredag

2009-11-13T22:18:00.004+01:00

Idag har varit en lugn dag. Hade tvättid i förmiddags, och nu på kvällen var Gabriel här, för han ville se spexet Lucifer som vi satte upp för tre år sedan. Så vi satt och tittade på DVD:n, drack te och pratade strunt fram tills ganska nyligen. Trevligt. :)

Vad jag kom igång igår, förrsten, det blev två blogginlägg på raken efter en lång tids uppehåll. Bloggande är bra eftersom man får struktur på sina tankar på ett sätt som man inte alltid får om man bara sitter och tänker. Tankarna blir så mycket tydligare när man skriver ner dem och så kommer man att tänka på nya saker medan man skriver. Dessutom kan bloggande om trevliga saker distrahera en en del, så att man slipper tänka på sådant som är jobbigt. Det är bra det.

Hjärnspikar!

2009-11-12T19:44:00.015+01:00

Jag skulle ha haft tenta i neurovetenskap i morse, men skippade den. Jag har inte lyckats plugga tillräckligt eftersom jag inte riktigt är vän med den här kursens upplägg. Jag kan inte riktigt sträckläsa en kursbok, självmant sortera ut det jag tror är viktigt, plugga in det och klara tentan. Jag har oerhört svårt att koncentrera mig när jag liksom inte vet vilka delar jag måste komma ihåg... Jag är nog en person som bäst lär in saker i frågeform. Om jag har ett gäng gamla tentor eller övningsfrågor att öva på, går det oftast bättre att läsa eftersom jag vet vad jag letar efter. Jag slår upp det jag ska ta reda på, läser tills jag förstår och besvarar sedan frågan med egna ord. Sedan kan jag upprepa frågorna och svaren för mig själv tills jag minns. Att skriva hemtentor klarar jag också - det är samma idé, då läser man också för att ta reda på specifika saker. Varför det är så vet jag inte. Det kanske är för att det känns mer som om man har ett mål med det man läser om man har en fråga att besvara, och att jag jobbar bättre om jag har konkreta, kortsiktiga mål att uppnå?

Nu säger ni kanske att jag borde skriva egna frågor till texten? Det skulle jag kunna göra också, om den vore lite mer kortfattad och lättförståelig. Skulle jag göra så med neuroboken, finns nog dock risken att frågorna skulle bli alltför många och detaljerade - det är 20 tjocka kapitel. Jag kan försöka!

Men - som tur är har jag fått lite gamla tentafrågor och vettiga sammanfattningar av vad man bör kunna av några hjälpsamma KogVet-vänner nu! Stort tack till er, nu har jag lite pluggmaterial till omtentan! Annars skulle jag ha gått upp på tentan idag för att få något med mig hem att öva på, men det kändes inte tvunget nu. Vissa säger att det är "fusk" att plugga på gamla tentor - men hur skulle jag annars göra? Det är det enda sättet som jag effektivt kan lära mig saker på, såvida inte boken har övningsuppgifter. Men jag kanske bara är en dålig student, vad vet jag. Visst, jag förstår att om man bara pluggar in svaren på en tenta utan att förstå sammanhanget så lär man sig inte allt man behöver kunna. Men om man övar på ett gäng olika tentor och ser till att förstå vad man svarar så borde det väl bara vara en studieteknik som alla andra - en bra sådan till på köpet?

Jag har en god nyhet i alla fall. I nästa vecka ska jag plugga tillsammans med Linnéa, en gammal gymnasiekompis som läser Teknisk biologi nu. Jag tycker att det är lättare att komma till skott och plugga om man har bestämt med en vän att man ska ses på en viss tid och plats och göra det. Även om man kanske inte är effektiv varje gång, så får man något gjort i alla fall.

Vad har ni läsare för studieteknik, och hur funkar det för er?

Jag har haft Nisse här på kaffe på eftermiddagen. Trevligt trevligt. Vi dansade lite tango också, alltid roligt! Nisse säger att jag är bra på att följa. Det är jag också. Men jag kan inga pardanser rent tekniskt egentligen. Det vore kul att gå en danskurs igen, om man får tid och råd någon dag!

Postspexperiod

2009-11-09T19:20:00.056+01:00

Kära bloggbok!

Eller just det, det här är ju en vanlig blogg. Men ni som såg Holgerspexets uppsättning Mot kanten av Atlanten i år vet vad jag just refererade till. För er som inte hade möjlighet att se den kan jag förklara att vi hade en karaktär i spexet, den unge kaptenen Christofer Columbus, som inte skrev loggbok utan "bloggbok" - en slags blandning mellan loggbok och dagbok. Supergulligt. :)

Nu är spexperioden över, och på avslutningsfesten i lördags natt påpekade en spexarvän lite halvt uppmanade att jag inte har bloggat på länge. Det är sant, så jag tänkte göra något åt det nu. Egentligen hade jag haft tid att blogga även under spexperioden, men jag har av någon anledning inte orkat eller känt för det. Men nu så!

Det har varit en underbar spexperiod, allt känns väldigt lyckat. Under rep-perioden inför föreställningarna var jag stressad av olika anledningar, men allt släppte när föreställningarna kom igång. Jag är s.k. Körsam i år, vilket innebär att jag är någon slags gruppchef/samordnare för en liten doakör som förstärker sångnumren under spexföreställningarna.

Kören var ganska olycksdrabbade under repperioden - jag tror att vi alla var sjuka och hade problem med rösten i omgångar, så det finns nog inte en enda körmedlem som jag inte har varit orolig för i höst! Värst var dock jag själv som inte hade någon sångröst på två veckor! Jag var med på repen och bara lyssnade, visslade mina stämmor och pratade så lite som möjligt. Men det ordnade sig till slut! Vi hann repa in våra låtar ändå, lite tack vare två extralånga rep under sista veckan före premiär. Under själva föreställningsperioden mådde jag bara så bra - då hade ju allt löst sig, vi rockade järnet och det var bara att stå där på scen och njuta av uppmärksamheten och allt vi hade åstadkommit. Allra roligast hade jag under körens a cappella-nummer i början av akt två. Det var det vi hade kämpat mest med, och det var så himla roligt när vi väl stod där och kunde allt. Och hade publikens uppmärksamhet för oss själva, till på köpet, normalt sett delar vi ju den med Skådis och Dansen. :) Jag har fått sådan mersmak på a cappella-sång nu under spexperioden, att jag har samlat ihop ett gäng som vill sjunga a cappella med mig för skojs skull framöver. Vi har vår första träff på torsdag nästa vecka. Det ska bli jätteroligt och spännande att se hur det går!

Min fina, fina kör. Vi ser lite plågade ut här, men det är nog bara för att kompassen är trasig... (Foto: Rikard Nordin)

Jag var även Manuschef i år, och jag måste säga att jag är nöjd med hur manus blev också. Mycket är nog tack vare våra eminenta regissörer som lade många timmar på att korta ner och tajta till manuset, som från början blev för långt. Vi fick ett jättebra tempo genom nästan hela spexet efter det. Men karaktärerna och handlingen i stort är jag också nöjd med, likaså temavitsarna och annat skoj vi lade in. :)

Pigg, pirrig och premiärpepp!

2009-10-24T00:18:00.009+02:00

Åh, jag har varit så pigg, lycklig och pepp hela dagen idag! Vi hade genrep med spexet i kväll, jag var tokpepp innan och är jättenöjd nu efteråt! Pappa och Ann var där och tittade eftersom de är sponsorer men har förhinder att gå på någon av de ordinarie föreställningarna. De var den enda externa publiken vi hade idag, men det var kul ändå. Jag hann bara prata med dem lite kort i pausen, men det var trevligt att träffa dem och de verkade uppskatta spexet. :) I morgon smäller det på riktigt, då är det premiär! Och då måste alla komma och titta! Biljetter kan bokas här eller köpas på universitetet, Akademibokhandeln eller i Forumteaterns entré en timme före föreställning.

Nu har jag ätit en jättesen middag bestående av pasta med kyckling, soltorkade tomater, pinjenötter och färska basilikablad. Det var gott med lite icke-skräpmat mitt i spexperioden. Nu varvar jag ner med grönt te och lyssnar på Rajaton på Spotify. Nej, jag får aldrig nog av a cappellasång, varken att sjunga eller lyssna. :)

Jag ser så otroligt mycket fram emot morgondagen. Att få känna premiärnerverna på riktigt. Att för första gången få göra allting inför "äkta" publik. Att bara få ge järnet och rocka fett med min underbara kör som är så fantastiskt duktiga. Att äntligen liksom skörda frukten av allt vi planerat och övat till så länge. Att efteråt klä upp sig toksnyggt efter att ha fått bort sitt feta teatersmink, gå på sittning och fira en lyckad premiär tillsammans med underbara spexare. Fest hela natten. Gyckel. Humor, kramar, dans och spontan stämsång. Komma hem efter att söndagen börjat gry och vara så genomslut, övertrött och överlycklig som man bara kan vara efter en riktig spexfest. Och dagen därpå bara vara slö, go och lycklig i gårdagens dyningar. Ladda inför nästa föreställning.

Jag vill ha premiär nu. :)

Stora spexkramar till er alla!

Systervisit

2009-10-09T01:36:00.003+02:00

Söta syster är här. Vi har druckit te och ätit lingonkaka och lagat god kikärtsgryta till middag. Och druckit lyxig varm choklad uppkurade i vardagsrumssoffan med tända värmeljus i rummet på äkta höstmysmanér. Och tittat på gammal spexfilm. Och haft lite allmän kvalitetstid med varandra. Nu sover syster i extrasängen ute i vardagsrummet. Och jag sitter i mitt sovrum och nattsuddar, kvällspigg som jag alltid har varit.

Systrar är bra. Jag har bara en, men jag är så glad för henne.

I morgon blir det körrep någonstans. Sen i helgen är det rephelg med spexet. Yay! Det blir nog bra det. Alltid lika trevligt att bo på forum, vistas så nära alla andra grupper och se hur spexet långsamt tar form. :)

Maskerader, möten och marodörhumör

2009-10-07T18:36:00.004+02:00

Igår var det KogVets höstmöte med efterföljande crossover-sittning. Det var jättekul att se alla, för alla gick verkligen in för att klä sig som det motsatta könet! Jag hade lånat Nisses fina kostym och sminkat dit ett skägg á la Arthur-riddare och blev riktigt nöjd med min utstyrsel, faktiskt. Sen blev det ännu roligare när jag kom till festen och såg att alla andra hade varit lika ambitiösa. Vissa kände man knappt igen. Några tjejer hade klätt och sminkat sig som KISS, det var lite originellt! Annorlunda och kreativt, men ändå enligt temat. Och Tomas var en så söt flicka att man nästan blev avundsjuk... :)

I kväll är det produktionsmöte hos Erik och Jill kl 20. Jag har haft en ganska soft dag och inte gjort så mycket alls. Det var nog bra det. Konstigt nog har jag varit så väldigt lättirriterad och lättstressad de senaste dagarna. Jag vet inte varför, för jag har egentligen inget att vara stressad över. Det är lugnt i skolan just nu, och jag tycker mig ligga någorlunda i fas med det jag gör i spexet, men ändå har jag varit irriterad och kort i tonen mot folk. Inte bra. Hoppas att jag bara har PMS eller något, då går det i alla fall över... I morgon får jag i alla fall systerbesök, det ska bli mysigt! Det kommer nog att göra mig gladare.

Nu tänker jag nog sätta mig och pyssla med min klänning innan det är dags att dra iväg på möte. Jag håller på och syr in en av mina finare klänningar i hopp om att den ska sitta uppe utan axelband. Det blir nog fint!

Yes!

2009-10-05T23:32:00.000+02:00

På körrepet idag kunde jag sjunga igen! Låt oss hoppas att det håller i sig! Nu börjar jag bli lite öm igen (satt och sjöng för mig själv nu på kvällen), men det är förhoppningsvis bara ovana. Jag tog mig ju igenom ett tvåtimmars körrep utan problem i alla fall! Nu håller jag käften resten av kvällen och under morgondagen så får det repa sig.

I morgon är det KogVets höstmöte och sittning med crossover-tema. Jag har lånat en kostym av Nisse och kommer bli en stilig herre. :)

Kram!

Halsstarrig halsåkomma

2009-10-02T12:07:00.007+02:00

Ledsen, ledsen... :'( Jag har fått ont i halsen på nytt. Sådär så att det känns som om det är en ny förkylning på gång precis när jag börjat återfå rösten efter den gamla. Om min hals inte tillåter mig att sjunga vackert med spexet på vår premiär om tre veckor, hoppas jag verkligen att det har något gott med sig. Typ som att jag råkar ut för något ashäftigt, oväntat, positivt som kommer att förändra min framtid avsevärt och göra mig jätteglad och som jag skulle ha missat om jag stått på scen just då. Men jag vet inte vad det skulle kunna vara... och tyvärr har jag lärt mig att världen oftast inte fungerar så.

Jag är inte orolig för kören. Vi har ju fyra andra jätteduktiga sångare som i värsta fall klarar sig utan mig. Det enda som kommer att hända är att det saknas en stämma i vissa låtar, men det är inte hela världen. Jag är mest ledsen för att min egen kropp håller på att ta ifrån mig något som jag sett fram emot i ett halvår, eller egentligen längre.

Nåja, än finns det hopp. Jag gör vad jag kan. Jag behövde bara få klaga lite. Och snälla ni, ge mig en mysig e-kram och några tröstande ord... 0:-/ Jag behöver det just nu.

Spextexter

2009-09-30T10:14:00.014+02:00

Jag sitter här ensam och finlirar en sångtext som jag har skrivit tillsammans med en spexkompis. Det är något speciellt med att skriva känslofyllda spextexter när man även är manusförfattare och har skapat karaktären som sjunger låten. Karaktären, ens egna lilla manusbarn, blir plötsligt så väldigt levande och verklig när man kryper in under skinnet på den och uttrycker dess känslor i en text - det känns nästan som om man har träffat personen i verkligheten och blivit dess närmaste vän eller något åt det hållet. Detta gäller dock inte för alla typer av spextexter, bara dem som det är mycket känslor i. De lite ytligare och mer skämtsamma texterna är jättehärliga att skriva på ett annat sätt, men man kommer inte fullt lika nära karaktären. Men just nu känner jag mig som en förstående storasyster till prinsessan Johanna, och det är nästan så att jag kan känna och höra hur hon sitter bredvid mig i soffan och berättar för mig vad hon tänker på. Det är faktiskt lite mysigt att sitta här och ha hennes sällskap och förtroende, trots att hon egentligen är en fantasifigur. ;) Är det bara jag som känner såhär när jag skriver texter?

