måndag 30 mars 2009

Manusmiddag, m.m.

Idag har jag gått bredvid som personlig assistent, det var trevligt. Mycket nytt var det, men det känns som om det gick bra. Jag ska gå bredvid igen nästa måndag. Hoppas verkligen att det blir mer jobb av det!

I går hade vi ett lite speciellt manusmöte, vi hade nämligen middag också! Vi sågs lite tidigare än vanligt och åt jättegod chili som Pär hade lagat. Vi blev proppmätta - ni vet, man okynnesäter ju så lätt när det är gott - och var tvungna att vänta lite med efterrätten, så vi reviderade en nyskriven scen så länge. Scen 1 var det, som jag hade skrivit klart och lagt upp samma kväll. Sedan kunde vi hugga in på Michans smarriga chokladtårta för att slutligen sjunga lite, på äkta spexarvis! Verkligen en lyckad kväll, det får bli fler manusmiddagar tror jag. Kul att de gillade min scen också! Lite hittade vi dock att förbättra, så det gjorde vi. Vi delade ut fler scener emellan oss också, så jag hoppas att folk har hunnit skriva till nästa gång. ;)

Tjingeling!

onsdag 25 mars 2009

Börjar bli hoppfull...

Jag ska börja gå bredvid som personlig assistent på måndag! Nu är jag ju inte den som törs ropa hej för tidigt, jag har ju inget anställningsavtal än. Och ibland kan man inte ens ropa hej om man har ett sånt, vet jag av viss erfarenhet, men jag hoppas... Jag var precis iväg och träffade en brukare, så just nu är jag bara tokglad och känner att det här ska bli så roligt! Enligt assistenten jag träffade lät det som om introduktionen mest var till för att jag ska känna efter om jag kan trivas med jobbet (och, naturligtvis, för att jag ska lära mig allt jag behöver veta) men lite prestation måste det ju krävas från min sida också. Så nu tänker jag verkligen göra mitt bästa och hoppas att det räcker, och att jag är rätt person och så.

torsdag 19 mars 2009

Kaka-foni


Idag har jag bakat wienerstänger. Och det här är första gången jag har lyckats Bluetootha över en bild från min mobilkamera till datorn, därför måste jag visa det. Fint, va? Bildkvaliteten kanske inte är tokbra, men det var det bästa jag kunde åstadkomma med mobilkameran och de av dess finesser jag har koll på idag. :) Kakorna blev goda! Jag gjorde kaffe till också, det blev också gott.

Vilket meningsfullt inlägg, eller hur? Jag är glad jag, som inte behöver ta åt mig av alla dessa tidningsartiklar o. dyl. där folk kritiserar fenomenet bloggar "för att alla bara skriver en massa strunt som ingen vill läsa". Jag skriver ju som känt bara en massa långa, djupa och meningsfulla inlägg som alla vill läsa och som förändrar världen. ;)

Mat är gott. Nu ska jag gå och stänga av köksfläkten. Tjingeling!

tisdag 17 mars 2009

Dansant, inte sant?

I morgon ska jag och LiSS-Vega och några personer till gå på gratisteater eftersom vi är med i en så kallad referensgrupp hos Ung scen/Öst och hjälper dem att utforma ett slags teaterabonnemang för studenter. Jätteschyst att de bjuder på biljetter för det, tycker jag! Vi hade möte med dem idag.

På kvällen var jag förbi en sväng vid campus valla. Vi hade en extrainsatt dansaudition för spexet där i kväll, för en person som inte kan komma i helgen när vi har ordinarie audition. Jag hade bara tänkt vara där i egenskap av produktionschef, men helt oväntat fick jag vara med och dansa också. Kul! Jag har inte sökt dansen och kommer inte att dansa på scen i höst, men jag fick vara med och lära mig auditionkoreografin för sällskapets skull och för att det är kul. Hon som sökte sa att hon tyckte det var skönt att jag var med. Bra det. Det kanske är roligare att dansa med sällskap, och så dansade ju jag sämre än hon, vilket måste ha varit en fördel. :)

måndag 16 mars 2009

Solskensdagar

Idag är en bra dag.

