fredag 26 december 2008

Äntligen en flygdröm :)

Jag har länge gått och avundats alla människor som någon gång har drömt att de kan flyga. Jag tycker att det låter så himla härligt att kunna sväva i luften, även om det så bara är i en nattdröm. Och jag har aldrig drömt det - förrän i natt! En gång häromåret hade jag visserligen någon slags drömliknande upplevelse om att jag var på The Ark-konsert, när jag plötsligt fick svarta änglavingar och kunde lyfta upp över publikhavet. Men det var i ett såntdär halvsovande tillstånd, då jag egentligen visste att jag bara låg i min säng. Drömmen kändes inte verklig, utan mer som en film som spelades upp bakom ögonlocken på mig. Men drömmen i natt kändes verklig! Jag trodde verkligen att jag flög, eller simmade i luften snarare, och jag tyckte inte ens att det var konstigt. Jag var nere i mitt källarförråd och hämtade något, och sen "simmade" jag tillbaka och det var jättehärligt. En tjej som också var där och såg mig blev förundrad och undrade hur jag kunde sväva omkring sådär, så jag lärde henne också. Jag minns fortfarande precis hur jag gjorde, och hur jag instruerade henne. Stå med tyngden på främre delen av foten, och sen liksom luta sig fram och lägga sig på mage i luften. Sen kunde jag förflytta mig framåt genom att ta vanliga simtag eller bara vifta lite med benen.

Den drömmen ska jag komma ihåg för alltid. :)

torsdag 25 december 2008

Julafton

Vilken trevlig julafton det bidde. Mysigt julbord med en lagom stor del av släkten och sedan traditionellt Kalle Anka-tittande och paketöppnande. Lite sporadiskt "God jul"-SMS:ande med diverse vänner och till sist en underbar kväll med mammas nya keyboard, mina stämband (och systers, delvis) samt husets alla sångböcker.

I morgon bitti, eller idag egentligen, har folk visst planer på att gå på julotta. Undrar om jag kommer palla att hänga med. Mycket tveksamt, eftersom jag inte tycks kunna somna nu. Det där med att somna sent är visst inte särskilt kompatibelt med att gå upp tidigt, har jag märkt...

Men är man pigg så kan man ju som känt alltid hitta på annat att göra. Nu i natt har jag till exempel skrivit om Sveriges nationalsång så att den blev lite mer PK. ;p Om jag kommer ihåg det ska jag publicera den här på nationaldagen...

tisdag 23 december 2008

Vem kan rocka bäver?

När jag var hos Hanna idag fick jag en fin julklapp av henne. Det var en jätterolig mjukis-bäver som rockar bäver, därför har den en rock på sig (som Hanna har gjort åt den). "Rocka bäver" är ett fjortisuttryck som jag hittade på i samband med att jag skrev ett gyckel till KrogVetet i våras/somras. Den som undrar vad fanken det var som inspirerade mig till ett sånt flummigt uttryck är välkommen att fråga, jag berättar gärna hela historien. Hursomhelst tycker jag det är helt underbart att Hanna fick för sig att personifiera mitt lilla fjortisuttryck, och den roliga bävern har nu för alltid en hedersplats både i mitt vardagsrum och i mitt hjärta. :)

När jag gick omkring här hemma och tänkte på bävern med sin tillhörande rock-ordvits, så började min hjärna plötsligt att tänka "Vem kan rocka förutan rock, bäva utan en bäver...". På melodin vem kan segla förutan vind, ni vet. Och sen fortsatte den på det temat. Ett bra tag. Till slut gick det såhär! (Läs tills ni tröttnar, det är samma stuk på hela texten ;))

Vem kan rocka förutan rock,
bäva utan en bäver?
Vem kan bocka förutan bock?
Allting sitt verktyg kräver.

Vem kan smöra förutan smör?
Vem kan glo utan gloria?
Vem kan snöra förutan snö?
Inte en kotte, tror jag.

Vem kan banka förutan bank,
Skura golv utan skurar?
Vem kan tänka förutan tank?
Värst vad jag står och klurar.

Vem kan maska förutan mask,
Rota runt utan rötter?
Vara taskig förutan task,
Fota förutan fötter?

Vem kan tända förutan tand?
Luta utan en luta?
Händer någonting utan hand?
Ska sången min aldrig sluta?

Vem kan fälla nån utan fäll?
Vem kan ro utan rosor?
Falla fel utan falafel?
Vem kan tro utan trosor?

Vem kan bry sig förutan bryn,
Vara vis utan VISA,
Larva sig utan en larv i syn,
Leasa nåt utan Lisa?

Vem kan snacka förutan snacks,
Va' packad och glad utan gladpack,
Shoppa tax-free fast dom har tax?
Ingen alls slår jag vad, ack!

Vem kan repa förutan rep?
Humma fint utan hummer?
-Lär dig ord är mitt bästa knep,
Alla kan allt, din dummer!

söndag 21 december 2008

Människokännare

Jag sitter hemma hos mor i Motala och har just gjort ett tappert försök att sova, men misslyckats. Då kan jag lika gärna sitta uppe lite.

När jag väntade på bussen hit idag, så frågade en okänd medelålders kvinna mig om hon fick låna min mobiltelefon.
"Javisst", sa jag, för det kunde hon väl få, tyckte jag. Hon verkade trevlig.
"Du får betalt för det", sa hon.
"Nej, det behövs inte", sa jag, "det kostar ju inte mycket att ringa ett kort samtal".
Men hon insisterade, så jag fick tacksamt ta emot lite kontanter medan hon ringde ett kort samtal till sin son. Sen fortsatte hon att småprata lite med mig innan bussen gick. Efter en stund, helt apropå ingenting, frågade hon:
"Du gillar katter, eller hur?"
"Eh ja", svarade jag, ganska förvånat, "jag är tyvärr allergisk mot dem, men ja, jag tycker jättemycket om katter. Hur kunde du gissa det?"
"Du ser ut som en kattmänniska. En sån där snäll och rar person."
Då hade hon pratat med mig i högst fem minuter. Och hade aldrig träffat mig förut.

Jag tycker det är roligt med spontana människor som kan småprata med vem som helst på en busshållsplats sådär. Det är ganska osvenskt, men enligt mig trevligt. I alla fall om man är pigg och ändå inte gör något annat än att vänta på bussen/åka buss/annan liknande sysselsättning. Och jag tycker det är intressant när nya människor är sånadär människokännare, som t.ex. bara vet att jag gillar katter utan att ens känna mig. Jag satt bredvid en tjej på bussen en sommardag för ett par år sen som var lite likadan, hon kunde också gissa saker om mig. Det skulle vara roligt att vara sån. Jag kan aldrig gissa saker om nya människor på det sättet. Kan ni det?

lördag 6 december 2008

Allestädes närvarande

För att min humor idag är på samma nivå som mina av misstag nyfärgade tuggummirosa strumpor...

torsdag 4 december 2008

Nattens strapatser

Jag tänkte väl att det snart skulle bli dags att drömma på nätterna igen när det var så längesen... Nattens dröm var väldigt rörig, och lite läskig.