Vi har förresten börjat sälja biljetter på hemsidan nu! Komsi komsi och lyssna på texterna och se allt annat bra också!

Spexkramar!

En klok man

2009-09-23T17:59:00.001+02:00

Läs det här. Vackert...

Shakey shakey

2009-09-09T17:06:00.004+02:00

Hej hoj!

Oj, vad längesedan det var jag skrev. För er som inte redan har märkt det, så pluggar jag igen. Jag går om årskurs 2 på KogVet eftersom jag bara tog en kurs förra hösten. Nu känns det faktiskt bra att plugga! Jag önskade i slutet av sommaren att jag hade varit lite mer taggad att börja plugga igen, men nu är jag inställd på det, så det blir nog bra trots avsaknad av jättetaggighet. Emily och jag har suttit i skolan idag och lekt med roboten Shakey (inte den riktiga, fysiska roboten Shakey, utan en som bara existerar i fantasin och i det planerande datorprogram som vi bygger). Vi fick rätt mycket gjort idag, faktiskt, gött det.

I natt drömde jag att jag och mamma grälade jättemycket. Jag minns inte om vad, men jag minns att jag var så arg att jag kastade ner en av mina fina svarta te-muggar från Indiska från en balkong. Sen kom det några unga killar och började samla upp skärvorna. Sorglig dröm hursomhelst, mamma och jag bråkar aldrig. Det ska inte vara så...

I kväll blir det rep med Holgerkören! Det är trevligt. Jag kommer nog sakna att ha en grupp att sjunga vacker stämsång med när spexperioden är över. Någon som vill sjunga med mig då? Gärna a capella. :)

Tjingeling!

Tillfälliga avsked

2009-07-31T20:59:00.003+02:00

Endast en vecka av mitt jobb återstår nu, sedan blir det studier igen. Idag jobbade jag mitt sista schemalagda pass hos en av mina brukare (de återstående passen är hos andra), så såvida det inte blir några spontaninhopp hos henne i nästa vecka kommer jag nog inte att träffa henne förrän eventuellt i jul. Det känns lite tomt, med tanke på hur mycket jag har varit hos henne ända sedan i april. Men jag antar att det är så det är med sådana här jobb - det är fint att få jobba nära människor, men det blir tomt när man slutar jobba hos dem eller tar ett uppehåll.

Nu behöver jag ett jättesnyggt sätt att avsluta det här blogginlägget!

En gammal bortglömd fantasivärld

2009-06-15T21:11:00.002+02:00

Jag tittade nyss igenom ett av mina gamla ritblock från gymnasiet, en tid då jag ritade mycket mer än jag gör nu, och konstaterade att jag på den tiden inte bara var en bättre och mer noggrann tecknare, utan även hade grymt mycket bättre fantasi! Det var en hel del fina bilder som bara var påbörjade, det inspirerade mig att fortsätta på dem. Jag tror att jag ska göra det.

Eftersom det råkar vara den tiden på året då vissa människor - som är mycket, mycket yngre än jag - just har tagit studenten, tänkte jag avsluta detta inlägg med en fin bild från teckningsblocket som passar in på det temat. Den här ritade jag någon gång under antiken, till min egen student:

Grattis till alla som tar studenten i år!

Maniska Malins mariga manusminne

2009-05-27T22:52:00.021+02:00

Har du någonsin önskat att du kunde radera någonting ur ditt minne? Just nu önskar jag att jag kunde glömma bort spexmanuset vi håller på att skriva. Bara glömma allt vad det handlar om, alla skämt vi har med - precis som om jag aldrig skulle ha läst det. Detta för att sedan logga in på Holgerspexets interna hemsida och läsa manus med helt nya, färska ögon, som om det vore första gången jag läste det och som om det var någon helt annan som hade skrivit det. Då skulle jag märka vad som är roligt och inte (vad jag spontant skrattar åt), vad som kan tänkas funka på scen och vad som känns ologiskt. Och jag skulle säkert få en massa nya, sprudlande idéer om hur man kan tänkas gå vidare med det vi har och göra det ännu roligare.

Vad jag försöker säga är att man blir insnöad till blindhet när man har jobbat med ett och samma manus i flera månader! Man har läst all text så många gånger att man inte längre har en aning om huruvida skämten är roliga, replikerna nödvändiga, den röda tråden tillräckligt tydlig eller de historiska twisterna tillräckligt överraskande och lättförståeliga. Man är så otroligt van vid alla de där grejerna att de numera bara är - man vet inte vad man tycker om dem. Det är samma idé som att stirra för länge på en teckning man håller på att rita - man hakar upp sig så mycket på detaljerna att man inte längre vet om teckningen är snygg. Fast med manus sker det i en större skala. Teckningen kan man titta på dagen efter och konstatera att den blev bra, men inför manuset återfår man inte objektiviteten på en dag. Man fortsätter att vara blind eftersom manusförfattandet är en mycket mer utdragen process. Man har hållit på så länge med det.

Nu fick jag en galen idé: Tänk om man i detta staduim bara skulle lämna över manuset till en annan manusgrupp! Säga "Nu har vi skrivit det här, fortsätt på det och gör vad ni vill av det!" Gruppen, som aldrig för har läst manuset, läser in sig på det och fortsätter sedan att skriva det. Jag undrar om det skulle bli bättre då? Det är inte alls omöjligt. Men nu har vi ju tyvärr inte två manusgrupper i det här spexet. ;) Vi får helt enkelt kämpa vidare och be om feedback från andra spexare.

Kramis på er! Nu lyssnar jag på en mysig blivande spexlåt. Jag blir glad av det. Det ger mig hopp på nåt sätt, när jag hör en låt och vet vem som kommer att sjunga den. Jag vet inte riktigt varför, men det kanske får mig att känna att spexet börjar ta form, att "det blir ett spex även i år".

Nu ska jag knyta mig. Jag har en 12 timmars arbetsdag i morgon.

Dö-kul?

2009-05-26T15:41:00.011+02:00

Jag läste just i Metro teknik om en ny tjänst som heter Webwill som låter en bestämma vad som ska hända med ens konton på olika sajter på nätet när man dör. Man ska kunna klicka i hur man vill att sina konton på t.ex. Facebook, Twitter eller Flickr ska förändras efter ens död. Det kan vara saker som att radera kontot, ändras sitt statusmeddelande, skicka mail till sina vänner, etc. samt när det ska verkställas.

När jag läste detta fick jag en så sjuk fantasibild. Jag föreställde mig att jag efter min död skulle låta min Facebookstatus uppdateras regelbundet med saker som låter mina anhöriga och vänner veta vad jag pysslar med därborta på andra sidan. Tänk er statusmeddelanden som: "Malin hälsar på Sankte Per", "Malin provar sina nya vingar", "Malin sitter på ett moln och äter Philadelphia", Malin tar en promenad med Jesus, farfar, farmor, morfar och sina undulater från barndomen", "Malin vinkar till gammal klasskamrat därnere på Jorden, men hon ser mig inte, pilutta henne, nu ska jag kasta en regndroppe på henne!", "Malin brände sig just... Satan, nu försade jag mig!" ...

Vilken morbid humor man kan ha ibland. Förlåt. Men lite roligt är det ju. Tycker jag då.

Tänk om...

2009-05-14T22:10:00.002+02:00

I samband med spexets senaste produktionsmöte nämnde jag att jag jobbar på Kristi himmelfärdsdagen. "På en röd dag?" undrade en av mina spexkompisar. "Vad har du för jobb?" Jag berättade att jag vikarierar som personlig assistent, varpå personen svarade "Ja just det, de blir ju inte friska bara för att det är röd dag." Då fick jag en intressant, men väldigt trevlig fantasibild i huvudet. Tänk om alla handikappade människor helt plötsligt skulle bli o-handikappade varje gång det blev röd dag. Och alla sjuka skulle bli friska för en dag och kunna gå hem från sjukhuset så att läkare och sånt också kan vara lediga. Sen dagen därpå är allt som vanligt igen. Vad mysko det vore. Men tänk vad glada alla människor som är vana vid att inte kunna gå skulle bli över att helt plötsligt kunna det, om än bara ibland.

Magnolia

2009-05-04T17:20:00.002+02:00

Vårigt, va?

Schemafri dag

2009-05-04T13:26:00.003+02:00

Idag fick jag ett "Hej, hur går det?"-brev från Arbetsförmedlingen. Det var gött att kunna ringa min handläggare och säga att jag faktiskt har ett jobb, åtminstone på deltid, jag har ju jobbat några dagar i veckan den senaste månaden. Det känns också jättebra att de på jobbet fortfarande tror på mig, att jag är upplärningsbar (kan man säga så?) och fortsätter att ge mig nya arbetspass. Det är bara att hoppas att det fortsätter så.

Nillis berättade igår att hon och August just har fått hem två söta katter, Kea och Kefalonia. De ska vara "jourhem" (tror att det kallades så) åt katterna, dvs. de ska ta hand om dem tills de hittar någon annan som vill ha dem permanent. Mysigt. Jag tror att jag måste droga mig med allergipiller och åka och hälsa på dem någon dag. :)

När jag satt ute i min berså och fikade förut idag, så började det duggregna så jag gick in. Men strax därefter började solen skina igen. Haha. Jag trodde bara att det var Kalle Anka som drabbades av sånt. Vi kanske är släkt han och jag?

Sköna maj

2009-05-01T12:53:00.007+02:00

Det är vid den här tiden på året man är lycklig över att ha en innergård...

... sen kanske inte mobilkameran riktigt ger rättvisa åt det vackra, men det blev bra bilder för att vara en mobilkamera, tycker jag i alla fall.

I morse vaknade jag av att en orkester marcherade förbi utanför mitt fönster (Jag vet att det naturliga svaret här skulle vara "Nej, fy vad jobbigt", men jag tycker inte det! Det var roligt. Det är alltid kul när det händer nåt i stan sådär, och så spelade de bra också. Och var fint klädda. Dessutom fick de mig att piggna till, så jag kom upp redan vi niotiden.) Sedan på förmiddagen har jag suttit i bersån och druckit kaffe och njutit av en lugn vårdag. Oj, vad gammal jag låter helt plötsligt. Men det får det vara värt, för mysigt var det.

Hur man gör en fusk-kaffedryck

2009-04-28T15:31:00.004+02:00

Idag när jag bryggde kaffe fick jag lust att leka lite. Jag hällde upp kaffet i en kopp som vanligt. Sen tog jag fram mjölkpaketet och skakade det allt vad jag hade tills mjölken blev alldeles krämig och skummig. (OBS! Gör inte detta hemma om mjölkpaketet är öppnat och ej återförslutningsbart om du inte är extra sugen på att städa. ;p Mitt hade skruvkork.) Sen hällde jag den skummade mjölken i kaffet, toppade med lite kanel och voila! Någon slags kaffedryck som såg festlig ut. Jag törs inte säga vad den heter då jag vet att utbudet av kaffedrycker är gigantiskt och innefattar fina rituella regler för hur de ska tillredas som är långt bortom min kännedom. Men går man efter smak och utseende med mina grova mått mätt, blev det någonstans åt latte/cappuccino-hållet. Gott var det i alla fall. :)

Flytande flyt

2009-04-26T22:43:00.007+02:00

I morse blev jag uppringd av en smått stressad arbetsgivare och fick frågan om jag kunde jobba på eftermiddagen idag eftersom ordinarie personal plötsligt blivit sjuk. Egentligen hade jag två spexmöten (först kör- och därefter manusmöte) inbokade inom det avsedda tidsintervallet, så jag svarade att det ser ut lite sådär. Men det fanns ingen annan som kunde komma, så jag tog snällt över passet och gav manusgruppen ledigt idag. Jag ångrar mig inte. Det blev en riktigt bra arbetsdag, faktiskt. Det här måste vara min absoluta debut i att känna mig oumbärlig på en arbetsplats. Det är fint det. :)

Efter jobbet har jag hunnit med att stämma av lite kör-relaterade saker med Pär och lite manusrelaterade saker med Joje på telefon. Bra bra. Nu håller jag på och försöker läsa delegeringspapper. I morgon har jag föreläsning från 10 till 12 och på kvällen ska jag gå bredvid igen.

På tal om inget särskilt: kan inte någon av er som läser detta säga något väldigt rörande/vemodigt/sentimentalt så att jag kan få gråta lite? Jag har nämligen känt mig lite konstig sedan jag skrev blogginlägget häromdagen (frågeformuläret) och konstaterade att jag inte kan minnas när jag senast grät. Det är ovanligt när det gäller mig. Jag är liksom en lättrörd lipsill, men ändå var det evigheter sedan jag hade anledning att fälla några tårar. Det är konstigt! Det är i och för sig ett gott tecken, eftersom det måste betyda att jag har haft flyt på sistone och att ingenting sorgligt har hänt, men samtidigt känner jag mig... ja, jag vet inte... känslokall eller avtrubbad på något sätt, som om jag inte riktigt känner att jag lever, som om jag tar allt för givet och som om det inte kan fortsätta att vara såhär bra. Det är ju inte egentligen så att jag vill att något dåligt ska hända i mitt liv, jag vill bara få igång lite känslor utan att något går dåligt. Typ som att läsa en sorglig bok. Eller ta ett sentimentalt avsked av någon som ska resa bort en lite längre period och bara göra roliga saker, men ändå vara ifrån mig. Eller att någon ger mig en riktigt rörande komplimang som jag inte vet om den är ärlig eller ej. Eller jag vet inte. :) Jag är nog bara konstig. Är det normalt att känna såhär?

Kram på er! Nu ska jag lägga mig på spikmattan en stund innan jag somnar, tror jag.

Det känns så bra

2009-04-25T23:21:00.008+02:00

Idag har jag haft lite av en lyxdag, en sådan där onyttig och fin dag utan krav och med extra guldkant på tillvaron. Det började med en lång sovmorgon och en lugn förmiddag. Eftermiddagen ägnades åt födelsedagstårta hos Pär följt av middag från Stångebro gatukök med några söta spexare. Sedan stannade jag och Andreas en stund på Santinis och bara pratade strunt. Jag beställde en latte med sojamjölk. Det var verkligen lyx, tycker jag. Dricka latte på en uteservering känns som något man bara gör om man är rik, det är i alla fall inget man brukar unna sig om man heter Malin, lever på sparpengar och behöver gå runt på 4100 kr i månaden. Äter ute gör jag som regel inte heller. Men dag har jag gjort både och, jag tyckte jag att jag kunde vara värd det. Jag har ju varit lite duktig och jobbat en del de senaste veckorna (lönen för det kommer ju så småningom) plus att jag överlag har varit väldigt duktig på att spara pengar i år. Och vet ni vad? Till råga på allt var det vackert väder idag. Till och med när det mörknade var det som en sommarkväll. Idag var en såndär dag som man kan leva på ett tag.