I morse kom snälla söta Michan förbi hos mig med en chokladbakelse. Hon hade bakat en massa och fått över, så nu ville hon ge bort dem till folk som ville ha. :) Mycket trevligt, och sött tänkt. Nu ska jag snart äta den, med lite te.

För en kort stund sedan fick jag ett telefonsamtal från kommunen angående jobbet jag sökte som personlig assistent. De sade att de vill låta mig prova på jobbet, få gå bredvid och så. De behöver bara få tag på personen som jag är påtänkt som assistent åt, sade hon jag pratade med. Jag hoppas verkligen att det blir något av det, det vore jätteroligt!

Till råga på allt är det vackert väder idag. Tänka sig.

söndag 15 mars 2009

Spexerifestivalen

I kväll har jag tittat på Ramoji & Jamila (Holgerspexets uppsättning från 2005) och Aristocats i stället för Melodifestivalen. I trevligt sällskap, närmare bestämt Rikard, Ylva, Pär, Andreas, Nisse, Helena och Jocke. Trevligt trevligt. Och härligt nostalgiskt att se Ramoji & Jamila för första gången sedan -05. Väcker härliga minnen gör det. Aktfinalslåten vann, tror jag, den är mest dramatisk, känslosam och häftig. Fast Mádras egen låt i början är ju en bubblare den också, den passar hennes röst bra och får ett extra plus för den fina outfiten och entrén ur den gigantiska tårtan. Fast aktfinalens svärdsduell är ju ascool, så jag röstade på den. Bra, aktfinalen vann. För det var nog bara jag som röstade. Å andra sidan talade jag inte om det för någon och så var det väl i själva verket ingen tävling, så det kanske inte räknas.

Det är sent. Jag ska sluta vara så flummig nu, tror jag, åtminstone tillfälligt.

En annan sak som är väldigt trevlig med kvällen är att Ylva och Rikard inte tycker om grönt te med grapesmak. Jag har inte smakat på det än, men ska göra det så snart det dragit färdigt. Det är säkert lika gott som det är gratis.

Update: Teet var gott. Och det här är mitt elftiförsta blogginlägg. Jadå, om Sagan om Ringen-översättaren kan säga att Bilbo firar sin elftiförsta födelsedag så kan jag säga att detta är mitt elftiförsta inlägg.

fredag 13 mars 2009

Fiktiva tårar

Har ni någonsin gråtit till en skönlitterär bok? Det har jag, många gånger. Jag vet inte om det är vanligt eller om det bara är jag som är ovanligt lättrörd, mesig eller helt enkelt en sådan person som inte bryr sig om att hålla känslor inne. Jag tycker att det är så skönt, nästan lite meditativt på något konstigt sätt, att kunna sjunka så djupt ner i en bok att man anammar karaktärernas känslor. Man skiner upp och ler triumferande när det går bra för dem och gråter när något är sorgligt eller bara väldigt känslosamt. Det är som om den verkliga världen inte finns just då, som om det enda som existerar är världen som beskrivs på den tjocka bunten pappersark innanför bokens pärmar. Som om man är karaktärerna i boken, eller åtminstone deras närmaste vän. Det är inte ofta under de senaste åren som jag har lyckats leva mig i så totalt i en bok, det hände oftare när jag var yngre (och då blev det också oftare av att jag läste böcker).

Igår kväll tänkte jag läsa lite i den sista Harry Potter-boken innan jag somnade. Jag hade ganska många kapitel kvar och hade väl bara för avsikt att läsa ett par, tre stycken av dem just då, men jägarns vad spännande det var! Jag kunde inte lägga ner boken. Klockan 08.30 (ca) i morse hade jag läst ut den. Vid det laget borde jag ha somnat sittande för längesedan, men konstigt nog var jag nästan pigg igen och gick upp och åt frukost i stället. Jag undrar om sådan koncentrerad läsning har en avslappnande effekt på kroppen? Visst, jag känner mig på intet sätt utsövd nu, men jag känner inte heller att jag skulle behöva lägga mig i sängen och sova. Jag är betydligt piggare nu än när jag t.ex. har varit på spexfest hela natten.

