fredag 26 december 2008

Äntligen en flygdröm :)

Jag har länge gått och avundats alla människor som någon gång har drömt att de kan flyga. Jag tycker att det låter så himla härligt att kunna sväva i luften, även om det så bara är i en nattdröm. Och jag har aldrig drömt det - förrän i natt! En gång häromåret hade jag visserligen någon slags drömliknande upplevelse om att jag var på The Ark-konsert, när jag plötsligt fick svarta änglavingar och kunde lyfta upp över publikhavet. Men det var i ett såntdär halvsovande tillstånd, då jag egentligen visste att jag bara låg i min säng. Drömmen kändes inte verklig, utan mer som en film som spelades upp bakom ögonlocken på mig. Men drömmen i natt kändes verklig! Jag trodde verkligen att jag flög, eller simmade i luften snarare, och jag tyckte inte ens att det var konstigt. Jag var nere i mitt källarförråd och hämtade något, och sen "simmade" jag tillbaka och det var jättehärligt. En tjej som också var där och såg mig blev förundrad och undrade hur jag kunde sväva omkring sådär, så jag lärde henne också. Jag minns fortfarande precis hur jag gjorde, och hur jag instruerade henne. Stå med tyngden på främre delen av foten, och sen liksom luta sig fram och lägga sig på mage i luften. Sen kunde jag förflytta mig framåt genom att ta vanliga simtag eller bara vifta lite med benen.

Den drömmen ska jag komma ihåg för alltid. :)

torsdag 25 december 2008

Julafton

Vilken trevlig julafton det bidde. Mysigt julbord med en lagom stor del av släkten och sedan traditionellt Kalle Anka-tittande och paketöppnande. Lite sporadiskt "God jul"-SMS:ande med diverse vänner och till sist en underbar kväll med mammas nya keyboard, mina stämband (och systers, delvis) samt husets alla sångböcker.

I morgon bitti, eller idag egentligen, har folk visst planer på att gå på julotta. Undrar om jag kommer palla att hänga med. Mycket tveksamt, eftersom jag inte tycks kunna somna nu. Det där med att somna sent är visst inte särskilt kompatibelt med att gå upp tidigt, har jag märkt...

Men är man pigg så kan man ju som känt alltid hitta på annat att göra. Nu i natt har jag till exempel skrivit om Sveriges nationalsång så att den blev lite mer PK. ;p Om jag kommer ihåg det ska jag publicera den här på nationaldagen...

tisdag 23 december 2008

Vem kan rocka bäver?

När jag var hos Hanna idag fick jag en fin julklapp av henne. Det var en jätterolig mjukis-bäver som rockar bäver, därför har den en rock på sig (som Hanna har gjort åt den). "Rocka bäver" är ett fjortisuttryck som jag hittade på i samband med att jag skrev ett gyckel till KrogVetet i våras/somras. Den som undrar vad fanken det var som inspirerade mig till ett sånt flummigt uttryck är välkommen att fråga, jag berättar gärna hela historien. Hursomhelst tycker jag det är helt underbart att Hanna fick för sig att personifiera mitt lilla fjortisuttryck, och den roliga bävern har nu för alltid en hedersplats både i mitt vardagsrum och i mitt hjärta. :)

När jag gick omkring här hemma och tänkte på bävern med sin tillhörande rock-ordvits, så började min hjärna plötsligt att tänka "Vem kan rocka förutan rock, bäva utan en bäver...". På melodin vem kan segla förutan vind, ni vet. Och sen fortsatte den på det temat. Ett bra tag. Till slut gick det såhär! (Läs tills ni tröttnar, det är samma stuk på hela texten ;))

Vem kan rocka förutan rock,
bäva utan en bäver?
Vem kan bocka förutan bock?
Allting sitt verktyg kräver.

Vem kan smöra förutan smör?
Vem kan glo utan gloria?
Vem kan snöra förutan snö?
Inte en kotte, tror jag.

Vem kan banka förutan bank,
Skura golv utan skurar?
Vem kan tänka förutan tank?
Värst vad jag står och klurar.

Vem kan maska förutan mask,
Rota runt utan rötter?
Vara taskig förutan task,
Fota förutan fötter?