Vet ni vad som mer är bra? Att det faktiskt börjar kännas som om jag har ett jobb. Jag har gått bredvid kanske 2-3 dagar i veckan de senaste veckorna och i torsdags jobbade jag mitt första pass själv. Jag har även ett "bredvid"-pass och tre "riktiga" pass bokade i veckan som kommer. På något sätt vore det lite konstigt om jag blev nekad mer jobb nu när de har kommit så här långt i att lära upp mig och alla verkar tycka att det går hyfsat bra för mig. Jag vet att de behöver vikarier i sommar och lite valuta vill de väl ha för de resurser de lagt ner på att introducera mig, kan man tycka. Och om inte, så har jag ändå åtminstone tjänat lite pengar på det jag gjort hittills - bättre än inget. Det känns tokigt bra att jag faktiskt har lyckats få något slags jobb trots finanskris och avsaknad utbildning! Jag som inte trodde att jag kunde få ett jobb överhuvudtaget... Personlig assistent är dessutom ett yrke som jag hittills har upplevt som roligt och givande. Det är inte särskilt stressigt heller, i jämförelse med andra jobb jag provat på, och alla kollegor jag har träffat är snälla och trevliga (det måste man nog vara i ett sådant yrke...). Det är inte så att jag skulle vilja hoppa av KogVet och satsa på en livslång karriär som personlig assistent, men det vore trevligt att kunna ha det som extrajobb och sommarjobb tills jag är klar med min utbildning. Bättre än väldigt mycket annat! Så ska jag jobba en vecka på Gothia Cup i sommar också. Spännande! Det är nog helt annorlunda...

I morgon har vi körmöte och manusmöte. Undrar om jag ska försöka få något mer gjort. Läsa kursbok, kanske? Eller laga mat? Vi får se.

Förlåt...

2009-04-22T20:52:00.014+02:00

... men det är ju bättre att jag gör det här än på Facebook, så att jag inte spammar folks News feed, eller hur? :)

Lovar du att vara ärlig? Det beror på vad ni frågar...

Du heter: Förhoppningsvis ett namn.

Smeknamn: Malutt och Mimmi har väl förekommit, men det är mest syrran och mamma som använder dem.

Låt som när du är ledsen sörjer till? Om det är krossade hjärtan funkar All of me som finns i en av mina Vispop-böcker, alltid framförd av mig själv och mitt piano.

Beroende av: Kramar, spex och te.

Vad behöver du mest just nu: Lite tur och skicklighet inför morgondagen.

Vad tror folk om dig? Många har förr trott att jag är mycket ambitiös och duktig i skolan, men jag tror inte att folk tror det längre. Av någon anledning brukar folk tro att jag saknar körkort. Vissa tror att jag är religiös när de får veta att jag inte dricker alkohol. Och just det, en klassiker är att folk brukar tro att jag har en massa flashiga sexfantasier och syndiga hemligheter bakom min annars oskuldsfulla yta. Varför vet jag inte.

Stämmer det? Jag är inte alls lika ambitiös/duktig som folk tror/har trott, men är det något jag har gett mig den på att klara så gör jag det oftast. Körkort har jag haft sedan 2005 även om jag inte använder det så ofta. Religiös ska jag inte påstå att jag är, det är i alla fall inte därför jag inte dricker. Det där med sexhemligheterna låter jag vara osagt, folk kan ju gott få tro att jag lever ett mer intressant liv än jag egentligen gör... ;)

Vad får du oftast komplimanger för? Mina naglar. Och ibland min sång, om folk inte är alltför übermusikaliska.

Vad säger du för att imponera på någon? Jag säger aldrig något för att imponera på någon. De får bli impade självmant om de vill. :)

Hur imponerar man på dig? Man är väldigt bra på nåt som jag tycker är intressant? Eller väldigt rolig? Det finns mycket man kan bli imponerad av.

Brukar du skratta för dig själv? Ja, och oftast orkar jag inte förklara vad jag skrattar åt. :)

Vad står det i ditt senast inkomna SMS? "Tack!"

Var bor du? I en mysig lägenhet.

Trivs du där? O ja.

Äger du några converse? Nej. Skulle det säga något särskilt om mig om jag ägde ett par?

Sprit, cider, vin eller öl? Finns det inget alkoholfritt alternativ? Vatten går bra.

Vad har du för mobil? Samsung.

Nästa mål i ditt liv: Få jobba en del nu och i sommar, klara kurser nog för att få CSN i höst och få tillbaka lite studiemotivation. Ungefär. OCH göra ett tokbra spex! Oj, det bidde inte bara ett mål.

Hur svarar du i mobilen? "Ja, det är Malin"

Vem ringde du senast? Vet inte. Mamma kanske? Eller det var nog hon som ringde mig, när jag tänker efter.

Vad sa den du senast pratade med i telefonen? Om vi antar att det var mamma så sa hon att hon var på väg till mig. För hon var och hälsade på tidigare idag.

Antal timmar sömn inatt: Ganska många just i natt, eftersom jag var ledig idag.

Sov du ensam? Det gör man väl aldrig? Lille John Blund dyker väl upp varje natt och ser till att man somnar och drömmer och sånt? Eller har jag missuppfattat världen helt?

Brukar du komma i tid? Beror lite på vart jag ska.

När mår du bra? När jag sjunger, umgås med vänner, ritar, leker med ord... eller när jag känner att jag är bra på något.

När blev du fotad senast? Minns inte.

Hur känner du dig nu? Ganska vanlig.

Vanligaste färg på dina kläder: Vet inte. Varierar.

Vad tycker du om fötter? Bra att ha.

Vad saknar du? Motivation att ta tag i vissa saker, som t.ex. gamla kurser.

Favorit dryck på morgonen: Te.

När brukar du oftast gå och lägga dig? Sent, ofta efter midnatt även om jag ska upp på morgonen.

Är du blyg? Lagom.

Sysslar du med någon idrott? Nej, jag vet att jag borde. Men jag cyklar när jag ska någonstans iaf.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Tveksamt, jag har aldrig varit med om det.

Vad skulle du göra om du vore kille för en dag? Sjunga en massa och se hur det kändes att vara bas eller tenor.

Är du nöjd med ditt liv? Vilken svår och allmän fråga. Mycket är jag nöjd med i alla fall.

Vad är det värsta du vet? Att blir kittlad? Nej, jag vet inte.

Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? Har aldrig gjort någon sammanställning, men förhoppningsvis inte mer än några hundralappar utöver de vanliga räkningarna.

Vad längtar du till? Spexet i höst. Att få se sitt manus framföras och att få stå på scen och leka körsångerska!

Har du bra vänner och äkta vänskap? Ja. <3

Vad är det finaste du fått? Oj, vad svårt...

Om fem månader: Är det augusti.

Om ett år: Är det 2010. Ska jag veta vad jag gör då?

Du samlar på: Osynliga monster som kryper in under trösklarna och skyddar min lägenhet från inbrottstjuvar.

Vem ringer du när du är arg/ledsen? Mamma eller pappa oftast. Eller

Har du strumpor på dig nu? Ja.

Är det okej att gråta? Vilken dum fråga, det är klart man måste få gråta.

När grät du senast? Åfan, jag minns inte. Jag måste ha haft en bra period på sistone. Eller bara blivit känslokall. Jag får ta och tänka på något riktigt vemodigt/sentimentalt snart, så att det ordnar sig.

Bär du glasögon eller linser? Ja, glasögon.

Har du piercing? Nej.

Vill du gifta dig? Inte idag i alla fall.

Vill du ha barn? Först kanske jag bör hitta någon att skaffa dem med?

Är du bra på att laga mat? Haha, nej.

Är du flygrädd? Nej.

Hur vig är du? Inte som ett kylskåp men inte som en gummidocka heller. jag kan t.ex. nudda marken när jag böjer mig fram med raka ben, men inte gå ner i split eller spagat.

Vilken är din favoritglass? Mjukglass, hallonsorbet eller något chokladaktigt, tror jag, beroende på humör.

Tror du på ett liv efter döden? Jag utesluter i alla fall inte möjligheten att det kan finnas.

Bor dina föräldrar tillsammans? Nej.

Vilken ögonfärg har du? Grön.

Röker du? Nix, har aldrig tagit ett bloss på en cigarett, faktiskt.

Hur ofta tränar/motionerar du? Nästan aldrig...

Vad är det viktigaste i livet? Hjälp vilken fråga, den måste man ju tänka i flera dagar för att kunna svara på.

Hans Hanssons halta höna hade hickla hockla hackla...

2009-04-10T16:53:00.005+02:00

Jag var i Motala och hälsade på mammisen idag och åt lite påsklunch. Nu är jag tillbaka hemma eftersom det var tänkt att jag skulle på påskmiddag hos Nisse också, men jag känner mig så pass förkyld nu att jag fick skippa middagen i alla fall. :/ Jag har haft några jobbiga hostattacker idag och det är dåligt om det händer när man är bland folk. Dessutom är det kanske vettigast att jag undviker kontakt med katter när halsen och näsan redan känns lite sådär (Nisse har ju en såndär supersöt liten kattuschling hemma)... jag vet inte hur det är, men mitt sunda förnuft säger att allergi borde bli värre när man har nedsatt immunförsvar. Så så får det bli. Tråkigt, men bäst att ta det lugnt och försöka kurera sig. Jag hoppas att jag blir tillräckligt frisk för att kunna gå bredvid igen på tisdag och torsdag. Hur länge smittar en förkylning egentligen?

Men, man ska inte klaga, Vädret är ju fint och fåglarna sjunger sina vanliga gamla vårsånger utanför fönstret. Alltid samma trudelutter, alltid samma vårglädjekänsla får man av dem. Nu sitter jag i vardagsrummet och lyssnar med en stor kopp kamomillte framför mig.

Jag fick förresten en spikmatta i påskpresent av mamma. Trevligt! Nillis och August fick också en.

Smittfria cyberkramar
/Sopranen Smil, som nog snart skulle bli en kraxig andraalt om hon försökte sjunga idag.

Glad kiosk!

2009-04-09T23:07:00.006+02:00

Precis när vi skulle dra igång manusmötet idag, ringde det på dörren. Jag trodde att det var en ytterligare manusmedlem som ringde på, men det var Hanna och Jonas, utklädda till påskkärringar! De var jättesöta! Jag hade inget godis, så jag fick ge dem varsin halv-misslyckad muffins i stället. I utbyte fick jag ett påskkort med hälsningen:

"Hare bra och en glad påsk men om din familj får ett påskägg så ät inte upp allt själv för då kan din bror börja skrika och slåss och din pappa också och då måste man gå i familjeterapi och den tanten luktar konstigt i munnen."

Lol. Holgerspexare är bra söta. Det där gjorde dagen!

Ett förkylningvirus verkar ha fått för sig att flytta in i min hals. Hoppas att det snart flyttar ut igen. Men i övrigt är allt mest bara bra. Jag ska fortsätta att gå bredvid som personlig assistent två gånger till i veckan som kommer. Det är bra det! Dessutom ligger vi i fas med manus. Det är fina grejer!

Manusmiddag, m.m.

2009-03-30T15:41:00.007+02:00

Idag har jag gått bredvid som personlig assistent, det var trevligt. Mycket nytt var det, men det känns som om det gick bra. Jag ska gå bredvid igen nästa måndag. Hoppas verkligen att det blir mer jobb av det!

I går hade vi ett lite speciellt manusmöte, vi hade nämligen middag också! Vi sågs lite tidigare än vanligt och åt jättegod chili som Pär hade lagat. Vi blev proppmätta - ni vet, man okynnesäter ju så lätt när det är gott - och var tvungna att vänta lite med efterrätten, så vi reviderade en nyskriven scen så länge. Scen 1 var det, som jag hade skrivit klart och lagt upp samma kväll. Sedan kunde vi hugga in på Michans smarriga chokladtårta för att slutligen sjunga lite, på äkta spexarvis! Verkligen en lyckad kväll, det får bli fler manusmiddagar tror jag. Kul att de gillade min scen också! Lite hittade vi dock att förbättra, så det gjorde vi. Vi delade ut fler scener emellan oss också, så jag hoppas att folk har hunnit skriva till nästa gång. ;)

Tjingeling!

Börjar bli hoppfull...

2009-03-25T14:58:00.006+01:00

Jag ska börja gå bredvid som personlig assistent på måndag! Nu är jag ju inte den som törs ropa hej för tidigt, jag har ju inget anställningsavtal än. Och ibland kan man inte ens ropa hej om man har ett sånt, vet jag av viss erfarenhet, men jag hoppas... Jag var precis iväg och träffade en brukare, så just nu är jag bara tokglad och känner att det här ska bli så roligt! Enligt assistenten jag träffade lät det som om introduktionen mest var till för att jag ska känna efter om jag kan trivas med jobbet (och, naturligtvis, för att jag ska lära mig allt jag behöver veta) men lite prestation måste det ju krävas från min sida också. Så nu tänker jag verkligen göra mitt bästa och hoppas att det räcker, och att jag är rätt person och så.

Kaka-foni

2009-03-19T20:15:00.004+01:00

Idag har jag bakat wienerstänger. Och det här är första gången jag har lyckats Bluetootha över en bild från min mobilkamera till datorn, därför måste jag visa det. Fint, va? Bildkvaliteten kanske inte är tokbra, men det var det bästa jag kunde åstadkomma med mobilkameran och de av dess finesser jag har koll på idag. :) Kakorna blev goda! Jag gjorde kaffe till också, det blev också gott.

Vilket meningsfullt inlägg, eller hur? Jag är glad jag, som inte behöver ta åt mig av alla dessa tidningsartiklar o. dyl. där folk kritiserar fenomenet bloggar "för att alla bara skriver en massa strunt som ingen vill läsa". Jag skriver ju som känt bara en massa långa, djupa och meningsfulla inlägg som alla vill läsa och som förändrar världen. ;)

Mat är gott. Nu ska jag gå och stänga av köksfläkten. Tjingeling!

Dansant, inte sant?

