onsdag 24 september 2008

Cissi har en ny familj nu...

Om man tittar på min profil på Facebook och läser alla mina statusmeddelanden från den 4 september till nu, så läser man följande meddelanden:

Malin får en lurvig sambo i morgon.
Malin ska hämta Cissi idag. :)
Malin har en söt och varm katt vid fötterna. Är lite nervös, men ändå jätteglad. :)
Malin är sambo med Cissi.
Malin sitter och trivs med en spinnande lurventuss i knät. :)
Malin har varit på julfest mitt i september. Mysigt!
Malin har troligen utvecklat kattallergi på 11 dagar... dumma immunförsvar som måste bilda dumma antikroppar i onödan. Och mot lilla Cissi, som jag älskar... :´(.
Malin - Någon snäll kattälskare därute som har ett hem åt en underbar liten 3-månaders hona?
Malin är trött i rösten efter en underbar Kick-off med Holgerspexet! Och letar fortfarande hem åt söta kattungen Cissi.
Malin känner sig som en light-version av en mamma som adopterat bort sitt barn... är iaf jätteglad över att Erik och Jill kunde ta hand om Cissi. Ni är bäst!

Det är nog sant som folk säger, att jag är duktig på att uppdatera min Facebook-status. Kanske lite för duktig. ;p För genom enbart dessa kan man i kortfattad form läsa hela den lite smått vemodiga historien mellan mig och Cissi. Det framgår också vad jag har gjort idag dvs. lämnat henne hos Erik och Jill. Det gick faktiskt väldigt snabbt från att de hörde av sig och sa "vi kanske kan ta henne" tills att vi hämtade henne, bara några få dagar. Men de hade nog funderat på katt ett tag. Verkligen tur, jag tycker att detta var det näst bästa som kunde hända. Det bästa hade varit om jag kunde behålla henne, men eftersom det är uteslutet så är det bästa alternativet som finns kvar att hon kan bo hos någon jag känner, så att jag dels kan hälsa på ibland och dels vet att hon får ett trivsamt hem och mycket kärlek. :) Låt oss bara hoppas att ingen i kollektivet blir allergisk nu... Det vore ju lite ironiskt. ;)

Jag tänkte egentligen skriva lite mer om själva överlämningen, om körsbärsteet, kuddkrigen, alla knäppa skämt och allt vi ägnade oss åt innan Frida kom hem så att vi kunde gå och hämta Cissi, samt om hur sentimental jag blev när vi kommit hem med henne och jag skulle gå därifrån, om deras underbara tröstkramar och om Jills goda kakor... men jag är trött och struntar i det nu. :)

Kram på er alla!

torsdag 18 september 2008

En otroligt intresseväckande rubrik

Idag har jag faktiskt fått lite gjort. Jag har haft ekonomimöte med Tove, skrivit klart texten till en spexlåt som jag haft idétorka på länge samt haft möte med fadderiet och spånat på en rolig grej till skiftet. Jag har även fått reda på att jag är godkänd på en AI-labb från i våras som jag nu har kompletterat.

Jag hoppas (och tror) att det faktiskt ramlar in lite poäng i Ladok när man är klar med alla fyra labbarna från första AI-kursen även om man inte har klarat tentan än. Jag har nämligen hört talas om att det ska göra det. Och ramlar det in tre poäng snart så innebär det att jag kan få CSN! Frågan är dock om jag i så fall får CSN retroaktivt för hela terminen eller om jag måste skicka en ny ansökan och få CSN för bara från och med nu. Det sägs ju, såvitt jag minns, att om man kommer upp i rätt poängsumma "högst fyra veckor in på terminen" så får man pengar retroaktivt. Men jag minns inte vilket datum som måste vara inom dessa fyra veckor - är det datumet då jag lämnade in labben som räknas eller datumet då den blev rättad och inrapporterad? Det hänger dels på det, och dels på huruvida eller inte man faktiskt får Ladok-poäng inrapporterade för bara labbdelen av kursen. Men vi får hoppas! Annars får jag CSN för lite färre veckor i stället, och då har jag ju sparat några CSN-veckor som jag kan kanvända senare i stället.