I en del av drömmen minns jag att jag och min kära syster storgrälade. Det kändes väldigt fel eftersom vi normalt aldrig bråkar. Jag tror inte att vi har varit ordentligt osams sedan sommaren 2001. Vi är så... gjutna i samma form på nåt sätt. Vi kommer överens, och så är vi nog båda såna som inte riktigt gillar att gräla, utan hellre kompromissar. Men i drömmen bråkade vi om någon kravall vi skulle gå på. Nillis ville gärna att vi skulle komma i tid tills kravallen började medan jag tyckte att vi gott kunde ta det lugnt och anlända någon timme senare. Till slut gick jag hem i stället, och matade Cissi. Ja, jag hade faktiskt kvar henne i drömmen. Lilla söta gumman, nu saknar jag henne lite... Sen fick jag dåligt samvete eftersom jag kom på att jag ägnat så lite tid åt Cissi på sistone, jag skippade kravallen och stannade hemma och lekte med henne hela natten i stället.

I en annan del av drömmen läste eller skrev jag (minns inte vilket) någon slags novell om en tjej och en kille som satt och höll en dialog om någonting, och på något mysko sätt så dödade tjejen killen långsamt under tiden. Jag levde mig in i handlingen, som gradvis började kännas alltmer verklig under tiden som jag läste/skrev novellen. I slutet, när killen var döende och inte gick att rädda längre, var handlingen helt verklig, och jag märkte att det var jag som var tjejen som hade suttit och pratat med honom hela tiden - och mördat honom! Och att vi hade suttit i min säng hela tiden. Fy vad läskigt. Det positiva med sådana drömmar är att det är himla skönt att vakna och inse att inget av det har hänt!

Jag drömde någonting igår natt också med det minns jag inte så mycket av. Jag kommer ihåg att jag var på stan i alla fall, att jag vid något tillfälle såg Elin och Mats gå förbi (dock utan att se mig, tror jag). Och att jag senare sprang på och pratade en stund med en tjej som jag dansade med på ett dansläger när jag var 12-13 år gammal (har i princip inte träffat henne sen dess). Jag tror att pappa och Ann var med i drömmen på nåt vänster också, men jag minns inte hur.

Ibland brukar jag försöka tolka drömmar på mitt eget hobby-drömtolkarsätt inför allmänheten såhär också. Men jag skippar det idag eftersom den förstnämnda drömmen är... liiite för läskig och den andra ganska innehållslös. ;)

tisdag 2 december 2008

Det klappar mot jul...

(Nej, det heter ju det lackar mot jul egentligen, men lite annorlunda är inge' fel å va. ;))

Jag läste Bridget Jones Dagbok tidigare i år, och vill bara citera ett stycke därifrån som jag tycker är himla bra skrivet...

"Om julklappar och julkort avskaffades helt och hållet skulle julen bli en fin glitterfest i hednisk stil att lätta upp långa vintermörkret med. Men om regering, religiösa institutioner, föräldrar, traditionen osv. ska envisas med julklappar som glädjedödande pålaga, så varför inte bestämma att alla ska gå ut och göra av med 500 pund på sig själva och sedan dela ut inköpen till släkt och vänner så att de får slå in dem och ge tillbaka dem i stället för all denna plågsamma misslyckade telepati?"

Ganska klockrent, tycker jag. Ja, jag erkänner, jag är en sån där hemsk människa som är skeptisk till den fina julklappstraditionen. Det beror nog förvisso mest på att jag är fattig och har dålig fantasi, men det känns också lite allmänt onödigt att ge bort saker till varandra bara för att man ska och inte för att man vill. Särskilt om varken man själv eller den man ska byta julklapp med önskar sig något särskilt. Det är roligt att slå in julklappar och skriva fina rim, men att hitta på vad man ska ge bort är ett härke. Jag är lite likadan med födelsedagspresenter. Någon födelsedag minns jag att jag uttryckligen bad mina vänner att inte ge mig något i födelsedagspresent för att bespara dem pressen att behöva hitta på något passande. När jag ger presenter till mina årfyllande kompisar brukar de ofta kännetecknas av roligt/fiffigt inslagna paket med fina födelsadagsalitterationer på, men med relativt fantasilöst innehåll. Födelsedagsalitterationer, ja, det är något som jag skriver på paketen när folk fyller år, samma princip som julklappsrim. Ett gäng av er som läser bloggen har nog blivit utsatta för detta någon gång, och om inte så kanske ni blir det framöver. ;)

Som sagt, jag är skeptisk till traditionsbundna gåvor. Det känns så påtvingat på något sätt. det är lite samma sak med vykort och julkort, jag är sämst på att skicka sånt. Jag tycker att det är mycket roligare att ge bort saker när folk inte förväntar sig det, eller att få saker när man inte förväntar sig det. Som den där gången när jag fick en söt liten barnbok om Molnälvan Tindra av Hanna - inte för att det var någon högtid eller för att hon kände sig tvungen, utan bara sådär apropå ingeting, "jag såg den i affären och tänkte på dig". Jag hade ett litet julpåhitt under gymnasiet som innebar att jag någon gång sent på höstterminen bakade pepparkakor till mina vänner och skrev "God jul" följt av deras namn på dem. Sen delade jag ut pepparkakorna till dem i skolan. En typisk sak som de inte förväntar sig en vanlig dag i skolan, alltså roligt... tycker jag. Jag har faktiskt haft funderingar på att göra liknande i år, men har kommit fram till att det knappt vore möjligt. Jag har helt enkelt så många vänner nuförtiden att jag säkert skulle glömma minst ett dussin... och det känns ju förvisso bra på sitt sätt, att ha många vänner. Dessutom känner jag ganska många personer som liksom befinner sig lite i gränslandet mellan bekant och vän, så det är svårt att dra gränsen.

Oj, nu skrev jag två inlägg på en dag. Så kan det gå!

Luciahumor

Är det bara jag som tycker att det här är jätteroligt? Tidningen Extra:s löpsedlar löd idag: Elever röstade fram manlig lucia - rektorn sa nej. Bara det i sig tycker jag är roligt tre gånger. Först är det roligt att eleverna överhuvudtaget kom på idén att helt seriöst rösta fram en kille som lucia och att killen ställde upp på det. Sen är det lite roligt att rektorn rev upp deras beslut - brukar rektorer verkligen bestämma sånt? För det det tredje så tycker jag att det är roligt att det blev en sådan uppståndelse kring det hela att det står i tidningen, och dessutom på löpsedlarna. Sedan läste jag artikeln och då blev det ännu roligare, eftersom det visade sig att detta hade ägt rum på just min gamla högstadieskola i Motala, skolan där jag själv faktiskt sjöng i luciatåg för sju år sedan. Rektorn som opponerade sig var dessutom samma gamla rektor som jag hade (eller så var hon biträdande rektor på min tid, jag minns inte riktigt). Roligt värre. Eleverna verkar ha blivit innovativa med luciatåg på sistone - det stod i artikeln att förra årets luciatåg hade svarta bälten, taggtråd runt huvudet och mycket svart runt ögonen. Det hade jag velat se!

