fredag 31 oktober 2008

Spexeufori

I kväll har jag hängt på forum alldeles för länge med mina überdunderunderbara spexare. Jag har sagt det så många gånger, men de är verkligen grymma och det är SÅ roligt att se dem! Idag hade tekniken fixat häftigt ljus till alla sångnummer också, jättekul att se! Det ska bli grymt roligt att vara snygg VIP-värdinna och välkomna sponsorer till det här spexet på lördag. Jisses, det är nästan orimligt vad stolt jag kommer vara, fastän jag själv inte har varit med så mycket. Jag är nog bara sympatistolt tror jag. Ungefär på samma sätt som man kan vara sympatiglad, sympatiledsen, sympatisjuk eller i mitt fall: sympatikittlig. ;) Härligt i alla fall. Men jag har inte gjort någon som helst nytta i kväll. Egentligen. Jag har bara gått och varit social, sugit in den härliga forum-andan, kramat sönder alla och masserat ca 10 personer. (Mysigt juh, särskilt när de som mest behöver och uppskattar det. Jag vet inte ens hur man masserar egentligen, skulle vilja gå massagekurs någon gång. Men folk gillar det ändå, det är trevligt.). Och pratat med alla. Och spontansjungit visor med kören i en liten paus som uppstod någonstans.

Det är så härligt. Jag tänker aldrig sluta spexa. ;) Fast en vacker dag kanske jag måste. Men den dagen, den sorgen.

tisdag 28 oktober 2008

Feeling blue...


"Blå, blå, blå är mössan på mitt huvud. Blå, blå, blå är dräkten som jag bär. Allt som är blått blått, tycker jag är vackert..."

Jäpp, såhär såg jag ut när jag hade bytt om. Smaklöst, va? Jag körde "tema: blått", så precis vartenda plagg (och smycke) på min kropp är i olika blå nyanser. Skojigt värre att ha så mycket skrikiga färgstarka kläder på sig. Mattias, som ju också råkade vara på campus, råkade dessutom ha med sig blå ögonskugga som jag fick låna. Schyst! Vi tar en bild där han är med också så han får lite cred. ;p



Allt bra annars! Sittningen var toktrevlig, alla var glada. Jag måste förresten berätta om en lite osannolik klantskallebedrift jag lyckades med under fadderiets tackgyckel. På ett ställe i den låten gör vi en rörelse som nog närmast kan beskrivas som att man gör ett knytnävsslag i luften, snett uppåt-framåt, eller som en slags seger-gest. Svårt att förklara, man kör i alla fall upp armen i vädret väldigt fort. Hursomhelst, när vi gjorde den så råkade mitt ena armband flyga av och ut i publiken. Och inte nog med det - det lyckades dessutom pricka en öm blåsa på Karins läpp. Vad är oddsen, liksom? Tur att det gick bra med henne i alla fall.

Galna kramar från ett blåbär i Blaklader!

En ny patet på tapeten

Då var höstmötet över. Jag och Mattias sitter och pular vid varsin dator i en PC-pul och är allmänt osociala i väntan på att det ska bli läge att börja byta om till fulkläder inför höstsittningen (vi har båda tagit med oss ombyte i tron om att mötet skulle vara för länge för att ge oss möjlighet att sticka hem emellan, men tji fick vi, det var snabbt och skönt avklarat). Det känns faktiskt tryggt och gött och riktigt bra att luta sig tillbaka och lämna över till nya fadderiet nu. Eller snart i alla fall. Skiftet ska vi anordna tillsammans också. Och i kväll ska vi köra vårt sista "riktiga" gyckel tillsammans med festeriet, så än är det inte riktigt slut. Bara nästan. Men rent formellt är vi faktiskt pateter nu. Och de nya kommer klara det här utmärkt, de verkar jättebra det lilla jag känner dem. :)

Pöss å kram!

måndag 27 oktober 2008

Fina klär

Jag och min Hanna har tydligen varit och shoppat varsin fin premiärsittningsklänning i samma butik idag. Helt ovetandes, osamtidigt och oberoende av varandra. Söt-Hanna. Som tur var köpte vi dock inte samma klänning. Det hade ju blivit lite trångt. ;p

Min klänning är toksnygg. Matchar Emmas gör den också, så vi kommer att bli världens snyggaste VIP-värdinnepar! Eller vad man kallar det. Trevligt trevligt. Funderar på om man skulle ha råd att göra något med håret tills dess också. Typ klippa/färga. Det kanske kan ordnas om CSN snart vill punga ut med pengarna som de har lovat mig. :)

I morgon blir jag fadderipatet, förresten. Det ska bli skönt att avgå, men lite vemodigt också. Jag ska snart ta och rota fram några fula kläder till höstsittningen också, eftersom temat för festen är "dålig smak". Roligt.