Det går partyfolk och vrålar utanför mitt fönster nu. Någon har uppenbarligen fest. Jag småundrar lite om det är CM som håller på. Deras cykel brukar nämligen stå parkerad utanför hos mig, och de fyllesjöng just någonting om ekonomer och teknologer, tyckte jag. Typiskt att jag bor för långt ner för att kunna spionera på dem genom fönstret utan att bli sedd. :)

I helgen blir det kick-off med spexet. Åh, vad underbart det ska bli! Nästan 50 pers är anmälda, både många nya som jag vill lära känna och jättemånga roliga gamla! Ska nog börja packa lite redan i kväll/natt...

Puss å kram!

onsdag 17 september 2008

Tråkigt... :´(

Som många av mina bloggläsare nog har hört på annat håll, så har jag tydligen blivit allergisk mot lilla Cissi. Jag har aldrig haft allergiska reaktioner mot någonting i hela mitt liv förut, inte heller katter. Jag började dock märka lite småsymtom i form av kliande näsa ganska tidigt efter att jag fått hem henne, men det var bara lite och bara ibland, så jag ignorerade det och trodde att det var något övergående. Jag har aldrig ens haft den formen av symtom i något sammanhang förut, och varit väldigt tacksam för det.

Först på natten mellan måndag och tisdag var det riktigt illa. Då kunde jag nästan inte sova för att det stack och kliade så mycket i näsan och ögonen, och motvilligt märkte jag att det tycktes kännas mer ju närmare mig Cissi var. Så på morgonen ringde jag Sjukvårdsrådgivningen och frågade om det var möjligt att utveckla kattallergi på bara elva dagar om man aldrig varit allergisk tidigare. Det var det, se de, och de verkade helt övertygade om att mina symtom berodde på katten. Jag var t.o.m. tvungen att gå ut på innergården en stund och ta frisk luft... Så jag fick lämna Cissigullet hos Frida redan samma eftermiddag. Nu bor hon där tills vidare. När jag ringde en läkare på vårdcentralen och frågade om jag kunde få göra allergitest, verkade hon så övertygad om att jag var allergisk att hon tyckte det var onödigt att ens göra ett test... särskilt med tanke på att symtomen försvann när jag hade lämnat Cissi och kom till skolan. :(

Troligen var det bäst så, men usch vad tråkigt. Så sorgligt att för första gången komma hem till en tom lägenhet utan att mötas i dörren av en näpen liten katt som stirrar på en med stora, vackra ögon och jamar "Matte, var har du varit?"... Tänk att man så snabbt kan vänja sig vid att ha katt. Jag hade som sagt bara haft henne i elva dagar. Men hon är en så underbar liten katt, och jag stortrivdes verkligen med henne.

När jag hade vädrat lägenheten ordentligt och rystat lakanen, kände jag inga symtom hemma heller längre, vilket ju tyvärr styrker allergiteorin ännu mer. Att bo på 38 kvadratmeter med en katt dygnet runt och inte kunna vädra för att katten kan hoppa ut är tydligen ett väldigt effektivt sätt att utveckla allergi mot katter. :(

söndag 14 september 2008

Purrrr...

Dagens konstaterande: Det är inte så lätt att motivera sig att gå upp ur sängen när man har en morgongosig, spinnande kattunge bredvid sig ...

Dagens andra konstaterande: ... men det är väldigt mysigt. :)

onsdag 10 september 2008

Mamma

Snällaste mamma var här på besök idag och hade med sig både fikabröd och lunch. Jättetrevligt att träffa henne! Efter lite fika och kattkel tog vi en tur till IKEA, för mamma skulle köpa fåtöljer till jobbet. Sen gick vi hem och åt lunch och småpratade ett bra tag. Mamma hade tagit med sig räkor till Cissi också. Jag är lite smånojig när det gäller känsliga kattungemagar, men vi gav henne i alla fall två räkor och hon blev helt galen i dem. :) Det blir nog ett nytt favoritgodis.