2009-03-17T23:25:00.003+01:00

I morgon ska jag och LiSS-Vega och några personer till gå på gratisteater eftersom vi är med i en så kallad referensgrupp hos Ung scen/Öst och hjälper dem att utforma ett slags teaterabonnemang för studenter. Jätteschyst att de bjuder på biljetter för det, tycker jag! Vi hade möte med dem idag.

På kvällen var jag förbi en sväng vid campus valla. Vi hade en extrainsatt dansaudition för spexet där i kväll, för en person som inte kan komma i helgen när vi har ordinarie audition. Jag hade bara tänkt vara där i egenskap av produktionschef, men helt oväntat fick jag vara med och dansa också. Kul! Jag har inte sökt dansen och kommer inte att dansa på scen i höst, men jag fick vara med och lära mig auditionkoreografin för sällskapets skull och för att det är kul. Hon som sökte sa att hon tyckte det var skönt att jag var med. Bra det. Det kanske är roligare att dansa med sällskap, och så dansade ju jag sämre än hon, vilket måste ha varit en fördel. :)

Solskensdagar

2009-03-16T11:29:00.005+01:00

Idag är en bra dag.

I morse kom snälla söta Michan förbi hos mig med en chokladbakelse. Hon hade bakat en massa och fått över, så nu ville hon ge bort dem till folk som ville ha. :) Mycket trevligt, och sött tänkt. Nu ska jag snart äta den, med lite te.

För en kort stund sedan fick jag ett telefonsamtal från kommunen angående jobbet jag sökte som personlig assistent. De sade att de vill låta mig prova på jobbet, få gå bredvid och så. De behöver bara få tag på personen som jag är påtänkt som assistent åt, sade hon jag pratade med. Jag hoppas verkligen att det blir något av det, det vore jätteroligt!

Till råga på allt är det vackert väder idag. Tänka sig.

Spexerifestivalen

2009-03-15T01:55:00.006+01:00

I kväll har jag tittat på Ramoji & Jamila (Holgerspexets uppsättning från 2005) och Aristocats i stället för Melodifestivalen. I trevligt sällskap, närmare bestämt Rikard, Ylva, Pär, Andreas, Nisse, Helena och Jocke. Trevligt trevligt. Och härligt nostalgiskt att se Ramoji & Jamila för första gången sedan -05. Väcker härliga minnen gör det. Aktfinalslåten vann, tror jag, den är mest dramatisk, känslosam och häftig. Fast Mádras egen låt i början är ju en bubblare den också, den passar hennes röst bra och får ett extra plus för den fina outfiten och entrén ur den gigantiska tårtan. Fast aktfinalens svärdsduell är ju ascool, så jag röstade på den. Bra, aktfinalen vann. För det var nog bara jag som röstade. Å andra sidan talade jag inte om det för någon och så var det väl i själva verket ingen tävling, så det kanske inte räknas.

Det är sent. Jag ska sluta vara så flummig nu, tror jag, åtminstone tillfälligt.

En annan sak som är väldigt trevlig med kvällen är att Ylva och Rikard inte tycker om grönt te med grapesmak. Jag har inte smakat på det än, men ska göra det så snart det dragit färdigt. Det är säkert lika gott som det är gratis.

Update: Teet var gott. Och det här är mitt elftiförsta blogginlägg. Jadå, om Sagan om Ringen-översättaren kan säga att Bilbo firar sin elftiförsta födelsedag så kan jag säga att detta är mitt elftiförsta inlägg.

Fiktiva tårar

2009-03-13T09:36:00.015+01:00

Har ni någonsin gråtit till en skönlitterär bok? Det har jag, många gånger. Jag vet inte om det är vanligt eller om det bara är jag som är ovanligt lättrörd, mesig eller helt enkelt en sådan person som inte bryr sig om att hålla känslor inne. Jag tycker att det är så skönt, nästan lite meditativt på något konstigt sätt, att kunna sjunka så djupt ner i en bok att man anammar karaktärernas känslor. Man skiner upp och ler triumferande när det går bra för dem och gråter när något är sorgligt eller bara väldigt känslosamt. Det är som om den verkliga världen inte finns just då, som om det enda som existerar är världen som beskrivs på den tjocka bunten pappersark innanför bokens pärmar. Som om man är karaktärerna i boken, eller åtminstone deras närmaste vän. Det är inte ofta under de senaste åren som jag har lyckats leva mig i så totalt i en bok, det hände oftare när jag var yngre (och då blev det också oftare av att jag läste böcker).

Igår kväll tänkte jag läsa lite i den sista Harry Potter-boken innan jag somnade. Jag hade ganska många kapitel kvar och hade väl bara för avsikt att läsa ett par, tre stycken av dem just då, men jägarns vad spännande det var! Jag kunde inte lägga ner boken. Klockan 08.30 (ca) i morse hade jag läst ut den. Vid det laget borde jag ha somnat sittande för längesedan, men konstigt nog var jag nästan pigg igen och gick upp och åt frukost i stället. Jag undrar om sådan koncentrerad läsning har en avslappnande effekt på kroppen? Visst, jag känner mig på intet sätt utsövd nu, men jag känner inte heller att jag skulle behöva lägga mig i sängen och sova. Jag är betydligt piggare nu än när jag t.ex. har varit på spexfest hela natten.

Nu vet alltså även jag hur Harry Potter-serien slutar. Jag är glad att ingen spoilade slutet för mig i förväg, så jag tänker inte heller tala om hur den slutar. Men grät gjorde jag i natt. Floder. Fasen vad skönt. Det var så längesedan!

Jag undrar om författare också gråter när de skriver känslosamma scener? Det skulle jag göra. Åh, jag vill också skriva en bok! Jag önskar att jag kunde komma på en bra handling, bara. Det vore så roligt att ha sina egna små karaktärer som man kan sätta in i ett sammanhang och forma och styra hur man vill, och sympatisera med. Lite så är det när man skriver spexmanus! Men inte riktigt. Spexkaraktärer är oftast så extrema att man snarare driver med och skrattar åt dem än sympatiserar med dem. I alla fall de flesta. Men det är jätteroligt på sitt sätt. Karaktärerna blir ändå lite som ens egna små fiktiva barn, som växer fram under manusförfattanadet för att sedan förkroppligas i skådisarna och till slut bli fulländade med hjälp av regi och kostymer. Roligt är det. Jag har många kära spexkaraktärer.

Nu ska jag runda av det här inägget på något trevligt sätt, tänkte jag. Men det är ju inte varje dag man kan komma på ett bra slut. Jag spar det bra slutet så länge, jag kanske behöver det till en bok någon gång i framtiden. ;)

Ett drömlikt hopkok

2009-03-11T23:42:00.028+01:00

Mamma var här idag. Alltid lika mysigt. Vi åt lunch på stan och sedan fick jag skjuts av henne till platsen där jag skulle göra mitt Mystery shopping-uppdrag. Efter det gick vi och fikade på Chocolat. Mamma beställde någon pytteliten snygg "paj" med någon chokladfyllning och med vinbär ovanpå och jag beställde en mäktig brownie som man blev totalt härligt chokladstinn av.

På kvällen var det produktionsmöte. Jag var lite rädd att vi inte skulle hinna diskutera manus eftersom vi behövde prioritera den snart kommande audition som diskussionsämne, men vi hann med manuset också, och vi fick massor av bra synpunkter. Skönt! Nu kan vi göra våra ändringar och gå vidare.

Åh, jag vill drömma något roligt i natt. Undrar varför den tanken helt plötsligt slog mig. Jag kanske bara har lust att skriva ner och analysera en rörig dröm igen eftersom det var ett litet tag sedan jag gjorde det. Så länge sedan var det inte jag drömde, men det var ett bra tag sedan jag på allvar försökte klura ut vad en dröm betydde.

Det här med drömtydning är lite konstigt, förresten. Eller snarare är det kommentarer jag har hört om det som jag tycker är lite konstigt. Jag har nämligen hört folk säga att de "inte tror på drömtydning". Vad menar de med det, egentligen? De får det att låta som om drömmar och drömtydning har med något övernaturligt att göra, som man måste tro eller inte tro på. För mig är "inte tro på drömtydning" lite som att säga att man inte tror på vädret, men jag kanske är udda. Eller så beror det bara på vilken betydelse man lägger i ordet drömtydning.

Personligen har jag aldrig tänkt att någon slags övernaturlighet skulle vara inblandad i drömmar. I min värld är drömmar, enkelt sett, några slags bilder/"filmer"/tankar som skapas i hjärnan när man sover. Hur det går till rent fysiskt har jag ingen aning om, men att vi drömmer är vi ju alla överens om. Vad man drömmer tror jag beror på hur ens liv ser ut för tillfället och vad som rör sig i ens tankar - hjärnan bildar drömmar av det som finns där, tänker jag. När jag säger att jag "tyder en dröm" så menar jag att jag försöker klura ut varför jag har drömt just så. När jag säger att en dröm "betyder" något så menar jag inte att den kan hjälpa mig att förutspå framtiden eller att drömmen har en egen vilja och vill tala om något för mig. Vissa kanske menar så, jag vet inte riktigt, men jag menar att drömmen helt enkelt speglar någonting som händer i mitt liv eller något jag brukar tänka på.

För att ge ett exempel: För några år sedan drömde jag att jag irrade runt mellan ett antal olika larmade byggnader, för att uträtta diverse ärenden. Jag hade dock inte koden för att larma av något av husen vilket var mycket stressande och frustrerande - jag var alltid tvungen att bryta mig in i husen utan att larmet gick eller kontakta någon som kunde larma av. Detta var när jag i verkliga livet snart skulle avgå som kassör i Holgerspexet och var trött och stressad sen ett tag tillbaka. Jag hade också lite dåligt samvete för att jag inte pallade att fortsätta som kassör ett år till. Där är jag övertygad om att runtirrandet mellan husen i drömmen symboliserade stressen, rätt och slätt. Jag kände mig ibland lika stressad och frusterad i verkligheten som i drömmen. Att jag inte kunde larma av tyder väl på att jag egentligen inte var rätt person att springa de där ärendena - det hade ju varit bättre att låta någon som kunde larma av göra det. Detta tror jag speglade en tanke jag innerst inne hade angående kassörsposten - att om jag var less på posten och inte motiverad att fortsätta ett år till, så skulle jag kanske inte göra det bra, och var därmed inte rätt person för det. Bättre att försöka hitta någon som vill göra det. Att en massa larm var inblandade i drömmen överhuvudtaget tror jag berodde på att spexperioden tillbringas på Forumteatern i Nationernas hus, där det finns en väldans massa larm... Under en föreställning det året gick brandlarmet. Och öppnar man dörren ut till foajén utan att trycka på nyckelknappen först, går det ett annat larm och stackars Securitas får rycka ut i onödan.

Där har vi ett av mina drömtydningsexempel. Drömmen "betydde" att jag var stressad och innerst inne trodde mig göra rätt i att avgå som kassör, enligt min tolkning. Jag tror att drömmar är ett hopkok av tankar och händelser i ens liv, mest av det som skett nyligen eller som man vet snart kommer att ske. Ibland, men inte alltid, tror jag att man kan ha nytta av att minnas och analysera sina drömmar. De kan få en att inse saker ibland. Man kanske inser att man går och tänker för mycket på en viss sak om man börjar drömma om den, eller drömma om något som tydligt symboliserar den.

Jag äger faktiskt en bok om drömtydning. Dess författare menar att det är mycket svårt att tyda någon annans drömmar än sina egna. Det kan jag faktiskt bara hålla med om - man har helt enkelt inte lika bra koll på andra människors livssituation. Om en annan person skulle ha drömt exakt den dröm jag beskrev tidigare, kanske den inte alls skulle betyda samma sak för denna person som den gör för mig. Är man till exempel inbrottstjuv och rädd för att bli upptäckt kanske man också skulle kunna drömma en sådan dröm, vad vet jag? Och i sådana fall har den troligtvis ingenting med något spex eller kassörspost att göra. ;)

Nu ska jag snart gå och sussa sött som en prinsesstårta och drömma om söta vaniljdrömmar, tror jag. Eller bli lika slapp och däst som en chokladstinn mage med en maffig brownie i sig. Om jag inte får för mig att göra något annat fuffens först, såklart, som att läsa Harry Potter eller spåna manus. Man vet aldrig med mig.

Dröm vått, gott folk, och vakna torrt.

Slöa studenter, sniket studiestöd samt sånger.

2009-03-10T23:25:00.007+01:00

Jag är lite skeptisk till det nya lagförslaget om skärpta villkor för studiemedel, så idag skrev jag en liten sång om det. Och eftersom jag tycker om att publicera allt nonsens som jag skriver, så gör jag det. Texten blir lite orytmisk när man läser den, men när man sjunger den så ordnar det sig, melodin passar. ;) Observera också att allt i texten inte är till hundra procent mina egna åsikter, men delar är det, och jag känner igen mig i Knut. Lite i alla fall. Eller kommer att göra.

[Vers]
Det finns ett litet folkslag i vårt avlånga land
som lever i en egen liten värld
Som nybyggda skutor vid en vacker strand
så festar de och skämtar,
glömmer vad som väntar
och skjuter upp sin farofyllda jungfrufärd.

De kallas studenter, och regeringen
tycker att de blott är till besvär, och svär:
"I sex år de snyltar på CSN
fast utbildningen är fyra
Så lata och så dyra,
de super nog mer än vad de lär."

[Refr]
Att studenter är fattiga det må va hänt,
men det är allmänt känt
att för många tent-
or oftast inte tas i tid
för allt de gör bredvid.
Vad ska vi ta vid?

Jo, vi snabbar nog på dem på något vis
om vi försätter dem i ekonomisk kris
Vi minskar det till fyra år,
och provar hur det går.
Strunt i hur de mår!

[Vers]
Sara, en ny student, förstår sin plikt,
att plugga väldigt flitigt är av vikt.
Studentliv och vänner det ger ej betalt,
så hon hinner bara plugga,
vill klara varje dugga.
När Sara söker jobb är hennes CV kalt.

"Du har gått gymnasiet och universitet
men om verkligheten ingenting du vet, åh dret.
Aldrig engagerad i nån aktivitet,
verkar ej ha några vänner."
Och arbetsgivarn känner:
Vi vill ha nån med mer erfarenhet.

[Refr]
En gammal student som heter Knut
Tänkte hinna med mycket innan han går ut
Spexet och kåren och festeri't
är en bra merit
som innebär slit

Knut har nu pluggat i fyra år
Men hans poängnivå
svarar knappt mot två.
Han tänkte "Det ordnar sig
för jag har två år kvar."
Stackars karl!

