onsdag 30 december 2009

Hemtrevligheter

Idag har jag varit på IKEA och köpt:

Klädkrokar till hallen
En liten kastrull
En ny toaborste
Kokboken "Koka soppa på en spik"
Smörknivar i trä
En slickepott
Påsklämmor
Fyra stora, tjocka glas som man kan dricka te ur också (5 kr/st!)
Doftljus med någon somrig bär-aktig doft

Varför blir det alltid fler saker köpta än jag har tänkt mig? Jag är nog en såndär lättlurad konsument. :) Men jag köpte ju i alla fall bara saker som ändå är bra att ha, och IKEA håller ju bra priser. Jag ville ha salt- och pepparkvarnar också, men de hade inga som verkade riktigt bra. Jag var inne och kikade på Cervera (tror jag det hette) i Ikanohuset också. De hade de precis sådana kvarnar som jag hade tänkt mig och som verkade jättebra, men de kostade skjortan. Gör de alltid det? Finns det billiga och bra kryddkvarnar att få tag i, eller får man se det som en investering?

Nu ska jag dricka Nillis Goda Indiska Gurkmeja-te ur ett av mina nya glas. :)

tisdag 22 december 2009

Guld i mund, zink på burk och kaffe i koppar...

Idag började jag jobba jag tidigt på morgonen. Morgonpigg är jag inte, men det är skönt att komma hem på tidiga eftermiddagen och ha klarat av en hel arbetsdag trots att klockan bara är barnet! Det funkar bra på jobbet, förresten. Jag gick bredvid en gång i förra veckan för att fräscha upp minnet från i somras, och faktiskt mindes jag så mycket att det kändes som om jag och min kollega egentligen inte hade behövt vara där bägge två. :) Men det var ändå bra med ett uppfräschningstillfälle för säkerhets skull, man vet ju aldrig riktigt innan hur mycket man faktiskt minns eller vad som kan ha ändrats.

Efter jobbet var jag och hämtade kosttillskott på Bergqvists. Mamma och jag var tog helblodprov häromveckan och jag fick reda på att jag har brist på vissa mineraler, främst zink. Så nu har jag fått en massa olika burkar med kosttillskott som jag ska ta i några månader, samt några papper med kostråd för att få i mig olika ämnen. Det var ju bra att jag fick veta det. Men jag känner mig lite trasig på något sätt, nu när jag plötsligt får veta att min kropp har på tok för lite av en av de absolut viktigaste mineralerna... och detta utan att jag egentligen har märkt några uppenbara symptom. "Vad kan det mer vara för fel på mig", tänker jag, "när saker gömmer sig såhär?". Nåväl, tur att det går att åtgärda i alla fall!

På eftermiddagen var Ida här och lämnade tillbaka ett par "änglavingar" som hon hade lånat av mig till en maskerad. Hon hann även stanna på lite kaffe, choklad och småprat. Mysigt. :) Det var längesedan man såg henne!

I morgon och i övermorgon är jag hemhemma och firar jul! Det ska också bli mysigt.

Nä, nu ska jag länka till en video som man blir glad av. Det är en papegoja som sjunger opera. Asgulligt. :)

måndag 14 december 2009

Götet och snö-tätt

Idag kom jag hem från ett tokmysigt Luciafirande i Göteborg med Filosofspexare. Det var riktigt trevligt, främst såklart för att jag fick träffa Linn och Ninni och andra trevliga människor, men också för att jag fick mitt behov av miljöombyte stillat. Inte för att egentligen vare sig Linköping eller Göteborg är bättre än det andra, men ibland kan vara trevligt att hälsa på i en annan stad när man har vistats länge i en, och just nu kändes det som evigheter sedan jag var någon annanstans än i Linköping.

Filosofspexet är så himla snälla och rara, de verkar vara lite samma typ av härliga gäng som Holgerspexet. Jag bodde hos Linn, hon var lika go och glad som alltid och bjöd på både lunch och frukost. Vi åkte runt i spårvagnar med roliga snören man kunde dra i (nej, jag har inte märkt förut att det finns sådana i de gamla vagnarna!), besökte en mysig julmarknad och var på glöggkväll hos en tjej som heter Ninni. Ninni hade bara träffat mig en gång förut, i februari när jag var och hälsade på Filosofspexet med Mats, Frida och Henric. Sedan dess har vi bara haft lite Facebook-kontakt, men hon bjöd ändå in mig och blev jätteglad för att jag kom. Det är härligt med sådana människor. :)

På kvällen gick vi på en Luciasittning som anordnades gemensamt av Filosofspexet och MatNatSex (något slags festeri, som jag har förstått det). Jag måste bara berätta om en grej på festen som jag faktiskt aldrig har varit med om förut: Under sittningen framfördes ett spex i tre akter! En akt före förrätten, en mellan förrätten och varmrätten och den sista mellan varmrätten och efterrätten. Detta spex var såklart lite kortare än de "vanliga" som man sätter upp som rena spexföreställningar, jag tror att akterna var ca 10 minuter vardera. Men det blir ändå en helt annan grej än att bara ha vanliga gyckelframträdanden - det gör sittningen roligare och lite annorlunda. Jag vet inte om detta koncept förekommer i Linköping, i så fall har jag missat det. Det vore kul att införa!

I morse åkte jag hem igen. Linn skulle vara på jobbet kl. 10 och min buss till Linkan gick 10.20, så vi kunde ta samma spårvagn. När vi åkte från Linn hade snön för första gången i vinter börjat lägga sig som en tunn, skir hinna över staden. Det såg ut ungefär som den fejkade spray-snön som de sprayat över Liseberg, fast på riktigt och överallt. Vackert. När jag kom hem till Linköping var det mera snö. Undrar om det lade sig lika mycket i Göteborg?

Nu är det kväll. I morgon bitti ska jag gå bredvid hos en av mina brukare från i somras, eftersom jag ska jobba en hel del hos den personen i julveckan. Det ska bli trevligt. Det kan vara bra att gå bredvid en gång och fräscha upp sitt minne lite, det var trots allt flera månader sedan jag jobbade och saker kan ju ha både glömts och ändrats!

lördag 12 december 2009

Meningsfullt program

Har ni någon gång lekt den där leken där man på randigt papper skriver en hel spalt med slumpmässiga adjektiv, ett på varje rad, längst till vänster på pappret? Sedan viker man hela spalten med adjektiv bakåt så att man inte ser orden (förhoppningsvis har man skrivit så många adjektiv att man glömt i vilken ordning de stod). Intill den vikta kanten skriver man sedan lika många namn som man skrev adjektiv, viker undan dem också, sedan skriver man en massa verb, viker, och till slut en massa platser. Sedan vecklar man ut pappret. Då har man ett helt papper fullt med slumpmässigt sammansatta meningar som kan bli hur tokiga som helst, t.ex.: "Hurtiga Malin hjular under diskbänken", "Vettskrämda Kurt röker pipa i julstrumpan"... eller precis vad som helst. Jätteroligt om man har lika störd/barnslig humor som jag eller om man bara är trött och på flumhumör. Det är en lek man leka både själv och med sällskap och jag har haft mycket roligt med sådana papper under min uppväxt. Jag lärde mig det av någon gammal barndomsvän. Hursomhelst kom jag just att tänka på den leken och kände för att göra den igen. Men inte på traditionellt sätt på papper - jag sitter och konstruerar den i Python-kod. Snart klar! Bara att mata in en massa random ord och låta datorn slumpa fram meningar åt mig. Oj, vad jag ska skratta. :)

torsdag 10 december 2009

Good-lööking...

Jag lagade löksoppa nyss och råkade komma på en kass ordvits som jag måste dela med mig av:

-Jag har skurit lök på jobbet hela dagen idag.
-Va? Jag trodde att du var läkare?
-Det är jag också. Jag jobbar med plastikkirurgi.


Kul va? :P

Nä, nu ska jag äta och läsa synopsis i stället.

onsdag 9 december 2009

Låt oss vända lite på det vanliga...

"Jaha, så du är heterosexuell? Vad bra att du vågade säga det, det är inte alla som vågar gå ut med sin läggning sådär. Jag tycker det är helt okej. Jag känner flera personer som också är det. Vissa har sådana fördomar om heterosexuella, men det har inte jag. *Funderar*... Men... hur gör ni egentligen? Blir det inte lite svårt om man är en tjej och en kille? Jahaa...! Är inte det lite annorlunda? Nej, det kanske det inte är om det är det man är van vid. Nämen det är helt okej, asså. Och jag är absolut för heterosexuella äktenskap! Och hetero-adoptioner. Jag tror bara att det är en myt det här med att ett barn behöver två förebilder av samma kön. En man och en kvinna kan säkert vara precis lika bra föräldrar..."

"Jaha, så du dricker alkohol?! På en fest? *Behärskar förvåningen* ...Jaså? Ja, jag förstår dig. Jag tycker det är helt okej att du dricker alkohol. Det är ju ditt val, jag tycker du är stark som står för det. Det är ju egentligen ett sunt val också, lite vin är ju nyttigt ... *tittar på mitt läskglas* ... men de är ju inte riktigt min grej, såklart. Men är det av någon speciell anledning som du dricker? För att det är gott? Och roligt? Jaha, är det skäl nog för dig så är det bra. Jag accepterar det helt och fullt, det är helt okej. Du har inget emot att jag dricker läsk, va? Nej, bra. Man tror ju lätt att de som dricker är trista och jobbiga moraltanter som ska försöka övertala mig att sluta dricka alkoholfritt, men sådan verkar ju inte du vara. Du är inte helalkoholist va? Nej, bra, jag har lite svårt för sådana. Jag tycker deras principer är så överdrivna. Men hur är det för dig att gå på fester där det finns folk som inte dricker? Blir det inte tråkigt? Blir vi inte jobbiga? Jaså, du har vänner som också dricker? Det är bra, då har du ju någon som är på samma nivå. Oj, säger du att du kan umgås med nyktra trots att du själv är full? Wow alltså, jag beundrar dig, själv har jag jättesvårt för det. Du verkar ju vara en klok person som står för vad du tycker! Fortsätt så!"

Nej, jag är inte arg på någon. Jag tycker bara att världen är lite konstig ibland. Om man tänker efter. (Och lite kan man väl få provocera i en blogg ibland. Det är ju inte så farligt... :))

Adventsmorgon


Det kan vara bra att boka tvättid ibland. Inte bara för att det är nödvändigt om man vill ha rena kläder, utan även för att komma upp på morgonen. Jag hade nästan vänt på dygnet, men i morse kom jag upp strax före åtta. Bra grejer. Nu har jag ätit en långfrukost i sällskap av levande ljus och SVT:s julkalender. Oförskämt trevligt. :) Nu ska jag snart plugga neurovetenskap! Jag behöver inte göra något annat alls idag. Vad skönt!

Sådana fazoner...


Idag var mamma här en sväng. Trevligt. Vi åt lunch i Gamla Linköping. När mamma hämtade mig bakom C-huset såg vi att det fanns en ruta uppritad utanför en dörr, med texten "Lastzon". Jag sade att det där måste ju vara en rökruta. En zon där man kan utöva sina laster.

På samma tema måste jag bara få bjuda på ett par gamla bilder från när Joakim och jag var i Vadstena. De är nog minst två år gamla, tror jag, men högst relevanta för sammanhanget. De får tala för sig själva. Jag har normalt en svår allergi mot särskrivningar, men när de kan leda till så underbara missförstånd som detta är jag faktiskt immun. :)


Snacka om att jag fick gå i zon-terapi efter det här...
Foto: Joakim Johansson

tisdag 8 december 2009

Singelpingla?