Cissi har förresten varit världens underbaraste idag. Så snäll och kelig. Mamma tyckte att hon var väldigt vacker och att det var mysigt att hon var så trygg och social.

måndag 8 september 2008

Kattastrof... höhö

Jag har rutit ganska mycket åt sötnosen idag. Rytande i form av högljudda, bestämda "Nej!" alltså. Jag känner mig lite halvelak (eller kanske är jag bara mjäkig som inte är riktigt bekväm med att tillrättavisa en så söt och näpen varelse). Men jag antar att det var nödvändigt, hon har testat rätt mycket gränser idag. Jag kan ju inte tillåta henne att gå på spisplattorna, sno min mat när jag äter eller anfalla mina (eller andras) fötter med klor och tänder. Och hon är bara kattunge med tre månaders livserfarenhet som inte alls vet så mycket om människors normer och regler, så på något sätt måste hon ju få reda på vad hon inte får göra. Jag berömmer ju henne när hon gör bra saker också, så... Det är väl som med människobarn, antar jag.

Det är förresten rätt intressant hur hon gör när hon testar gränser. Nyss till exempel, när hon försökte äta av min ostmacka som låg på en tallrik på soffbordet, så sa jag "Nej!" och lyfte ner henne i soffan. Då hoppade hon upp igen och försökte närma sig mackan från ett annat håll. "Nej!" igen. Sen provade hon från ytterligare ett annat håll för att se om det gick bättre. Men hon provade inte samma håll två gånger. De är inte dumma.

Oj, jag märker verkligen hur det här har blivit en kattblogg på sistone. Få se när jag ids skriva om något annat nästa gång... :)

Dagens I-landsproblem

Jag formaterade om datorn för ett tag sen, och hittar inte CD:n för att installera om den mjukvara som behövs om man vill överföra bilder från kameran till datorn. Annars skulle jag lägga upp några urgulliga bilder på Söta Cissi här.

>^..^<
Såhär ser hon ut i ansiktet, ungefär. Ser ni att det föreställer morrhårr, öron och ögon? :)

lördag 6 september 2008

*Varning för snuttigull-inlägg*

Allt går bra med Cissi hittills. Hon äter, leker, busar, kelar och använder lådan precis som hon ska, och hon är pigg, nyfiken och helt underbar. Jag ska försöka få tag i en veterinär på måndag så jag kan ta med henne på hälsokontroll. Inte för att jag tror att hon är sjuk, utan för att man ska, plus att jag då kan passa på att fråga massor om vaccination, försäkring och andra viktigheter.

Sötnosen väckte mig ganska många gånger i natt, men det var mest charmigt. Man kan liksom inte vara arg på någon som hoppar upp i sängen och spinner som en motor, kelar och trampar omkring både på och omkring en med stora, vackra, nyfikna ögon. Hon verkade mest vilja ha sällskap. Det enda hon har gjort hittills som jag inte tycker så jättemycket om är att hon verkar ha pippi på att anfalla mina fötter med klor och tänder. (Jag skulle tro att hon kanske saknar en liten bror att busa med och tar det substitut som är levande och har någorlunda rätt storlek. ;)) Men än så länge har hon inte gjort några jättesynliga repor, och det brukar gå bra att avleda henne med en leksak. Hon är världens sötaste när hon leker, särskilt när hon verkligen går in för det.

Cissi har bruna ögon. Jag tycker det är så grymt vackert. Sist jag kattvaktade henne, för några veckor sen, hade hon grönbruna ögon. Det måste ha varit en övergångsfas från den kattungeblå färgen, för nu är de bruna som bärnsten av den lite mörkare varianten, kaffe med mjölk eller den mörkare delen av en brylépudding. Jag vet inte om jag har sett den ögonfärgen på så många andra katter, de flesta jag känner har antingen blå, gröna eller gula ögon. Men det finns säkert många varianter, precis som hos människor.

fredag 5 september 2008

Min lilla (s)katt...