[Stick]
Knut fick ta extrajobb i en butik
han går runt ekonomiskt men är inte rik
och hans studier
ja, nu de är
långt från examen
för den snäva tidsramen

[Refr]
Att studenter är fattigare må va hänt,
men det är allmänt känt
att för många tent-
or oftast inte tas i tid
när de har jobb bredvid.
Vad ska vi ta vid?

Studenterna fick ingen högre fart
men vår nya lag var kanske ändå smart.
För studenter är lata fån,
säger ej ifrån.
De festar blott bort sorgen för sitt uteblivna lån.

Det här är inte likt mig, för jag skriver aldrig sånger om politik. Egentligen. Det här är bara andra gången det händer. Det första var IPRED-gycklet, som för övrigt går såhär:

(Melodi: Ipren - den intelligenta värktabletten)

Jag är IPRED, den intelligenta upphovsrättslagen
mot fildelning är jag en effektiv en.
När vi spårat din IP-adress
så ger vi ut ditt namn till skivbolag, radio och press.

Vi stämmer skiten ur alla som kan tänkas va' pirater
Vem som egentligen är skyldig är egala saker.
Men IPRED räcker inte, vi vill ha
åtminstone två nya debattomspunna lagar som hjälper oss att snoka riktigt bra
till exempel FRA
mot hemlighet, privatliv och integritet.
Jag är IPRED, snart är varenda mänska tagen.

Nog om det. I morrn kommer mamma hit, Trevligt. Och på kvällen har vi produktionsmöte.

Kram på er.

Dagens fundering

2009-03-10T20:32:00.002+01:00

Om ett diskotek är en plats där man spelar skivor (discs), så borde väl ett apotek vara en plats där man spelar apa? Att ingen har tänkt på det förut. Det måste jag prova.

Teatraliskt

2009-03-06T00:01:00.027+01:00

Jag har fått en del saker gjorda idag, känns det som. Åtminstone har det hänt en del. Bland annat har jag fått en förfrågan om en observation för företaget SeeYou som sysslar med mystery shopping, och för första gången hann jag faktiskt hann tacka ja till uppdraget innan någon annan gjorde det. Då får vi se hur det är. Det går ganska snabbt (kanske 15-30 minuter) att genomföra ett sådant uppdrag och jag kan därför inte få någon jättestor summa pengar för det, men alla pengar är bra och jag tycker att det här verkar vara en intressant grej att göra. Man kan säga att jag har gjort ett sådant uppdrag tidigare eftersom man gör en testobservation innan man blir godkänd som observatör, men det här blir mitt första riktiga. Att gå in i en butik och medvetet lägga märke till en massa detaljer som rör inredning, kompetens och bemötande känns lite som att göra en fältstudie i en KogVet-kurs på något sätt. Intressant.

Vidare har jag helt apropå ingenting blivit uppringd av en okänd tjej från Ung scen/Öst som visste att jag är manuschef i Holgerspexet och undrade om jag ville vara med i någon slags referensgrupp för ett studentabonnemang de håller på att utforma. De ville ha ett gäng teaterintresserade studenter som kunde komma med åsikter och önskemål, så att abonnemanget kan göras så attraktivt som möjligt, förstod jag det som. Det jag skulle göra var att närvara på 2-3 möten. Det kan jag väl ställa upp på, tyckte jag. Nästa fredag ska jag förmodligen få träffa dem.

Nu på kvällen har jag varit i Ryd där jag har lämnat ett kvitto till Pontus, satt upp några spexrekryteringsaffischer i husen på BK udda och därefter haft ett kort dekor-manuschefsmöte med Karin och Åsa följt av ett lite längre produktionsmöte hos Joje. Mötet med dekorcheferna var trevligt och smärtfritt, Karin och Åsa verkade tokengagerade och hade jättemånga bra idéer som var mer avancerade än jag hade tänkt mig. Roligt att höra! Produktionsmötet var också bra. Det kändes visserligen som om vi skrattade och flummade runt mer än vi bestämde, men när allt kom omkring så fick vi ganska mycket bestämt ändå.

Jag glömde börja inlägget med att skriva att jag var hos Hanna och yogade i morse, så jag skriver det sist i stället.

I morgon ska jag träffa Erik och Jill på kvällen. Vad jag ska göra innan dess har jag inte tokbestämt (underbart ord, stulet från en viss manusmedlem), men jag tänker i alla fall försöka få papperslabben i AI II-kursen gjord. Det vore gött, att ha den bakom sig.

Puss och kram på er, kära publik. Nu ska jag läsa Harry Potter och sova. Fast inte samtidigt.

PS: På tal om att sova så drömde jag något rörigt i natt. Jag minns dock bara två små fragment från det. Det ena var att jag skulle mata alla Annelis djur men blev avbruten eller glömde av det hela tiden och aldrig fick det gjort. I den andra delen av drömmen som jag minns, fick jag ett blomsterbud från Povel Ramel, med ett fint, formellt skrivet tillhörande tackkort, som tack för någon present jag hade gett honom. Intressant.

Ja, ni känner ju mig ...

2009-03-04T17:41:00.015+01:00

Jag blev utmanad av: Mats, kan man säga, fast han bad alla som ville att utmana sig själva, så egentligen utmanade jag mig själv.

Fyra tv-program jag brukar se: Knepig fråga när man inte har någon TV.

Fyra saker jag gjorde i går: Skickade några jobbansökningar, gick en kvällspromenad med Mattias, ritade en seriestripp (som jag ska göra om eftersom den blev ful) och skrev några rader i en liten saga som jag har påbörjat.

Fyra saker jag längtar till: Våren/sommaren, dagen då vi just har skrivit färdigt Det Bästa Spexmanuset Någonsin och är asanöjda, spexperioden i höst då alla våra små karaktärsbarn gestaltas på scen samt den dag då jag får ett riktigt jobb och finner att även jag kan försörja mig.

Fyra som står på min önskelista: Ett jobb, en massa tavelramar, pluggenergi... och att saker ordnar sig.

Fyra saker jag avskyr: Förutom det vanliga som krig, orättvisor, rasism, miljöförstöringar, m.m.? Då säger jag: Att bli kittlad, att bli avbruten när jag försöker förklara något, när någon säger något nedlåtande om kvinnor så att man känner sig tvungen att komma med ett vasst svar men inte kommer på något samt min egen oförmåga att ta tag i saker ibland.

Fyra saker jag tycker om att göra: Sjunga, rimma och skämta, rita och måla, baka.

Fyra saker jag åt i går: Jordgubbssojayoghurt med müsli, ugnsbakad lax med klyftpotatis och ratatouille, några mackor... och jag tror att det var igår som jag åt upp mina sista hembakade wienerstänger.

Fyra bloggar jag utmanar: Jag härmar Mats och ber alla som vill att utmana sig själva.

För att det var ett tag sen sist

2009-03-03T18:50:00.000+01:00

Okoggig, men lite bloggig

2009-03-03T15:26:00.006+01:00

Idag har jag sökt ett sommarjobb på IKEA via den okoggiga jobbsökarfunktionen på deras hemsida. När det i slutet av ansökningsprocessen kom upp en enkät där man kunde skriva vad man tyckte om deras nya jobbsökningsfunktion, kunde jag inte låta bli... Så nu har jag skrivit (på engelska, för det skulle man) att jag tycker sidan är svårnavigerad och att man måste använda webbläsarens bakåt-knapp i många steg för att hitta till sidans olika delar. Jag föreslog dessutom någon form av överskådlig, praktiskt designad meny för jobbsökardelen av hemsidan, av den typen som gör det möjligt att gå mellan sidans olika delar i nästan vilken ordning man vill. Hoppas att de förstår hur jag menade och att de tar det på rätt sätt! Jag vet nämligen inte om man är anonym i enkäten eller inte, man fyller ju i den i samband med att man söker ett jobb. Men å andra sidan har jag fjäskat en del i mitt personliga brev, så jag kanske har en jobbchans ändå. Vem vet, tar de min kritik på rätt sätt så kanske de bara tycker att det är bra att jag är lite kreativ och har förslag?

Mitt mål för dagen var att söka minst tre jobb. Det har jag gjort nu, så nu kan kan jag gå och fixa lunch. :)

Auditionaffischer

2009-03-02T20:24:00.012+01:00

Det är lite motsägelsefullt egentligen, att hjälpa till att affischera inför en spexaudition när man själv har tänkt gå på audition ifråga. Då lockar man ju dit sina egna konkurrenter. Men det är klart, är man en äkta spexeldsjäl så sätter man väl spexets bästa framför sitt eget. ;) Plus att det ju är roligt när det kommer nya.

Fast vid närmare eftertanke är det kanske inte alls motsägelsefullt att både hjälpa till med PR och gå på audition. Det beror på vad man har för mål. Om ens mål är just att komma med i skådis, kören eller dansen så tjänar man mest på att inte engagera sig i PR alls (och hoppas att ingen annan gör det heller, haha...). Om man däremot bara har som mål att känna sig bra på någonting, vad som helst, så tjänar man på att hjälpa till med PR. För om man gör man det, och sedan inte kommer med i någon scengrupp, så innebär ju det att man är bra på att göra PR, kan man intala sig i alla fall, för då har man ju lyckats locka dit en massa människor som är ännu bättre sångare/skådespelare/dansare än en själv. Och kommer man med i en scengrupp, ja då är man ju bra på det i stället. Så fiffigt.

Idag har jag och Michan skaffat oss konkurrens till kören. Med god hjälp från Gabriel, Frida, Jeanette och nye-spexaren-Andreas. Vi är bra.

Scenspån, sömnskrift och Spotify

2009-02-27T00:30:00.009+01:00

Idag var vi bara tre personer på manusmötet: jag, Pär och vår nya manusmedlem Timmy. Men det är en del i gruppen som inte kan på torsdagar plus att några var sjuka, så det är förståeligt. Men vi fick en del gjort ändå. Skönt. Snart kan vi nog börja tänka på scenindelning.

Efter mötet berättade Pär om en intressant grej som han hade läst om, någon slags metod för att träna sin högra hjärnhalva och bli mer kreativ. Den går ut på att när man just har vaknat på morgonen, och inte riktigt "vaknat till" ordentligt än, så ska man skriva ungefär tre sidor text i en liten anteckningsbok. Det spelar tydligen ingen roll vad man skriver, det kan vara vad som helst som dyker upp i huvudet, men gör man det varje dag så börjar man tänka mer intuitivt efter ett tag, är det tänkt. Det låter jäteflummigt, så jag måste bara prova i morgon. Nog för att jag kanske redan tänker lite för mycket med höger hjärnhalva, men det kan väl inte skada om det blir värre? Om inte annat så kan man säkert skratta åt sig själv efteråt, för jag känner på mig att jag kommer att skriva en massa knas.

På tal om att vakna, så är det kanske dags att göra motsatsen snart. Men först ska jag göra borsta tänderna och kanske diska.

Förresten har jag äntligen lyckats skaffa Spotify idag. Det var en tjej jag inte känner (en kompis kompis) som spontant bjöd in mig när jag nämnde i en kommentar på kompisens Facebook-status att jag inte hade Spotify. Superschysst!

Bakverk, bromsar, bygglov och betydelsefullhet

2009-02-26T01:22:00.022+01:00

Idag har jag bakat småkakor. Sådana och sådana. Det var jättegott. Det var gott säger jag förresten, nu låter det ju som om jag redan har ätit upp alla. Det har jag inte. Bara några stycken. Resten är kvar och förhoppningsvis goda de också, så det är bara att komma och smaka om man vill.

Jag har fått bromsarna utbytta på cykeln också, det är bra det! Nu törs jag cykla fort igen. Någon gång ska jag ta mig i kragen och skaffa en cykelhjälm också, för det har jag tänkt göra länge.

Nu på kvällen har jag suttit och pillat på mammas företags hemsida, formulerat lite texter och så. Skönt det, det känns som om den kommer att kunna bli klar ganska snabbt trots allt!

Tänk, lite har jag allt fått gjort idag. I morgon ska jag spåna en massa manus inför manusmötet på kvällen, och i helgen är det lite alla möjliga diverse fester och folk jag ska träffa. Trevligt trevligt. Sen ska jag planera in en liten dejt med spexregissörerna i början av veckan också, så att vi kan diskutera manus. Vilket påminner mig om att jag borde göra detsamma med dekorcheferna, för de vill också träffa mig av ungefär samma anledning fast med dekor i stället för regi. Värst vad poppis man är som manuschef, nu känner jag mig ju som en viktig person. ;) Nävars, men det är en grymt tacksam post, känns det som hittills i alla fall. Man får väldigt mycket utlopp för sin kreativitet och har mer inflytande än vad jag har tänkt på. Jag är faktiskt lite nervös inför mötet med dekoren, måste jag säga. Utan att avslöja spexets tema kan jag nämligen säga att det här kan inte bli ett helt enkelt spex dekormässigt. Handlingen kräver ett skapligt antal scenbyten av väldigt naturliga, historiemässiga skäl som man inte riktigt kan komma ifrån... Men jag har i alla fall lite lösningsförslag som jag hoppas inte är alltför svårgenomförbara. Jag är ju inte dekormänniska egentligen och har inte full koll på vad som går att bygga. Regissörsmötet är jag inte nervös för i detta tidiga stadium eftersom det mesta i manus fortfarande lätt kan ändras utan att det blir för omständligt.

Semle kan man ha det...

2009-02-24T13:51:00.006+01:00

Jag är lycklig. När pappa ringde i förmiddags skvallrade han om att det är fettisdagen idag. Då tog jag cykeln till campus bara för att se om Café Baljan har det vanliga fettisdagserbjudandet om en gratis semla när man köper något för minst fyra kronor, och det hade de! Lycka. Så nu har jag goffat i mig en semla och en kopp te. Check!

Tidigare idag var jag på Arbetsförmedlingen och redovisade vilka jobb jag har sökt sedan i onsdags (då jag var hos handläggaren). Där hittade jag en massa annonser om jobb jag ska söka också, både sommarjobb och vanliga. Bra det. Fast jag vet att det är tokhög konkurrens om jobben som annonseras ut på Arbetsförmedlingen, så jag får söka lite annat också.

Senare idag har jag inget alls inplanerat. Inte i morgon heller. Vad skönt. Ska jag kanske rita lite Stella Tilde och Melker Ord? Eller pilla med mammas hemsida? Eller börja titta på AI-labbar? Någonting vill jag göra, annars är det lätt hänt med sådanahär schemafria dagar att de bara försvinner utan att något alls blir gjort. Det vore ju dumt. Jag ska nog börja småkika lite grann på AI-labbarna när jag ändå sitter på campus till ingen större nytta, så att jag åtminstone vet vad jag kan göra och vad jag måste ha boken till...