Nu vet alltså även jag hur Harry Potter-serien slutar. Jag är glad att ingen spoilade slutet för mig i förväg, så jag tänker inte heller tala om hur den slutar. Men grät gjorde jag i natt. Floder. Fasen vad skönt. Det var så längesedan!

Jag undrar om författare också gråter när de skriver känslosamma scener? Det skulle jag göra. Åh, jag vill också skriva en bok! Jag önskar att jag kunde komma på en bra handling, bara. Det vore så roligt att ha sina egna små karaktärer som man kan sätta in i ett sammanhang och forma och styra hur man vill, och sympatisera med. Lite så är det när man skriver spexmanus! Men inte riktigt. Spexkaraktärer är oftast så extrema att man snarare driver med och skrattar åt dem än sympatiserar med dem. I alla fall de flesta. Men det är jätteroligt på sitt sätt. Karaktärerna blir ändå lite som ens egna små fiktiva barn, som växer fram under manusförfattanadet för att sedan förkroppligas i skådisarna och till slut bli fulländade med hjälp av regi och kostymer. Roligt är det. Jag har många kära spexkaraktärer.

Nu ska jag runda av det här inägget på något trevligt sätt, tänkte jag. Men det är ju inte varje dag man kan komma på ett bra slut. Jag spar det bra slutet så länge, jag kanske behöver det till en bok någon gång i framtiden. ;)

onsdag 11 mars 2009

Ett drömlikt hopkok

Mamma var här idag. Alltid lika mysigt. Vi åt lunch på stan och sedan fick jag skjuts av henne till platsen där jag skulle göra mitt Mystery shopping-uppdrag. Efter det gick vi och fikade på Chocolat. Mamma beställde någon pytteliten snygg "paj" med någon chokladfyllning och med vinbär ovanpå och jag beställde en mäktig brownie som man blev totalt härligt chokladstinn av.

På kvällen var det produktionsmöte. Jag var lite rädd att vi inte skulle hinna diskutera manus eftersom vi behövde prioritera den snart kommande audition som diskussionsämne, men vi hann med manuset också, och vi fick massor av bra synpunkter. Skönt! Nu kan vi göra våra ändringar och gå vidare.

Åh, jag vill drömma något roligt i natt. Undrar varför den tanken helt plötsligt slog mig. Jag kanske bara har lust att skriva ner och analysera en rörig dröm igen eftersom det var ett litet tag sedan jag gjorde det. länge sedan var det inte jag drömde, men det var ett bra tag sedan jag på allvar försökte klura ut vad en dröm betydde.

Det här med drömtydning är lite konstigt, förresten. Eller snarare är det kommentarer jag har hört om det som jag tycker är lite konstigt. Jag har nämligen hört folk säga att de "inte tror på drömtydning". Vad menar de med det, egentligen? De får det att låta som om drömmar och drömtydning har med något övernaturligt att göra, som man måste tro eller inte tro på. För mig är "inte tro på drömtydning" lite som att säga att man inte tror på vädret, men jag kanske är udda. Eller så beror det bara på vilken betydelse man lägger i ordet drömtydning.