Jag är så oerhört stolt över min lilla Cissi. Innan jag tog hem henne förväntade jag mig att hemifrånflytten skulle bli mer eller mindre dramatisk för henne. Att hon kanske skulle vara ledsen över att skiljas från sin mor och bror, skeptisk till att åka kattbur och skygg och osäker de första dagarna när hon väl kommit till sitt nya hem. Man har ju läst och hört att det kan vara så när man flyttar kattungar. Men hon satt tyst i buren hela promenaden hem och verkade mest nyfiken på allt som hände utanför, medan jag och Frida gick och småpratade. Först när vi hade passerat Flamman och det började regna jamade hon lite missnöjt, men det kan man ju förstå. Vi kom hem till mig vid tre-halv fyratiden, och sen dess har hon både kelat, busat med kattleksaker och allmänt varit sig själv. Alldeles i början verkade hon lite förvirrad, men det varade inte så länge. Hon hittade klösträdet nästan direkt, och har knappt alls klöst någon annanstans. Nu har hon fått lite mat i sig, och alldeles nyss såg jag henne använda kattlådan. Det sistnämnda är jag särskilt glad över, eftersom Frida berättade att det har varit lite si och så med hennes rumsrenhet ibland. Hoppas att vi kan undvika olyckor i största möjliga mån. Hittills har det ju inte hänt någon hos mig, och nu vet jag ju att hon vet var lådan är och vad den är till för. :)

Hursomheslt... angående flytten i allmänhet, så tycker jag allt att Cissi är en tuff liten tös och jag är så grymt stolt över henne. Nu ligger hon och sover bredvid mig i soffan och är världens sötaste. Hon är så liten... eller rättare sagt, hon har säkert en alldeles normal storlek för att vara en 13 veckors katthona, men det är inte så stort. Hon är fortfarande för liten för att kunna tas för vuxen. (Tror jag. Mindre än Nisses Peja, då är det väl garanterat en unge? ;))

När jag var på väg till Frida för att hämta Cissi var det två små pojkar som tittade lite nyfiket på mig när jag kom gående, och frågade vad jag hade i buren. "Ingenting än", sade jag ärligt, "men snart har jag en katt i den, jag är på väg för att hämta henne". När jag sedan gick tillbaka med Cissi i buren och Frida bredvid, så var barnen kvar och frågade "Har du hämtat katten nu?". Så jag lät dem titta på henne, och de såg förtjusta ut och sa att hon var söt. Det tycker jag var charmigt.

Frida gav mig förresten en blomma idag för att jag har passat hennes katter så mycket under sommaren. Det tycker jag var en supergullig gest. Som om det inte räckte med att jag fick en katt av henne. :)

torsdag 4 september 2008

Dissocialia

I kväll var jag jag och såg pjäsen Dissocialia på Östgötateatern tillsammans med Jeanette, Pär, Erika, Larissa och Andreas. Det var en provföreställning (premiären är på fredag tror jag), så jag förväntade mig inte att den skulle vara så bra genomförd som den faktiskt var. Det var - i mina ögon - precis som en riktig föreställning och ingenting alls verkade gå fel. Hade lätt varit värt att betala för, så det var verkligen ett kap att roffa åt sig en gratisbiljett från spexet! Pjäsen var djup, flummig och konstig, ungefär som en rörig dröm. Men den skulle vara så, och på något mysko vänster var den ändå jättebra! Helt klart en upplevelse. Man fick inget jättebra sammanhang i handlingen, det kändes som om nästan alla personer och händelser var svårtolkade symboler för något annat, men man visste inte riktigt vad. Det är nästan så att Dissocialia inspirerade mig till att skriva ett manus av ett väl utvalt hopkok av mina egna röriga nattdrömmar, sätta upp på en teater och se om det blir lika uppskattat. Tänk om det rentav är så som manusförfattaren har gjort...?