Varför jag tycker att detta är så otroligt roligt vet jag inte riktigt, men det beror säkert på att jag är hemskt politiskt inkorrekt och fullproppad med fördomar och gamla förlegade normer om hur ett luciatåg ska vara. Eller nåt. ;) Jag vet inte riktigt. Men orka vara PK i sin humor. Det som är så allvarligt att man inte kan skämta om det, det är inte värt att ta på allvar... eller hur det var. Jag hörde något liknande sånt talesätt som lät jättebra när den som sa det till mig sa det. Hursomheslt, på min tid (i äkta Gammel-Gustav/Baal&Bull/annat beroende på spexår-anda) var vi minsann traditionella. Vi röstade fram en söt tjej i min klass som Lucia, var enhetliga i allt från glitter till ljusmachetter och blev faktiskt riktigt uppskattade. Och så började vi öva redan i oktober och sjöng tvåstämmigt. Undrar om de fortfarande gör det? ;p

måndag 1 december 2008

Stella Tilde och Melker Ord

Ja, nu har mina seriesötnosar namn. Det kanske dyker upp en och annan stripp om dem här framöver, vem vet? Jag har ganska många idéer. Eftersom min humor är låg som jagvetintevad och mestadels består av dåliga ordvitsar, så speglas detta naturligtvis även i karaktärernas namn... get used to it. ;) Här är en stripp som introducerar Stella och Melker lite grann:


Fast den introducerade ju nästan bara Stella Tilde, så jag kan berätta lite kort om båda i stället.

Melker Ord är en ganska normal, hyfsat smart och allmänbildad kille som är intresserad av musik och har fått sitt namn för att han märker ord. Fast egentligen märker han inte ord särskilt ofta, det är mest hans ordvrängande vän och ex-flickvän Stella Tilde som tycker att han gör det. Melker tycker bara att han vänligt rättar henne när hon tolkar och använder orden helt fel. Ibland blir han redigt trött på Stellas eviga ordvrängande och tendens att missförstå saker.

Stella Tilde har fått sitt namn för att hon, enligt Melker, alltid ska ställa till det. Hon är en slags irriterande karikatyr av sin skapares ordvitsiga sida. När Malin i sitt flummigaste tillstånd lite småflinande fantiserar om knasiga saker som folk skulle kunna göra eller säga om de tolkade om vissa ord lite - då tolkar Stella verkligen orden på det ordvitsiga sättet, och gör och säger precis det Malin tänker. Stella har även ett ganska häftigt humör, vilket inte alltid är så lyckat i kombination med hennes förmåga att missförstå ord...

tisdag 18 november 2008

Lite framstegsskryt...

Idag på sånglektionen lyckades jag pressa upp min bröstklang till ettstrukna bess. Inte så högt kan tyckas, men för att vara min bröstklang är det sjujäkligt oväntat högt! Så jag måste bara skriva det. Jag är nämligen den... lite ovanliga tjejen som nästan bara har sjungit i sin luftiga huvudklang hela livet. Nej, jag blandar inte ihop begrepp. Jag vet att det är mycket, mycket vanligare att vara van att bara använda sin bröstklang och ha svårt att hitta huvudklangen, men jag är inte vanlig i detta avseende. Det har t.o.m. min sångpedagog påpekat för mig. :) Hursomhelst, lite bättre har jag ju blivit under de snart två åren som jag har tagit sånglektioner, men mitt bröstklangsregister är fortfarande (eller var, fram tills idag i alla fall ;p) mycket begränsat, knappt en oktav stort. Redan vid ettstrukna E/F någonstans brukar jag vara tvungen att helt abrupt gå över i huvudklang och då tappar jag i princip all volym. Men idag förklarade Per Fredrik ett fiffigt sätt att hålla kvar bröstklangen när det blir högt. Det funkar tydligen att tänka att man lyfter upp och och "tightar till" bröstklangen i stället för att tänka att man gradvis släpper den, som jag har tänkt tidigare. När jag sedan sjöng min sångläxa Prelude to a Kiss, så fick jag mycket mer volym i rösten än jag brukar ha, och jag kände inte riktigt alltid om jag var i bröstklangen eller huvudklangen. Härligt att ha såna bra dagar! Någon gång kanske jag lär mig bygga över den där förbaskade skarven trots allt. ;)

måndag 17 november 2008

Spex spex spex, jag är galen i spex...

Nu är spexperioden slut för i år. Det brukar vara lite skönt men samtidigt hemskt abstinensframkallande. I år har jag dock mest fått mersmak på spex, eftersom jag inte varit så inblandad i årets uppsättning. Jag vill att nästa spexår ska börja nu, så att jag kan vara med på riktigt igen. :)

Avslutningssittningen med maskeradtema var i alla fall underbart rolig, som alla spexfester! Jag måste bara visa lite bilder på min fina sjöjungfrukostym som jag sydde för hand av ett par byxor...

Divan på divanen... eller nåt. :)

Åsa var utklädd till havet/havsfrun, så vi matchade! Helt oplanerat.

Foto: Rikard Nordin

tisdag 11 november 2008

Illustrerat musikskämt


Det här skämtet har jag dragit muntligt för många av mina mer eller mindre musiknördiga vänner. Den funkar inte i skrift eftersom den kräver att man förmedlar toner, men däremot kom jag på att den fungerar ju faktiskt som seriestripp. Tackar världen för vanliga enkla notsystem. Så, läs och begrunda, ni musikmänniskor som fortfarande inte har hört denna (om jag har några såna läsare ;)).

måndag 10 november 2008

"... men kaffe och bullar gör mig glad..."



Nej, jag kan verkligen inte skriva hemtenta nu. Inte effektivt i alla fall. Eller inte bara, rättare sagt. Jag skriver lite grann, men kan inte låta bli att göra en massa annat också, så det lär inte alls bli klart i tid.

Jag kanske är skoltrött? Det kanske snart är dags för ett studieuppehåll med lite ströjobb och ifattpluggande i egen takt, för omväxlings skull? Vad vet jag. Jag har så svårt att bara ta tag i mitt liv och fokusera på det viktiga. Jag är produktiv utav bara helsike med oviktiga saker i stället. Tossigt.

När jag hade söta Hanna här på yoga i måndags så drog jag förresten lite dåliga ordvitsar på temat kaffe, varpå Hanna tyckte att "det där borde du göra en seriestripp om!". Så det har jag gjort. Den blev klar nu och finns publicerad här ovan. Förstora, läs och njut/gapskratta/gråt/ta er för pannan/vad helst ni behagar. :)

söndag 2 november 2008

Flumtrött morgon efter premiärsittning

Nu är jag trött. Faktiskt. Va skönt. Ska snart sova lite, men bara några timmar. Kl 12.30 har jag körrep inför JCS-konserterna. Jag vet, jag är galen. :)

Sova. Säng. Gött. Jag orkar inte skriva så mycket, utan nöjer mig med att säga att premiären var jättelyckad, festen hur rolig som helst och att alla var goa, glada och underbara som alltid. Jag har fått leka med höga toner som alltid på spexfester, och är sjukt glad över att mitt och Mats gyckel blev så uppskattat (vi fick t.o.m. en omstart mer än vi förberett för, och fick spontansjunga Mats egenskrivna låt "Original" i slutet).

Nä, nu går jag och knyter mig (visst är det förresten lite konstigt att uttrycken "knyta sig" och "slå knut på sig själv" har helt olika betydelser när knyta och slå knut är samma sak?).

Trött flumkram!

lördag 1 november 2008

Premiär!

Idag har jag fått CSN. Och så är det spexpremiär. Dubbel lycka! Yay! Nu ska jag snart gå och köpa blommor.