Vem kan tända förutan tand?
Luta utan en luta?
Händer någonting utan hand?
Ska sången min aldrig sluta?

Vem kan fälla nån utan fäll?
Vem kan ro utan rosor?
Falla fel utan falafel?
Vem kan tro utan trosor?

Vem kan bry sig förutan bryn,
Vara vis utan VISA,
Larva sig utan en larv i syn,
Leasa nåt utan Lisa?

Vem kan snacka förutan snacks,
Va' packad och glad utan gladpack,
Shoppa tax-free fast dom har tax?
Ingen alls slår jag vad, ack!

Vem kan repa förutan rep?
Humma fint utan hummer?
-Lär dig ord är mitt bästa knep,
Alla kan allt, din dummer!

söndag 21 december 2008

Människokännare

Jag sitter hemma hos mor i Motala och har just gjort ett tappert försök att sova, men misslyckats. Då kan jag lika gärna sitta uppe lite.

När jag väntade på bussen hit idag, så frågade en okänd medelålders kvinna mig om hon fick låna min mobiltelefon.
"Javisst", sa jag, för det kunde hon väl få, tyckte jag. Hon verkade trevlig.
"Du får betalt för det", sa hon.
"Nej, det behövs inte", sa jag, "det kostar ju inte mycket att ringa ett kort samtal".
Men hon insisterade, så jag fick tacksamt ta emot lite kontanter medan hon ringde ett kort samtal till sin son. Sen fortsatte hon att småprata lite med mig innan bussen gick. Efter en stund, helt apropå ingenting, frågade hon:
"Du gillar katter, eller hur?"
"Eh ja", svarade jag, ganska förvånat, "jag är tyvärr allergisk mot dem, men ja, jag tycker jättemycket om katter. Hur kunde du gissa det?"
"Du ser ut som en kattmänniska. En sån där snäll och rar person."
Då hade hon pratat med mig i högst fem minuter. Och hade aldrig träffat mig förut.

Jag tycker det är roligt med spontana människor som kan småprata med vem som helst på en busshållsplats sådär. Det är ganska osvenskt, men enligt mig trevligt. I alla fall om man är pigg och ändå inte gör något annat än att vänta på bussen/åka buss/annan liknande sysselsättning. Och jag tycker det är intressant när nya människor är sånadär människokännare, som t.ex. bara vet att jag gillar katter utan att ens känna mig. Jag satt bredvid en tjej på bussen en sommardag för ett par år sen som var lite likadan, hon kunde också gissa saker om mig. Det skulle vara roligt att vara sån. Jag kan aldrig gissa saker om nya människor på det sättet. Kan ni det?

lördag 6 december 2008

Allestädes närvarande

För att min humor idag är på samma nivå som mina av misstag nyfärgade tuggummirosa strumpor...

torsdag 4 december 2008

Nattens strapatser

Jag tänkte väl att det snart skulle bli dags att drömma på nätterna igen när det var så längesen... Nattens dröm var väldigt rörig, och lite läskig.

I en del av drömmen minns jag att jag och min kära syster storgrälade. Det kändes väldigt fel eftersom vi normalt aldrig bråkar. Jag tror inte att vi har varit ordentligt osams sedan sommaren 2001. Vi är så... gjutna i samma form på nåt sätt. Vi kommer överens, och så är vi nog båda såna som inte riktigt gillar att gräla, utan hellre kompromissar. Men i drömmen bråkade vi om någon kravall vi skulle gå på. Nillis ville gärna att vi skulle komma i tid tills kravallen började medan jag tyckte att vi gott kunde ta det lugnt och anlända någon timme senare. Till slut gick jag hem i stället, och matade Cissi. Ja, jag hade faktiskt kvar henne i drömmen. Lilla söta gumman, nu saknar jag henne lite... Sen fick jag dåligt samvete eftersom jag kom på att jag ägnat så lite tid åt Cissi på sistone, jag skippade kravallen och stannade hemma och lekte med henne hela natten i stället.

