onsdag 30 december 2009

Hemtrevligheter

Idag har jag varit på IKEA och köpt:

Klädkrokar till hallen
En liten kastrull
En ny toaborste
Kokboken "Koka soppa på en spik"
Smörknivar i trä
En slickepott
Påsklämmor
Fyra stora, tjocka glas som man kan dricka te ur också (5 kr/st!)
Doftljus med någon somrig bär-aktig doft

Varför blir det alltid fler saker köpta än jag har tänkt mig? Jag är nog en såndär lättlurad konsument. :) Men jag köpte ju i alla fall bara saker som ändå är bra att ha, och IKEA håller ju bra priser. Jag ville ha salt- och pepparkvarnar också, men de hade inga som verkade riktigt bra. Jag var inne och kikade på Cervera (tror jag det hette) i Ikanohuset också. De hade de precis sådana kvarnar som jag hade tänkt mig och som verkade jättebra, men de kostade skjortan. Gör de alltid det? Finns det billiga och bra kryddkvarnar att få tag i, eller får man se det som en investering?

Nu ska jag dricka Nillis Goda Indiska Gurkmeja-te ur ett av mina nya glas. :)

tisdag 22 december 2009

Guld i mund, zink på burk och kaffe i koppar...

Idag började jag jobba jag tidigt på morgonen. Morgonpigg är jag inte, men det är skönt att komma hem på tidiga eftermiddagen och ha klarat av en hel arbetsdag trots att klockan bara är barnet! Det funkar bra på jobbet, förresten. Jag gick bredvid en gång i förra veckan för att fräscha upp minnet från i somras, och faktiskt mindes jag så mycket att det kändes som om jag och min kollega egentligen inte hade behövt vara där bägge två. :) Men det var ändå bra med ett uppfräschningstillfälle för säkerhets skull, man vet ju aldrig riktigt innan hur mycket man faktiskt minns eller vad som kan ha ändrats.

Efter jobbet var jag och hämtade kosttillskott på Bergqvists. Mamma och jag var tog helblodprov häromveckan och jag fick reda på att jag har brist på vissa mineraler, främst zink. Så nu har jag fått en massa olika burkar med kosttillskott som jag ska ta i några månader, samt några papper med kostråd för att få i mig olika ämnen. Det var ju bra att jag fick veta det. Men jag känner mig lite trasig på något sätt, nu när jag plötsligt får veta att min kropp har på tok för lite av en av de absolut viktigaste mineralerna... och detta utan att jag egentligen har märkt några uppenbara symptom. "Vad kan det mer vara för fel på mig", tänker jag, "när saker gömmer sig såhär?". Nåväl, tur att det går att åtgärda i alla fall!

På eftermiddagen var Ida här och lämnade tillbaka ett par "änglavingar" som hon hade lånat av mig till en maskerad. Hon hann även stanna på lite kaffe, choklad och småprat. Mysigt. :) Det var längesedan man såg henne!

I morgon och i övermorgon är jag hemhemma och firar jul! Det ska också bli mysigt.

Nä, nu ska jag länka till en video som man blir glad av. Det är en papegoja som sjunger opera. Asgulligt. :)

måndag 14 december 2009

Götet och snö-tätt

Idag kom jag hem från ett tokmysigt Luciafirande i Göteborg med Filosofspexare. Det var riktigt trevligt, främst såklart för att jag fick träffa Linn och Ninni och andra trevliga människor, men också för att jag fick mitt behov av miljöombyte stillat. Inte för att egentligen vare sig Linköping eller Göteborg är bättre än det andra, men ibland kan vara trevligt att hälsa på i en annan stad när man har vistats länge i en, och just nu kändes det som evigheter sedan jag var någon annanstans än i Linköping.

Filosofspexet är så himla snälla och rara, de verkar vara lite samma typ av härliga gäng som Holgerspexet. Jag bodde hos Linn, hon var lika go och glad som alltid och bjöd på både lunch och frukost. Vi åkte runt i spårvagnar med roliga snören man kunde dra i (nej, jag har inte märkt förut att det finns sådana i de gamla vagnarna!), besökte en mysig julmarknad och var på glöggkväll hos en tjej som heter Ninni. Ninni hade bara träffat mig en gång förut, i februari när jag var och hälsade på Filosofspexet med Mats, Frida och Henric. Sedan dess har vi bara haft lite Facebook-kontakt, men hon bjöd ändå in mig och blev jätteglad för att jag kom. Det är härligt med sådana människor. :)

På kvällen gick vi på en Luciasittning som anordnades gemensamt av Filosofspexet och MatNatSex (något slags festeri, som jag har förstått det). Jag måste bara berätta om en grej på festen som jag faktiskt aldrig har varit med om förut: Under sittningen framfördes ett spex i tre akter! En akt före förrätten, en mellan förrätten och varmrätten och den sista mellan varmrätten och efterrätten. Detta spex var såklart lite kortare än de "vanliga" som man sätter upp som rena spexföreställningar, jag tror att akterna var ca 10 minuter vardera. Men det blir ändå en helt annan grej än att bara ha vanliga gyckelframträdanden - det gör sittningen roligare och lite annorlunda. Jag vet inte om detta koncept förekommer i Linköping, i så fall har jag missat det. Det vore kul att införa!