Update: Nu fattar jag varför jag inte har fått några pengar. Jag hade ju inte lämnat någon studieförsäkran. Så tokigt. Men nu har jag gjort det också.

Förmiddagens skratt

Hämtat idag från tjuvlyssnat.se:

Historielektion, Nässjö
Tjej ~18: Varför dör alltid folk i historieböcker i jämt antal?

Haha. Jag ser liksom framför mig ett stort stridsfält där någon försöker styra upp antalet döda: "Gah, det är bara 49 999 människor som har stupat i det här kriget, det orkar aldrig historieboksförfattarna skriva! Döda någon mer, för bövelen, så det blir jämnt! NEJ, bara EN sa jag! Klant! Nu är det ju 50 001 personer som har dött, det är alldeles för ojämnt! Jaja, nu har vi väl inget annat val än att fortsätta till 51 000 eller hur jämnt det nu måste vara..."

söndag 26 oktober 2008

Dags att fylla på skafferiet med nya pratvaror?

Häjj häjj blåggen!

Av någon outgrundlig anledning har jag lust att skriva nåt här. Det har jag haft i flera dagar. Jag vet inte varför, för jag vet inte vad jag ska skriva om. Jag har liksom mest bara känt för att skriva ett nytt blogginlägg och få kommentarer på det och sånt, men har inte haft någon inspiration för något att skriva. Visst, man kan ju alltid skriva vad man har gjort under dagen. Men om man inte har haft några särskilt roliga, tänkvärda eller på annat sätt nämnvärda tankar om det som hänt under dagen, och inte heller på annat sätt haft tankar som man vill få ur sig där folk kan läsa om dem - ja, då skulle inlägget bara bli sakligt och tråkigt, och då är det liksom ingen idé.

På tal om att ha saker att säga, förresten... När jag hängde bland mina spexare på Forum idag, hade skådis och kören en ovanligt underhållande soundcheck. I vanlig ordning skulle varje person först prata och sen sjunga i sin mikrofon, och det som var underhållande var att alla gjorde det på ett så roligt sätt. När de skulle prata till exempel så drog de inte några av sina repliker från manus (som jag har för mig att många gjorde i fjol, rätta mig om jag har fel), utan improvisationspratade om vad som helst. De flesta hade inte ens någonting att säga, men lyckades ändå prata en lång stund, och till på köpet vara roliga! Skådis kanske man kan förstå, det krävs väl trots allt lite improvisationsförmåga för att få vara spexskådis, men även kören hade pratiga och roliga soundchecks!

Detta fick mig att tänka på, att det här med att prata om ingenting, det är verkligen en konst jag aldrig har kunnat. Tro't eller ej. Detta är anledningen till att jag har så svårt att umgås med tystlåtna människor - när jag får slut på samtalsämnen blir jag verkligen tyst. Flera av mina vänner förstår inte riktigt det där, utan säger: "Vadårå, har man inget att säga så är det ju bara att låta munnen gå och snacka en massa skit ändå". Men hur gör man det, undrar jag? Om jag inte har något att säga så betyder det verkligen att jag inte har någonting alls att säga - inte ens något "skitsnack". Kanske är det så att vissa människor har något slags "pratförråd" inne i huvudet som de kan ta till när samtalsämnena tar slut? Bara att plocka fram vilket samtalsämne som helst och prata jättelänge om det? Det verkar smidigt. Men det kan inte riktigt jag. Det kanske kan jämföras med att koka soppa på en spik - när man inte har så mycket matvaror hemma, så är vissa personer bättre än andra på att slänga ihop något av det lilla man har och lyckas göra något bra av det ändå. Kan det vara så, tror ni? Svara mig nu, pratsamma vänner, hur funkar ni? ;)