Förresten såg jag i almanackan i morse att Mattias och Mats har namnsdag idag, vilket innebär att jag känner ett helt gäng namnsdagsbarn. Så, kollektivt grattis till er som jag inte träffar idag! :)

Faddertackfester och nyktergalssånger

2009-02-21T00:01:00.041+01:00

I kväll har jag varit på faddertackfest. Grymt roligt. Nu har jag fått både gratis mat, gratis tofuglass, gratis alkoholfri välkomstdryck, massa dans och sällskap av trevliga koggisar, så jag är nöjd. De är så bra och duktiga, våra ettor!

Apropå ingenting, eller jo, kanske lite grann apropå att jag idag än en gång har besvarat frågan om varför jag inte dricker alkohol... och lite apropå att jag aldrig har sjungit den här sången för någon, så känner jag bara för att publicera texten till en liten sång jag skrev häromveckan, på temat nykterhet. Eftersom jag aldrig har sjungit den för någon, har jag ingen aning om hur andra uppfattar texen. Så om det mot förmodan skulle råka finnas något i den som någon - nykterist eller person som dricker - kan ta illa upp av, kan jag ju passa på nu att upplysa om att den inte bör tas på allvar någonstans. ;) Jag var i alla fall på mitt absolut o-allvarligaste humör när jag skrev den...

[Vers]
Var gång som jag är bjuden på en fest
har minglat runt och hälsat på en gäst
Värden står och serverar alla välkomstdrinken
Alla får varsitt glas ifrån hinken

Men när jag tar en annorlunda dryck
Förändras alltid gästens ansiktsuttryck
Säkert som en repris utav en TV-sändning,
tar samtalet då alltid samma vändning...

[Refr]
Varför dricker du inte alkohol?
Blir det inte trist när vi andra säger skål?
Törs du då sjunga?
Får du en grov tunga?
Hur får du feststämning utan välkomstbål?

Ja, säg oss, varför är du nykterist?
Är du religiös eller nykter alkolist?
Är du en ragata
som kommer att tjata
på oss andra när vi börjar supa till?
Och hur känns det när kvällen når den fas
då varenda kotte är klapp kalas?
Stackars människa, är detta vad du vill?

[Vers]
"Måste du skjutsa någon hem?"
"Jobbar du i morgon bitti klockan fem?"
Frågorna de är många, som ni alla har
Men alla frågor har ett och samma svar:

[Refr]
Jag behöver inte någon sprit
när jag hänger med kvällens festelit,
Det räcker att sitta
i hörnet och titta
För att se att roligaste livsstilen är vit.

Ty skadeglädjen är så ljuv och sann
När ni gör bort er, skrattar jag som fan
De fulla är hippa
och börjar att strippa
Och jag förevigar allting med kameran.

Dan därpå är varenda mänska bakfull
och tänker "igår var jag inte smakfull"
sen går dom in på Facebook och ser vad?

Jo, naturligvis har jag lagt upp
det jag skapat med min kameralupp
Nån står i en fontän och tar ett bad.

Titta, nån är visst naken nedertill där
och taggad på fyrtielva bilder,
Ja, jag har ju sagt att jag är skadeglad!

Jag är stadens värsta nykterist!
Alla hatar mig, men jag har aldrig trist.
Jag vet att det tryggt är
att jämt vara nykter
De fulla skrattar, men jag skrattar sist!

Det var den. Skriven med en rätt rejäl dos ironi och självdistans och som sagt helt utan allvar, jag hade riktigt kul när jag skrev den. :) Det kanske bara är jag i hela världen som tycker att den är rolig, men jag har väldigt roligt åt den eftersom jag känner igen mig i första halvan av texten. Sedan flippar det ju ur en aning...

Nu kanske ni är nyfikna på min riktiga anledning till att inte dricka? Tja... Egentligen är det mest en vana sedan gymnasiet då jag var med i idrottsföreningen Frisksportarna. Som medlem där fick man inte dricka alkohol om man var under 18 år, och mina kompisar som var med där drack inte heller, så... det kändes naturligt att vara nykter som alla andra Frisksportare. När jag sedan blev 18, kände jag helt enkelt inte för att börja dricka. Jag såg ingen anledning, alkohol är inget som lockar mig. Vad jag har hört av de som dricker verkar alkoholförtäring på det stora hela ha fler nackdelar än fördelar, och dessutom är alkoholfria drycker både billigare och (enligt mig) godare. Många undrar om jag inte är nyfiken på hur det är att vara full, men helt ärligt så är jag inte det. Man är nyfiken på olika saker, och ibland kan man inte riktigt förklara varför vissa saker lockar en och andra inte. Dessutom säger vissa av mina vänner som har varit på fest med mig att "de förstår varför jag inte behöver någon alkohol" - jag är ju lika glad som alla andra ändå! Trevligt att folk ser det så. Jag känner mig också lika glad som alla andra.

Så sån är jag. Fortfarande nykter, även när alla andra dricker. Fast vissa tror att jag röker magiska svampar i stället, pga. min knasiga humor. Det kan de ju få tro. ;)

Det spelar ju ingen roooll om man vinner, men jag kör väl ett varv till för skojs skull ... 0:-)

2009-02-20T00:12:00.012+01:00

Kronologisk ordning
Jag började
Mikael svarade
Jag lyckades ett varv till
Mikael svarade igen
Jag den irriterade ungen lyckades igen
Mikael den irriterandeare ungen lyckas också igen

Så jag kör väl...

1. Vad heter du?: MarodörMalinMedMastigaMordredskap

2. Ett ord på fyra bokstäver: Muck

3. Flicknamn: Muriel

4. Pojknamn: Mads (Mats har vi haft, men Mads är helt annorlunda för det är ju danskt!)

5. Yrke: Mångsysslare

6. Färg: Mintgrön

7. Klädesplagg: Mammelucker

8. Mat: Memma

9. Sak i badrummet: Monster (i avloppsbrunnen)

10. Plats/stad: Melsungen (liten Tysk stad som fanns med i min gamla Tyskabok)

11. En orsak att vara sen: Medkänsla (om man har stannat för att hjälpa någon)

12. Något man skriker: "Mes!"

13. Film: Matador

14. Något man dricker: Mumma!

15. Band: Miss Li (hon är bara en, men energisk för nästan ett helt band)

16. Djur: Marsian

17. Gatunamn: Masthuggsvägen

18. Bil: Metallbil

19. Sång: My Bonny

20. Land: Malta

21. Musikinstrument: Mongo-trumma

22. Möbel: Marmorstatyett

23. Blomma: Mormors glasögon (har för mig att de där små söta blå kallas så)

24. Bakverk: Mandeltårta

25. Något som är varmt: Malin (alltid lika het)

26. Valuta: Mugglarpengar (dvs. vad som helst utom Galleons, Knuts och vad nu mer de har, Harry Potter o co.)

27. Känsla: Mysighetskänsla

28. Sport: Målarboll (ja, paintball?)

29. Något som gör en glad: Melon

30. Något man kan hitta på gatan på väg hem från skolan: Människor

Jag ska banne mig vinna ...

2009-02-19T22:51:00.017+01:00

Kronologisk ordning
Jag började
Mikael svarade
Jag lyckades ett varv till
Mikael lyckades ett varv till

Men jag kämpar på...

1. Vad heter du?: Malle Balle Päronskrutt

2. Ett ord på fyra bokstäver: Mild

3. Flicknamn: Misaki

4. Pojknamn: Magnus

5. Yrke: Maskinist

6. Färg: Månvit

7. Klädesplagg: Minikjol

8. Mat: Moussaka (Stavning? Grekisk maträtt)

9. Sak i badrummet: Mensskydd (ursäkta oprydheten, men jag kom inte på något bättre)

10. Plats/stad: Malaga

11. En orsak att vara sen: Miljökatastrof

12. Något man skriker: "Miss!" (om man vill reta någon som inte är så pricksäker)

13. Film: Mina jag och Irene

14. Något man dricker: Milkshake

15. Band: Modern Talking

16. Djur: Mygga

17. Gatunamn: Mäster Mattias väg (typ vid LiU)

18. Bil: Midsommarkrans! Det är en förstörd Volvo! Det finns en sång om det: "Du lindar av Volvon en midsommarkrans, och hänger den om ditt hår..."

19. Sång: My Immortal

20. Land: Mesopotamien

21. Musikinstrument: Mungiga

22. Möbel: Maria (finns säkert en IKEA-möbel som heter så)

23. Blomma: Mandelblom

24. Bakverk: Masochism (kan i vissa fall medföra bak-värk)

25. Något som är varmt: Majbrasa

26. Valuta: Mynt! Fasen, att vi inte tänkte på det...

27. Känsla: Misstro

28. Sport: Mastklättring (om den sporten inte finns så ska jag uppfinna den)

29. Något som gör en glad: Magi

30. Något man kan hitta på gatan på väg hem från skolan: Mössa, som någon tappat.

Vi är knäppa...

2009-02-19T21:30:00.009+01:00

Jag utmanade Mikael på bokstavsgrejen (se förra inlägget) och nu har han utmanat mig tillbaka... dvs. fler M-ord tagna, för vi får inte använda varandras eller återanvända våra egna! Få se vem som vinner...

1. Vad heter du?: Ma... attans, får jag inte svara samma som sist? Mimmi, då.

2. Ett ord på fyra bokstäver: Makt

3. Flicknamn: Maja

4. Pojknamn: Mattias

5. Yrke: Murare

6. Färg: Mjölkvit

7. Klädesplagg: Manchesterbyxor

8. Mat: Majskolvar

9. Sak i badrummet: Mirakelhårinpackning

10. Plats/stad: Madrid

11. En orsak att vara sen: Motorstopp (om man inte får igång den igen)

12. Något man skriker: "Min!"

13. Film: Mamma Mia

14. Något man dricker: MER

15. Band: My Chemical Romance (låter bekant, hoppas att det är ett band...)

16. Djur: Mus

17. Gatunamn: Motalagatan (finns faktiskt)

18. Bil: Mercedes

19. Sång: "Mugge bigge, mugge bigge, tuff tuff tuff..." Vet inte vad den heter.

20. Land: Mali

21. Musikinstrument: Melodica

22. Möbel: Mittskåp (låter som en möbel)

23. Blomma: Midsommarblomster

24. Bakverk: Mandelkubb

25. Något som är varmt: Makaroner

26. Valuta: Mollar. Det använder de i Sorgsna Amerikanska Musikdelstaten.

27. Känsla: Misstänksamhet

28. Sport: Matkrig!

29. Något som gör en glad: Miljonvinst

30. Något man kan hitta på gatan på väg hem från skolan: McDonald's.

Som alitteration, fast lite lättare...

2009-02-19T19:35:00.004+01:00

Jag stal den här från Kattas Facebook eftersom jag gillar att leka med ord. Tanken är att man ska utmana varandra med den, men jag orkar inte göra det, så jag skriver den frivilligt i stället, bara för skojs skull. Tanken är att alla svar ska börja på samma bokstav som ens namn.

1. Vad heter du?: Malin

2. Ett ord på fyra bokstäver: Mast

3. Flicknamn: Marianne (om det inte får vara Malin, då... ;))

4. Pojknamn: Mats

5. Yrke: Målare

6. Färg: Magenta

7. Klädesplagg: Mantel

8. Mat: Misosoppa

9. Sak i badrummet: Mascara

10. Plats/stad: Motala

11. En orsak att vara sen: Mord

12. Något man skriker: "Milda Matilda!", "Mamma!", "Mjau!" (om man är katt), "Mer hud!" ...

13. Film: Moulin Rouge

14. Något man dricker: Maltwhisky

15. Band: Millencollin

16. Djur: Murveldjur

17. Gatunamn: Mörnersgatan

18. Bil: Mazda

19. Sång: Mountain Duet

Nu tog det ju slut. Vad tråkigt. Jag hittar på lite fler kategorier.

20. Land: Moldavien.

21. Musikinstrument: Mandolin.

22. Möbel: Matta? Mjölkpall?

23. Blomma: Magnolia

24. Bakverk: Maräng

25. Något som är varmt: Magma

26. Valuta: På M!? Vilka kategorier jag hittar på... och nej, inte googla, det är fusk... Ja, jag vet! I ett sällskapsspel som vi hade på mellanstadiet och som handlade om miljön, så fanns det låtsas-pengar i en valuta som hette Miljöner! Det får det bli.

27. Känsla: Magpirr

28. Sport: Minigolf

29. Något som gör en glad: Mmm...Marabou mjölkchoklad?

30. Något man kan hitta på gatan på väg hem från skolan: Mynt

Det här var ju kul! Men nu är det bäst att jag slutar leka innan jag fortsätter på alla alfabetets andra bokstäver av bara farten och ni somnar av tristess. ;)

En sån paj-as man kan vara...

2009-02-18T18:10:00.002+01:00

Jag fick nog någon slags inspiration igår när jag hade Nisse här på hemgjord äppelpaj. Den här lilla teckningen får nu bosätta sig på min kyl.

Borde jag lyssna?

2009-02-18T15:01:00.011+01:00

-Jag tror inte att det ska vara några problem för dig att få jobb.
-Jaså?
-Nej, jag tror inte det. Du ger ett gott intryck.
[...]
-Du ger intryck av att vara lite mognare än ungdomar i din ålder. Du tänker långsiktigt och strategiskt. Jag skriver det här, om du inte misstycker...
-Det har jag aldrig tänkt på, men tack då...
[...]
-Jättebra personligt brev! Jag skulle ha skrivit det också...
[...]
-Jag tror att inom ett månad kan du mycket väl ha jobb.
-Men det är ju finanskris? Och jag har varken utbildning eller erfarenhet.
-Nej, men är det ungdomar så går de efter personlighet.
-Jag ska på anställningsintervju i morgon.
-Jaha, men varför sa du inte det direkt? Då kanske du har jobb redan inom en dag! Vet du hur svårt det är att få komma på intervju?
-Neej...
-Det är ganska svårt...

Säga vad man vill om Arbetsförmedlingen, men mot mig har de bara varit schyssta. Sen är jag i och för sig inte beroende av något ekonomiskt stöd från dem. Än, i alla fall. Om det är därför vet jag inte. Det är lite konstigt kanske - jag vet inte om det beror på min självinsikt om att jag ofta kan vara lite för naiv och godtrogen, på mitt allmänt bristande självförtroende eller på att jag har hört så många andra uttala sig negativt om Arbetsförmedlingens attityd - men av någon anledning får jag en känsla av att det som min handläggare sa idag inte var riktigt sant, hur uppriktigt det än lät.