Ärligt, Holgerspexet ÄR grymmare än vanligt i år. Kom och titta! Det finns några biljetter kvar och vi säljer i dörren. :)

fredag 31 oktober 2008

Spexeufori

I kväll har jag hängt på forum alldeles för länge med mina überdunderunderbara spexare. Jag har sagt det så många gånger, men de är verkligen grymma och det är SÅ roligt att se dem! Idag hade tekniken fixat häftigt ljus till alla sångnummer också, jättekul att se! Det ska bli grymt roligt att vara snygg VIP-värdinna och välkomna sponsorer till det här spexet på lördag. Jisses, det är nästan orimligt vad stolt jag kommer vara, fastän jag själv inte har varit med så mycket. Jag är nog bara sympatistolt tror jag. Ungefär på samma sätt som man kan vara sympatiglad, sympatiledsen, sympatisjuk eller i mitt fall: sympatikittlig. ;) Härligt i alla fall. Men jag har inte gjort någon som helst nytta i kväll. Egentligen. Jag har bara gått och varit social, sugit in den härliga forum-andan, kramat sönder alla och masserat ca 10 personer. (Mysigt juh, särskilt när de som mest behöver och uppskattar det. Jag vet inte ens hur man masserar egentligen, skulle vilja gå massagekurs någon gång. Men folk gillar det ändå, det är trevligt.). Och pratat med alla. Och spontansjungit visor med kören i en liten paus som uppstod någonstans.

Det är så härligt. Jag tänker aldrig sluta spexa. ;) Fast en vacker dag kanske jag måste. Men den dagen, den sorgen.

tisdag 28 oktober 2008

Feeling blue...


"Blå, blå, blå är mössan på mitt huvud. Blå, blå, blå är dräkten som jag bär. Allt som är blått blått, tycker jag är vackert..."

Jäpp, såhär såg jag ut när jag hade bytt om. Smaklöst, va? Jag körde "tema: blått", så precis vartenda plagg (och smycke) på min kropp är i olika blå nyanser. Skojigt värre att ha så mycket skrikiga färgstarka kläder på sig. Mattias, som ju också råkade vara på campus, råkade dessutom ha med sig blå ögonskugga som jag fick låna. Schyst! Vi tar en bild där han är med också så han får lite cred. ;p



Allt bra annars! Sittningen var toktrevlig, alla var glada. Jag måste förresten berätta om en lite osannolik klantskallebedrift jag lyckades med under fadderiets tackgyckel. På ett ställe i den låten gör vi en rörelse som nog närmast kan beskrivas som att man gör ett knytnävsslag i luften, snett uppåt-framåt, eller som en slags seger-gest. Svårt att förklara, man kör i alla fall upp armen i vädret väldigt fort. Hursomhelst, när vi gjorde den så råkade mitt ena armband flyga av och ut i publiken. Och inte nog med det - det lyckades dessutom pricka en öm blåsa på Karins läpp. Vad är oddsen, liksom? Tur att det gick bra med henne i alla fall.

Galna kramar från ett blåbär i Blaklader!

En ny patet på tapeten

Då var höstmötet över. Jag och Mattias sitter och pular vid varsin dator i en PC-pul och är allmänt osociala i väntan på att det ska bli läge att börja byta om till fulkläder inför höstsittningen (vi har båda tagit med oss ombyte i tron om att mötet skulle vara för länge för att ge oss möjlighet att sticka hem emellan, men tji fick vi, det var snabbt och skönt avklarat). Det känns faktiskt tryggt och gött och riktigt bra att luta sig tillbaka och lämna över till nya fadderiet nu. Eller snart i alla fall. Skiftet ska vi anordna tillsammans också. Och i kväll ska vi köra vårt sista "riktiga" gyckel tillsammans med festeriet, så än är det inte riktigt slut. Bara nästan. Men rent formellt är vi faktiskt pateter nu. Och de nya kommer klara det här utmärkt, de verkar jättebra det lilla jag känner dem. :)

Pöss å kram!

måndag 27 oktober 2008

Fina klär

Jag och min Hanna har tydligen varit och shoppat varsin fin premiärsittningsklänning i samma butik idag. Helt ovetandes, osamtidigt och oberoende av varandra. Söt-Hanna. Som tur var köpte vi dock inte samma klänning. Det hade ju blivit lite trångt. ;p

Min klänning är toksnygg. Matchar Emmas gör den också, så vi kommer att bli världens snyggaste VIP-värdinnepar! Eller vad man kallar det. Trevligt trevligt. Funderar på om man skulle ha råd att göra något med håret tills dess också. Typ klippa/färga. Det kanske kan ordnas om CSN snart vill punga ut med pengarna som de har lovat mig. :)

I morgon blir jag fadderipatet, förresten. Det ska bli skönt att avgå, men lite vemodigt också. Jag ska snart ta och rota fram några fula kläder till höstsittningen också, eftersom temat för festen är "dålig smak". Roligt.

Update: Nu fattar jag varför jag inte har fått några pengar. Jag hade ju inte lämnat någon studieförsäkran. Så tokigt. Men nu har jag gjort det också.

Förmiddagens skratt

Hämtat idag från tjuvlyssnat.se:

Historielektion, Nässjö
Tjej ~18: Varför dör alltid folk i historieböcker i jämt antal?

Haha. Jag ser liksom framför mig ett stort stridsfält där någon försöker styra upp antalet döda: "Gah, det är bara 49 999 människor som har stupat i det här kriget, det orkar aldrig historieboksförfattarna skriva! Döda någon mer, för bövelen, så det blir jämnt! NEJ, bara EN sa jag! Klant! Nu är det ju 50 001 personer som har dött, det är alldeles för ojämnt! Jaja, nu har vi väl inget annat val än att fortsätta till 51 000 eller hur jämnt det nu måste vara..."

söndag 26 oktober 2008

Dags att fylla på skafferiet med nya pratvaror?

Häjj häjj blåggen!

Av någon outgrundlig anledning har jag lust att skriva nåt här. Det har jag haft i flera dagar. Jag vet inte varför, för jag vet inte vad jag ska skriva om. Jag har liksom mest bara känt för att skriva ett nytt blogginlägg och få kommentarer på det och sånt, men har inte haft någon inspiration för något att skriva. Visst, man kan ju alltid skriva vad man har gjort under dagen. Men om man inte har haft några särskilt roliga, tänkvärda eller på annat sätt nämnvärda tankar om det som hänt under dagen, och inte heller på annat sätt haft tankar som man vill få ur sig där folk kan läsa om dem - ja, då skulle inlägget bara bli sakligt och tråkigt, och då är det liksom ingen idé.

På tal om att ha saker att säga, förresten... När jag hängde bland mina spexare på Forum idag, hade skådis och kören en ovanligt underhållande soundcheck. I vanlig ordning skulle varje person först prata och sen sjunga i sin mikrofon, och det som var underhållande var att alla gjorde det på ett så roligt sätt. När de skulle prata till exempel så drog de inte några av sina repliker från manus (som jag har för mig att många gjorde i fjol, rätta mig om jag har fel), utan improvisationspratade om vad som helst. De flesta hade inte ens någonting att säga, men lyckades ändå prata en lång stund, och till på köpet vara roliga! Skådis kanske man kan förstå, det krävs väl trots allt lite improvisationsförmåga för att få vara spexskådis, men även kören hade pratiga och roliga soundchecks!