Lyckligtvis är ju de flesta av mina vänner, och jag också, åtminstone så pass bra på att prata att vi trots allt kan hålla igång ett samtal. Inte ens jag anser mig vara den värstaste tystlåtna typen om jag bara är hyfsat insatt i samtalsämnet. Mina pratsammaste vänner har kanske inte ens märkt min fantasilöshet när det gäller samtalsämnen, vad vet jag? Med dem som är likadana som jag kan det dock bli tyst ibland. Men det gör ju inte så mycket egentligen. Någon gång kommer man liksom till det stadiet när man har gått igenom allt man hade att prata om. Då får man fundera en stund för att hitta på något nytt. Men nästa gång man ses, har man alltid saker att prata om igen. För då har man "fyllt på", det hänt nya saker sen man sågs. Det kanske kan jämföras med att gå och handla, om vi ska köra på matliknelsen igen? Hursomhelst, dialoger är relativt lätt, för då är man flera. Om jag skulle försöka mig på något liknande skådis soundcheck-monologer idag, så skulle jag nog känna skafferiskåpen eka tommare än en lägenhet som något just flyttat ut ur... ;)

Jag försöker förresten erinra mig hur jag gjorde vid soundcheck i fjol, när jag var med i kören. Jag har faktiskt för mig att kören enbart behövde sjunga då...

Nämen titta så tokigt. Det bidde ett blogginlägg i alla fall. Puss!

fredag 24 oktober 2008

Förresten...

... så är dagens Hokus & Pokus ganska störtskön. Den lilla tokgalna varelsen. Man kan undra hur hennes hjärna får till det ibland. Och hur man kommer på en sån karaktär. ;p

torsdag 23 oktober 2008

Knackelibank på fönstret!

Det var någon som knackade på mitt fönster förut, ganska bestämt. "Hjälp!", tänkte jag. "Vem kommer på oväntat besök såhär på kvällskröken?" Det visade sig att det var en granne som låst sig ute. Så tokigt. :)

Hjälp, vad hyperaktiv, darrig och rastlös jag är. Det kanske beror på att jag har druckit två koppar kaffe idag och att min lilla 48-kiloskropp är hyperkoffeinkänslig som jagvetintevad. Nu sitter jag med en kopp grönt "Psycho lemon"-te i stället, mest för att namnet passar in på min sinnesstämning för tillfället. Inte "lemon" kanske, för sur är jag inte, men däremot "psycho".

Har just skyllt mig själv för att jag planerar dåligt med tvättider och handtvättat uppe i min lägenhet, och nu sitter jag och MSN:ar med söta syster samtidigt som jag skriver blogg och velar om vad jag ska göra härnäst. Ska jag göra dagens sjukgymnastiska övningar, kanske? (Brukar träna lite med gummibandet varje dag för att träna min dåliga axel, efter tips från min egen lilla jourhavande sjukgymnast Hanna.) Eller ska jag plugga lite Forskningsmetodik och statistik inför omtentan? Eller kanske skriva spextexten som jag bara har halvbörjat lite på? Eller försöka spåna på lite ändringar i vår observationsrapport? Eller äntligen sy fast Moas röda lärarärm som bara sitter fastnålad på min overall så att ovven blir någorlunda hel till tentakravallen? Eller ta en sen kvällspromenad för mig själv och ge blanka tusan i att jag inte borde våga? Eller sortera i min garderob och slänga alla trasiga och alltför slitna kläder? Eller äta något, det kanske spär ut koffeinet lite? Eller bara sitta här och undra vad jag ska göra? Oj, vad många valmöjlgheter jag hade, märkte jag nu när jag räknade upp dem. Svårt att bestämma mig...

Förresten. Eftersom en del nog missförstod gårdagens inlägg, så vill jag bara förtydliga och klargöra att jag var glad och lugn när jag skrev det. Att inte veta saker behöver inte alltid vara jobbigt, det kan vara spännande också. Och jag nöjer mig med detaljer så. :)

Kramis!

onsdag 22 oktober 2008

...