Jag får nästan ett smått uns av den vemodskänsla som uppstår när man verkligen behöver höra bra saker om sig själv och får höra dem, i form av aningen överdrivna komplimanger, av en märkbart berusad vän på en fest. Man vet inte om alkoholen har gjort vännen ifråga till en den ärligaste ängel eller till en ordbajsande lögnhals som så fort han/hon nyktrat till kommer att sluta tycka allt det där vackra, och glömma att han/hon har sagt det. Så man står där, kluven mellan två motsatskänslor, med tårar i ögonen som man inte vet om de är där för att man är rörd eller för att man känner sig lurad.

Riktigt så kände jag inte idag. Bara väldigt, väldigt vagt åt det hållet, men kilometerlångt ifrån tårar. Men om den här peppande attityden nu bara skulle råka vara något påklistrat superfiffigt trick som Arbetsförmedlingen börjat använda sig av för att folk ska göra som de vill eller nåt, och att alla utom jag vet att det är det, så snälla, säg det inte till mig. För han idag fick mig nästan att tro att det finns en framtid även för mig, och jag vill leva i den goda tron om att det var ärligt. Sen kanske man får ta saker med en nypa salt, själv tror jag egentligen inte att jag kommer få jobb inom en månad. Men ändå. Det var skönt att höra komplimanger från en sådan källa. För folk som jobbar med att hjälpa folk att få jobb borde ju veta vad de säger?

Farligheter och fördomar i nattliga städer

2009-02-17T00:34:00.060+01:00

Jag tog just en kvällspromenad på stan. Ensam. Det är härligt, på ett lite annorlunda sätt. Det är nästan lite surrealistiskt att gå omkring på de upplysta gatorna och torgen mitt i stadskärnan när ingen förutom man själv är där. Det blir liksom fel när det inte är något folk där, som om någonting viktigt saknas i bilden. Men det är ändå lite mysigt att kunna gå omkring och titta i skyltfönstren när butikerna sover och att se alla vackra, artificiellt upplysta byggnader. Domkyrkan är till exempel väldigt vackert upplyst på natten.

På tal om att vara ute på natten förresten, så finns ju den här allmänna uppfattningen att man ska vara rädd för att vara ute ensam på natten om man är tjej. Jag är inte rädd för att gå ut ensam på en måndagkväll. Vissa dagar är det lite läskigt, men på en måndag är ju ingen annan ute ändå, tänker jag. Jag hade nästan rätt idag. Några taxibilar fanns det ute, några människor hängde inne på Burger King vid Stora torget och ett ytterst fåtal glest utspridda människor var ute och gick av okända anledningar. Kanske var de på väg hem från vänner eller nattliga påhitt, eller kanske var de bara lika knäppa som jag och tog en promenad så dags. Så idag var jag inte rädd. Nästan inte i alla fall. Det finns nästan alltid små enstaka tillfällen under en sådan promenad då jag fryser till och blir lite skraj för ett ögonblick. Det är också då jag brukar märka att jag har fördomar. Om jag har en enda människa inom synhåll och denne är en man (eller en enda sammanhängande grupp av killar), då blir jag oftast lite småskraj och raskar på i motsatt riktning tills jag märker att de inte bryr sig om mig (vilket brukar vara ganska snart). Kvinnor däremot, blir jag aldrig rädd för. Är inte det lite fördomsfullt? Eller det kanske är rimligt, en kvinna kan ju inte våldta mig. Men rent teoretiskt kan hon ju slå ner mig eller knivhugga mig? Men man får för sig att sådana händelser inte är lika vanliga. Vilket de kanske heller inte är. Nu slår det mig att jag faktiskt inte alls har någon koll på överfallsstatistik. Någon som har det? Det vore intressant att veta om man borde vara rädd eller ej...

Ett annat intressant fenomen med mig och nattliga promenader är, att när jag är ute och går tillsammans med en killkompis känner jag mig alltid fullständigt trygg. Det borde väl vara lite naivt? Eller det beror väl som sagt på vad statistiken säger. Säger den att det är obefogat att ens vara rädd när man är ute ensam, så är det ju inte naivt att känna sig trygg med sällskap heller. Men om rädslan är befogad så borde den väl vara det även om man är två? Visst, lite tryggare är man ju med sällskap. Om det trots allt finns någon lurig typ därute som överväger att överfalla mig, så kanske han låter bli när han ser att jag har sällskap eftersom två oftast är starkare än en. Men det konstiga är att jag inte ens blir rädd när vi närmar oss det lite småfulla tuffa killgänget som står och hänger på någon liten smal, halvskum gata, de som jag aldrig skulle våga mig i närheten av när jag är ensam. Vad tror jag egentligen? Att om vi blir överfallna av ett gäng så kommer min killkompis, vem det än är, att agera någon slags superhjälte och rädda mig från dem allihop? Med en tjejkompis känner jag inte alls samma trygghet (även om tjejsällskap naturligvis är bättre än inget alls om det är en stökig kväll), men i manligt sällskap känns det som om ingenting i världen kan hända mig. Det är fördomsfullt... hm... jag börjar faktiskt undra hur jag själv tänker. Bara så ni vet, mina killkompisar som läser detta: ni är supermän i mina nattliga ögon. Och när ni är ute och går med mig i mörkret så litar jag blint på att ni räddar mig från alla tänkbara överfall. Känn ingen press... ;)

Nu blev jag nyfiken på hur tjejer normalt sätt tänker om detta. Ni tjejer som läser detta, är ni rädda när ni är ute på natten? Och i så fall för vad/vem? Och killar, är ni kanske också rädda innerst inne? Tell me! Jag vill veta om jag resonerar konstigt...

Hursomhelst - jag hade en mycket trevlig kvällspromenad i kväll. Några små bråkdelssekunder av rädsla är det värt såvida resten av promenaden bara är trevlig, vacker och inspirerande. Som den idag.

Nattkram!

Harry Potter

2009-02-16T20:24:00.004+01:00

Det är inte klokt hur längesen det var jag faktiskt kom till ro att läsa skönlitteratur. Det måste ha varit flera år sen jag senast läste en hel skönlitterär bok. Den senaste jag minns var hela serien Liftarens guide till galaxen (i en volym) som jag lånade av Rikard häromåret. Eller förresten, Bridget Jones Dagbok läste jag också i höstas någon gång, men den är inte så tjock så den räknas bara nästan. ;) Varje gång jag har försökt läsa skönlitteratur har jag på något sätt fått dåligt samvete för att jag borde läsa kurslitteratur i stället - eller så har jag varit ledig och trött på allt vad läsning heter och därför ägnat mig åt helt andra saker.

Men idag, efter att slutligen ha lämnat in den sega hemtentan jag har suttit med ett tag, har jag faktiskt påbörjat den sjunde Harry Potter-boken för säkert tredje eller fjärde gången. Den här gången känns det faktiskt hoppfullt att jag kommer att läsa ut den! Stundom under mitt läsande idag lyckades jag faktiskt riktigt sjunka in i boken, sådär så att man nästan känner sig som en del av handlingen. Fasen vad skönt, det var verkligen längesen jag kände så med en bok. Nu känner jag mig som en fjortonåring med en överdos av fantasi igen. Och vem vet, snart börjar jag kanske rita färgglada teckningar av bokens karaktärer och scener, som jag gjorde förr om åren... Jag tror att jag ska ta återta den supergamla vanan att läsa innan jag sover, som jag brukade göra när jag gick i grundskolan, så kanske jag får veta hur det går för Harry till slut. Just det, för det är faktiskt ingen som har spoilat slutet för mig ännu! Det är jag jätteglad för. Jag vill verkligen inte veta hur boken slutar förrän jag har läst det själv, så tysta nu! Hm... det är nog lite korkat att skriva så i sin blogg egentligen, för nu kommer ju alla bli jättefrestade att avslöja slutet för mig. Jag får nog sluta läsa kommentarer tills jag har läst ut boken. ;)

När jag är klar med Harry... så ska jag nog ta mig an den tredje Sagan om ringen-boken som jag faktiskt heller inte har läst! men den vet jag i alla fall hur den slutar eftersom jag har sett filmen.

Nu ska jag nog snart bre några ostmackor. Och sjunka ner i Harrys värld igen.

Cheers!

En utmanande bild

2009-02-14T20:43:00.009+01:00

Jag blev visst utmanad. Vilken perfekt ursäkt för lite lagom lång studieflykt...

Gå in i mappen Mina bilder. Gå till den sjätte mappen och välj sedan den sjätte bilden i den aktuella mappen. Släng upp bilden på bloggen och skriv något om den. Utmana sex andra personer och länka till dem, samt tala om att de är utmanade....

Den här bilden har jag nog faktiskt haft uppe på bloggen förut. Den föreställer mig och Mattias efter att vi just blivit kvitt våra fadderiposter på KogVets höstmöte och har bytt om till sittning med temat "Bad taste". Bilden är tagen vid toaletterna utanför PC-pularna, eftersom det var där vi bytte om (man orkar nämligen inte åka hem och göra det när man bor så långt ifrån sittningslokalen). Idén med min outfit var att jag bara skulle ha blåa kläder på mig, men gärna i nyanser som o-passar ihop. Mattias vet jag inte riktigt vad han föreställde, men härligt smaklöst var det i alla fall. Och jag tror/hoppas att pälsen är fusk, annars är du ingen riktig vegan, Mattias! ;)

Vilka ska jag utmana då? Va svårt det blev... jag hugger bara några personer vars bloggar jag läser, så får ni göra det här ifall ni läser detta, har tid över och tycker att det verkar kul. :) För jag orkar inte skriva till alla. Då får det bli Katta, Mikael, Mattias L, Katja, Sally och Gro. Det var sex stycken, va?

Åter till hemtentan. Ha're bäst!

Sakta men säkert, med lite pluggflykt...

2009-02-11T16:14:00.002+01:00

Det går inte särskilt snabbt att hemtenta. Bra i alla fall att jag blev av med mitt provjobbspass på NH i kväll, så att jag fick en extra kväll på mig med hemtentan. Lite har jag trots allt fått skrivet. Och så har jag spelat in en låt som förklarar min nyktra livsstil lite... eller åtminstone förklarar hur jag skulle kunna resonera. ;) Värst vad man producerar onödigheter när man har nödvändigheter framför sig som man borde producera i stället.

Mötet inför Götet

2009-02-04T23:33:00.017+01:00

På fredag bär det av till Göteborg med Frida, Henric och Mats för att besöka Filosofspexet. Gud vad roligt det ska bli, det var alldeles för längesen jag besökte ett externt spex! Sittningen har spiontema, och vi vet vad vi ska klä ut oss till. Jag säger inte vad, men det här blir i alla fall det andra tillfället i mitt liv (det första var under spexet Arthur 2007) som jag kommer att sjunga ganska höga soprantoner inför publik iförd mansutstyrsel... alltid lika kul. Vi ska nämligen gyckla på sittningen. Vi har repat in två av mina och Mats gamla premiärsittningsgyckel samt ett nyskrivet som gyckelgruppen nog också kommer att använda senare i år.

När jag hade hela det ovanstående gänget här på gyckelrep idag kom vi av någon anledning in på samtalsämnet IPRED-lagen. De flesta som hör ordet IPRED associerar nog i första hand till heta politiska debatter, vilket jag också oftast gör. Men den här gången måste jag ha varit på ett lite annorlunda humör eller nåt annat konstigt, för min första tanke när jag hörde ordet var en liten sångsnutt: "Jag är IPRED, den intelligenta upphovsrättslagen..." på melodin till den där gamla reklamlåten ni vet: "Jag är Ipren, den intelligenta värktabletten...". Halvt automatiskt så började jag sjunga det också, och när sötnosarna gått hem så knåpade jag ihop ett helt gyckel av den. Få se om vi hinner köra den också, som eventuell fjärdelåt. Jag kanske inte borde skriva om det här, förresten? Men äsch, jag räknar kallt med att ingen från Filosospexet läser min blogg, så de blir nog överraskade ändå om vi skulle bestämma oss för att köra det.

Kramisar och pussisar (vad fjortisigt det lät... tur att jag inte stavade med z i alla fall)!

Naaw...

2009-02-03T21:54:00.004+01:00

Min nygifta mamma ringde just och lät jättelycklig. Hon och hennes kille är på väg till Mauritius på bröllopsresa och skulle gifta sig på flygplatsen (de ordnar tydligen med sånt!). Nu när hon ringde var vigseln klar och de satt och åt middag och drack champagne. Jag har varit lite ledsen idag, men nu är jag bara glad eftersom mamma lät så glad. :) Hoppas de får en fin resa.

"Tänk inte så"

2009-02-03T17:06:00.007+01:00

-Jag kan inte köra fram här.
-Vadå kan inte? Du får inte tänka så. Du kan visst!
-Men det är ju så. Du ser väl själv att det inte går att komma fram här. Någon har ju byggt en stor mur tvärs över vägen.
-Det är bara du som tycker att den finns där!
*Går ut och knackar på muren*
-Nej du. Det här är en äkta tegelmur. Här kommer jag inte fram.
-Kör runt den!
-Det går inte heller. Diket är för djupt.
-Kör igenom muren!
-Då kvaddar jag bilen.
-Nejdå!
-Eh... joo...
-Men du får du väl slå sönder muren då? Gaska upp dig lite!
-Har du verktyg att låna ut?
-Nej. Men... eh... slå för hand?
-Då går jag sönder...
-Äh, tänk inte så. Det är ett senare problem...

(...)

Men det är gulligt att ni försöker i alla fall.
*Kram*

"Dream dream dreeam, dreeeeeam..."