I morse åkte jag hem igen. Linn skulle vara på jobbet kl. 10 och min buss till Linkan gick 10.20, så vi kunde ta samma spårvagn. När vi åkte från Linn hade snön för första gången i vinter börjat lägga sig som en tunn, skir hinna över staden. Det såg ut ungefär som den fejkade spray-snön som de sprayat över Liseberg, fast på riktigt och överallt. Vackert. När jag kom hem till Linköping var det mera snö. Undrar om det lade sig lika mycket i Göteborg?

Nu är det kväll. I morgon bitti ska jag gå bredvid hos en av mina brukare från i somras, eftersom jag ska jobba en hel del hos den personen i julveckan. Det ska bli trevligt. Det kan vara bra att gå bredvid en gång och fräscha upp sitt minne lite, det var trots allt flera månader sedan jag jobbade och saker kan ju ha både glömts och ändrats!

lördag 12 december 2009

Meningsfullt program

Har ni någon gång lekt den där leken där man på randigt papper skriver en hel spalt med slumpmässiga adjektiv, ett på varje rad, längst till vänster på pappret? Sedan viker man hela spalten med adjektiv bakåt så att man inte ser orden (förhoppningsvis har man skrivit så många adjektiv att man glömt i vilken ordning de stod). Intill den vikta kanten skriver man sedan lika många namn som man skrev adjektiv, viker undan dem också, sedan skriver man en massa verb, viker, och till slut en massa platser. Sedan vecklar man ut pappret. Då har man ett helt papper fullt med slumpmässigt sammansatta meningar som kan bli hur tokiga som helst, t.ex.: "Hurtiga Malin hjular under diskbänken", "Vettskrämda Kurt röker pipa i julstrumpan"... eller precis vad som helst. Jätteroligt om man har lika störd/barnslig humor som jag eller om man bara är trött och på flumhumör. Det är en lek man leka både själv och med sällskap och jag har haft mycket roligt med sådana papper under min uppväxt. Jag lärde mig det av någon gammal barndomsvän. Hursomhelst kom jag just att tänka på den leken och kände för att göra den igen. Men inte på traditionellt sätt på papper - jag sitter och konstruerar den i Python-kod. Snart klar! Bara att mata in en massa random ord och låta datorn slumpa fram meningar åt mig. Oj, vad jag ska skratta. :)

torsdag 10 december 2009

Good-lööking...

Jag lagade löksoppa nyss och råkade komma på en kass ordvits som jag måste dela med mig av:

-Jag har skurit lök på jobbet hela dagen idag.
-Va? Jag trodde att du var läkare?
-Det är jag också. Jag jobbar med plastikkirurgi.


Kul va? :P

Nä, nu ska jag äta och läsa synopsis i stället.

onsdag 9 december 2009

Låt oss vända lite på det vanliga...

"Jaha, så du är heterosexuell? Vad bra att du vågade säga det, det är inte alla som vågar gå ut med sin läggning sådär. Jag tycker det är helt okej. Jag känner flera personer som också är det. Vissa har sådana fördomar om heterosexuella, men det har inte jag. *Funderar*... Men... hur gör ni egentligen? Blir det inte lite svårt om man är en tjej och en kille? Jahaa...! Är inte det lite annorlunda? Nej, det kanske det inte är om det är det man är van vid. Nämen det är helt okej, asså. Och jag är absolut för heterosexuella äktenskap! Och hetero-adoptioner. Jag tror bara att det är en myt det här med att ett barn behöver två förebilder av samma kön. En man och en kvinna kan säkert vara precis lika bra föräldrar..."