Jag vet inte. Jag vet nästan ingenting. Vet inte vad som händer. Inte vad som kommer att hända. Om någonting alls kommer att hända. Vet inte vad jag vill. Vad jag borde vilja. Vad vi vill. Hur rädd jag är. Hur rädd jag borde vara. Hur mycket men jag har sen sist. Hur jag borde hantera saker.

Inte mycket alls vet jag. Jag vet bara en sak. Och det är att jag just nu i detta ögonblick mår bra, är glad och rofylld och att min kropp är fylld av en härlig värmekänsla... (Med valfri stavning, faktiskt.)

Mobilformulär

Hittade den här i Katjas blogg. Jag kan ju inte motstå fåniga formulär, och detta var dessutom härligt nördigt, så here goes...

Var ligger din mobil när du sover?
På nattduksbordet, eftersom jag har den som väckarklocka.

Hur ofta ligger din mobil hemma utan batterier?
Det tror jag aldrig har hänt...

Hur känns det när du inte har din mobil på dig?
Konstigt. Som om jag kommer missa något viktigt samtal.

Får du någon gång höra att du är en mobilälskare?
Nej.

Hur många samtalsminuter har du ringt?
Total tid enligt "samtalstid"-funktionen: 94 h, 10 min, 11 s.

Hur många mobiler har du haft det senaste året?
En. Och den har hållit sen hösten -05!

Blir folk irriterade över att din mobil ständigt är med dig?
Nej, de flesta har väl oftast sina telefoner på sig?

Vad står de i det 4e sms:et i din inkorg?
"Hej! Jag är jättetrött efter helgen och orkar inte Yoga idag. Kan vi skjuta upp det till nästa vecka? Kram!"

Vad står det i det senaste skickade sms:et?
"Gärna det. Ska jag komma vid 18 som vanligt? Så hinner jag äta först."

Vem är överst i listan över missade samtal?
Katja

Vem är 6a på listan över mottagna samtal?
Den verkar inte skilja på mottagna och ringda samtal, men 6a på den enda samtalslistan som finns är Niklas.

Vem är 2a på listan över uppringda nummer?
2a på samma lista: Tove.

Vad har du som bakgrundsbild?
En liten gul groda med röda ögon.

Hur mkt batteri har du?
Ett tredjedels just nu, ungefär.

Vem är 8 på din kontaktlista?
Vår festerichef Anna.

Vem är den första på bokstaven “G” i din kontaktlista?
Jag har bara ett G, faktiskt, det är min moster Gunilla.

Vad heter din mobil, som bluethooth namn?
Sony Ericsson, och sen är det säkert lite bokstäver eller siffror efter det också för att specifiera vilken modell det är...

Den bästa låten på din mobil?
Låtar på mobilen? Värst vad moderna vi ska vara här. ;) Jag tror inte ens att jag kan lyssna på musik i min lilla enkla prisvärda mobil.

Den sämsta låten på din mobil?
Samma svar här...

Den första bilden du ser när du går in på dina foton på mobilen?
Foton på mobilen? Ska vi vara så moderna... osv. ;)

Hur mycket är klockan när du gör detta?
16.05

söndag 19 oktober 2008

Kravaller

Jag köpte aldrig någon biljett till Tentakravallen - Magic Night, som KrogVet är med och anordnar. Vilken tur att jag inte gjorde det. För på senare tid har jag fått reda på att fadderiet (åtminstone KogVets fadderi) kommer in gratis utan biljetter på den kravallen! Tror det har att göra med att vi jobbade på den kravallen förra året. Härligt! Då tänker jag gå! :)

Detta fick mig att tänka på att jag i princip aldrig har köat för kravallbiljetter. Inte länge i alla fall. Jag har i princip alltid haft förköp eller gått gratis på de kravaller jag har besökt, eller så har kön bara varit så pass kort att jag inte har tänkt på att jag har köat. Fint det! Sen är jag å andra sidan en inte särskilt frekvent kravallbesökare, men det är kul när man väl går på en! Ser verkligen fram emot Tentakravallen, faktiskt. Det var sjukt längesen sist och den här verkar bli väldigt rolig, välordnad och rik på folk.