Detta fick mig att tänka på, att det här med att prata om ingenting, det är verkligen en konst jag aldrig har kunnat. Tro't eller ej. Detta är anledningen till att jag har så svårt att umgås med tystlåtna människor - när jag får slut på samtalsämnen blir jag verkligen tyst. Flera av mina vänner förstår inte riktigt det där, utan säger: "Vadårå, har man inget att säga så är det ju bara att låta munnen gå och snacka en massa skit ändå". Men hur gör man det, undrar jag? Om jag inte har något att säga så betyder det verkligen att jag inte har någonting alls att säga - inte ens något "skitsnack". Kanske är det så att vissa människor har något slags "pratförråd" inne i huvudet som de kan ta till när samtalsämnena tar slut? Bara att plocka fram vilket samtalsämne som helst och prata jättelänge om det? Det verkar smidigt. Men det kan inte riktigt jag. Det kanske kan jämföras med att koka soppa på en spik - när man inte har så mycket matvaror hemma, så är vissa personer bättre än andra på att slänga ihop något av det lilla man har och lyckas göra något bra av det ändå. Kan det vara så, tror ni? Svara mig nu, pratsamma vänner, hur funkar ni? ;)

Lyckligtvis är ju de flesta av mina vänner, och jag också, åtminstone så pass bra på att prata att vi trots allt kan hålla igång ett samtal. Inte ens jag anser mig vara den värstaste tystlåtna typen om jag bara är hyfsat insatt i samtalsämnet. Mina pratsammaste vänner har kanske inte ens märkt min fantasilöshet när det gäller samtalsämnen, vad vet jag? Med dem som är likadana som jag kan det dock bli tyst ibland. Men det gör ju inte så mycket egentligen. Någon gång kommer man liksom till det stadiet när man har gått igenom allt man hade att prata om. Då får man fundera en stund för att hitta på något nytt. Men nästa gång man ses, har man alltid saker att prata om igen. För då har man "fyllt på", det hänt nya saker sen man sågs. Det kanske kan jämföras med att gå och handla, om vi ska köra på matliknelsen igen? Hursomhelst, dialoger är relativt lätt, för då är man flera. Om jag skulle försöka mig på något liknande skådis soundcheck-monologer idag, så skulle jag nog känna skafferiskåpen eka tommare än en lägenhet som något just flyttat ut ur... ;)

Jag försöker förresten erinra mig hur jag gjorde vid soundcheck i fjol, när jag var med i kören. Jag har faktiskt för mig att kören enbart behövde sjunga då...

Nämen titta så tokigt. Det bidde ett blogginlägg i alla fall. Puss!

fredag 24 oktober 2008

Förresten...

... så är dagens Hokus & Pokus ganska störtskön. Den lilla tokgalna varelsen. Man kan undra hur hennes hjärna får till det ibland. Och hur man kommer på en sån karaktär. ;p

torsdag 23 oktober 2008

Knackelibank på fönstret!

Det var någon som knackade på mitt fönster förut, ganska bestämt. "Hjälp!", tänkte jag. "Vem kommer på oväntat besök såhär på kvällskröken?" Det visade sig att det var en granne som låst sig ute. Så tokigt. :)

Hjälp, vad hyperaktiv, darrig och rastlös jag är. Det kanske beror på att jag har druckit två koppar kaffe idag och att min lilla 48-kiloskropp är hyperkoffeinkänslig som jagvetintevad. Nu sitter jag med en kopp grönt "Psycho lemon"-te i stället, mest för att namnet passar in på min sinnesstämning för tillfället. Inte "lemon" kanske, för sur är jag inte, men däremot "psycho".

Har just skyllt mig själv för att jag planerar dåligt med tvättider och handtvättat uppe i min lägenhet, och nu sitter jag och MSN:ar med söta syster samtidigt som jag skriver blogg och velar om vad jag ska göra härnäst. Ska jag göra dagens sjukgymnastiska övningar, kanske? (Brukar träna lite med gummibandet varje dag för att träna min dåliga axel, efter tips från min egen lilla jourhavande sjukgymnast Hanna.) Eller ska jag plugga lite Forskningsmetodik och statistik inför omtentan? Eller kanske skriva spextexten som jag bara har halvbörjat lite på? Eller försöka spåna på lite ändringar i vår observationsrapport? Eller äntligen sy fast Moas röda lärarärm som bara sitter fastnålad på min overall så att ovven blir någorlunda hel till tentakravallen? Eller ta en sen kvällspromenad för mig själv och ge blanka tusan i att jag inte borde våga? Eller sortera i min garderob och slänga alla trasiga och alltför slitna kläder? Eller äta något, det kanske spär ut koffeinet lite? Eller bara sitta här och undra vad jag ska göra? Oj, vad många valmöjlgheter jag hade, märkte jag nu när jag räknade upp dem. Svårt att bestämma mig...

Förresten. Eftersom en del nog missförstod gårdagens inlägg, så vill jag bara förtydliga och klargöra att jag var glad och lugn när jag skrev det. Att inte veta saker behöver inte alltid vara jobbigt, det kan vara spännande också. Och jag nöjer mig med detaljer så. :)

Kramis!

onsdag 22 oktober 2008

...

Jag vet inte. Jag vet nästan ingenting. Vet inte vad som händer. Inte vad som kommer att hända. Om någonting alls kommer att hända. Vet inte vad jag vill. Vad jag borde vilja. Vad vi vill. Hur rädd jag är. Hur rädd jag borde vara. Hur mycket men jag har sen sist. Hur jag borde hantera saker.

Inte mycket alls vet jag. Jag vet bara en sak. Och det är att jag just nu i detta ögonblick mår bra, är glad och rofylld och att min kropp är fylld av en härlig värmekänsla... (Med valfri stavning, faktiskt.)

Mobilformulär

Hittade den här i Katjas blogg. Jag kan ju inte motstå fåniga formulär, och detta var dessutom härligt nördigt, så here goes...

Var ligger din mobil när du sover?
På nattduksbordet, eftersom jag har den som väckarklocka.

Hur ofta ligger din mobil hemma utan batterier?
Det tror jag aldrig har hänt...

Hur känns det när du inte har din mobil på dig?
Konstigt. Som om jag kommer missa något viktigt samtal.

Får du någon gång höra att du är en mobilälskare?
Nej.

Hur många samtalsminuter har du ringt?
Total tid enligt "samtalstid"-funktionen: 94 h, 10 min, 11 s.

Hur många mobiler har du haft det senaste året?
En. Och den har hållit sen hösten -05!

Blir folk irriterade över att din mobil ständigt är med dig?
Nej, de flesta har väl oftast sina telefoner på sig?

Vad står de i det 4e sms:et i din inkorg?
"Hej! Jag är jättetrött efter helgen och orkar inte Yoga idag. Kan vi skjuta upp det till nästa vecka? Kram!"

Vad står det i det senaste skickade sms:et?
"Gärna det. Ska jag komma vid 18 som vanligt? Så hinner jag äta först."

Vem är överst i listan över missade samtal?
Katja

Vem är 6a på listan över mottagna samtal?
Den verkar inte skilja på mottagna och ringda samtal, men 6a på den enda samtalslistan som finns är Niklas.

Vem är 2a på listan över uppringda nummer?
2a på samma lista: Tove.

Vad har du som bakgrundsbild?
En liten gul groda med röda ögon.

Hur mkt batteri har du?
Ett tredjedels just nu, ungefär.

Vem är 8 på din kontaktlista?
Vår festerichef Anna.

Vem är den första på bokstaven “G” i din kontaktlista?
Jag har bara ett G, faktiskt, det är min moster Gunilla.