- Jag behöver ingen kille. Jag trivs bra som singel.
- Det är skönt att bo själv. Man kan städa och diska när man vill, låta bli det när man vill, lägga saker var man vill och pyssla med det man känner för när man är hemma utan att någon stör sig på det.
- Det är skönt att slippa ha någon som märker och stör sig på ens negativa egenskaper. Tänk vad jobbigt om det skulle bli gräl varje gång jag råkar vara på mitt dåliga hungerhumör till exempel. Då är det bättre att kunna undvika all social kontakt tills jag fått mat i magen så lider ingen annan av det. (Och själv lider jag åtminstone mindre av det.) Eller tänk om någon vore tvungen att stå ut med mig varje gång jag blir hypokondrisk (ja, det blir jag ibland). Eller varje gång jag förstorar upp och oroar mig över andra saker, även om det kan vara samma sak gång på gång. Nej. ofta är det skönt att vara ensam när man har sina sämre stunder. Då lider i alla fall ingen annan än jag själv av det, och det behöver inte bli en större grej än det är. Ibland är det ändå kortvarigt och då är det onödigt att behöva dra upp det för någon.
- Det är skönt att inte ha någon som man behöver vara till lags för. Jag har fullt upp med mitt eget, att jag ska må bra.
- Jag behöver väl ingen pojkvän heller, jag har ett helt spex att krama på. ;)
- Folk kan trivas med mig som vän, för det är på en lagom nivå. Men ingen skulle orka med hela mig eftersom jag har för många svaga sidor. Vänner kan ställa upp ibland när jag är jobbig eller ledsen och behöver tröst, men samma vän behöver inte ställa upp varje gång eftersom jag har flera vänner. Och om jag så föredrar, har jag även möjlighet att smita undan i ensamhet när jag har mina sämre stunder. Utan att någon undrar vad fasen det är med mig.
- Kärlek är vansinnigt överskattat. Det kan vara härligt för stunden, men det är inte värt det i längden. Smärtan och sorgen när det tar slut är alltid starkare än glädjen som finns när det är bra. Det är som en drog ungefär. De negativa effekterna tar över till slut.
- Jag är redigt trött på alla kärleksklyschor, att alla ständigt ska höja upp det där hemska fenomenet kärlek till skyarna och tycka att det är något underbart och livsnödvändigt. Vänskap, till exempel, är väl minst lika viktigt? Och dessutom mer varaktigt och mer kravlöst.
- När jag tänker efter vet jag inte ens hur man gör när man är ihop. Vad ska man hitta på? Hur mycket måste man berätta om sig själv och hur tidigt? Hur ofta ska man höra av sig och vilja träffas? Oftare än med vänner, antar jag, men exakt hur ofta? Han får ju inte tycka att jag kväver honom, men inte att jag ignorerar honom heller. Nej, det är för komplicerat. Jag ger mig inte in på det.
- Mitt hjärta är lite för bräckligt. Det mår nog bäst av att inte utsättas för kärlek igen.
- Jag klarar inte av förhållanden. Det är mycket skönare att vara singel. Jag ska nog fortsätta med det...

Men ändock: När jag tänker på mig själv som evig singel, som en person som kommer att leva ensam resten av livet... aldrig mer ha ett förhållande... aldrig flytta ihop med någon och skaffa barn... aldrig mer vara kär och pirrig... aldrig gifta mig... att bli den sista som blir ensam kvar när alla mina vänner har parat ihop sig, gift sig, lever lyckligt familjeliv och har sitt eget... att fortsätta se alla löjligt lyckliga förälskade par överallt och veta att jag aldrig mer kommer att uppleva den känslan...

... känns det så sorgligt. Trots att jag knappt vill erkänna det, ens för mig själv. Varför, varför är det så? Varför känner jag en längtan efter något som jag vet att jag ändå inte kan hantera? När jag vet att det inte är värt det? När jag vet att det aldrig funkar ändå? Stick, stygga sorgkänsla. Du ljuger för mig...

(Det här är mest en trevlig blogg med glada saker. Men bland behöver jag skriva sånt här också.)

söndag 6 december 2009

Ljuvligt juligt


Igår var det LiTHe BLås luciafest. Det var riktigt trevligt, det var några år sedan jag var på den sist! Först smet jag med Björn på förfest hemma hos två LiSSare som heter Jonatan och Katja. Jätterara människor. De hade bakat lussebullar, fixat glögg och julpyntat lägenheten så att det kändes sådär riktigt härligt juligt. :) Jag ångrar lite att jag inte tog med mig kameran dit, dels för att det hade varit härligt med lite julbilder och dels för att jag fick ett sånt ypperligt tillfälle att leka konstnär på förfesten. De hade nämligen köpt såndär vit sprayfärg som man kan spraya på fönstren med så att det ser ut som frost eller pudersnö. Katja började med att spraya lite juliga motiv på fönsten, såsom stjärnor och granar. Sedan fick någon Holgerspexare för sig att man borde spraya en Holgergubbe på ett fönster (alltså bokstäverna "oLg" från Holgerspexets logga som bildar en glad gubbe tillsammans). Sagt och gjort, jag fick göra en holgerlogga. Jag är inte så van vid sprayfärg, så en blev lite ojämn och dan, men en Holgergubbe blev det! Men inte nog med detta. Eftersom vi var hemma hos två LiSSare och eftersom det är typiskt mig att frivilligt anta krångliga utmaningar när det gäller att rita, fick jag naturligtvis för mig att göra LiSS logga också. Kruxet är bara att deras logga är något krångligare (Kolla jokern i högra hörnet! Den försökte jag rita med sprayfärg.) Det var svårt! Jag blev inte särskilt nöjd med den, men man såg faktiskt vad den skulle föreställa, så gästerna var lite impade i alla fall. Skoj var det!

Själva huvudfesten var riktigt lyckad den också, med julgröt, dans kring granen och luciatåg som traditionen bjuder. Och Harakiri - live-kareoke! Det är lite skojigare än vanlig karaoke eftersom man får sjunga till ett live-band i stället för till inspelad musik. Det var lite kö till Harakirin, så jag fick sjunga först sent på natten då de flesta jag kände hade gått hem. Men några av dem var kvar, och kul var det! Atahan var snäll och filmade mig dessutom, så nu sitter jag och tittar på det (bilden längst upp är en suddig screenshot från hans film). Det gläder mig att jag har minst lika mycket energi som jag hade på spexscenen! Men jäklar vad jag viftar med armarna när jag sjunger, jag borde nog lära mig att hålla dem i styr. :)

Idag har det varit en lugn dag med lång sovmorgon. På eftermiddagen var Nisse och jag på L'Orient i två timmar och dansade tango. Jättekul, jag hoppas att kursen drar igång tidigt i vår så att jag får lära mig på riktigt!

Nu är det sent. Man kanske skulle överväga att sova? Snart. Jag måste bara bli lite trött först.

Kram kram!

fredag 27 november 2009

Sånt som gör gott

Minnesanteckning: Kyckling. Vitkål. Hacka sönder, woka. Lite svartpeppar, lite currypasta, lite sojasås. Blev jättegott faktiskt, fast det var så enkelt och snabbt. Fast nästa gång ska jag se till att ha nudlar hemma. Eller ris. Det skulle passa till.

Nu ska jag snart smita iväg och se LiSS jubileumsspex Göta Kanal 2! Det blir nog roligt det. :)

tisdag 24 november 2009

Kiwi och kamomillte


... sedan är det godnatt.

måndag 23 november 2009

Ett bildat inlägg

Eftersom jag tycker att det är trevligt när andra bloggare lägger upp bilder på vad de gör under dagen, tänkte jag föregå med gott exempel!

På eftermiddagen idag tog jag en promenad i det höstgrå vädret till stadsbiblioteket via "gatan-med-de-fina-husen" för att plugga lite...

Aja baja, såhär får man inte göra på bibblan... fy mig. Men jag lämnade inga smulor eller kaffespår efter mig i alla fall, så ingen lider av det. ;)

... jag hade inte så värst mycket pluggenergi idag, tyvärr, men lite blev det läst. Jag hann i alla fall konstatera att hjärnan är mycket rörigare än en dator!

Det har varit en ganska lugn dag idag. I morse blev jag lite arg på mig själv eftersom jag hade bestämt fika med Nisse på förmiddagen men försov mig. :( Tråkigt att missa fika med kompis och tråkigt att sova bort så pass mycket av förmiddagen! Men senare hade jag rätt trevligt ändå. Efter min lilla fotodokumenterade pluggstund på bibblan gick jag och handlade lite. Jag köpte en hudkräm och en ansiktsmask, rooibos-te, tandborstar, tandtråd och en burk kanel. Bra å ha.

På kvällen hade vi ett kort möte med bostadsrättsföreningens styrelse. Jag råkade bli suppleant i den på årsstämman i förra veckan, nämligen. Det blev ett ganska kort och effektivt möte i kväll, vi bestämde bara vad vi skulle ha för dörrar.

Tjipp tjipp!

söndag 22 november 2009

Tangotalanger och sångsensationer

Lördagen var en härlig dag. Dels var det finare väder än det har varit på länge (massa sol mitt i november!) och dels hade jag trevliga saker för mig.

Först var jag på en snabbvisit hos mamma och Perka i Motala och åt lunch, och på kvällen var Nisse och jag och dansade tango! Det var något slags prova på-tillfälle på Anders Ljungstedts gymnasium och man kunde även prova på salsa och lindy hop. Främsta skälet till att vi var där var att Nisse eventuellt vill att jag ska gå en tangokurs med honom i vår. Han går en nybörjarkurs med en annan tjejkompis nu, men hon tänker inte gå vidare på fortsättningskursen, så då har Nisse frågat om jag vill gå fortsättningskursen med honom i stället. Nu är jag visserligen novis på tango och borde kanske rent logiskt inte börja med fortsättningskursen, men Nisse säger att han tror att jag "klarar ut det" eftersom jag är bra på att följa. Det är kul att höra, och jag fick verkligen mersmak på tango igår kväll! Jag tog reda på vad det brukar kosta och bestämde mig för att jag har råd om jag jobbar någon dag i vår.

I dag har också varit en väldigt trevlig dag. Jag har nämligen haft min nystartade a cappellagrupp på besök för allra första gången! Eller ja, var för sig har de faktiskt allihop varit på besök hos mig förr, flera gånger till och med, men inte alla tillsammans och inte i just detta syfte. Vi hade jättetrevligt. Vi drack mängder med te, goffade i oss hela satsen kolakakor som jag hade bakat till mötet, spånade på en massa låtar som vi kan sjunga och sjöng även lite för skojs skull (utan arr och inte så jättestrukturerat). Jag tror att vi kommer ha jättekul! Nu är allt som det ska igen, känns det som, för det kändes precis som att ha en spexgrupp på besök. Jag är ju så van att vara värd för små trevliga spexmöten minst en gång i veckan - i våras var det manusgruppen och på hösten kören. Michan fick också flashbacks, sa hon, hon tyckte det kändes som att vara på manusmöte igen.

På kvällen fick Michan ett telefonmeddelande från sin mamma som berättade att hon var på middag hos min pappa. Ibland är världen liten! Jag visste i alla fall inte att de kände varandra, och jag tror att det tog ett tag innan de insåg att jag och Michan känner varandra och att hon var hos mig just då. Dessa sammanträffanden...