I en annan del av drömmen läste eller skrev jag (minns inte vilket) någon slags novell om en tjej och en kille som satt och höll en dialog om någonting, och på något mysko sätt så dödade tjejen killen långsamt under tiden. Jag levde mig in i handlingen, som gradvis började kännas alltmer verklig under tiden som jag läste/skrev novellen. I slutet, när killen var döende och inte gick att rädda längre, var handlingen helt verklig, och jag märkte att det var jag som var tjejen som hade suttit och pratat med honom hela tiden - och mördat honom! Och att vi hade suttit i min säng hela tiden. Fy vad läskigt. Det positiva med sådana drömmar är att det är himla skönt att vakna och inse att inget av det har hänt!

Jag drömde någonting igår natt också med det minns jag inte så mycket av. Jag kommer ihåg att jag var på stan i alla fall, att jag vid något tillfälle såg Elin och Mats gå förbi (dock utan att se mig, tror jag). Och att jag senare sprang på och pratade en stund med en tjej som jag dansade med på ett dansläger när jag var 12-13 år gammal (har i princip inte träffat henne sen dess). Jag tror att pappa och Ann var med i drömmen på nåt vänster också, men jag minns inte hur.

Ibland brukar jag försöka tolka drömmar på mitt eget hobby-drömtolkarsätt inför allmänheten såhär också. Men jag skippar det idag eftersom den förstnämnda drömmen är... liiite för läskig och den andra ganska innehållslös. ;)

tisdag 2 december 2008

Det klappar mot jul...

(Nej, det heter ju det lackar mot jul egentligen, men lite annorlunda är inge' fel å va. ;))

Jag läste Bridget Jones Dagbok tidigare i år, och vill bara citera ett stycke därifrån som jag tycker är himla bra skrivet...

"Om julklappar och julkort avskaffades helt och hållet skulle julen bli en fin glitterfest i hednisk stil att lätta upp långa vintermörkret med. Men om regering, religiösa institutioner, föräldrar, traditionen osv. ska envisas med julklappar som glädjedödande pålaga, så varför inte bestämma att alla ska gå ut och göra av med 500 pund på sig själva och sedan dela ut inköpen till släkt och vänner så att de får slå in dem och ge tillbaka dem i stället för all denna plågsamma misslyckade telepati?"

Ganska klockrent, tycker jag. Ja, jag erkänner, jag är en sån där hemsk människa som är skeptisk till den fina julklappstraditionen. Det beror nog förvisso mest på att jag är fattig och har dålig fantasi, men det känns också lite allmänt onödigt att ge bort saker till varandra bara för att man ska och inte för att man vill. Särskilt om varken man själv eller den man ska byta julklapp med önskar sig något särskilt. Det är roligt att slå in julklappar och skriva fina rim, men att hitta på vad man ska ge bort är ett härke. Jag är lite likadan med födelsedagspresenter. Någon födelsedag minns jag att jag uttryckligen bad mina vänner att inte ge mig något i födelsedagspresent för att bespara dem pressen att behöva hitta på något passande. När jag ger presenter till mina årfyllande kompisar brukar de ofta kännetecknas av roligt/fiffigt inslagna paket med fina födelsadagsalitterationer på, men med relativt fantasilöst innehåll. Födelsedagsalitterationer, ja, det är något som jag skriver på paketen när folk fyller år, samma princip som julklappsrim. Ett gäng av er som läser bloggen har nog blivit utsatta för detta någon gång, och om inte så kanske ni blir det framöver. ;)

Som sagt, jag är skeptisk till traditionsbundna gåvor. Det känns så påtvingat på något sätt. det är lite samma sak med vykort och julkort, jag är sämst på att skicka sånt. Jag tycker att det är mycket roligare att ge bort saker när folk inte förväntar sig det, eller att få saker när man inte förväntar sig det. Som den där gången när jag fick en söt liten barnbok om Molnälvan Tindra av Hanna - inte för att det var någon högtid eller för att hon kände sig tvungen, utan bara sådär apropå ingeting, "jag såg den i affären och tänkte på dig". Jag hade ett litet julpåhitt under gymnasiet som innebar att jag någon gång sent på höstterminen bakade pepparkakor till mina vänner och skrev "God jul" följt av deras namn på dem. Sen delade jag ut pepparkakorna till dem i skolan. En typisk sak som de inte förväntar sig en vanlig dag i skolan, alltså roligt... tycker jag. Jag har faktiskt haft funderingar på att göra liknande i år, men har kommit fram till att det knappt vore möjligt. Jag har helt enkelt så många vänner nuförtiden att jag säkert skulle glömma minst ett dussin... och det känns ju förvisso bra på sitt sätt, att ha många vänner. Dessutom känner jag ganska många personer som liksom befinner sig lite i gränslandet mellan bekant och vän, så det är svårt att dra gränsen.