Vad heter din mobil, som bluethooth namn?
Sony Ericsson, och sen är det säkert lite bokstäver eller siffror efter det också för att specifiera vilken modell det är...

Den bästa låten på din mobil?
Låtar på mobilen? Värst vad moderna vi ska vara här. ;) Jag tror inte ens att jag kan lyssna på musik i min lilla enkla prisvärda mobil.

Den sämsta låten på din mobil?
Samma svar här...

Den första bilden du ser när du går in på dina foton på mobilen?
Foton på mobilen? Ska vi vara så moderna... osv. ;)

Hur mycket är klockan när du gör detta?
16.05

söndag 19 oktober 2008

Kravaller

Jag köpte aldrig någon biljett till Tentakravallen - Magic Night, som KrogVet är med och anordnar. Vilken tur att jag inte gjorde det. För på senare tid har jag fått reda på att fadderiet (åtminstone KogVets fadderi) kommer in gratis utan biljetter på den kravallen! Tror det har att göra med att vi jobbade på den kravallen förra året. Härligt! Då tänker jag gå! :)

Detta fick mig att tänka på att jag i princip aldrig har köat för kravallbiljetter. Inte länge i alla fall. Jag har i princip alltid haft förköp eller gått gratis på de kravaller jag har besökt, eller så har kön bara varit så pass kort att jag inte har tänkt på att jag har köat. Fint det! Sen är jag å andra sidan en inte särskilt frekvent kravallbesökare, men det är kul när man väl går på en! Ser verkligen fram emot Tentakravallen, faktiskt. Det var sjukt längesen sist och den här verkar bli väldigt rolig, välordnad och rik på folk.

Idag har jag repat med kören inför Jesus Christ Superstar. De flesta låtarna börjar sitta nu, så det var ett grymt roligt rep idag! Bara stå och sjunga ut och leva sig in i låtarna mitt i den stora maffiga folkmassan, och göra härligt synkade rörelser på vissa ställen. Och solisterna är så duktiga!

Mysregn

Åh, vad det regnar mysigt ute. Jag var tvungen att krypa ihop i soffan och tända levande ljus i mina drakljuslyktor bara för att utnyttja regnsmattret och göra tillvaron lite extra stämningsfull. Så nu sitter jag och lyssnar enbart på regnet och suset från datorn.

Har för övrigt haft en riktigt trevlig dag. Tog en lång sovmorgon och hängde sedan på Forum i några timmar, mest för att insupa rephelgsstämningen och krama spexare, men gjorde även litegrann nytta genom att hjälpa dekoren med lite småplock. Jag fick också tillfälle att krama om Frida och tacka för att hon varit så omtänksam. I vissa avseenden är hon lite som en beskyddande storasyster för mig ibland. Det känns så fint att veta.

S å småningom stack jag iväg för lite gyckel för MedBi med KrogVetet (råkade skriva KrigVetet först, läskigt!). Det gick jättebra. Jag hann hälsa lite snabbt på Malin och Henrik som var där också.

Senare på kvällen tittade Niklas förbi med ett gäng filmer, så vi såg Battle Royale och Lost in Translation. Battle Royale var en småläskig men intressant film som handlade om ett gäng japanska elever som lämnades på en öde ö och tvingades döda varandra tills bara en av dem fanns kvar. Under Lost in Translation var jag så flumtrött och okoncentrerad att jag knappt hängde med i handlingen. Så den filmen ägnade jag mest åt att bråka med Niklas (på det vänskapliga, barnsliga sättet alltså, i form av "pokande", brottning och hot om kittling) samt att retsamt påpeka varje gång som Scarlett Johansson var utan byxor. Hon är ju det, många gånger i filmen! Så oförskämt. ;)

Jag måste förresten bara berätta om en kul detalj från Battle Royale. Den är ju på japanska, men vi såg den med svensk textning. På ett ställe i filmen visades enbart en stillbild med japanska tecken, och en svensk textrad som lydde: "Vet du vad det här betyder?" Då kunde jag bara inte låta bli att skratta och utropa "Nej, det vet jag inte!" Det var nog dagens humor. Ryckt ur sitt sammanhang såg det faktiskt ut som om översättaren hade lite brister i sin japanska just där och bad publiken om hjälp! Jag hade i alla fall jätteroligt åt det i mitt flumtrötta tillstånd. Det var förresten ytterligare en sak jag ägnade mig åt under Lost in Translation. Den utspelar sig ju också i Japan, så varje gång det kom japanska tecken i bild var jag sjukt snabb att fråga Niklas om han visste vad det betydde...

Jag har förresten fått en rejäl egokick idag när det gäller sångtextförfattande. Under min vistelse på Forum idag räknade jag till ca fyra personer som helt spontant berömde mina spextexter när de hälsade på mig. Under gycklet idag framförde vi fem låtar varav tre råkade ha texter skrivna av mig. Och folk skrattade åt dem. Det är härligt. Nu tänker jag tro att jag är en fyndig textförfattare så länge jag lever. Fy så odräglig jag ska bli. ;)

Hm. Jag vill egentligen skriva om en annan sak också, som är väldigt mysig på sitt alldeles egna sätt, som jag tänker på just nu och som gör mig varm och glad. Men kanske inte här där det är läsbart för allmänheten... Jag tror att jag sparar det lite. (Den nyfikne kan ju fråga mig medelst ett mindre offentligt kommunikationssätt, med risk att eventuellt inte få veta så mycket... beror lite på.)

Puss och godnatt!
/En övertrött Malin

söndag 12 oktober 2008

Ein Student aus Uppsala-la-la-la-la...

Sitter hemma hos mor i Motala och är nyäten, nybadad och glad. Nillis och August sover i rummet bredvid, och i morgon ska vi allihop åka till Uppsala och se hur Nillis bor nuförtiden. Hon har ju börjat plugga till agronom i Uppsala, och jag har fortfarande inte sett hennes rum, eller ens besökt staden där hon pluggar. (Skulle ju mer än gärna hjälpt henne att flytta om det inte hade varit under NolleP...) Men nu ska jag snart få se det!

Apropå ingenting så är spontaniteter mitt i natten fortfarande härligt. Saker som är oväntade och mysiga tycker vi om. Mycket.

onsdag 8 oktober 2008

Varför kan jag inte låta bli... ;)

Idag hade vi seminarium om observationsuppgifter vi just har gjort i en kurs vi läser nu. Vi var tre grupper med tre studenter i varje som satt samlade i ett litet grupprum tillsammans med en lärare för att i tur och ordning berätta om de observationer vi gjort, samt diskutera hur vi kan komma vidare. En kille i min grupp berättade då lite skämtsamt att han råkat glömma sina fältanteckningar i fickan och kört dem i tvättmaskinen innan han hunnit renskriva dem, men att de som tur var fortfarande var läsliga. Då plötsligt, utan att jag hann tänka mig för, flög det liksom ur mig: "Jag tror att du gjorde så för att du ville REN-skriva dem." Det blev tyst ett ögonblick. Alla stirrade på mig, och jag började tänka att detta kanske inte var rätt tillfälle för en dålig ordvits. Men sen började alla skratta. Tur det. ;) Såna stolleprov...