Nä, nu ska jag avsluta för idag och fortsätta vara endorfinhög på helgens aktiviteter. :)

fredag 20 november 2009

Mitt minne är bra, men kort.

Idag har jag köpt en minneskortläsare och kan äntligen få ut bilder ur min gamla digitalkamera! Dags att leka "mysig bild-bloggerska".


Här har vi en höstmysig bild från mitt vardagsrumsfönster, inklusive levande ljus...


... och här har vi en till, där man ser hur det lyser i grannarnas fönster också.


Här är en bild från när Frida, Henric, Mats och jag var och hälsade på Filosofspexet i februari, som jag inte har lyckats få ut ur kameran förrän nu. :)

Kameran min är nämligen född någon gång omkring millennieskiftet och är så antik att man behöver en specialmjukvara för att få över bilder från den till datorn. Denna mjukvara umgås dock tyvärr inte med nyare datorer, men själva kameran tycker jag funkar fint och jag känner mig inte rik nog att helt sonika skaffa en ny. Så Pär tipsade mig om att jag kan föra över bilderna från minneskortet mha en minneskortläsare i stället. Nu har jag en sådan!

Vidare har jag köpt varsin hemlig julklapp till mamma och syster samt lite ansiktsrengöring, ascoola svarta skrubbhandskar och Body butter till mig själv. Det är body butter med hallondoft, så jag känner mig lite som en varm hallonglass nu när jag har smort in mig. Härligt.

Jag överfört en extrasumma från mitt sparkonto så att jag kan unna mig själv och andra lite extra nu när det snart är jul. Så får man göra, bestämde jag. Jag ska jobba lite i julveckan, så då får jag ju pengar, och det går alltid åt lite mer i juletid. :)

onsdag 18 november 2009

Kacklande kak-kakafoni

Nu är jag kakstinn som ett mindre konditori och känner mig ungefär som en sockerhög, däst köttbulle. Men vad trevligt vi hade hos Katta! Goa spexare. Nu ska jag dricka mitt kvällste och försöka sova lite så att jag är vid liv på seminariet i morgon bitti. Då ska det diskuteras kognitiv modellering så det står härliga till. Tänk om man skulle bygga ett neuralt nätverk av kakor. Vad skulle ett sådant producera? Bak-tankar? Eller bara drömmar av vanilj? Ni vet väl förresten att en elektrisk ugn som man bakar kakor i kallas kak-elugn?

Klockan är mycket, det märks på humorn.

Puss på er!

Färdigfilosoferad

Till klockan tre i natt satt jag uppe. Det var tröttsamt men lite mysigt på sitt sätt. Nu sitter jag i skolan och har just renskrivit och skickat in min lilla text med tankar om vad kognitiv modellering har för roll inom kognitiv neurovetenskap (den behövde bara vara ett A4-papper lång, så det är ingen stor grej, men det är ju ändå lite att läsa och tänka). Snart hör nog mamma av sig och vill fika. :) Vad skönt det känns att ha gjort en plugg-grej och bara ha trevliga saker kvar resten av dagen!

Nattugglans pluggmemoarer

De gånger jag faktiskt lyckas komma igång och plugga effektivt, vara koncentrerad på det jag läser, känns det så bra! Så hoppfullt, på något sätt. Det brukar dock gå lite segt att komma dit, men det kanske går lättare när man har övat lite? Nu ska jag nog åka hem, ta en paus och få något i magen. Jag tänkte ta en uppesittarkväll för att skriva den lilla filosofiska texten om förordet och kapitel 1. Jag får skriva för hand hemma eftersom jag inte har någon dator, så behöver jag bara åka till campus och renskriva texten i morgon förmiddag. Känner jag mig själv rätt, kommer jag nämligen inte att pallra mig upp kl 8 i morgon bitti för att läsa boken och skriva sammanfattningen då. Så det är lika bra att jag gör det nu, när jag ändå är vaken!

tisdag 17 november 2009

Hösthärlighet, hårddiskshaveri och hemuppgifter

Jag satt hemma i min soffa och försökte plugga förut, men kunde inte koncentrera mig, så nu sitter jag på campus i stället och ser om jag kan få mer gjort här. Men jag passar på att blogga lite också när jag ändå har tillgång till en dator.

Min egen dator har tyvärr havererat, så för tillfället lever jag lite som en stenåldersmänniska. (Eller egentligen inte när jag tänker efter... så längesen var det inte som det var vanligt att vara datorlös. Till och med jag har ju minnen av hur det var innan alla hade datorer hemma och innan Internet blev vanligt, men den tiden känns så fruktansvärt avlägsen idag!) Pär var snäll och tog hem datorn för att pyssla om och kurera den, och igår ringde han och sa att han lyckats rädda filerna (Tack, Pär!). Den behöver dock genomgå en hårddisks-transplantation, men jag hoppas att det går på garantin.

Det är så mysigt höstruskigt nu! Jag tänkte igår, när jag satt och pluggade i min vardagsrumssoffa med levade ljus i fönstret och på bordet, att om jag vore en såndär hemtrevlig känd bloggerska så skulle jag ta några fina kort här i rummet och lägga upp på bloggen under rubriken "Höstmys" eller liknande. Och så skulle alla trogna kommentatorer påpeka hur hemtrevligt jag har det och hur inspirerade de blir. :) Fast detta skulle jag såklart kunna göra fastän jag inte är någon känd bloggerska - om jag hade en kamera som var kompatibel med datorn. Jag får väl spara till en ny kamera, eller se om kompatibiltiteten blir bättre med ett annat operativsystem, så lovar jag att lägga upp en fin bild på nästa mysiga sak. :)

I morgon ska jag sitta i skolan och plugga kl. 8-12. Jag skulle ha pluggat med Linnéa, men hon blev tyvärr sjuk och fick ställa in. Men jag ska försöka ta mig hit själv ändå. Vi läser kognitiv modellering nu och ska lämna in en sammanfattning med egna tankar om första kapitlet i morgon. (Sådana upplägg tycker jag är bra! Det gör att man faktiskt måste läsa sina kapitel till rätt dag.) Sedan blir det lunch/fika med mamma och på kvällen har Katta kak-knytkalas. Det ser jag fram emot! Jag har bakat gott, och det räcker nog till mig och mamma också...

fredag 13 november 2009

Fredlig fredag

Idag har varit en lugn dag. Hade tvättid i förmiddags, och nu på kvällen var Gabriel här, för han ville se spexet Lucifer som vi satte upp för tre år sedan. Så vi satt och tittade på DVD:n, drack te och pratade strunt fram tills ganska nyligen. Trevligt. :)

Vad jag kom igång igår, förrsten, det blev två blogginlägg på raken efter en lång tids uppehåll. Bloggande är bra eftersom man får struktur på sina tankar på ett sätt som man inte alltid får om man bara sitter och tänker. Tankarna blir så mycket tydligare när man skriver ner dem och så kommer man att tänka på nya saker medan man skriver. Dessutom kan bloggande om trevliga saker distrahera en en del, så att man slipper tänka på sådant som är jobbigt. Det är bra det.

torsdag 12 november 2009

Hjärnspikar!

Jag skulle ha haft tenta i neurovetenskap i morse, men skippade den. Jag har inte lyckats plugga tillräckligt eftersom jag inte riktigt är vän med den här kursens upplägg. Jag kan inte riktigt sträckläsa en kursbok, självmant sortera ut det jag tror är viktigt, plugga in det och klara tentan. Jag har oerhört svårt att koncentrera mig när jag liksom inte vet vilka delar jag måste komma ihåg... Jag är nog en person som bäst lär in saker i frågeform. Om jag har ett gäng gamla tentor eller övningsfrågor att öva på, går det oftast bättre att läsa eftersom jag vet vad jag letar efter. Jag slår upp det jag ska ta reda på, läser tills jag förstår och besvarar sedan frågan med egna ord. Sedan kan jag upprepa frågorna och svaren för mig själv tills jag minns. Att skriva hemtentor klarar jag också - det är samma idé, då läser man också för att ta reda på specifika saker. Varför det är så vet jag inte. Det kanske är för att det känns mer som om man har ett mål med det man läser om man har en fråga att besvara, och att jag jobbar bättre om jag har konkreta, kortsiktiga mål att uppnå?

Nu säger ni kanske att jag borde skriva egna frågor till texten? Det skulle jag kunna göra också, om den vore lite mer kortfattad och lättförståelig. Skulle jag göra så med neuroboken, finns nog dock risken att frågorna skulle bli alltför många och detaljerade - det är 20 tjocka kapitel. Jag kan försöka!

Men - som tur är har jag fått lite gamla tentafrågor och vettiga sammanfattningar av vad man bör kunna av några hjälpsamma KogVet-vänner nu! Stort tack till er, nu har jag lite pluggmaterial till omtentan! Annars skulle jag ha gått upp på tentan idag för att få något med mig hem att öva på, men det kändes inte tvunget nu. Vissa säger att det är "fusk" att plugga på gamla tentor - men hur skulle jag annars göra? Det är det enda sättet som jag effektivt kan lära mig saker på, såvida inte boken har övningsuppgifter. Men jag kanske bara är en dålig student, vad vet jag. Visst, jag förstår att om man bara pluggar in svaren på en tenta utan att förstå sammanhanget så lär man sig inte allt man behöver kunna. Men om man övar på ett gäng olika tentor och ser till att förstå vad man svarar så borde det väl bara vara en studieteknik som alla andra - en bra sådan till på köpet?

Jag har en god nyhet i alla fall. I nästa vecka ska jag plugga tillsammans med Linnéa, en gammal gymnasiekompis som läser Teknisk biologi nu. Jag tycker att det är lättare att komma till skott och plugga om man har bestämt med en vän att man ska ses på en viss tid och plats och göra det. Även om man kanske inte är effektiv varje gång, så får man något gjort i alla fall.

Vad har ni läsare för studieteknik, och hur funkar det för er?

Jag har haft Nisse här på kaffe på eftermiddagen. Trevligt trevligt. Vi dansade lite tango också, alltid roligt! Nisse säger att jag är bra på att följa. Det är jag också. Men jag kan inga pardanser rent tekniskt egentligen. Det vore kul att gå en danskurs igen, om man får tid och råd någon dag!

måndag 9 november 2009

Postspexperiod

Kära bloggbok!

Eller just det, det här är ju en vanlig blogg. Men ni som såg Holgerspexets uppsättning Mot kanten av Atlanten i år vet vad jag just refererade till. För er som inte hade möjlighet att se den kan jag förklara att vi hade en karaktär i spexet, den unge kaptenen Christofer Columbus, som inte skrev loggbok utan "bloggbok" - en slags blandning mellan loggbok och dagbok. Supergulligt. :)

Nu är spexperioden över, och på avslutningsfesten i lördags natt påpekade en spexarvän lite halvt uppmanade att jag inte har bloggat på länge. Det är sant, så jag tänkte göra något åt det nu. Egentligen hade jag haft tid att blogga även under spexperioden, men jag har av någon anledning inte orkat eller känt för det. Men nu så!

Det har varit en underbar spexperiod, allt känns väldigt lyckat. Under rep-perioden inför föreställningarna var jag stressad av olika anledningar, men allt släppte när föreställningarna kom igång. Jag är s.k. Körsam i år, vilket innebär att jag är någon slags gruppchef/samordnare för en liten doakör som förstärker sångnumren under spexföreställningarna.