Idag har jag repat med kören inför Jesus Christ Superstar. De flesta låtarna börjar sitta nu, så det var ett grymt roligt rep idag! Bara stå och sjunga ut och leva sig in i låtarna mitt i den stora maffiga folkmassan, och göra härligt synkade rörelser på vissa ställen. Och solisterna är så duktiga!

Mysregn

Åh, vad det regnar mysigt ute. Jag var tvungen att krypa ihop i soffan och tända levande ljus i mina drakljuslyktor bara för att utnyttja regnsmattret och göra tillvaron lite extra stämningsfull. Så nu sitter jag och lyssnar enbart på regnet och suset från datorn.

Har för övrigt haft en riktigt trevlig dag. Tog en lång sovmorgon och hängde sedan på Forum i några timmar, mest för att insupa rephelgsstämningen och krama spexare, men gjorde även litegrann nytta genom att hjälpa dekoren med lite småplock. Jag fick också tillfälle att krama om Frida och tacka för att hon varit så omtänksam. I vissa avseenden är hon lite som en beskyddande storasyster för mig ibland. Det känns så fint att veta.

S å småningom stack jag iväg för lite gyckel för MedBi med KrogVetet (råkade skriva KrigVetet först, läskigt!). Det gick jättebra. Jag hann hälsa lite snabbt på Malin och Henrik som var där också.

Senare på kvällen tittade Niklas förbi med ett gäng filmer, så vi såg Battle Royale och Lost in Translation. Battle Royale var en småläskig men intressant film som handlade om ett gäng japanska elever som lämnades på en öde ö och tvingades döda varandra tills bara en av dem fanns kvar. Under Lost in Translation var jag så flumtrött och okoncentrerad att jag knappt hängde med i handlingen. Så den filmen ägnade jag mest åt att bråka med Niklas (på det vänskapliga, barnsliga sättet alltså, i form av "pokande", brottning och hot om kittling) samt att retsamt påpeka varje gång som Scarlett Johansson var utan byxor. Hon är ju det, många gånger i filmen! Så oförskämt. ;)

Jag måste förresten bara berätta om en kul detalj från Battle Royale. Den är ju på japanska, men vi såg den med svensk textning. På ett ställe i filmen visades enbart en stillbild med japanska tecken, och en svensk textrad som lydde: "Vet du vad det här betyder?" Då kunde jag bara inte låta bli att skratta och utropa "Nej, det vet jag inte!" Det var nog dagens humor. Ryckt ur sitt sammanhang såg det faktiskt ut som om översättaren hade lite brister i sin japanska just där och bad publiken om hjälp! Jag hade i alla fall jätteroligt åt det i mitt flumtrötta tillstånd. Det var förresten ytterligare en sak jag ägnade mig åt under Lost in Translation. Den utspelar sig ju också i Japan, så varje gång det kom japanska tecken i bild var jag sjukt snabb att fråga Niklas om han visste vad det betydde...

Jag har förresten fått en rejäl egokick idag när det gäller sångtextförfattande. Under min vistelse på Forum idag räknade jag till ca fyra personer som helt spontant berömde mina spextexter när de hälsade på mig. Under gycklet idag framförde vi fem låtar varav tre råkade ha texter skrivna av mig. Och folk skrattade åt dem. Det är härligt. Nu tänker jag tro att jag är en fyndig textförfattare så länge jag lever. Fy så odräglig jag ska bli. ;)

Hm. Jag vill egentligen skriva om en annan sak också, som är väldigt mysig på sitt alldeles egna sätt, som jag tänker på just nu och som gör mig varm och glad. Men kanske inte här där det är läsbart för allmänheten... Jag tror att jag sparar det lite. (Den nyfikne kan ju fråga mig medelst ett mindre offentligt kommunikationssätt, med risk att eventuellt inte få veta så mycket... beror lite på.)

Puss och godnatt!
/En övertrött Malin

söndag 12 oktober 2008

Ein Student aus Uppsala-la-la-la-la...

Sitter hemma hos mor i Motala och är nyäten, nybadad och glad. Nillis och August sover i rummet bredvid, och i morgon ska vi allihop åka till Uppsala och se hur Nillis bor nuförtiden. Hon har ju börjat plugga till agronom i Uppsala, och jag har fortfarande inte sett hennes rum, eller ens besökt staden där hon pluggar. (Skulle ju mer än gärna hjälpt henne att flytta om det inte hade varit under NolleP...) Men nu ska jag snart få se det!