Hej och hopp!

tisdag 7 oktober 2008

Energi och stolleprov

Café Zeros Prego Latte i kombination med nån timmes kravlöst småprat och ordvitsande med rolig fikakompis framkallar tydligen en massa överskottsenergi. När man sen kommer hem med all denna överskottsenergi i sig och upptäcker att man inte har något fungerande Internet och varken kan hänga på Gmail, Facebook eller Holgersidan och inte heller skriva blogg - vad händer då? Jo, då kan man få andra idéer. Till exempel kan man, medan man väntar på tvätten, studsa runt lite i lägenheten. Och få för sig att försöka göra sig av med lite överskottsenergi genom att sjunga det lilla man kan av Miss Li:s Oh Boy till improviserat pianokomp x antal gånger. (Det lilla man kan, ja... eftersom man inte har möjlighet att kolla upp hela texten på nätet. Men jisses, vilken lätt låt! Tror aldrig att jag har lyckats ta ut pianokomp till en låt så snabbt förut.) Jag sjöng med minst lika mycket energi som Miss Li. ;) Fast kanske inte lika bra. Man kan också få den lustiga idén att kika i sin neurobok och försöka skriva en lite fyndig låt om hur hjärnan fungerar. Det sistnämnda slutförde jag inte, men jag hann faktiskt börja. Få se om jag fortsätter, haha... =)

men en vettig sak har jag faktiskt också fått gjort idag. Jag har tvättat. OCH faktiskt lärt mig lite neurovetenskap genom att använda kursboken som låtinspriation.

Galna kramar!

/Sopranen Smil, som lånar Internet på Campus såhär dags

Take it is-y...

Jag har ingen TV, men på reklampelare på stan gör de reklam för TV-programmet Stjärnor på is. Jag säger som jag sa till mamma häromveckan och till Mats igår - att Let's Dance ligger på is ett tag...

Jag har förresten just spontansökt ett extrajobb som administratör via Academic Work. Det här. Man får jobbannonser i inkorgen lite nu och då om man har registrerat sig hos Academic Work, och när jag läste om det här så kände jag för första gången att "oj, vad kul, det här skulle ju passa mig!". Så jag sökte. Det vore roligt att ha lite arbetslivserfarenhet innan man har pluggat färdigt, plus att få lite extra pengar. Så vi får se hur det går, det är säkert många som söker. Men jisses, vad jag sålde mig själv. Jag kände verkligen att det inte var likt mig att skriva så mycket bra saker om mig själv, men jag antar att det är helt okej att "skryta" litegrann när man söker jobb. Det kändes bra i alla fall, jag kände mig som en bra människa i flera minuter efteråt. ;)

På tal om något helt annat, så är sena kvällpromenader alldeles jättetrevliga. Särskilt när de sker spontant och i sällskap av roliga, pratsamma spexare. :)

onsdag 24 september 2008

Cissi har en ny familj nu...

Om man tittar på min profil på Facebook och läser alla mina statusmeddelanden från den 4 september till nu, så läser man följande meddelanden:

Malin får en lurvig sambo i morgon.
Malin ska hämta Cissi idag. :)
Malin har en söt och varm katt vid fötterna. Är lite nervös, men ändå jätteglad. :)
Malin är sambo med Cissi.
Malin sitter och trivs med en spinnande lurventuss i knät. :)
Malin har varit på julfest mitt i september. Mysigt!
Malin har troligen utvecklat kattallergi på 11 dagar... dumma immunförsvar som måste bilda dumma antikroppar i onödan. Och mot lilla Cissi, som jag älskar... :´(.
Malin - Någon snäll kattälskare därute som har ett hem åt en underbar liten 3-månaders hona?
Malin är trött i rösten efter en underbar Kick-off med Holgerspexet! Och letar fortfarande hem åt söta kattungen Cissi.
Malin känner sig som en light-version av en mamma som adopterat bort sitt barn... är iaf jätteglad över att Erik och Jill kunde ta hand om Cissi. Ni är bäst!

Det är nog sant som folk säger, att jag är duktig på att uppdatera min Facebook-status. Kanske lite för duktig. ;p För genom enbart dessa kan man i kortfattad form läsa hela den lite smått vemodiga historien mellan mig och Cissi. Det framgår också vad jag har gjort idag dvs. lämnat henne hos Erik och Jill. Det gick faktiskt väldigt snabbt från att de hörde av sig och sa "vi kanske kan ta henne" tills att vi hämtade henne, bara några få dagar. Men de hade nog funderat på katt ett tag. Verkligen tur, jag tycker att detta var det näst bästa som kunde hända. Det bästa hade varit om jag kunde behålla henne, men eftersom det är uteslutet så är det bästa alternativet som finns kvar att hon kan bo hos någon jag känner, så att jag dels kan hälsa på ibland och dels vet att hon får ett trivsamt hem och mycket kärlek. :) Låt oss bara hoppas att ingen i kollektivet blir allergisk nu... Det vore ju lite ironiskt. ;)

Jag tänkte egentligen skriva lite mer om själva överlämningen, om körsbärsteet, kuddkrigen, alla knäppa skämt och allt vi ägnade oss åt innan Frida kom hem så att vi kunde gå och hämta Cissi, samt om hur sentimental jag blev när vi kommit hem med henne och jag skulle gå därifrån, om deras underbara tröstkramar och om Jills goda kakor... men jag är trött och struntar i det nu. :)

Kram på er alla!

torsdag 18 september 2008

En otroligt intresseväckande rubrik

Idag har jag faktiskt fått lite gjort. Jag har haft ekonomimöte med Tove, skrivit klart texten till en spexlåt som jag haft idétorka på länge samt haft möte med fadderiet och spånat på en rolig grej till skiftet. Jag har även fått reda på att jag är godkänd på en AI-labb från i våras som jag nu har kompletterat.

Jag hoppas (och tror) att det faktiskt ramlar in lite poäng i Ladok när man är klar med alla fyra labbarna från första AI-kursen även om man inte har klarat tentan än. Jag har nämligen hört talas om att det ska göra det. Och ramlar det in tre poäng snart så innebär det att jag kan få CSN! Frågan är dock om jag i så fall får CSN retroaktivt för hela terminen eller om jag måste skicka en ny ansökan och få CSN för bara från och med nu. Det sägs ju, såvitt jag minns, att om man kommer upp i rätt poängsumma "högst fyra veckor in på terminen" så får man pengar retroaktivt. Men jag minns inte vilket datum som måste vara inom dessa fyra veckor - är det datumet då jag lämnade in labben som räknas eller datumet då den blev rättad och inrapporterad? Det hänger dels på det, och dels på huruvida eller inte man faktiskt får Ladok-poäng inrapporterade för bara labbdelen av kursen. Men vi får hoppas! Annars får jag CSN för lite färre veckor i stället, och då har jag ju sparat några CSN-veckor som jag kan kanvända senare i stället.

Det går partyfolk och vrålar utanför mitt fönster nu. Någon har uppenbarligen fest. Jag småundrar lite om det är CM som håller på. Deras cykel brukar nämligen stå parkerad utanför hos mig, och de fyllesjöng just någonting om ekonomer och teknologer, tyckte jag. Typiskt att jag bor för långt ner för att kunna spionera på dem genom fönstret utan att bli sedd. :)

I helgen blir det kick-off med spexet. Åh, vad underbart det ska bli! Nästan 50 pers är anmälda, både många nya som jag vill lära känna och jättemånga roliga gamla! Ska nog börja packa lite redan i kväll/natt...