2009-02-02T23:14:00.022+01:00

I helgen var jag på japanskt spa med pappa och Nillis. Mysigt. :)

Det var ett tag sen jag hade nattdrömmar, men både natten innan vi skulle åka på spa och natten då vi sov över där, drömde jag lite konstigheter. Natten till lördag drömde jag att en av mina spexkompisar plötsligt hade flyttat till Stockholm. Folk talade om för mig att han hade varit på fest i Linköping natten dessförinnan där han träffat karaktären "Apan" i Campus Svea . Samma natt hade han smitit till Stockholm med henne. Rykten gick om att han hade bestämt sig för att stanna där hela livet och verkade ha brutit kontakten med alla oss i Linköping. När jag gick in på hans presentation på Holgerspexets interna sidor, hade han tagit bort både sin bild och all information om sig själv, och i sin blogg hade han skrivit en massa interna saker som jag inte förstod. Jag kommer ihåg att jag var arg på honom i drömmen, för jag tyckte att "ska man flytta sådär så ska man minsann tala om det för sina kompisar först"... och jag planerade att skicka honom en arg "blinkis" (ett slags meddelande som Holgerspexare kan skicka till varandra på vår interna hemsida) och skriva det. Tossigt. Dels att han bara stack sådär och dels att jag blev så arg. Det var ju ändå lite av en överreaktion från min sida med tanke på att allt han gjorde var att flytta och det har väl alla rätt att göra om de vill? En till tossig sak, när jag tänker efter, är att jag tänkte skicka honom en blinkis. Den hade han väl ändå inte läst om han nu verkligen hade brutit kontakten med oss spexare. :)

Av drömmarna på spa-hotellet minns jag bara korta glimtar. Bland annat så drömde jag att hotellet vi bodde på hade ett helt annat namn och en jättesnygg, detaljerad logga där bland annat utsikten från vårt fönster fanns med i stiliserad version. Sedan har jag en minnesglimt av att jag satt och pratade med Frida och Jeanette om förhållanden. Jag minns att jag i samtalet irriterade mig på dem för att de förespråkade förhållanden och pratade om det som något bra, och jag envisades med att jag minsann tänker fortsätta att vara singel, men jag lät jättebitter när jag sa det. Knas knas...

Nu ska sova. Och kanske drömma igen, vem vet?

Kolossalt digitalsocial

2009-01-22T03:27:00.017+01:00

Förr i tiden, innan man hade klockor, tittade man på solen för att avgöra hur sent på dagen det var. Om jag inte hade någon klocka på datorn (och inte någon annanstans heller), så skulle jag kunna använda min kontaktlista på MSN för att avgöra tiden. Just nu till exempel, är endast Kenny, Niklas, Ruff och Nex online, vilket innebär att tiden åtminstone lär ha passerat midnatt för ett par timmar sen eller så. Och när jag tittar på klockan ser jag att o ja, det har den. :)

Jag har haft en sjukt digitalsocial dag idag. Vid ett tillfälle har jag träffat människor live idag, och det var när jag var och hämtade en bilnyckel hos Victor och Sofie. Sen har jag suttit hemma mest hela eftermiddagen och chattat och mailat med folk. Konstant! Och skrivit i klottret på Holgerspexets interna hemsida. Lite sporadiskt, halvhjärtat serietecknande har det också blivit, men mest chattande. Trevligt, på sitt sätt! Fast det är ännu bättre att träffa folk i verkligheten. Bara för att det är roligt så sitter jag nu och spånar lite på vad det finns för likheter och skillnader mellan att umgås med folk IRL resp. digitalt... Men jag struntar i det nu. För jag har fortfarande två chattar igång.

Puss å kram!

Holgerspexets årsmöte 2009

2009-01-21T02:57:00.003+01:00

...är avklarat. Jag blev vald till manuschef och mitt och Mats synopsis vann. Kul! Synopsisjuryn hade dessutom ett underbart sätt att presentera det, de använde improvisationsteater för att beskriva karaktärerna och handlingen. Mycket roligt att se! Det ska bli lika spännande som alltid att se hur resten av spexåret artar sig.

Internet-nostalgi

2009-01-05T00:36:00.030+01:00

Jag loggade just in för att avregistrera mig från "Skunk", ni vet det jättegamla communityt där alla hängde för kanske en sisådär 8-10 år sedan i stället för på Facebook eller Lunarstorm. Det var på den gamla goda tiden när det här med Internet fortfarande var ganska nytt och alla hade långsamma modem som pep och knastrade roligt när man kopplade upp sig. En populär hobby bland alla småfjortisar (inklusive jag själv) var att designa sina "skunksidor" medelst animerade bilder, grälla färger, irriterande musik, rullande text och häftiga javascript-grejer i form av exempelvis fallande hjärtan, varningsskyltar med egenförfattade budskap och skakande fönster. Oftast gjordes detta designande genom att helt sonika kopiera kod från s.k. "Skunk-design"-grupper utan att alls veta vad i koden som stod för vad - jag var nog en av de få i min bekantskapskrets som faktiskt lärde mig lite grundläggande HTML.

Hursomhelst. Jag blev medlem i Skunk på vårterminen i sexan, men nu när varken jag eller någon av mina vänner har varit inloggade där på minst hundra årtusenden, kändes det inte särskilt meningsfullt att ha kvar mitt konto. Därför loggade jag in för att ta reda på hur man raderar det. Men när jag väl inloggad såg alla gamla grupper jag varit med i, alla mina gamla skunkkompisars presentationer och gamla skunkmeddelanden jag fått från vänner som jag numera tappat kontakten med, blev jag så nostalgisk att jag inte riktigt kunde förmå mig att radera kontot. Det var lite samma känsla som att se ett barnprogram man minns att man älskade som liten. När jag var inne på min egen skunksida innehållande en tokgammal bild på mig själv och en lång lista över mina dåvarande intressen, påmindes jag dessutom om den underbara låten jag hade som bakgrundsmusik på min sida. Den hade jag nästan glömt att den fanns. Jag hittade den i MIDI-format på nätet vid ett tillfälle, och jag har aldrig hört någon annan version eller inspelning av melodin. Men jag minns att jag tyckte att det skulle vara en underbar låt att dansa till. Jag spelade till och med upp den för vår danslärare under en helgkurs, och hon gillade den starkt, men jag har för mig att det föll på att vi bara hade den just i MIDI-format (och vi var inte speciellt tekniskt kunniga...).

Så, min skunksida kan gott få vara kvar ett tag till, i sitt nuvarande skick. Vem vet, jag kanske kikar in där om fyra år igen ifall jag bli nostalgisugen...

Gott nytt år, hörrni!

2009-01-02T15:53:00.069+01:00

Jag brukade sammanfatta gångna år på det här sättet förr, men har just nu idétorka på saker att ta med, så jag stal den här listan helt fräckt från Katta. :)

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Var fadderist, sjöng i en jättestor kör och skrev spexsynopsis.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag hade inga.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Karin och Christ, Rasmus och Banu, Emilia... kanske någon mer.

4. Dog någon som stod dig nära?
Farfar och farmor. :(

5. Vilka länder besökte du?
Spanien.

6. Är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009?
Ett jobb vill jag ha. Fast det kan jag inte säga att jag saknade i fjol eftersom jag pluggade då i stället. Och så vill jag ha scentid i spexet, men även detta valde jag ju bort med flit i fjol.

7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
13 juni, när jag flyttade in i nya fina lägenheten, kanske? Sen kommer jag inte på någon mer stor händelse som ägde rum på ett och samma datum, jag kommer bara på perioder som NolleP och spexperioden.

8. Vad var din största framgång 2008?
Jag minns att jag kände mig ganska förändrad efter NolleP. Svårt att peka på på vilket sätt det var en framgång, men jag kände mig på något sätt lite starkare och bättre som person efter att ha genomfört en sån grej.

9. Största misstaget?
Att jag fokuserade för mycket på mig själv och mina egna fel.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Lite sjuk och skadad har jag varit ibland, som alla andra, men inget allvarligt. Jag var nog aldrig riktigt rejält förkyld i år, faktiskt. Gött det!

11. Bästa köpet?
Hm... min lägenhet köpte ju mamma. Jag vet faktiskt inte.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Mat och hyra?

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Kära återseenden, flera länge bortresta personer som kom hem. Och lägenheten.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?
Årets spexlåtar och hela Jesus Christ Superstar-reportoaren.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
På våren var jag ledsen, men på hösten var jag glad.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Pluggat. Som alltid. ;p

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Slackat? Eller jag vet inte. :)

18. Hur tillbringade du julen?
Lugnt och stillsamt. Julafton hos mamma och juldagen hos pappa.

19. Blev du kär i år?
Hm...

20. Hur många one night stands?
Vill jag ha sex så vill jag ha kärlek också.

21. Favoritprogram på TV?
Har ingen TV.

22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nej, jag hatar ingen.

23. Bästa boken du läste i år?
Jag läste Bridget Jones Dagbok i bokform för första gången. Den är rolig, och riktigt klockren på sina ställen!

24. Största musikaliska upptäckten?
Om jag får tolka "musikalisk upptäckt" väldigt fritt, så upptäckte jag säkert någon ny hög ton i mitt röstregister som jag inte har sjungit förut...

25. Något du önskade dig och fick?
En jättemysig lägenhet med lägre hyra än min gamla (eftersom den är en bostadsrätt). Piano hemma. Och en katt, en kort stund i alla fall.

26. Något du önskade dig men inte fick?
Njae... Men något jag inte önskade mig men fick var kattallergi. :p

27. Årets bästa film?
Bra fråga!

28. Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Minns inte om det var på exakt rätt dag, men någon gång strax innan jag flyttade till Vasastaden så hade jag födelsedagspicknick i Ryd med gymnasietjejerna. Vi satt på en filt i gräset och åt jordgubbar och glass. Härligt.

29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Det finns det säkert, men nu äre för sent, så vi satsar på det nya året i stället. ;p

30. Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
Ungefär som vanligt.

31. Vad fick dig att må bra?
Solsken och alla söta vänner.

32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Haha, det låter som om jag skulle vilja äta upp en kändis. =)

33. Vad saknade du?
Har de inte redan frågat det fast annorlunda formulerat?

34. De bästa nya människorna du träffade?
*Funderar*... Jill. Och Mats. Och några fler nya roliga spexare. Och Sofie. Och säkert någon mer som jag bara har glömt är ny för året.

Äntligen en flygdröm :)

2008-12-26T13:44:00.006+01:00

Jag har länge gått och avundats alla människor som någon gång har drömt att de kan flyga. Jag tycker att det låter så himla härligt att kunna sväva i luften, även om det så bara är i en nattdröm. Och jag har aldrig drömt det - förrän i natt! En gång häromåret hade jag visserligen någon slags drömliknande upplevelse om att jag var på The Ark-konsert, när jag plötsligt fick svarta änglavingar och kunde lyfta upp över publikhavet. Men det var i ett såntdär halvsovande tillstånd, då jag egentligen visste att jag bara låg i min säng. Drömmen kändes inte verklig, utan mer som en film som spelades upp bakom ögonlocken på mig. Men drömmen i natt kändes verklig! Jag trodde verkligen att jag flög, eller simmade i luften snarare, och jag tyckte inte ens att det var konstigt. Jag var nere i mitt källarförråd och hämtade något, och sen "simmade" jag tillbaka och det var jättehärligt. En tjej som också var där och såg mig blev förundrad och undrade hur jag kunde sväva omkring sådär, så jag lärde henne också. Jag minns fortfarande precis hur jag gjorde, och hur jag instruerade henne. Stå med tyngden på främre delen av foten, och sen liksom luta sig fram och lägga sig på mage i luften. Sen kunde jag förflytta mig framåt genom att ta vanliga simtag eller bara vifta lite med benen.

Den drömmen ska jag komma ihåg för alltid. :)

Julafton

2008-12-25T02:20:00.004+01:00

Vilken trevlig julafton det bidde. Mysigt julbord med en lagom stor del av släkten och sedan traditionellt Kalle Anka-tittande och paketöppnande. Lite sporadiskt "God jul"-SMS:ande med diverse vänner och till sist en underbar kväll med mammas nya keyboard, mina stämband (och systers, delvis) samt husets alla sångböcker.

I morgon bitti, eller idag egentligen, har folk visst planer på att gå på julotta. Undrar om jag kommer palla att hänga med. Mycket tveksamt, eftersom jag inte tycks kunna somna nu. Det där med att somna sent är visst inte särskilt kompatibelt med att gå upp tidigt, har jag märkt...

Men är man pigg så kan man ju som känt alltid hitta på annat att göra. Nu i natt har jag till exempel skrivit om Sveriges nationalsång så att den blev lite mer PK. ;p Om jag kommer ihåg det ska jag publicera den här på nationaldagen...

Vem kan rocka bäver?

2008-12-23T03:09:00.015+01:00

När jag var hos Hanna idag fick jag en fin julklapp av henne. Det var en jätterolig mjukis-bäver som rockar bäver, därför har den en rock på sig (som Hanna har gjort åt den). "Rocka bäver" är ett fjortisuttryck som jag hittade på i samband med att jag skrev ett gyckel till KrogVetet i våras/somras. Den som undrar vad fanken det var som inspirerade mig till ett sånt flummigt uttryck är välkommen att fråga, jag berättar gärna hela historien. Hursomhelst tycker jag det är helt underbart att Hanna fick för sig att personifiera mitt lilla fjortisuttryck, och den roliga bävern har nu för alltid en hedersplats både i mitt vardagsrum och i mitt hjärta. :)

När jag gick omkring här hemma och tänkte på bävern med sin tillhörande rock-ordvits, så började min hjärna plötsligt att tänka "Vem kan rocka förutan rock, bäva utan en bäver...". På melodin vem kan segla förutan vind, ni vet. Och sen fortsatte den på det temat. Ett bra tag. Till slut gick det såhär! (Läs tills ni tröttnar, det är samma stuk på hela texten ;))

Vem kan rocka förutan rock,
bäva utan en bäver?
Vem kan bocka förutan bock?
Allting sitt verktyg kräver.

Vem kan smöra förutan smör?
Vem kan glo utan gloria?
Vem kan snöra förutan snö?
Inte en kotte, tror jag.

Vem kan banka förutan bank,
Skura golv utan skurar?
Vem kan tänka förutan tank?
Värst vad jag står och klurar.

Vem kan maska förutan mask,
Rota runt utan rötter?
Vara taskig förutan task,
Fota förutan fötter?

Vem kan tända förutan tand?
Luta utan en luta?
Händer någonting utan hand?
Ska sången min aldrig sluta?

Vem kan fälla nån utan fäll?
Vem kan ro utan rosor?
Falla fel utan falafel?
Vem kan tro utan trosor?

Vem kan bry sig förutan bryn,
Vara vis utan VISA,
Larva sig utan en larv i syn,
Leasa nåt utan Lisa?

Vem kan snacka förutan snacks,
Va' packad och glad utan gladpack,
Shoppa tax-free fast dom har tax?
Ingen alls slår jag vad, ack!

Vem kan repa förutan rep?
Humma fint utan hummer?
-Lär dig ord är mitt bästa knep,
Alla kan allt, din dummer!