"Jaha, så du dricker alkohol?! På en fest? *Behärskar förvåningen* ...Jaså? Ja, jag förstår dig. Jag tycker det är helt okej att du dricker alkohol. Det är ju ditt val, jag tycker du är stark som står för det. Det är ju egentligen ett sunt val också, lite vin är ju nyttigt ... *tittar på mitt läskglas* ... men de är ju inte riktigt min grej, såklart. Men är det av någon speciell anledning som du dricker? För att det är gott? Och roligt? Jaha, är det skäl nog för dig så är det bra. Jag accepterar det helt och fullt, det är helt okej. Du har inget emot att jag dricker läsk, va? Nej, bra. Man tror ju lätt att de som dricker är trista och jobbiga moraltanter som ska försöka övertala mig att sluta dricka alkoholfritt, men sådan verkar ju inte du vara. Du är inte helalkoholist va? Nej, bra, jag har lite svårt för sådana. Jag tycker deras principer är så överdrivna. Men hur är det för dig att gå på fester där det finns folk som inte dricker? Blir det inte tråkigt? Blir vi inte jobbiga? Jaså, du har vänner som också dricker? Det är bra, då har du ju någon som är på samma nivå. Oj, säger du att du kan umgås med nyktra trots att du själv är full? Wow alltså, jag beundrar dig, själv har jag jättesvårt för det. Du verkar ju vara en klok person som står för vad du tycker! Fortsätt så!"

Nej, jag är inte arg på någon. Jag tycker bara att världen är lite konstig ibland. Om man tänker efter. (Och lite kan man väl få provocera i en blogg ibland. Det är ju inte så farligt... :))

Adventsmorgon


Det kan vara bra att boka tvättid ibland. Inte bara för att det är nödvändigt om man vill ha rena kläder, utan även för att komma upp på morgonen. Jag hade nästan vänt på dygnet, men i morse kom jag upp strax före åtta. Bra grejer. Nu har jag ätit en långfrukost i sällskap av levande ljus och SVT:s julkalender. Oförskämt trevligt. :) Nu ska jag snart plugga neurovetenskap! Jag behöver inte göra något annat alls idag. Vad skönt!

Sådana fazoner...


Idag var mamma här en sväng. Trevligt. Vi åt lunch i Gamla Linköping. När mamma hämtade mig bakom C-huset såg vi att det fanns en ruta uppritad utanför en dörr, med texten "Lastzon". Jag sade att det där måste ju vara en rökruta. En zon där man kan utöva sina laster.

På samma tema måste jag bara få bjuda på ett par gamla bilder från när Joakim och jag var i Vadstena. De är nog minst två år gamla, tror jag, men högst relevanta för sammanhanget. De får tala för sig själva. Jag har normalt en svår allergi mot särskrivningar, men när de kan leda till så underbara missförstånd som detta är jag faktiskt immun. :)


Snacka om att jag fick gå i zon-terapi efter det här...
Foto: Joakim Johansson

tisdag 8 december 2009

Singelpingla?

- Jag behöver ingen kille. Jag trivs bra som singel.
- Det är skönt att bo själv. Man kan städa och diska när man vill, låta bli det när man vill, lägga saker var man vill och pyssla med det man känner för när man är hemma utan att någon stör sig på det.
- Det är skönt att slippa ha någon som märker och stör sig på ens negativa egenskaper. Tänk vad jobbigt om det skulle bli gräl varje gång jag råkar vara på mitt dåliga hungerhumör till exempel. Då är det bättre att kunna undvika all social kontakt tills jag fått mat i magen så lider ingen annan av det. (Och själv lider jag åtminstone mindre av det.) Eller tänk om någon vore tvungen att stå ut med mig varje gång jag blir hypokondrisk (ja, det blir jag ibland). Eller varje gång jag förstorar upp och oroar mig över andra saker, även om det kan vara samma sak gång på gång. Nej. ofta är det skönt att vara ensam när man har sina sämre stunder. Då lider i alla fall ingen annan än jag själv av det, och det behöver inte bli en större grej än det är. Ibland är det ändå kortvarigt och då är det onödigt att behöva dra upp det för någon.
- Det är skönt att inte ha någon som man behöver vara till lags för. Jag har fullt upp med mitt eget, att jag ska må bra.
- Jag behöver väl ingen pojkvän heller, jag har ett helt spex att krama på. ;)
- Folk kan trivas med mig som vän, för det är på en lagom nivå. Men ingen skulle orka med hela mig eftersom jag har för många svaga sidor. Vänner kan ställa upp ibland när jag är jobbig eller ledsen och behöver tröst, men samma vän behöver inte ställa upp varje gång eftersom jag har flera vänner. Och om jag så föredrar, har jag även möjlighet att smita undan i ensamhet när jag har mina sämre stunder. Utan att någon undrar vad fasen det är med mig.
- Kärlek är vansinnigt överskattat. Det kan vara härligt för stunden, men det är inte värt det i längden. Smärtan och sorgen när det tar slut är alltid starkare än glädjen som finns när det är bra. Det är som en drog ungefär. De negativa effekterna tar över till slut.
- Jag är redigt trött på alla kärleksklyschor, att alla ständigt ska höja upp det där hemska fenomenet kärlek till skyarna och tycka att det är något underbart och livsnödvändigt. Vänskap, till exempel, är väl minst lika viktigt? Och dessutom mer varaktigt och mer kravlöst.
- När jag tänker efter vet jag inte ens hur man gör när man är ihop. Vad ska man hitta på? Hur mycket måste man berätta om sig själv och hur tidigt? Hur ofta ska man höra av sig och vilja träffas? Oftare än med vänner, antar jag, men exakt hur ofta? Han får ju inte tycka att jag kväver honom, men inte att jag ignorerar honom heller. Nej, det är för komplicerat. Jag ger mig inte in på det.
- Mitt hjärta är lite för bräckligt. Det mår nog bäst av att inte utsättas för kärlek igen.
- Jag klarar inte av förhållanden. Det är mycket skönare att vara singel. Jag ska nog fortsätta med det...