Personligen har jag aldrig tänkt att någon slags övernaturlighet skulle vara inblandad i drömmar. I min värld är drömmar, enkelt sett, några slags bilder/"filmer"/tankar som skapas i hjärnan när man sover. Hur det går till rent fysiskt har jag ingen aning om, men att vi drömmer är vi ju alla överens om. Vad man drömmer tror jag beror på hur ens liv ser ut för tillfället och vad som rör sig i ens tankar - hjärnan bildar drömmar av det som finns där, tänker jag. När jag säger att jag "tyder en dröm" så menar jag att jag försöker klura ut varför jag har drömt just så. När jag säger att en dröm "betyder" något så menar jag inte att den kan hjälpa mig att förutspå framtiden eller att drömmen har en egen vilja och vill tala om något för mig. Vissa kanske menar så, jag vet inte riktigt, men jag menar att drömmen helt enkelt speglar någonting som händer i mitt liv eller något jag brukar tänka på.

För att ge ett exempel: För några år sedan drömde jag att jag irrade runt mellan ett antal olika larmade byggnader, för att uträtta diverse ärenden. Jag hade dock inte koden för att larma av något av husen vilket var mycket stressande och frustrerande - jag var alltid tvungen att bryta mig in i husen utan att larmet gick eller kontakta någon som kunde larma av. Detta var när jag i verkliga livet snart skulle avgå som kassör i Holgerspexet och var trött och stressad sen ett tag tillbaka. Jag hade också lite dåligt samvete för att jag inte pallade att fortsätta som kassör ett år till. Där är jag övertygad om att runtirrandet mellan husen i drömmen symboliserade stressen, rätt och slätt. Jag kände mig ibland lika stressad och frusterad i verkligheten som i drömmen. Att jag inte kunde larma av tyder väl på att jag egentligen inte var rätt person att springa de där ärendena - det hade ju varit bättre att låta någon som kunde larma av göra det. Detta tror jag speglade en tanke jag innerst inne hade angående kassörsposten - att om jag var less på posten och inte motiverad att fortsätta ett år till, så skulle jag kanske inte göra det bra, och var därmed inte rätt person för det. Bättre att försöka hitta någon som vill göra det. Att en massa larm var inblandade i drömmen överhuvudtaget tror jag berodde på att spexperioden tillbringas på Forumteatern i Nationernas hus, där det finns en väldans massa larm... Under en föreställning det året gick brandlarmet. Och öppnar man dörren ut till foajén utan att trycka på nyckelknappen först, går det ett annat larm och stackars Securitas får rycka ut i onödan.

Där har vi ett av mina drömtydningsexempel. Drömmen "betydde" att jag var stressad och innerst inne trodde mig göra rätt i att avgå som kassör, enligt min tolkning. Jag tror att drömmar är ett hopkok av tankar och händelser i ens liv, mest av det som skett nyligen eller som man vet snart kommer att ske. Ibland, men inte alltid, tror jag att man kan ha nytta av att minnas och analysera sina drömmar. De kan få en att inse saker ibland. Man kanske inser att man går och tänker för mycket på en viss sak om man börjar drömma om den, eller drömma om något som tydligt symboliserar den.

Jag äger faktiskt en bok om drömtydning. Dess författare menar att det är mycket svårt att tyda någon annans drömmar än sina egna. Det kan jag faktiskt bara hålla med om - man har helt enkelt inte lika bra koll på andra människors livssituation. Om en annan person skulle ha drömt exakt den dröm jag beskrev tidigare, kanske den inte alls skulle betyda samma sak för denna person som den gör för mig. Är man till exempel inbrottstjuv och rädd för att bli upptäckt kanske man också skulle kunna drömma en sådan dröm, vad vet jag? Och i sådana fall har den troligtvis ingenting med något spex eller kassörspost att göra. ;)

Nu ska jag snart gå och sussa sött som en prinsesstårta och drömma om söta vaniljdrömmar, tror jag. Eller bli lika slapp och däst som en chokladstinn mage med en maffig brownie i sig. Om jag inte får för mig att göra något annat fuffens först, såklart, som att läsa Harry Potter eller spåna manus. Man vet aldrig med mig.

Dröm vått, gott folk, och vakna torrt.

tisdag 10 mars 2009

Slöa studenter, sniket studiestöd samt sånger.