Apropå ingenting så är spontaniteter mitt i natten fortfarande härligt. Saker som är oväntade och mysiga tycker vi om. Mycket.

onsdag 8 oktober 2008

Varför kan jag inte låta bli... ;)

Idag hade vi seminarium om observationsuppgifter vi just har gjort i en kurs vi läser nu. Vi var tre grupper med tre studenter i varje som satt samlade i ett litet grupprum tillsammans med en lärare för att i tur och ordning berätta om de observationer vi gjort, samt diskutera hur vi kan komma vidare. En kille i min grupp berättade då lite skämtsamt att han råkat glömma sina fältanteckningar i fickan och kört dem i tvättmaskinen innan han hunnit renskriva dem, men att de som tur var fortfarande var läsliga. Då plötsligt, utan att jag hann tänka mig för, flög det liksom ur mig: "Jag tror att du gjorde så för att du ville REN-skriva dem." Det blev tyst ett ögonblick. Alla stirrade på mig, och jag började tänka att detta kanske inte var rätt tillfälle för en dålig ordvits. Men sen började alla skratta. Tur det. ;) Såna stolleprov...

Hej och hopp!

tisdag 7 oktober 2008

Energi och stolleprov

Café Zeros Prego Latte i kombination med nån timmes kravlöst småprat och ordvitsande med rolig fikakompis framkallar tydligen en massa överskottsenergi. När man sen kommer hem med all denna överskottsenergi i sig och upptäcker att man inte har något fungerande Internet och varken kan hänga på Gmail, Facebook eller Holgersidan och inte heller skriva blogg - vad händer då? Jo, då kan man få andra idéer. Till exempel kan man, medan man väntar på tvätten, studsa runt lite i lägenheten. Och få för sig att försöka göra sig av med lite överskottsenergi genom att sjunga det lilla man kan av Miss Li:s Oh Boy till improviserat pianokomp x antal gånger. (Det lilla man kan, ja... eftersom man inte har möjlighet att kolla upp hela texten på nätet. Men jisses, vilken lätt låt! Tror aldrig att jag har lyckats ta ut pianokomp till en låt så snabbt förut.) Jag sjöng med minst lika mycket energi som Miss Li. ;) Fast kanske inte lika bra. Man kan också få den lustiga idén att kika i sin neurobok och försöka skriva en lite fyndig låt om hur hjärnan fungerar. Det sistnämnda slutförde jag inte, men jag hann faktiskt börja. Få se om jag fortsätter, haha... =)

men en vettig sak har jag faktiskt också fått gjort idag. Jag har tvättat. OCH faktiskt lärt mig lite neurovetenskap genom att använda kursboken som låtinspriation.

Galna kramar!

/Sopranen Smil, som lånar Internet på Campus såhär dags

Take it is-y...

Jag har ingen TV, men på reklampelare på stan gör de reklam för TV-programmet Stjärnor på is. Jag säger som jag sa till mamma häromveckan och till Mats igår - att Let's Dance ligger på is ett tag...

Jag har förresten just spontansökt ett extrajobb som administratör via Academic Work. Det här. Man får jobbannonser i inkorgen lite nu och då om man har registrerat sig hos Academic Work, och när jag läste om det här så kände jag för första gången att "oj, vad kul, det här skulle ju passa mig!". Så jag sökte. Det vore roligt att ha lite arbetslivserfarenhet innan man har pluggat färdigt, plus att få lite extra pengar. Så vi får se hur det går, det är säkert många som söker. Men jisses, vad jag sålde mig själv. Jag kände verkligen att det inte var likt mig att skriva så mycket bra saker om mig själv, men jag antar att det är helt okej att "skryta" litegrann när man söker jobb. Det kändes bra i alla fall, jag kände mig som en bra människa i flera minuter efteråt. ;)

På tal om något helt annat, så är sena kvällpromenader alldeles jättetrevliga. Särskilt när de sker spontant och i sällskap av roliga, pratsamma spexare. :)