Kören var ganska olycksdrabbade under repperioden - jag tror att vi alla var sjuka och hade problem med rösten i omgångar, så det finns nog inte en enda körmedlem som jag inte har varit orolig för i höst! Värst var dock jag själv som inte hade någon sångröst på två veckor! Jag var med på repen och bara lyssnade, visslade mina stämmor och pratade så lite som möjligt. Men det ordnade sig till slut! Vi hann repa in våra låtar ändå, lite tack vare två extralånga rep under sista veckan före premiär. Under själva föreställningsperioden mådde jag bara så bra - då hade ju allt löst sig, vi rockade järnet och det var bara att stå där på scen och njuta av uppmärksamheten och allt vi hade åstadkommit. Allra roligast hade jag under körens a cappella-nummer i början av akt två. Det var det vi hade kämpat mest med, och det var så himla roligt när vi väl stod där och kunde allt. Och hade publikens uppmärksamhet för oss själva, till på köpet, normalt sett delar vi ju den med Skådis och Dansen. :) Jag har fått sådan mersmak på a cappella-sång nu under spexperioden, att jag har samlat ihop ett gäng som vill sjunga a cappella med mig för skojs skull framöver. Vi har vår första träff på torsdag nästa vecka. Det ska bli jätteroligt och spännande att se hur det går!

Min fina, fina kör. Vi ser lite plågade ut här, men det är nog bara för att kompassen är trasig... (Foto: Rikard Nordin)


Jag var även Manuschef i år, och jag måste säga att jag är nöjd med hur manus blev också. Mycket är nog tack vare våra eminenta regissörer som lade många timmar på att korta ner och tajta till manuset, som från början blev för långt. Vi fick ett jättebra tempo genom nästan hela spexet efter det. Men karaktärerna och handlingen i stort är jag också nöjd med, likaså temavitsarna och annat skoj vi lade in. :)

lördag 24 oktober 2009

Pigg, pirrig och premiärpepp!

Åh, jag har varit så pigg, lycklig och pepp hela dagen idag! Vi hade genrep med spexet i kväll, jag var tokpepp innan och är jättenöjd nu efteråt! Pappa och Ann var där och tittade eftersom de är sponsorer men har förhinder att gå på någon av de ordinarie föreställningarna. De var den enda externa publiken vi hade idag, men det var kul ändå. Jag hann bara prata med dem lite kort i pausen, men det var trevligt att träffa dem och de verkade uppskatta spexet. :) I morgon smäller det på riktigt, då är det premiär! Och då måste alla komma och titta! Biljetter kan bokas här eller köpas på universitetet, Akademibokhandeln eller i Forumteaterns entré en timme före föreställning.

Nu har jag ätit en jättesen middag bestående av pasta med kyckling, soltorkade tomater, pinjenötter och färska basilikablad. Det var gott med lite icke-skräpmat mitt i spexperioden. Nu varvar jag ner med grönt te och lyssnar på Rajaton på Spotify. Nej, jag får aldrig nog av a cappellasång, varken att sjunga eller lyssna. :)

Jag ser så otroligt mycket fram emot morgondagen. Att få känna premiärnerverna på riktigt. Att för första gången få göra allting inför "äkta" publik. Att bara få ge järnet och rocka fett med min underbara kör som är så fantastiskt duktiga. Att äntligen liksom skörda frukten av allt vi planerat och övat till så länge. Att efteråt klä upp sig toksnyggt efter att ha fått bort sitt feta teatersmink, gå på sittning och fira en lyckad premiär tillsammans med underbara spexare. Fest hela natten. Gyckel. Humor, kramar, dans och spontan stämsång. Komma hem efter att söndagen börjat gry och vara så genomslut, övertrött och överlycklig som man bara kan vara efter en riktig spexfest. Och dagen därpå bara vara slö, go och lycklig i gårdagens dyningar. Ladda inför nästa föreställning.

Jag vill ha premiär nu. :)

Stora spexkramar till er alla!

fredag 9 oktober 2009

Systervisit

Söta syster är här. Vi har druckit te och ätit lingonkaka och lagat god kikärtsgryta till middag. Och druckit lyxig varm choklad uppkurade i vardagsrumssoffan med tända värmeljus i rummet på äkta höstmysmanér. Och tittat på gammal spexfilm. Och haft lite allmän kvalitetstid med varandra. Nu sover syster i extrasängen ute i vardagsrummet. Och jag sitter i mitt sovrum och nattsuddar, kvällspigg som jag alltid har varit.

Systrar är bra. Jag har bara en, men jag är så glad för henne.

I morgon blir det körrep någonstans. Sen i helgen är det rephelg med spexet. Yay! Det blir nog bra det. Alltid lika trevligt att bo på forum, vistas så nära alla andra grupper och se hur spexet långsamt tar form. :)

onsdag 7 oktober 2009

Maskerader, möten och marodörhumör

Igår var det KogVets höstmöte med efterföljande crossover-sittning. Det var jättekul att se alla, för alla gick verkligen in för att klä sig som det motsatta könet! Jag hade lånat Nisses fina kostym och sminkat dit ett skägg á la Arthur-riddare och blev riktigt nöjd med min utstyrsel, faktiskt. Sen blev det ännu roligare när jag kom till festen och såg att alla andra hade varit lika ambitiösa. Vissa kände man knappt igen. Några tjejer hade klätt och sminkat sig som KISS, det var lite originellt! Annorlunda och kreativt, men ändå enligt temat. Och Tomas var en så söt flicka att man nästan blev avundsjuk... :)

I kväll är det produktionsmöte hos Erik och Jill kl 20. Jag har haft en ganska soft dag och inte gjort så mycket alls. Det var nog bra det. Konstigt nog har jag varit så väldigt lättirriterad och lättstressad de senaste dagarna. Jag vet inte varför, för jag har egentligen inget att vara stressad över. Det är lugnt i skolan just nu, och jag tycker mig ligga någorlunda i fas med det jag gör i spexet, men ändå har jag varit irriterad och kort i tonen mot folk. Inte bra. Hoppas att jag bara har PMS eller något, då går det i alla fall över... I morgon får jag i alla fall systerbesök, det ska bli mysigt! Det kommer nog att göra mig gladare.

Nu tänker jag nog sätta mig och pyssla med min klänning innan det är dags att dra iväg på möte. Jag håller på och syr in en av mina finare klänningar i hopp om att den ska sitta uppe utan axelband. Det blir nog fint!

måndag 5 oktober 2009

Yes!

På körrepet idag kunde jag sjunga igen! Låt oss hoppas att det håller i sig! Nu börjar jag bli lite öm igen (satt och sjöng för mig själv nu på kvällen), men det är förhoppningsvis bara ovana. Jag tog mig ju igenom ett tvåtimmars körrep utan problem i alla fall! Nu håller jag käften resten av kvällen och under morgondagen så får det repa sig.

I morgon är det KogVets höstmöte och sittning med crossover-tema. Jag har lånat en kostym av Nisse och kommer bli en stilig herre. :)

Kram!

fredag 2 oktober 2009

Halsstarrig halsåkomma

Ledsen, ledsen... :'( Jag har fått ont i halsen på nytt. Sådär så att det känns som om det är en ny förkylning på gång precis när jag börjat återfå rösten efter den gamla. Om min hals inte tillåter mig att sjunga vackert med spexet på vår premiär om tre veckor, hoppas jag verkligen att det har något gott med sig. Typ som att jag råkar ut för något ashäftigt, oväntat, positivt som kommer att förändra min framtid avsevärt och göra mig jätteglad och som jag skulle ha missat om jag stått på scen just då. Men jag vet inte vad det skulle kunna vara... och tyvärr har jag lärt mig att världen oftast inte fungerar så.

Jag är inte orolig för kören. Vi har ju fyra andra jätteduktiga sångare som i värsta fall klarar sig utan mig. Det enda som kommer att hända är att det saknas en stämma i vissa låtar, men det är inte hela världen. Jag är mest ledsen för att min egen kropp håller på att ta ifrån mig något som jag sett fram emot i ett halvår, eller egentligen längre.

Nåja, än finns det hopp. Jag gör vad jag kan. Jag behövde bara få klaga lite. Och snälla ni, ge mig en mysig e-kram och några tröstande ord... 0:-/ Jag behöver det just nu.

onsdag 30 september 2009

Spextexter

Jag sitter här ensam och finlirar en sångtext som jag har skrivit tillsammans med en spexkompis. Det är något speciellt med att skriva känslofyllda spextexter när man även är manusförfattare och har skapat karaktären som sjunger låten. Karaktären, ens egna lilla manusbarn, blir plötsligt så väldigt levande och verklig när man kryper in under skinnet på den och uttrycker dess känslor i en text - det känns nästan som om man har träffat personen i verkligheten och blivit dess närmaste vän eller något åt det hållet. Detta gäller dock inte för alla typer av spextexter, bara dem som det är mycket känslor i. De lite ytligare och mer skämtsamma texterna är jättehärliga att skriva på ett annat sätt, men man kommer inte fullt lika nära karaktären. Men just nu känner jag mig som en förstående storasyster till prinsessan Johanna, och det är nästan så att jag kan känna och höra hur hon sitter bredvid mig i soffan och berättar för mig vad hon tänker på. Det är faktiskt lite mysigt att sitta här och ha hennes sällskap och förtroende, trots att hon egentligen är en fantasifigur. ;) Är det bara jag som känner såhär när jag skriver texter?

Vi har förresten börjat sälja biljetter på hemsidan nu! Komsi komsi och lyssna på texterna och se allt annat bra också!

Spexkramar!

onsdag 23 september 2009

onsdag 9 september 2009

Shakey shakey

Hej hoj!

Oj, vad längesedan det var jag skrev. För er som inte redan har märkt det, så pluggar jag igen. Jag går om årskurs 2 på KogVet eftersom jag bara tog en kurs förra hösten. Nu känns det faktiskt bra att plugga! Jag önskade i slutet av sommaren att jag hade varit lite mer taggad att börja plugga igen, men nu är jag inställd på det, så det blir nog bra trots avsaknad av jättetaggighet. Emily och jag har suttit i skolan idag och lekt med roboten Shakey (inte den riktiga, fysiska roboten Shakey, utan en som bara existerar i fantasin och i det planerande datorprogram som vi bygger). Vi fick rätt mycket gjort idag, faktiskt, gött det.

I natt drömde jag att jag och mamma grälade jättemycket. Jag minns inte om vad, men jag minns att jag var så arg att jag kastade ner en av mina fina svarta te-muggar från Indiska från en balkong. Sen kom det några unga killar och började samla upp skärvorna. Sorglig dröm hursomhelst, mamma och jag bråkar aldrig. Det ska inte vara så...

I kväll blir det rep med Holgerkören! Det är trevligt. Jag kommer nog sakna att ha en grupp att sjunga vacker stämsång med när spexperioden är över. Någon som vill sjunga med mig då? Gärna a capella. :)

Tjingeling!

fredag 31 juli 2009

Tillfälliga avsked

Endast en vecka av mitt jobb återstår nu, sedan blir det studier igen. Idag jobbade jag mitt sista schemalagda pass hos en av mina brukare (de återstående passen är hos andra), så såvida det inte blir några spontaninhopp hos henne i nästa vecka kommer jag nog inte att träffa henne förrän eventuellt i jul. Det känns lite tomt, med tanke på hur mycket jag har varit hos henne ända sedan i april. Men jag antar att det är så det är med sådana här jobb - det är fint att få jobba nära människor, men det blir tomt när man slutar jobba hos dem eller tar ett uppehåll.

