söndag 27 november 2011

Sluta säga så

Sluta säga att jag visst kommer hitta kärleken. Sluta säga att jag är så fin och bra att jag alldeles säääkert kommer att hitta någon att leva resten av mitt liv med. Alla säger så. Men ni kan inte säga så, för det är bara tomma ord. Ni kan faktiskt inte veta om det ni säger är sant, om det verkligen finns någon som vill leva med mig.

Det finns bara en sak som kan få mig att tro på att det finns en snäll, trevlig och älskvärd person därute som älskar mig och vill leva resten av sitt liv med mig, och det skulle vara att någon friar till mig. Allvarligt. Det är ju så. Det enda som kan försäkra mig att någon vill vara min livskamat är att den personen helt enkelt träder fram och säger "JAG vill!" Jag har redan fått så många "någon annan vill säkert" att det står mig upp i halsen och får mig att må illa, hur välmenat det än må vara. Du tänker kanske "Malin är så snäll och bra, det är klart hon hittar en partner, men just JAG är inte intresserad av henne av den eller den anledningen". Jaha. Men tänk om alla i världen känner precis som du då? Att "Malin är fin och bra, men inte för MIG"... Ni fattar hur jag menar. Om du inte vill vara tillsammans med mig, kom då inte och svär på att det finns någon annan som vill det.

Sluta säga att jag kommer att hitta någon. För det vet du ingenting om och jag orkar inte höra den hemska klyschan en gång till. (Jag menar inte att kritisera någon särskild person, det vore ju oartigt att kritisera någon för en mening som egentligen är välmenad. Dessutom är det så många som någon gång har sagt de där orden till mig att jag inte ens kommer ihåg vilka av mina läsare som har sagt dem. Det spelar heller ingen roll.)

Den dag jag ligger på min dödsbädd och har varit lyckligt gift/sambo i många år, DEN dagen, DÅ kan du få säga "vad var det jag sa". För det är först då du kan VETA att jag faktiskt hittade en livskamrat att dela resten av mitt liv med.

/Ledsen

(Ja, jag vet att man kan vända på det. Ja, jag vet att jag inte heller kan veta att jag INTE hittar någon. Men det känns som en snöbolls chans i helvetet att den personen finns och att jag skulle träffa den innan jag dör. Enligt min erfarenhet hittills har ju ingen som jag gillar velat ha mig. Särskilt länge i alla fall. Varför skulle det bli annorlunda nästa gång?)