Hursomhelst hade vi en mycket trevlig kväll, och bra platser i salongen hade vi också. Pär och Andreas följde med hem till mig en stund, där vi bland annat försökte diagnostisera min ständigt upphakande dator och läste xkcd-serier (som Pär och Andreas fick förklara för mig för att jag skulle förstå det roliga, men det funkade ju det också =)). När de skulle gå var jag fortfarande tokenergisk och överpigg, så jag spelade gentlekvinna och följde Andreas ända hem till Ryd. Det var en trevlig kvällspromenad, och så blev jag bjuden på vitlökskorv-med-skojigt-namn och MER på Statoil också. Tack, Andreas!

Nu sitter jag hemma framför datorn och konstaterar att ingenting händer på Facebook, ingenting händer på Holgerklottret och inga nya mail ramlar in. Fast när jag kom hem hade det hänt saker på alla tre ställena, så jag ska inte klaga. :)

tisdag 2 september 2008

Bröllopsdrömmar och diktatoriska förkortningar

Nattens konstiga dröm: Jag drömde i natt att två personer jag känner gifte sig. Vilka det var tänker jag inte förtälja, men det var ett mycket vackert kyrkbröllop. Alla var där, inklusive jag själv, hela KrogVetet, en massa människor jag känner samt en hel drös jag inte känner, och det unga brudparet var världens vackraste och gladaste par. Ceremonin var rätt gullig. Ni vet, efter att båda har sagt ja under en vigsel så brukar de ju lämna över ringen och säga lite saker under tiden. Prästen brukar säga nåt i stil med "Jag [insert namn here] tager dig [insert annat namn here] till min äkta make, osv..." och så får bruden och brudgummen säga efter. Men bruden var lite förvirrad och visste inte att hon skulle säga efter prästen, så jag fick agera sufflör från kyrkbänken och tala om det för henne. :) Efteråt åkte brudparet ut ur kyrkan på en skrivbordsstol med hjul(!). Drömmen var till att börja med bara glad och vacker, men vad tiden led så blev allting bara mer och mer vackert och snuttigulligt. Och till slut slog det liksom över och jag kände ett sting av avund och svartsjuka, trots att jag försökte hindra och förneka det. Från att bara ha velat le och gratulera det söta paret, fick jag plötsligt lust att snacka skit om dem, sjunga "Sliskiga små par" för dem, hångla upp alla mina vänner "bara för att visa dem" och säkert även sabba deras förhållande. Haha, vilken dröm. Men förhoppningsvis* har vi nog alla en liten missunnsam elaking inom oss... ;p

*"Förhoppningsvis" eftersom jag inte vill vara den enda. ;)

Dagens skratt: Jag och Mattias hade en diskussion om diverse fyndiga förkortningar som används för olika saker på universitetet. Bland annat kom vi fram till att vi tycker det är lite lustigt att Statistikprogrammet i Linköping förkortas StaLin. Då kom vi på att om det fanns en Hittegodsutbildning i Lerum så skulle den förkortas HitLer! :D Vi diskuterade också vad en "hittegodsutbildning" skulle kunna vara bra för, och det bästa vi kom på var att det skulle kunna vara en utbildning för sådanadär synska människor som vet var ens grejer är. T.ex., man skriver till dem och säger "Hej, jag har tappat bort min klocka! Var är den?" och får svaret "Jag ser inom mig att du tappade den på ett torg i Gävle för ca tre veckor sen. Sen kom det en oärlig kvinna och åt upp den för dig, så du kan leta i hennes mage!" Ni vet vilken typ av människor jag syftar på? Vi kom iaf fram till att anledningen till att denna utbildning aldrig grundades var just för att de inte kom på någon bättre förkortning för den än just HitLer... :P