Nu behöver jag ett jättesnyggt sätt att avsluta det här blogginlägget!

måndag 15 juni 2009

En gammal bortglömd fantasivärld

Jag tittade nyss igenom ett av mina gamla ritblock från gymnasiet, en tid då jag ritade mycket mer än jag gör nu, och konstaterade att jag på den tiden inte bara var en bättre och mer noggrann tecknare, utan även hade grymt mycket bättre fantasi! Det var en hel del fina bilder som bara var påbörjade, det inspirerade mig att fortsätta på dem. Jag tror att jag ska göra det.

Eftersom det råkar vara den tiden på året då vissa människor - som är mycket, mycket yngre än jag - just har tagit studenten, tänkte jag avsluta detta inlägg med en fin bild från teckningsblocket som passar in på det temat. Den här ritade jag någon gång under antiken, till min egen student:



Grattis till alla som tar studenten i år!

onsdag 27 maj 2009

Maniska Malins mariga manusminne

Har du någonsin önskat att du kunde radera någonting ur ditt minne? Just nu önskar jag att jag kunde glömma bort spexmanuset vi håller på att skriva. Bara glömma allt vad det handlar om, alla skämt vi har med - precis som om jag aldrig skulle ha läst det. Detta för att sedan logga in på Holgerspexets interna hemsida och läsa manus med helt nya, färska ögon, som om det vore första gången jag läste det och som om det var någon helt annan som hade skrivit det. Då skulle jag märka vad som är roligt och inte (vad jag spontant skrattar åt), vad som kan tänkas funka på scen och vad som känns ologiskt. Och jag skulle säkert få en massa nya, sprudlande idéer om hur man kan tänkas gå vidare med det vi har och göra det ännu roligare.

Vad jag försöker säga är att man blir insnöad till blindhet när man har jobbat med ett och samma manus i flera månader! Man har läst all text så många gånger att man inte längre har en aning om huruvida skämten är roliga, replikerna nödvändiga, den röda tråden tillräckligt tydlig eller de historiska twisterna tillräckligt överraskande och lättförståeliga. Man är så otroligt van vid alla de där grejerna att de numera bara är - man vet inte vad man tycker om dem. Det är samma idé som att stirra för länge på en teckning man håller på att rita - man hakar upp sig så mycket på detaljerna att man inte längre vet om teckningen är snygg. Fast med manus sker det i en större skala. Teckningen kan man titta på dagen efter och konstatera att den blev bra, men inför manuset återfår man inte objektiviteten på en dag. Man fortsätter att vara blind eftersom manusförfattandet är en mycket mer utdragen process. Man har hållit på så länge med det.

Nu fick jag en galen idé: Tänk om man i detta staduim bara skulle lämna över manuset till en annan manusgrupp! Säga "Nu har vi skrivit det här, fortsätt på det och gör vad ni vill av det!" Gruppen, som aldrig för har läst manuset, läser in sig på det och fortsätter sedan att skriva det. Jag undrar om det skulle bli bättre då? Det är inte alls omöjligt. Men nu har vi ju tyvärr inte två manusgrupper i det här spexet. ;) Vi får helt enkelt kämpa vidare och be om feedback från andra spexare.

Kramis på er! Nu lyssnar jag på en mysig blivande spexlåt. Jag blir glad av det. Det ger mig hopp på nåt sätt, när jag hör en låt och vet vem som kommer att sjunga den. Jag vet inte riktigt varför, men det kanske får mig att känna att spexet börjar ta form, att "det blir ett spex även i år".

Nu ska jag knyta mig. Jag har en 12 timmars arbetsdag i morgon.

tisdag 26 maj 2009

Dö-kul?

Jag läste just i Metro teknik om en ny tjänst som heter Webwill som låter en bestämma vad som ska hända med ens konton på olika sajter på nätet när man dör. Man ska kunna klicka i hur man vill att sina konton på t.ex. Facebook, Twitter eller Flickr ska förändras efter ens död. Det kan vara saker som att radera kontot, ändras sitt statusmeddelande, skicka mail till sina vänner, etc. samt när det ska verkställas.

När jag läste detta fick jag en så sjuk fantasibild. Jag föreställde mig att jag efter min död skulle låta min Facebookstatus uppdateras regelbundet med saker som låter mina anhöriga och vänner veta vad jag pysslar med därborta på andra sidan. Tänk er statusmeddelanden som: "Malin hälsar på Sankte Per", "Malin provar sina nya vingar", "Malin sitter på ett moln och äter Philadelphia", Malin tar en promenad med Jesus, farfar, farmor, morfar och sina undulater från barndomen", "Malin vinkar till gammal klasskamrat därnere på Jorden, men hon ser mig inte, pilutta henne, nu ska jag kasta en regndroppe på henne!", "Malin brände sig just... Satan, nu försade jag mig!" ...

Vilken morbid humor man kan ha ibland. Förlåt. Men lite roligt är det ju. Tycker jag då.

torsdag 14 maj 2009

Tänk om...

I samband med spexets senaste produktionsmöte nämnde jag att jag jobbar på Kristi himmelfärdsdagen. "På en röd dag?" undrade en av mina spexkompisar. "Vad har du för jobb?" Jag berättade att jag vikarierar som personlig assistent, varpå personen svarade "Ja just det, de blir ju inte friska bara för att det är röd dag." Då fick jag en intressant, men väldigt trevlig fantasibild i huvudet. Tänk om alla handikappade människor helt plötsligt skulle bli o-handikappade varje gång det blev röd dag. Och alla sjuka skulle bli friska för en dag och kunna gå hem från sjukhuset så att läkare och sånt också kan vara lediga. Sen dagen därpå är allt som vanligt igen. Vad mysko det vore. Men tänk vad glada alla människor som är vana vid att inte kunna gå skulle bli över att helt plötsligt kunna det, om än bara ibland.

måndag 4 maj 2009

Magnolia


Vårigt, va?

Schemafri dag

Idag fick jag ett "Hej, hur går det?"-brev från Arbetsförmedlingen. Det var gött att kunna ringa min handläggare och säga att jag faktiskt har ett jobb, åtminstone på deltid, jag har ju jobbat några dagar i veckan den senaste månaden. Det känns också jättebra att de på jobbet fortfarande tror på mig, att jag är upplärningsbar (kan man säga så?) och fortsätter att ge mig nya arbetspass. Det är bara att hoppas att det fortsätter så.

Nillis berättade igår att hon och August just har fått hem två söta katter, Kea och Kefalonia. De ska vara "jourhem" (tror att det kallades så) åt katterna, dvs. de ska ta hand om dem tills de hittar någon annan som vill ha dem permanent. Mysigt. Jag tror att jag måste droga mig med allergipiller och åka och hälsa på dem någon dag. :)

När jag satt ute i min berså och fikade förut idag, så började det duggregna så jag gick in. Men strax därefter började solen skina igen. Haha. Jag trodde bara att det var Kalle Anka som drabbades av sånt. Vi kanske är släkt han och jag?

fredag 1 maj 2009

Sköna maj

Det är vid den här tiden på året man är lycklig över att ha en innergård...





... sen kanske inte mobilkameran riktigt ger rättvisa åt det vackra, men det blev bra bilder för att vara en mobilkamera, tycker jag i alla fall.

I morse vaknade jag av att en orkester marcherade förbi utanför mitt fönster (Jag vet att det naturliga svaret här skulle vara "Nej, fy vad jobbigt", men jag tycker inte det! Det var roligt. Det är alltid kul när det händer nåt i stan sådär, och så spelade de bra också. Och var fint klädda. Dessutom fick de mig att piggna till, så jag kom upp redan vi niotiden.) Sedan på förmiddagen har jag suttit i bersån och druckit kaffe och njutit av en lugn vårdag. Oj, vad gammal jag låter helt plötsligt. Men det får det vara värt, för mysigt var det.

tisdag 28 april 2009

Hur man gör en fusk-kaffedryck

Idag när jag bryggde kaffe fick jag lust att leka lite. Jag hällde upp kaffet i en kopp som vanligt. Sen tog jag fram mjölkpaketet och skakade det allt vad jag hade tills mjölken blev alldeles krämig och skummig. (OBS! Gör inte detta hemma om mjölkpaketet är öppnat och ej återförslutningsbart om du inte är extra sugen på att städa. ;p Mitt hade skruvkork.) Sen hällde jag den skummade mjölken i kaffet, toppade med lite kanel och voila! Någon slags kaffedryck som såg festlig ut. Jag törs inte säga vad den heter då jag vet att utbudet av kaffedrycker är gigantiskt och innefattar fina rituella regler för hur de ska tillredas som är långt bortom min kännedom. Men går man efter smak och utseende med mina grova mått mätt, blev det någonstans åt latte/cappuccino-hållet. Gott var det i alla fall. :)

söndag 26 april 2009

Flytande flyt

I morse blev jag uppringd av en smått stressad arbetsgivare och fick frågan om jag kunde jobba på eftermiddagen idag eftersom ordinarie personal plötsligt blivit sjuk. Egentligen hade jag två spexmöten (först kör- och därefter manusmöte) inbokade inom det avsedda tidsintervallet, så jag svarade att det ser ut lite sådär. Men det fanns ingen annan som kunde komma, så jag tog snällt över passet och gav manusgruppen ledigt idag. Jag ångrar mig inte. Det blev en riktigt bra arbetsdag, faktiskt. Det här måste vara min absoluta debut i att känna mig oumbärlig på en arbetsplats. Det är fint det. :)

Efter jobbet har jag hunnit med att stämma av lite kör-relaterade saker med Pär och lite manusrelaterade saker med Joje på telefon. Bra bra. Nu håller jag på och försöker läsa delegeringspapper. I morgon har jag föreläsning från 10 till 12 och på kvällen ska jag gå bredvid igen.

På tal om inget särskilt: kan inte någon av er som läser detta säga något väldigt rörande/vemodigt/sentimentalt så att jag kan få gråta lite? Jag har nämligen känt mig lite konstig sedan jag skrev blogginlägget häromdagen (frågeformuläret) och konstaterade att jag inte kan minnas när jag senast grät. Det är ovanligt när det gäller mig. Jag är liksom en lättrörd lipsill, men ändå var det evigheter sedan jag hade anledning att fälla några tårar. Det är konstigt! Det är i och för sig ett gott tecken, eftersom det måste betyda att jag har haft flyt på sistone och att ingenting sorgligt har hänt, men samtidigt känner jag mig... ja, jag vet inte... känslokall eller avtrubbad på något sätt, som om jag inte riktigt känner att jag lever, som om jag tar allt för givet och som om det inte kan fortsätta att vara såhär bra. Det är ju inte egentligen så att jag vill att något dåligt ska hända i mitt liv, jag vill bara få igång lite känslor utan att något går dåligt. Typ som att läsa en sorglig bok. Eller ta ett sentimentalt avsked av någon som ska resa bort en lite längre period och bara göra roliga saker, men ändå vara ifrån mig. Eller att någon ger mig en riktigt rörande komplimang som jag inte vet om den är ärlig eller ej. Eller jag vet inte. :) Jag är nog bara konstig. Är det normalt att känna såhär?