Jag är lite skeptisk till det nya lagförslaget om skärpta villkor för studiemedel, så idag skrev jag en liten sång om det. Och eftersom jag tycker om att publicera allt nonsens som jag skriver, så gör jag det. Texten blir lite orytmisk när man läser den, men när man sjunger den så ordnar det sig, melodin passar. ;) Observera också att allt i texten inte är till hundra procent mina egna åsikter, men delar är det, och jag känner igen mig i Knut. Lite i alla fall. Eller kommer att göra.

[Vers]
Det finns ett litet folkslag i vårt avlånga land
som lever i en egen liten värld
Som nybyggda skutor vid en vacker strand
så festar de och skämtar,
glömmer vad som väntar
och skjuter upp sin farofyllda jungfrufärd.

De kallas studenter, och regeringen
tycker att de blott är till besvär, och svär:
"I sex år de snyltar på CSN
fast utbildningen är fyra
Så lata och så dyra,
de super nog mer än vad de lär."

[Refr]
Att studenter är fattiga det må va hänt,
men det är allmänt känt
att för många tent-
or oftast inte tas i tid
för allt de gör bredvid.
Vad ska vi ta vid?

Jo, vi snabbar nog på dem på något vis
om vi försätter dem i ekonomisk kris
Vi minskar det till fyra år,
och provar hur det går.
Strunt i hur de mår!

[Vers]
Sara, en ny student, förstår sin plikt,
att plugga väldigt flitigt är av vikt.
Studentliv och vänner det ger ej betalt,
så hon hinner bara plugga,
vill klara varje dugga.
När Sara söker jobb är hennes CV kalt.

"Du har gått gymnasiet och universitet
men om verkligheten ingenting du vet, åh dret.
Aldrig engagerad i nån aktivitet,
verkar ej ha några vänner."
Och arbetsgivarn känner:
Vi vill ha nån med mer erfarenhet.

[Refr]
En gammal student som heter Knut
Tänkte hinna med mycket innan han går ut
Spexet och kåren och festeri't
är en bra merit
som innebär slit

Knut har nu pluggat i fyra år
Men hans poängnivå
svarar knappt mot två.
Han tänkte "Det ordnar sig
för jag har två år kvar."
Stackars karl!

[Stick]
Knut fick ta extrajobb i en butik
han går runt ekonomiskt men är inte rik
och hans studier
ja, nu de är
långt från examen
för den snäva tidsramen

[Refr]
Att studenter är fattigare må va hänt,
men det är allmänt känt
att för många tent-
or oftast inte tas i tid
när de har jobb bredvid.
Vad ska vi ta vid?

Studenterna fick ingen högre fart
men vår nya lag var kanske ändå smart.
För studenter är lata fån,
säger ej ifrån.
De festar blott bort sorgen för sitt uteblivna lån.

Det här är inte likt mig, för jag skriver aldrig sånger om politik. Egentligen. Det här är bara andra gången det händer. Det första var IPRED-gycklet, som för övrigt går såhär:

(Melodi: Ipren - den intelligenta värktabletten)

Jag är IPRED, den intelligenta upphovsrättslagen
mot fildelning är jag en effektiv en.
När vi spårat din IP-adress
så ger vi ut ditt namn till skivbolag, radio och press.

Vi stämmer skiten ur alla som kan tänkas va' pirater
Vem som egentligen är skyldig är egala saker.
Men IPRED räcker inte, vi vill ha
åtminstone
två nya debattomspunna lagar som hjälper oss att snoka riktigt bra
till exempel FRA
mot hemlighet, privatliv och integritet.
Jag är IPRED, snart är varenda mänska tagen.

Nog om det. I morrn kommer mamma hit, Trevligt. Och på kvällen har vi produktionsmöte.

Kram på er.