Men ändock: När jag tänker på mig själv som evig singel, som en person som kommer att leva ensam resten av livet... aldrig mer ha ett förhållande... aldrig flytta ihop med någon och skaffa barn... aldrig mer vara kär och pirrig... aldrig gifta mig... att bli den sista som blir ensam kvar när alla mina vänner har parat ihop sig, gift sig, lever lyckligt familjeliv och har sitt eget... att fortsätta se alla löjligt lyckliga förälskade par överallt och veta att jag aldrig mer kommer att uppleva den känslan...

... känns det så sorgligt. Trots att jag knappt vill erkänna det, ens för mig själv. Varför, varför är det så? Varför känner jag en längtan efter något som jag vet att jag ändå inte kan hantera? När jag vet att det inte är värt det? När jag vet att det aldrig funkar ändå? Stick, stygga sorgkänsla. Du ljuger för mig...

(Det här är mest en trevlig blogg med glada saker. Men bland behöver jag skriva sånt här också.)

söndag 6 december 2009

Ljuvligt juligt


Igår var det LiTHe BLås luciafest. Det var riktigt trevligt, det var några år sedan jag var på den sist! Först smet jag med Björn på förfest hemma hos två LiSSare som heter Jonatan och Katja. Jätterara människor. De hade bakat lussebullar, fixat glögg och julpyntat lägenheten så att det kändes sådär riktigt härligt juligt. :) Jag ångrar lite att jag inte tog med mig kameran dit, dels för att det hade varit härligt med lite julbilder och dels för att jag fick ett sånt ypperligt tillfälle att leka konstnär på förfesten. De hade nämligen köpt såndär vit sprayfärg som man kan spraya på fönstren med så att det ser ut som frost eller pudersnö. Katja började med att spraya lite juliga motiv på fönsten, såsom stjärnor och granar. Sedan fick någon Holgerspexare för sig att man borde spraya en Holgergubbe på ett fönster (alltså bokstäverna "oLg" från Holgerspexets logga som bildar en glad gubbe tillsammans). Sagt och gjort, jag fick göra en holgerlogga. Jag är inte så van vid sprayfärg, så en blev lite ojämn och dan, men en Holgergubbe blev det! Men inte nog med detta. Eftersom vi var hemma hos två LiSSare och eftersom det är typiskt mig att frivilligt anta krångliga utmaningar när det gäller att rita, fick jag naturligtvis för mig att göra LiSS logga också. Kruxet är bara att deras logga är något krångligare (Kolla jokern i högra hörnet! Den försökte jag rita med sprayfärg.) Det var svårt! Jag blev inte särskilt nöjd med den, men man såg faktiskt vad den skulle föreställa, så gästerna var lite impade i alla fall. Skoj var det!

Själva huvudfesten var riktigt lyckad den också, med julgröt, dans kring granen och luciatåg som traditionen bjuder. Och Harakiri - live-kareoke! Det är lite skojigare än vanlig karaoke eftersom man får sjunga till ett live-band i stället för till inspelad musik. Det var lite kö till Harakirin, så jag fick sjunga först sent på natten då de flesta jag kände hade gått hem. Men några av dem var kvar, och kul var det! Atahan var snäll och filmade mig dessutom, så nu sitter jag och tittar på det (bilden längst upp är en suddig screenshot från hans film). Det gläder mig att jag har minst lika mycket energi som jag hade på spexscenen! Men jäklar vad jag viftar med armarna när jag sjunger, jag borde nog lära mig att hålla dem i styr. :)

Idag har det varit en lugn dag med lång sovmorgon. På eftermiddagen var Nisse och jag på L'Orient i två timmar och dansade tango. Jättekul, jag hoppas att kursen drar igång tidigt i vår så att jag får lära mig på riktigt!

Nu är det sent. Man kanske skulle överväga att sova? Snart. Jag måste bara bli lite trött först.

Kram kram!