Kram på er! Nu ska jag lägga mig på spikmattan en stund innan jag somnar, tror jag.

lördag 25 april 2009

Det känns så bra

Idag har jag haft lite av en lyxdag, en sådan där onyttig och fin dag utan krav och med extra guldkant på tillvaron. Det började med en lång sovmorgon och en lugn förmiddag. Eftermiddagen ägnades åt födelsedagstårta hos Pär följt av middag från Stångebro gatukök med några söta spexare. Sedan stannade jag och Andreas en stund på Santinis och bara pratade strunt. Jag beställde en latte med sojamjölk. Det var verkligen lyx, tycker jag. Dricka latte på en uteservering känns som något man bara gör om man är rik, det är i alla fall inget man brukar unna sig om man heter Malin, lever på sparpengar och behöver gå runt på 4100 kr i månaden. Äter ute gör jag som regel inte heller. Men dag har jag gjort både och, jag tyckte jag att jag kunde vara värd det. Jag har ju varit lite duktig och jobbat en del de senaste veckorna (lönen för det kommer ju så småningom) plus att jag överlag har varit väldigt duktig på att spara pengar i år. Och vet ni vad? Till råga på allt var det vackert väder idag. Till och med när det mörknade var det som en sommarkväll. Idag var en såndär dag som man kan leva på ett tag.

Vet ni vad som mer är bra? Att det faktiskt börjar kännas som om jag har ett jobb. Jag har gått bredvid kanske 2-3 dagar i veckan de senaste veckorna och i torsdags jobbade jag mitt första pass själv. Jag har även ett "bredvid"-pass och tre "riktiga" pass bokade i veckan som kommer. På något sätt vore det lite konstigt om jag blev nekad mer jobb nu när de har kommit så här långt i att lära upp mig och alla verkar tycka att det går hyfsat bra för mig. Jag vet att de behöver vikarier i sommar och lite valuta vill de väl ha för de resurser de lagt ner på att introducera mig, kan man tycka. Och om inte, så har jag ändå åtminstone tjänat lite pengar på det jag gjort hittills - bättre än inget. Det känns tokigt bra att jag faktiskt har lyckats få något slags jobb trots finanskris och avsaknad utbildning! Jag som inte trodde att jag kunde få ett jobb överhuvudtaget... Personlig assistent är dessutom ett yrke som jag hittills har upplevt som roligt och givande. Det är inte särskilt stressigt heller, i jämförelse med andra jobb jag provat på, och alla kollegor jag har träffat är snälla och trevliga (det måste man nog vara i ett sådant yrke...). Det är inte så att jag skulle vilja hoppa av KogVet och satsa på en livslång karriär som personlig assistent, men det vore trevligt att kunna ha det som extrajobb och sommarjobb tills jag är klar med min utbildning. Bättre än väldigt mycket annat! Så ska jag jobba en vecka på Gothia Cup i sommar också. Spännande! Det är nog helt annorlunda...

I morgon har vi körmöte och manusmöte. Undrar om jag ska försöka få något mer gjort. Läsa kursbok, kanske? Eller laga mat? Vi får se.

onsdag 22 april 2009

Förlåt...

... men det är ju bättre att jag gör det här än på Facebook, så att jag inte spammar folks News feed, eller hur? :)

Lovar du att vara ärlig? Det beror på vad ni frågar...

Du heter: Förhoppningsvis ett namn.

Smeknamn: Malutt och Mimmi har väl förekommit, men det är mest syrran och mamma som använder dem.

Låt som när du är ledsen sörjer till? Om det är krossade hjärtan funkar All of me som finns i en av mina Vispop-böcker, alltid framförd av mig själv och mitt piano.

Beroende av: Kramar, spex och te.

Vad behöver du mest just nu: Lite tur och skicklighet inför morgondagen.

Vad tror folk om dig? Många har förr trott att jag är mycket ambitiös och duktig i skolan, men jag tror inte att folk tror det längre. Av någon anledning brukar folk tro att jag saknar körkort. Vissa tror att jag är religiös när de får veta att jag inte dricker alkohol. Och just det, en klassiker är att folk brukar tro att jag har en massa flashiga sexfantasier och syndiga hemligheter bakom min annars oskuldsfulla yta. Varför vet jag inte.

Stämmer det? Jag är inte alls lika ambitiös/duktig som folk tror/har trott, men är det något jag har gett mig den på att klara så gör jag det oftast. Körkort har jag haft sedan 2005 även om jag inte använder det så ofta. Religiös ska jag inte påstå att jag är, det är i alla fall inte därför jag inte dricker. Det där med sexhemligheterna låter jag vara osagt, folk kan ju gott få tro att jag lever ett mer intressant liv än jag egentligen gör... ;)

Vad får du oftast komplimanger för? Mina naglar. Och ibland min sång, om folk inte är alltför übermusikaliska.

Vad säger du för att imponera på någon? Jag säger aldrig något för att imponera på någon. De får bli impade självmant om de vill. :)

Hur imponerar man på dig? Man är väldigt bra på nåt som jag tycker är intressant? Eller väldigt rolig? Det finns mycket man kan bli imponerad av.

Brukar du skratta för dig själv? Ja, och oftast orkar jag inte förklara vad jag skrattar åt. :)

Vad står det i ditt senast inkomna SMS? "Tack!"

Var bor du? I en mysig lägenhet.

Trivs du där? O ja.

Äger du några converse? Nej. Skulle det säga något särskilt om mig om jag ägde ett par?

Sprit, cider, vin eller öl? Finns det inget alkoholfritt alternativ? Vatten går bra.

Vad har du för mobil? Samsung.

Nästa mål i ditt liv: Få jobba en del nu och i sommar, klara kurser nog för att få CSN i höst och få tillbaka lite studiemotivation. Ungefär. OCH göra ett tokbra spex! Oj, det bidde inte bara ett mål.

Hur svarar du i mobilen? "Ja, det är Malin"

Vem ringde du senast? Vet inte. Mamma kanske? Eller det var nog hon som ringde mig, när jag tänker efter.

Vad sa den du senast pratade med i telefonen? Om vi antar att det var mamma så sa hon att hon var på väg till mig. För hon var och hälsade på tidigare idag.

Antal timmar sömn inatt: Ganska många just i natt, eftersom jag var ledig idag.

Sov du ensam? Det gör man väl aldrig? Lille John Blund dyker väl upp varje natt och ser till att man somnar och drömmer och sånt? Eller har jag missuppfattat världen helt?

Brukar du komma i tid? Beror lite på vart jag ska.

När mår du bra? När jag sjunger, umgås med vänner, ritar, leker med ord... eller när jag känner att jag är bra på något.

När blev du fotad senast? Minns inte.

Hur känner du dig nu? Ganska vanlig.

Vanligaste färg på dina kläder: Vet inte. Varierar.

Vad tycker du om fötter? Bra att ha.

Vad saknar du? Motivation att ta tag i vissa saker, som t.ex. gamla kurser.

Favorit dryck på morgonen: Te.

När brukar du oftast gå och lägga dig? Sent, ofta efter midnatt även om jag ska upp på morgonen.

Är du blyg? Lagom.

Sysslar du med någon idrott? Nej, jag vet att jag borde. Men jag cyklar när jag ska någonstans iaf.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Tveksamt, jag har aldrig varit med om det.

Vad skulle du göra om du vore kille för en dag? Sjunga en massa och se hur det kändes att vara bas eller tenor.

Är du nöjd med ditt liv? Vilken svår och allmän fråga. Mycket är jag nöjd med i alla fall.

Vad är det värsta du vet? Att blir kittlad? Nej, jag vet inte.

Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? Har aldrig gjort någon sammanställning, men förhoppningsvis inte mer än några hundralappar utöver de vanliga räkningarna.

Vad längtar du till? Spexet i höst. Att få se sitt manus framföras och att få stå på scen och leka körsångerska!

Har du bra vänner och äkta vänskap? Ja. <3

Vad är det finaste du fått? Oj, vad svårt...

Om fem månader: Är det augusti.

Om ett år: Är det 2010. Ska jag veta vad jag gör då?

Du samlar på: Osynliga monster som kryper in under trösklarna och skyddar min lägenhet från inbrottstjuvar.

Vem ringer du när du är arg/ledsen? Mamma eller pappa oftast. Eller

Har du strumpor på dig nu? Ja.

Är det okej att gråta? Vilken dum fråga, det är klart man måste få gråta.

När grät du senast? Åfan, jag minns inte. Jag måste ha haft en bra period på sistone. Eller bara blivit känslokall. Jag får ta och tänka på något riktigt vemodigt/sentimentalt snart, så att det ordnar sig.

Bär du glasögon eller linser? Ja, glasögon.

Har du piercing? Nej.

Vill du gifta dig? Inte idag i alla fall.

Vill du ha barn? Först kanske jag bör hitta någon att skaffa dem med?

Är du bra på att laga mat? Haha, nej.

Är du flygrädd? Nej.

Hur vig är du? Inte som ett kylskåp men inte som en gummidocka heller. jag kan t.ex. nudda marken när jag böjer mig fram med raka ben, men inte gå ner i split eller spagat.

Vilken är din favoritglass? Mjukglass, hallonsorbet eller något chokladaktigt, tror jag, beroende på humör.

Tror du på ett liv efter döden? Jag utesluter i alla fall inte möjligheten att det kan finnas.

Bor dina föräldrar tillsammans? Nej.

Vilken ögonfärg har du? Grön.

Röker du? Nix, har aldrig tagit ett bloss på en cigarett, faktiskt.

Hur ofta tränar/motionerar du? Nästan aldrig...

Vad är det viktigaste i livet? Hjälp vilken fråga, den måste man ju tänka i flera dagar för att kunna svara på.

fredag 10 april 2009

Hans Hanssons halta höna hade hickla hockla hackla...

Jag var i Motala och hälsade på mammisen idag och åt lite påsklunch. Nu är jag tillbaka hemma eftersom det var tänkt att jag skulle på påskmiddag hos Nisse också, men jag känner mig så pass förkyld nu att jag fick skippa middagen i alla fall. :/ Jag har haft några jobbiga hostattacker idag och det är dåligt om det händer när man är bland folk. Dessutom är det kanske vettigast att jag undviker kontakt med katter när halsen och näsan redan känns lite sådär (Nisse har ju en såndär supersöt liten kattuschling hemma)... jag vet inte hur det är, men mitt sunda förnuft säger att allergi borde bli värre när man har nedsatt immunförsvar. Så så får det bli. Tråkigt, men bäst att ta det lugnt och försöka kurera sig. Jag hoppas att jag blir tillräckligt frisk för att kunna gå bredvid igen på tisdag och torsdag. Hur länge smittar en förkylning egentligen?

Men, man ska inte klaga, Vädret är ju fint och fåglarna sjunger sina vanliga gamla vårsånger utanför fönstret. Alltid samma trudelutter, alltid samma vårglädjekänsla får man av dem. Nu sitter jag i vardagsrummet och lyssnar med en stor kopp kamomillte framför mig.

Jag fick förresten en spikmatta i påskpresent av mamma. Trevligt! Nillis och August fick också en.

Smittfria cyberkramar
/Sopranen Smil, som nog snart skulle bli en kraxig andraalt om hon försökte sjunga idag.

torsdag 9 april 2009

Glad kiosk!

Precis när vi skulle dra igång manusmötet idag, ringde det på dörren. Jag trodde att det var en ytterligare manusmedlem som ringde på, men det var Hanna och Jonas, utklädda till påskkärringar! De var jättesöta! Jag hade inget godis, så jag fick ge dem varsin halv-misslyckad muffins i stället. I utbyte fick jag ett påskkort med hälsningen:

"Hare bra och en glad påsk men om din familj får ett påskägg så ät inte upp allt själv för då kan din bror börja skrika och slåss och din pappa också och då måste man gå i familjeterapi och den tanten luktar konstigt i munnen."

