torsdag 2 december 2010

Amerikanska avigheter, bastanta blåbärsträd och svensk skönsång

Jag drömde i natt att jag reste till USA. Vi var ett helt gäng spexare som åkte tillsammans, alla skulle gå på Erik och Jills bröllop. Det var ingen passkontroll i Sverige, så först när vi hade landat i USA och satt på en flygbuss som skulle ta oss till den amerikanska tullen upptäckte jag att jag hade glömt både mitt pass, mina pengar och allt annat viktigt i Sverige! Jag kom också ihåg att jag hade glömt att fylla i ett formulär som Pär berättade om, som intygar att man inte är terrorist eller liknande. Jag berättade panikartat för de andra på bussen att jag hade glömt allt detta och frågade om någon visste vad som skulle hända nu, men de ryckte bara oengagerat på axlarna och sa att de inte visste. Jag insåg förfärad att jag nog skulle bli tvungen att åka hem igen och missa bröllopet, men innan något mer hände så vaknade jag, eller så övergick det till en annan dröm (jag drömde tre saker i natt, men minns inte ordningen på dem).

I en annan dröm var jag på en ö i Vättern, det var sommar och jag plockade blåbär. Men blåbären växte inte bara på vanligt blåbärsris, utan även i höga träd. Det var rätt speciella träd, de hade grå stammar ungefär som vanliga träd, men de långa hängande grenarna och kvistarna liknande blåbärsris med sina pyttesmå gröna löv. Blåbären var saftiga, ganska stora men inte onaturligt stora och växte som i klasar. Jag reagerade på att blåbären växte på träd, det är ju lite ovanligt, men jag antog till sist att träden bara var vanligt blåbärsris som växt sig ovanligt högt. Förutom att plocka blåbär hade jag även fått i uppdrag att hitta en speciell liten grop i marken på ön. Jag kände till just den gropen sedan innan eftersom jag och min syster hade gömt en PET-flaska innehållande en hemligt meddelande där en gång när vi var små och var där med familjen. Jag hittade gropen, som låg under en tjock trädrot, men nu var den tom. Jag förstod aldrig riktigt varför jag skulle leta rätt på gropen, så jag lämnade den utan vidare begrundan och fortsatte med blåbärsplockningen i stället.

I den tredje delen av drömmen som jag kommer ihåg stod Jill och jag och pratade framför min badrumsspegel här hemma i Linköping. Badrummet såg ut precis som i verkligheten (vilket ju inte alltid är fallet i drömmar) och jag minns inte riktigt vad Jill och jag gjorde där men jag tror att vi gjorde oss iordning inför någon fest, sminkade oss och så. Det jag däremot minns markant är att Jill sjöng en liten bit av en av Holgerspexkörens a cappella-omstarter från i år ("Oidipus är galen" på melodin Octupus's Garden). Hon sjöng den jättefint och på imponerade perfekt ren svenska. Hon bad mig sedan att rätta hennes svenska uttal i låten "eftersom hon ville bli bättre" men jag fick lov att ärligt säga att jag inte kunde, jag kunde inte höra på hennes uttal att hon inte var svensk.

Det är nog vad jag minns från i natt. Sicka grejer hjärnan har för sig när man sover. ;)