Oj, nu skrev jag två inlägg på en dag. Så kan det gå!

Luciahumor

Är det bara jag som tycker att det här är jätteroligt? Tidningen Extra:s löpsedlar löd idag: Elever röstade fram manlig lucia - rektorn sa nej. Bara det i sig tycker jag är roligt tre gånger. Först är det roligt att eleverna överhuvudtaget kom på idén att helt seriöst rösta fram en kille som lucia och att killen ställde upp på det. Sen är det lite roligt att rektorn rev upp deras beslut - brukar rektorer verkligen bestämma sånt? För det det tredje så tycker jag att det är roligt att det blev en sådan uppståndelse kring det hela att det står i tidningen, och dessutom på löpsedlarna. Sedan läste jag artikeln och då blev det ännu roligare, eftersom det visade sig att detta hade ägt rum på just min gamla högstadieskola i Motala, skolan där jag själv faktiskt sjöng i luciatåg för sju år sedan. Rektorn som opponerade sig var dessutom samma gamla rektor som jag hade (eller så var hon biträdande rektor på min tid, jag minns inte riktigt). Roligt värre. Eleverna verkar ha blivit innovativa med luciatåg på sistone - det stod i artikeln att förra årets luciatåg hade svarta bälten, taggtråd runt huvudet och mycket svart runt ögonen. Det hade jag velat se!

Varför jag tycker att detta är så otroligt roligt vet jag inte riktigt, men det beror säkert på att jag är hemskt politiskt inkorrekt och fullproppad med fördomar och gamla förlegade normer om hur ett luciatåg ska vara. Eller nåt. ;) Jag vet inte riktigt. Men orka vara PK i sin humor. Det som är så allvarligt att man inte kan skämta om det, det är inte värt att ta på allvar... eller hur det var. Jag hörde något liknande sånt talesätt som lät jättebra när den som sa det till mig sa det. Hursomheslt, på min tid (i äkta Gammel-Gustav/Baal&Bull/annat beroende på spexår-anda) var vi minsann traditionella. Vi röstade fram en söt tjej i min klass som Lucia, var enhetliga i allt från glitter till ljusmachetter och blev faktiskt riktigt uppskattade. Och så började vi öva redan i oktober och sjöng tvåstämmigt. Undrar om de fortfarande gör det? ;p

måndag 1 december 2008

Stella Tilde och Melker Ord

Ja, nu har mina seriesötnosar namn. Det kanske dyker upp en och annan stripp om dem här framöver, vem vet? Jag har ganska många idéer. Eftersom min humor är låg som jagvetintevad och mestadels består av dåliga ordvitsar, så speglas detta naturligtvis även i karaktärernas namn... get used to it. ;) Här är en stripp som introducerar Stella och Melker lite grann:


Fast den introducerade ju nästan bara Stella Tilde, så jag kan berätta lite kort om båda i stället.

Melker Ord är en ganska normal, hyfsat smart och allmänbildad kille som är intresserad av musik och har fått sitt namn för att han märker ord. Fast egentligen märker han inte ord särskilt ofta, det är mest hans ordvrängande vän och ex-flickvän Stella Tilde som tycker att han gör det. Melker tycker bara att han vänligt rättar henne när hon tolkar och använder orden helt fel. Ibland blir han redigt trött på Stellas eviga ordvrängande och tendens att missförstå saker.

Stella Tilde har fått sitt namn för att hon, enligt Melker, alltid ska ställa till det. Hon är en slags irriterande karikatyr av sin skapares ordvitsiga sida. När Malin i sitt flummigaste tillstånd lite småflinande fantiserar om knasiga saker som folk skulle kunna göra eller säga om de tolkade om vissa ord lite - då tolkar Stella verkligen orden på det ordvitsiga sättet, och gör och säger precis det Malin tänker. Stella har även ett ganska häftigt humör, vilket inte alltid är så lyckat i kombination med hennes förmåga att missförstå ord...