Lol. Holgerspexare är bra söta. Det där gjorde dagen!

Ett förkylningvirus verkar ha fått för sig att flytta in i min hals. Hoppas att det snart flyttar ut igen. Men i övrigt är allt mest bara bra. Jag ska fortsätta att gå bredvid som personlig assistent två gånger till i veckan som kommer. Det är bra det! Dessutom ligger vi i fas med manus. Det är fina grejer!

måndag 30 mars 2009

Manusmiddag, m.m.

Idag har jag gått bredvid som personlig assistent, det var trevligt. Mycket nytt var det, men det känns som om det gick bra. Jag ska gå bredvid igen nästa måndag. Hoppas verkligen att det blir mer jobb av det!

I går hade vi ett lite speciellt manusmöte, vi hade nämligen middag också! Vi sågs lite tidigare än vanligt och åt jättegod chili som Pär hade lagat. Vi blev proppmätta - ni vet, man okynnesäter ju så lätt när det är gott - och var tvungna att vänta lite med efterrätten, så vi reviderade en nyskriven scen så länge. Scen 1 var det, som jag hade skrivit klart och lagt upp samma kväll. Sedan kunde vi hugga in på Michans smarriga chokladtårta för att slutligen sjunga lite, på äkta spexarvis! Verkligen en lyckad kväll, det får bli fler manusmiddagar tror jag. Kul att de gillade min scen också! Lite hittade vi dock att förbättra, så det gjorde vi. Vi delade ut fler scener emellan oss också, så jag hoppas att folk har hunnit skriva till nästa gång. ;)

Tjingeling!

onsdag 25 mars 2009

Börjar bli hoppfull...

Jag ska börja gå bredvid som personlig assistent på måndag! Nu är jag ju inte den som törs ropa hej för tidigt, jag har ju inget anställningsavtal än. Och ibland kan man inte ens ropa hej om man har ett sånt, vet jag av viss erfarenhet, men jag hoppas... Jag var precis iväg och träffade en brukare, så just nu är jag bara tokglad och känner att det här ska bli så roligt! Enligt assistenten jag träffade lät det som om introduktionen mest var till för att jag ska känna efter om jag kan trivas med jobbet (och, naturligtvis, för att jag ska lära mig allt jag behöver veta) men lite prestation måste det ju krävas från min sida också. Så nu tänker jag verkligen göra mitt bästa och hoppas att det räcker, och att jag är rätt person och så.

torsdag 19 mars 2009

Kaka-foni


Idag har jag bakat wienerstänger. Och det här är första gången jag har lyckats Bluetootha över en bild från min mobilkamera till datorn, därför måste jag visa det. Fint, va? Bildkvaliteten kanske inte är tokbra, men det var det bästa jag kunde åstadkomma med mobilkameran och de av dess finesser jag har koll på idag. :) Kakorna blev goda! Jag gjorde kaffe till också, det blev också gott.

Vilket meningsfullt inlägg, eller hur? Jag är glad jag, som inte behöver ta åt mig av alla dessa tidningsartiklar o. dyl. där folk kritiserar fenomenet bloggar "för att alla bara skriver en massa strunt som ingen vill läsa". Jag skriver ju som känt bara en massa långa, djupa och meningsfulla inlägg som alla vill läsa och som förändrar världen. ;)

Mat är gott. Nu ska jag gå och stänga av köksfläkten. Tjingeling!

tisdag 17 mars 2009

Dansant, inte sant?

I morgon ska jag och LiSS-Vega och några personer till gå på gratisteater eftersom vi är med i en så kallad referensgrupp hos Ung scen/Öst och hjälper dem att utforma ett slags teaterabonnemang för studenter. Jätteschyst att de bjuder på biljetter för det, tycker jag! Vi hade möte med dem idag.

På kvällen var jag förbi en sväng vid campus valla. Vi hade en extrainsatt dansaudition för spexet där i kväll, för en person som inte kan komma i helgen när vi har ordinarie audition. Jag hade bara tänkt vara där i egenskap av produktionschef, men helt oväntat fick jag vara med och dansa också. Kul! Jag har inte sökt dansen och kommer inte att dansa på scen i höst, men jag fick vara med och lära mig auditionkoreografin för sällskapets skull och för att det är kul. Hon som sökte sa att hon tyckte det var skönt att jag var med. Bra det. Det kanske är roligare att dansa med sällskap, och så dansade ju jag sämre än hon, vilket måste ha varit en fördel. :)

måndag 16 mars 2009

Solskensdagar

Idag är en bra dag.

I morse kom snälla söta Michan förbi hos mig med en chokladbakelse. Hon hade bakat en massa och fått över, så nu ville hon ge bort dem till folk som ville ha. :) Mycket trevligt, och sött tänkt. Nu ska jag snart äta den, med lite te.

För en kort stund sedan fick jag ett telefonsamtal från kommunen angående jobbet jag sökte som personlig assistent. De sade att de vill låta mig prova på jobbet, få gå bredvid och så. De behöver bara få tag på personen som jag är påtänkt som assistent åt, sade hon jag pratade med. Jag hoppas verkligen att det blir något av det, det vore jätteroligt!

Till råga på allt är det vackert väder idag. Tänka sig.

söndag 15 mars 2009

Spexerifestivalen

I kväll har jag tittat på Ramoji & Jamila (Holgerspexets uppsättning från 2005) och Aristocats i stället för Melodifestivalen. I trevligt sällskap, närmare bestämt Rikard, Ylva, Pär, Andreas, Nisse, Helena och Jocke. Trevligt trevligt. Och härligt nostalgiskt att se Ramoji & Jamila för första gången sedan -05. Väcker härliga minnen gör det. Aktfinalslåten vann, tror jag, den är mest dramatisk, känslosam och häftig. Fast Mádras egen låt i början är ju en bubblare den också, den passar hennes röst bra och får ett extra plus för den fina outfiten och entrén ur den gigantiska tårtan. Fast aktfinalens svärdsduell är ju ascool, så jag röstade på den. Bra, aktfinalen vann. För det var nog bara jag som röstade. Å andra sidan talade jag inte om det för någon och så var det väl i själva verket ingen tävling, så det kanske inte räknas.

Det är sent. Jag ska sluta vara så flummig nu, tror jag, åtminstone tillfälligt.

En annan sak som är väldigt trevlig med kvällen är att Ylva och Rikard inte tycker om grönt te med grapesmak. Jag har inte smakat på det än, men ska göra det så snart det dragit färdigt. Det är säkert lika gott som det är gratis.

Update: Teet var gott. Och det här är mitt elftiförsta blogginlägg. Jadå, om Sagan om Ringen-översättaren kan säga att Bilbo firar sin elftiförsta födelsedag så kan jag säga att detta är mitt elftiförsta inlägg.

fredag 13 mars 2009

Fiktiva tårar

Har ni någonsin gråtit till en skönlitterär bok? Det har jag, många gånger. Jag vet inte om det är vanligt eller om det bara är jag som är ovanligt lättrörd, mesig eller helt enkelt en sådan person som inte bryr sig om att hålla känslor inne. Jag tycker att det är så skönt, nästan lite meditativt på något konstigt sätt, att kunna sjunka så djupt ner i en bok att man anammar karaktärernas känslor. Man skiner upp och ler triumferande när det går bra för dem och gråter när något är sorgligt eller bara väldigt känslosamt. Det är som om den verkliga världen inte finns just då, som om det enda som existerar är världen som beskrivs på den tjocka bunten pappersark innanför bokens pärmar. Som om man är karaktärerna i boken, eller åtminstone deras närmaste vän. Det är inte ofta under de senaste åren som jag har lyckats leva mig i så totalt i en bok, det hände oftare när jag var yngre (och då blev det också oftare av att jag läste böcker).

Igår kväll tänkte jag läsa lite i den sista Harry Potter-boken innan jag somnade. Jag hade ganska många kapitel kvar och hade väl bara för avsikt att läsa ett par, tre stycken av dem just då, men jägarns vad spännande det var! Jag kunde inte lägga ner boken. Klockan 08.30 (ca) i morse hade jag läst ut den. Vid det laget borde jag ha somnat sittande för längesedan, men konstigt nog var jag nästan pigg igen och gick upp och åt frukost i stället. Jag undrar om sådan koncentrerad läsning har en avslappnande effekt på kroppen? Visst, jag känner mig på intet sätt utsövd nu, men jag känner inte heller att jag skulle behöva lägga mig i sängen och sova. Jag är betydligt piggare nu än när jag t.ex. har varit på spexfest hela natten.

Nu vet alltså även jag hur Harry Potter-serien slutar. Jag är glad att ingen spoilade slutet för mig i förväg, så jag tänker inte heller tala om hur den slutar. Men grät gjorde jag i natt. Floder. Fasen vad skönt. Det var så längesedan!

Jag undrar om författare också gråter när de skriver känslosamma scener? Det skulle jag göra. Åh, jag vill också skriva en bok! Jag önskar att jag kunde komma på en bra handling, bara. Det vore så roligt att ha sina egna små karaktärer som man kan sätta in i ett sammanhang och forma och styra hur man vill, och sympatisera med. Lite så är det när man skriver spexmanus! Men inte riktigt. Spexkaraktärer är oftast så extrema att man snarare driver med och skrattar åt dem än sympatiserar med dem. I alla fall de flesta. Men det är jätteroligt på sitt sätt. Karaktärerna blir ändå lite som ens egna små fiktiva barn, som växer fram under manusförfattanadet för att sedan förkroppligas i skådisarna och till slut bli fulländade med hjälp av regi och kostymer. Roligt är det. Jag har många kära spexkaraktärer.

Nu ska jag runda av det här inägget på något trevligt sätt, tänkte jag. Men det är ju inte varje dag man kan komma på ett bra slut. Jag spar det bra slutet så länge, jag kanske behöver det till en bok någon gång i framtiden. ;)

onsdag 11 mars 2009

Ett drömlikt hopkok

Mamma var här idag. Alltid lika mysigt. Vi åt lunch på stan och sedan fick jag skjuts av henne till platsen där jag skulle göra mitt Mystery shopping-uppdrag. Efter det gick vi och fikade på Chocolat. Mamma beställde någon pytteliten snygg "paj" med någon chokladfyllning och med vinbär ovanpå och jag beställde en mäktig brownie som man blev totalt härligt chokladstinn av.

På kvällen var det produktionsmöte. Jag var lite rädd att vi inte skulle hinna diskutera manus eftersom vi behövde prioritera den snart kommande audition som diskussionsämne, men vi hann med manuset också, och vi fick massor av bra synpunkter. Skönt! Nu kan vi göra våra ändringar och gå vidare.

Åh, jag vill drömma något roligt i natt. Undrar varför den tanken helt plötsligt slog mig. Jag kanske bara har lust att skriva ner och analysera en rörig dröm igen eftersom det var ett litet tag sedan jag gjorde det. länge sedan var det inte jag drömde, men det var ett bra tag sedan jag på allvar försökte klura ut vad en dröm betydde.

Det här med drömtydning är lite konstigt, förresten. Eller snarare är det kommentarer jag har hört om det som jag tycker är lite konstigt. Jag har nämligen hört folk säga att de "inte tror på drömtydning". Vad menar de med det, egentligen? De får det att låta som om drömmar och drömtydning har med något övernaturligt att göra, som man måste tro eller inte tro på. För mig är "inte tro på drömtydning" lite som att säga att man inte tror på vädret, men jag kanske är udda. Eller så beror det bara på vilken betydelse man lägger i ordet drömtydning.