Dagens fundering

Om ett diskotek är en plats där man spelar skivor (discs), så borde väl ett apotek vara en plats där man spelar apa? Att ingen har tänkt på det förut. Det måste jag prova.

fredag 6 mars 2009

Teatraliskt

Jag har fått en del saker gjorda idag, känns det som. Åtminstone har det hänt en del. Bland annat har jag fått en förfrågan om en observation för företaget SeeYou som sysslar med mystery shopping, och för första gången hann jag faktiskt hann tacka ja till uppdraget innan någon annan gjorde det. Då får vi se hur det är. Det går ganska snabbt (kanske 15-30 minuter) att genomföra ett sådant uppdrag och jag kan därför inte få någon jättestor summa pengar för det, men alla pengar är bra och jag tycker att det här verkar vara en intressant grej att göra. Man kan säga att jag har gjort ett sådant uppdrag tidigare eftersom man gör en testobservation innan man blir godkänd som observatör, men det här blir mitt första riktiga. Att gå in i en butik och medvetet lägga märke till en massa detaljer som rör inredning, kompetens och bemötande känns lite som att göra en fältstudie i en KogVet-kurs på något sätt. Intressant.

Vidare har jag helt apropå ingenting blivit uppringd av en okänd tjej från Ung scen/Öst som visste att jag är manuschef i Holgerspexet och undrade om jag ville vara med i någon slags referensgrupp för ett studentabonnemang de håller på att utforma. De ville ha ett gäng teaterintresserade studenter som kunde komma med åsikter och önskemål, så att abonnemanget kan göras så attraktivt som möjligt, förstod jag det som. Det jag skulle göra var att närvara på 2-3 möten. Det kan jag väl ställa upp på, tyckte jag. Nästa fredag ska jag förmodligen få träffa dem.

Nu på kvällen har jag varit i Ryd där jag har lämnat ett kvitto till Pontus, satt upp några spexrekryteringsaffischer i husen på BK udda och därefter haft ett kort dekor-manuschefsmöte med Karin och Åsa följt av ett lite längre produktionsmöte hos Joje. Mötet med dekorcheferna var trevligt och smärtfritt, Karin och Åsa verkade tokengagerade och hade jättemånga bra idéer som var mer avancerade än jag hade tänkt mig. Roligt att höra! Produktionsmötet var också bra. Det kändes visserligen som om vi skrattade och flummade runt mer än vi bestämde, men när allt kom omkring så fick vi ganska mycket bestämt ändå.

Jag glömde börja inlägget med att skriva att jag var hos Hanna och yogade i morse, så jag skriver det sist i stället.

I morgon ska jag träffa Erik och Jill på kvällen. Vad jag ska göra innan dess har jag inte tokbestämt (underbart ord, stulet från en viss manusmedlem), men jag tänker i alla fall försöka få papperslabben i AI II-kursen gjord. Det vore gött, att ha den bakom sig.

Puss och kram på er, kära publik. Nu ska jag läsa Harry Potter och sova. Fast inte samtidigt.

PS: På tal om att sova så drömde jag något rörigt i natt. Jag minns dock bara två små fragment från det. Det ena var att jag skulle mata alla Annelis djur men blev avbruten eller glömde av det hela tiden och aldrig fick det gjort. I den andra delen av drömmen som jag minns, fick jag ett blomsterbud från Povel Ramel, med ett fint, formellt skrivet tillhörande tackkort, som tack för någon present jag hade gett honom. Intressant.

onsdag 4 mars 2009

Ja, ni känner ju mig ...

Jag blev utmanad av: Mats, kan man säga, fast han bad alla som ville att utmana sig själva, så egentligen utmanade jag mig själv.

Fyra tv-program jag brukar se: Knepig fråga när man inte har någon TV.

Fyra saker jag gjorde i går: Skickade några jobbansökningar, gick en kvällspromenad med Mattias, ritade en seriestripp (som jag ska göra om eftersom den blev ful) och skrev några rader i en liten saga som jag har påbörjat.