Personligen har jag aldrig tänkt att någon slags övernaturlighet skulle vara inblandad i drömmar. I min värld är drömmar, enkelt sett, några slags bilder/"filmer"/tankar som skapas i hjärnan när man sover. Hur det går till rent fysiskt har jag ingen aning om, men att vi drömmer är vi ju alla överens om. Vad man drömmer tror jag beror på hur ens liv ser ut för tillfället och vad som rör sig i ens tankar - hjärnan bildar drömmar av det som finns där, tänker jag. När jag säger att jag "tyder en dröm" så menar jag att jag försöker klura ut varför jag har drömt just så. När jag säger att en dröm "betyder" något så menar jag inte att den kan hjälpa mig att förutspå framtiden eller att drömmen har en egen vilja och vill tala om något för mig. Vissa kanske menar så, jag vet inte riktigt, men jag menar att drömmen helt enkelt speglar någonting som händer i mitt liv eller något jag brukar tänka på.

För att ge ett exempel: För några år sedan drömde jag att jag irrade runt mellan ett antal olika larmade byggnader, för att uträtta diverse ärenden. Jag hade dock inte koden för att larma av något av husen vilket var mycket stressande och frustrerande - jag var alltid tvungen att bryta mig in i husen utan att larmet gick eller kontakta någon som kunde larma av. Detta var när jag i verkliga livet snart skulle avgå som kassör i Holgerspexet och var trött och stressad sen ett tag tillbaka. Jag hade också lite dåligt samvete för att jag inte pallade att fortsätta som kassör ett år till. Där är jag övertygad om att runtirrandet mellan husen i drömmen symboliserade stressen, rätt och slätt. Jag kände mig ibland lika stressad och frusterad i verkligheten som i drömmen. Att jag inte kunde larma av tyder väl på att jag egentligen inte var rätt person att springa de där ärendena - det hade ju varit bättre att låta någon som kunde larma av göra det. Detta tror jag speglade en tanke jag innerst inne hade angående kassörsposten - att om jag var less på posten och inte motiverad att fortsätta ett år till, så skulle jag kanske inte göra det bra, och var därmed inte rätt person för det. Bättre att försöka hitta någon som vill göra det. Att en massa larm var inblandade i drömmen överhuvudtaget tror jag berodde på att spexperioden tillbringas på Forumteatern i Nationernas hus, där det finns en väldans massa larm... Under en föreställning det året gick brandlarmet. Och öppnar man dörren ut till foajén utan att trycka på nyckelknappen först, går det ett annat larm och stackars Securitas får rycka ut i onödan.

Där har vi ett av mina drömtydningsexempel. Drömmen "betydde" att jag var stressad och innerst inne trodde mig göra rätt i att avgå som kassör, enligt min tolkning. Jag tror att drömmar är ett hopkok av tankar och händelser i ens liv, mest av det som skett nyligen eller som man vet snart kommer att ske. Ibland, men inte alltid, tror jag att man kan ha nytta av att minnas och analysera sina drömmar. De kan få en att inse saker ibland. Man kanske inser att man går och tänker för mycket på en viss sak om man börjar drömma om den, eller drömma om något som tydligt symboliserar den.

Jag äger faktiskt en bok om drömtydning. Dess författare menar att det är mycket svårt att tyda någon annans drömmar än sina egna. Det kan jag faktiskt bara hålla med om - man har helt enkelt inte lika bra koll på andra människors livssituation. Om en annan person skulle ha drömt exakt den dröm jag beskrev tidigare, kanske den inte alls skulle betyda samma sak för denna person som den gör för mig. Är man till exempel inbrottstjuv och rädd för att bli upptäckt kanske man också skulle kunna drömma en sådan dröm, vad vet jag? Och i sådana fall har den troligtvis ingenting med något spex eller kassörspost att göra. ;)

Nu ska jag snart gå och sussa sött som en prinsesstårta och drömma om söta vaniljdrömmar, tror jag. Eller bli lika slapp och däst som en chokladstinn mage med en maffig brownie i sig. Om jag inte får för mig att göra något annat fuffens först, såklart, som att läsa Harry Potter eller spåna manus. Man vet aldrig med mig.

Dröm vått, gott folk, och vakna torrt.

tisdag 10 mars 2009

Slöa studenter, sniket studiestöd samt sånger.

Jag är lite skeptisk till det nya lagförslaget om skärpta villkor för studiemedel, så idag skrev jag en liten sång om det. Och eftersom jag tycker om att publicera allt nonsens som jag skriver, så gör jag det. Texten blir lite orytmisk när man läser den, men när man sjunger den så ordnar det sig, melodin passar. ;) Observera också att allt i texten inte är till hundra procent mina egna åsikter, men delar är det, och jag känner igen mig i Knut. Lite i alla fall. Eller kommer att göra.

[Vers]
Det finns ett litet folkslag i vårt avlånga land
som lever i en egen liten värld
Som nybyggda skutor vid en vacker strand
så festar de och skämtar,
glömmer vad som väntar
och skjuter upp sin farofyllda jungfrufärd.

De kallas studenter, och regeringen
tycker att de blott är till besvär, och svär:
"I sex år de snyltar på CSN
fast utbildningen är fyra
Så lata och så dyra,
de super nog mer än vad de lär."

[Refr]
Att studenter är fattiga det må va hänt,
men det är allmänt känt
att för många tent-
or oftast inte tas i tid
för allt de gör bredvid.
Vad ska vi ta vid?

Jo, vi snabbar nog på dem på något vis
om vi försätter dem i ekonomisk kris
Vi minskar det till fyra år,
och provar hur det går.
Strunt i hur de mår!

[Vers]
Sara, en ny student, förstår sin plikt,
att plugga väldigt flitigt är av vikt.
Studentliv och vänner det ger ej betalt,
så hon hinner bara plugga,
vill klara varje dugga.
När Sara söker jobb är hennes CV kalt.

"Du har gått gymnasiet och universitet
men om verkligheten ingenting du vet, åh dret.
Aldrig engagerad i nån aktivitet,
verkar ej ha några vänner."
Och arbetsgivarn känner:
Vi vill ha nån med mer erfarenhet.

[Refr]
En gammal student som heter Knut
Tänkte hinna med mycket innan han går ut
Spexet och kåren och festeri't
är en bra merit
som innebär slit

Knut har nu pluggat i fyra år
Men hans poängnivå
svarar knappt mot två.
Han tänkte "Det ordnar sig
för jag har två år kvar."
Stackars karl!

[Stick]
Knut fick ta extrajobb i en butik
han går runt ekonomiskt men är inte rik
och hans studier
ja, nu de är
långt från examen
för den snäva tidsramen

[Refr]
Att studenter är fattigare må va hänt,
men det är allmänt känt
att för många tent-
or oftast inte tas i tid
när de har jobb bredvid.
Vad ska vi ta vid?

Studenterna fick ingen högre fart
men vår nya lag var kanske ändå smart.
För studenter är lata fån,
säger ej ifrån.
De festar blott bort sorgen för sitt uteblivna lån.

Det här är inte likt mig, för jag skriver aldrig sånger om politik. Egentligen. Det här är bara andra gången det händer. Det första var IPRED-gycklet, som för övrigt går såhär:

(Melodi: Ipren - den intelligenta värktabletten)

Jag är IPRED, den intelligenta upphovsrättslagen
mot fildelning är jag en effektiv en.
När vi spårat din IP-adress
så ger vi ut ditt namn till skivbolag, radio och press.

Vi stämmer skiten ur alla som kan tänkas va' pirater
Vem som egentligen är skyldig är egala saker.
Men IPRED räcker inte, vi vill ha
åtminstone
två nya debattomspunna lagar som hjälper oss att snoka riktigt bra
till exempel FRA
mot hemlighet, privatliv och integritet.
Jag är IPRED, snart är varenda mänska tagen.

Nog om det. I morrn kommer mamma hit, Trevligt. Och på kvällen har vi produktionsmöte.

Kram på er.

Dagens fundering

Om ett diskotek är en plats där man spelar skivor (discs), så borde väl ett apotek vara en plats där man spelar apa? Att ingen har tänkt på det förut. Det måste jag prova.

fredag 6 mars 2009

Teatraliskt

Jag har fått en del saker gjorda idag, känns det som. Åtminstone har det hänt en del. Bland annat har jag fått en förfrågan om en observation för företaget SeeYou som sysslar med mystery shopping, och för första gången hann jag faktiskt hann tacka ja till uppdraget innan någon annan gjorde det. Då får vi se hur det är. Det går ganska snabbt (kanske 15-30 minuter) att genomföra ett sådant uppdrag och jag kan därför inte få någon jättestor summa pengar för det, men alla pengar är bra och jag tycker att det här verkar vara en intressant grej att göra. Man kan säga att jag har gjort ett sådant uppdrag tidigare eftersom man gör en testobservation innan man blir godkänd som observatör, men det här blir mitt första riktiga. Att gå in i en butik och medvetet lägga märke till en massa detaljer som rör inredning, kompetens och bemötande känns lite som att göra en fältstudie i en KogVet-kurs på något sätt. Intressant.

Vidare har jag helt apropå ingenting blivit uppringd av en okänd tjej från Ung scen/Öst som visste att jag är manuschef i Holgerspexet och undrade om jag ville vara med i någon slags referensgrupp för ett studentabonnemang de håller på att utforma. De ville ha ett gäng teaterintresserade studenter som kunde komma med åsikter och önskemål, så att abonnemanget kan göras så attraktivt som möjligt, förstod jag det som. Det jag skulle göra var att närvara på 2-3 möten. Det kan jag väl ställa upp på, tyckte jag. Nästa fredag ska jag förmodligen få träffa dem.

Nu på kvällen har jag varit i Ryd där jag har lämnat ett kvitto till Pontus, satt upp några spexrekryteringsaffischer i husen på BK udda och därefter haft ett kort dekor-manuschefsmöte med Karin och Åsa följt av ett lite längre produktionsmöte hos Joje. Mötet med dekorcheferna var trevligt och smärtfritt, Karin och Åsa verkade tokengagerade och hade jättemånga bra idéer som var mer avancerade än jag hade tänkt mig. Roligt att höra! Produktionsmötet var också bra. Det kändes visserligen som om vi skrattade och flummade runt mer än vi bestämde, men när allt kom omkring så fick vi ganska mycket bestämt ändå.

Jag glömde börja inlägget med att skriva att jag var hos Hanna och yogade i morse, så jag skriver det sist i stället.

I morgon ska jag träffa Erik och Jill på kvällen. Vad jag ska göra innan dess har jag inte tokbestämt (underbart ord, stulet från en viss manusmedlem), men jag tänker i alla fall försöka få papperslabben i AI II-kursen gjord. Det vore gött, att ha den bakom sig.

Puss och kram på er, kära publik. Nu ska jag läsa Harry Potter och sova. Fast inte samtidigt.

PS: På tal om att sova så drömde jag något rörigt i natt. Jag minns dock bara två små fragment från det. Det ena var att jag skulle mata alla Annelis djur men blev avbruten eller glömde av det hela tiden och aldrig fick det gjort. I den andra delen av drömmen som jag minns, fick jag ett blomsterbud från Povel Ramel, med ett fint, formellt skrivet tillhörande tackkort, som tack för någon present jag hade gett honom. Intressant.