Fyra saker jag längtar till: Våren/sommaren, dagen då vi just har skrivit färdigt Det Bästa Spexmanuset Någonsin och är asanöjda, spexperioden i höst då alla våra små karaktärsbarn gestaltas på scen samt den dag då jag får ett riktigt jobb och finner att även jag kan försörja mig.

Fyra som står på min önskelista: Ett jobb, en massa tavelramar, pluggenergi... och att saker ordnar sig.

Fyra saker jag avskyr: Förutom det vanliga som krig, orättvisor, rasism, miljöförstöringar, m.m.? Då säger jag: Att bli kittlad, att bli avbruten när jag försöker förklara något, när någon säger något nedlåtande om kvinnor så att man känner sig tvungen att komma med ett vasst svar men inte kommer på något samt min egen oförmåga att ta tag i saker ibland.

Fyra saker jag tycker om att göra: Sjunga, rimma och skämta, rita och måla, baka.

Fyra saker jag åt i går: Jordgubbssojayoghurt med müsli, ugnsbakad lax med klyftpotatis och ratatouille, några mackor... och jag tror att det var igår som jag åt upp mina sista hembakade wienerstänger.

Fyra bloggar jag utmanar: Jag härmar Mats och ber alla som vill att utmana sig själva.

tisdag 3 mars 2009

För att det var ett tag sen sist

Okoggig, men lite bloggig

Idag har jag sökt ett sommarjobb på IKEA via den okoggiga jobbsökarfunktionen på deras hemsida. När det i slutet av ansökningsprocessen kom upp en enkät där man kunde skriva vad man tyckte om deras nya jobbsökningsfunktion, kunde jag inte låta bli... Så nu har jag skrivit (på engelska, för det skulle man) att jag tycker sidan är svårnavigerad och att man måste använda webbläsarens bakåt-knapp i många steg för att hitta till sidans olika delar. Jag föreslog dessutom någon form av överskådlig, praktiskt designad meny för jobbsökardelen av hemsidan, av den typen som gör det möjligt att gå mellan sidans olika delar i nästan vilken ordning man vill. Hoppas att de förstår hur jag menade och att de tar det på rätt sätt! Jag vet nämligen inte om man är anonym i enkäten eller inte, man fyller ju i den i samband med att man söker ett jobb. Men å andra sidan har jag fjäskat en del i mitt personliga brev, så jag kanske har en jobbchans ändå. Vem vet, tar de min kritik på rätt sätt så kanske de bara tycker att det är bra att jag är lite kreativ och har förslag?

Mitt mål för dagen var att söka minst tre jobb. Det har jag gjort nu, så nu kan kan jag gå och fixa lunch. :)

måndag 2 mars 2009

Auditionaffischer

Det är lite motsägelsefullt egentligen, att hjälpa till att affischera inför en spexaudition när man själv har tänkt gå på audition ifråga. Då lockar man ju dit sina egna konkurrenter. Men det är klart, är man en äkta spexeldsjäl så sätter man väl spexets bästa framför sitt eget. ;) Plus att det ju är roligt när det kommer nya.

Fast vid närmare eftertanke är det kanske inte alls motsägelsefullt att både hjälpa till med PR och gå på audition. Det beror på vad man har för mål. Om ens mål är just att komma med i skådis, kören eller dansen så tjänar man mest på att inte engagera sig i PR alls (och hoppas att ingen annan gör det heller, haha...). Om man däremot bara har som mål att känna sig bra på någonting, vad som helst, så tjänar man på att hjälpa till med PR. För om man gör man det, och sedan inte kommer med i någon scengrupp, så innebär ju det att man är bra på att göra PR, kan man intala sig i alla fall, för då har man ju lyckats locka dit en massa människor som är ännu bättre sångare/skådespelare/dansare än en själv. Och kommer man med i en scengrupp, ja då är man ju bra på det i stället. Så fiffigt.

Idag har jag och Michan skaffat oss konkurrens till kören. Med god hjälp från Gabriel, Frida, Jeanette och nye-spexaren-Andreas. Vi är bra.