Puss å kram!

onsdag 17 september 2008

Tråkigt... :´(

Som många av mina bloggläsare nog har hört på annat håll, så har jag tydligen blivit allergisk mot lilla Cissi. Jag har aldrig haft allergiska reaktioner mot någonting i hela mitt liv förut, inte heller katter. Jag började dock märka lite småsymtom i form av kliande näsa ganska tidigt efter att jag fått hem henne, men det var bara lite och bara ibland, så jag ignorerade det och trodde att det var något övergående. Jag har aldrig ens haft den formen av symtom i något sammanhang förut, och varit väldigt tacksam för det.

Först på natten mellan måndag och tisdag var det riktigt illa. Då kunde jag nästan inte sova för att det stack och kliade så mycket i näsan och ögonen, och motvilligt märkte jag att det tycktes kännas mer ju närmare mig Cissi var. Så på morgonen ringde jag Sjukvårdsrådgivningen och frågade om det var möjligt att utveckla kattallergi på bara elva dagar om man aldrig varit allergisk tidigare. Det var det, se de, och de verkade helt övertygade om att mina symtom berodde på katten. Jag var t.o.m. tvungen att gå ut på innergården en stund och ta frisk luft... Så jag fick lämna Cissigullet hos Frida redan samma eftermiddag. Nu bor hon där tills vidare. När jag ringde en läkare på vårdcentralen och frågade om jag kunde få göra allergitest, verkade hon så övertygad om att jag var allergisk att hon tyckte det var onödigt att ens göra ett test... särskilt med tanke på att symtomen försvann när jag hade lämnat Cissi och kom till skolan. :(

Troligen var det bäst så, men usch vad tråkigt. Så sorgligt att för första gången komma hem till en tom lägenhet utan att mötas i dörren av en näpen liten katt som stirrar på en med stora, vackra ögon och jamar "Matte, var har du varit?"... Tänk att man så snabbt kan vänja sig vid att ha katt. Jag hade som sagt bara haft henne i elva dagar. Men hon är en så underbar liten katt, och jag stortrivdes verkligen med henne.

När jag hade vädrat lägenheten ordentligt och rystat lakanen, kände jag inga symtom hemma heller längre, vilket ju tyvärr styrker allergiteorin ännu mer. Att bo på 38 kvadratmeter med en katt dygnet runt och inte kunna vädra för att katten kan hoppa ut är tydligen ett väldigt effektivt sätt att utveckla allergi mot katter. :(

söndag 14 september 2008

Purrrr...

Dagens konstaterande: Det är inte så lätt att motivera sig att gå upp ur sängen när man har en morgongosig, spinnande kattunge bredvid sig ...

Dagens andra konstaterande: ... men det är väldigt mysigt. :)

onsdag 10 september 2008

Mamma

Snällaste mamma var här på besök idag och hade med sig både fikabröd och lunch. Jättetrevligt att träffa henne! Efter lite fika och kattkel tog vi en tur till IKEA, för mamma skulle köpa fåtöljer till jobbet. Sen gick vi hem och åt lunch och småpratade ett bra tag. Mamma hade tagit med sig räkor till Cissi också. Jag är lite smånojig när det gäller känsliga kattungemagar, men vi gav henne i alla fall två räkor och hon blev helt galen i dem. :) Det blir nog ett nytt favoritgodis.

Cissi har förresten varit världens underbaraste idag. Så snäll och kelig. Mamma tyckte att hon var väldigt vacker och att det var mysigt att hon var så trygg och social.

måndag 8 september 2008

Kattastrof... höhö

Jag har rutit ganska mycket åt sötnosen idag. Rytande i form av högljudda, bestämda "Nej!" alltså. Jag känner mig lite halvelak (eller kanske är jag bara mjäkig som inte är riktigt bekväm med att tillrättavisa en så söt och näpen varelse). Men jag antar att det var nödvändigt, hon har testat rätt mycket gränser idag. Jag kan ju inte tillåta henne att gå på spisplattorna, sno min mat när jag äter eller anfalla mina (eller andras) fötter med klor och tänder. Och hon är bara kattunge med tre månaders livserfarenhet som inte alls vet så mycket om människors normer och regler, så på något sätt måste hon ju få reda på vad hon inte får göra. Jag berömmer ju henne när hon gör bra saker också, så... Det är väl som med människobarn, antar jag.

Det är förresten rätt intressant hur hon gör när hon testar gränser. Nyss till exempel, när hon försökte äta av min ostmacka som låg på en tallrik på soffbordet, så sa jag "Nej!" och lyfte ner henne i soffan. Då hoppade hon upp igen och försökte närma sig mackan från ett annat håll. "Nej!" igen. Sen provade hon från ytterligare ett annat håll för att se om det gick bättre. Men hon provade inte samma håll två gånger. De är inte dumma.

Oj, jag märker verkligen hur det här har blivit en kattblogg på sistone. Få se när jag ids skriva om något annat nästa gång... :)

Dagens I-landsproblem

Jag formaterade om datorn för ett tag sen, och hittar inte CD:n för att installera om den mjukvara som behövs om man vill överföra bilder från kameran till datorn. Annars skulle jag lägga upp några urgulliga bilder på Söta Cissi här.

>^..^<
Såhär ser hon ut i ansiktet, ungefär. Ser ni att det föreställer morrhårr, öron och ögon? :)

lördag 6 september 2008

*Varning för snuttigull-inlägg*

Allt går bra med Cissi hittills. Hon äter, leker, busar, kelar och använder lådan precis som hon ska, och hon är pigg, nyfiken och helt underbar. Jag ska försöka få tag i en veterinär på måndag så jag kan ta med henne på hälsokontroll. Inte för att jag tror att hon är sjuk, utan för att man ska, plus att jag då kan passa på att fråga massor om vaccination, försäkring och andra viktigheter.

Sötnosen väckte mig ganska många gånger i natt, men det var mest charmigt. Man kan liksom inte vara arg på någon som hoppar upp i sängen och spinner som en motor, kelar och trampar omkring både på och omkring en med stora, vackra, nyfikna ögon. Hon verkade mest vilja ha sällskap. Det enda hon har gjort hittills som jag inte tycker så jättemycket om är att hon verkar ha pippi på att anfalla mina fötter med klor och tänder. (Jag skulle tro att hon kanske saknar en liten bror att busa med och tar det substitut som är levande och har någorlunda rätt storlek. ;)) Men än så länge har hon inte gjort några jättesynliga repor, och det brukar gå bra att avleda henne med en leksak. Hon är världens sötaste när hon leker, särskilt när hon verkligen går in för det.

Cissi har bruna ögon. Jag tycker det är så grymt vackert. Sist jag kattvaktade henne, för några veckor sen, hade hon grönbruna ögon. Det måste ha varit en övergångsfas från den kattungeblå färgen, för nu är de bruna som bärnsten av den lite mörkare varianten, kaffe med mjölk eller den mörkare delen av en brylépudding. Jag vet inte om jag har sett den ögonfärgen på så många andra katter, de flesta jag känner har antingen blå, gröna eller gula ögon. Men det finns säkert många varianter, precis som hos människor.

fredag 5 september 2008

Min lilla (s)katt...

Jag är så oerhört stolt över min lilla Cissi. Innan jag tog hem henne förväntade jag mig att hemifrånflytten skulle bli mer eller mindre dramatisk för henne. Att hon kanske skulle vara ledsen över att skiljas från sin mor och bror, skeptisk till att åka kattbur och skygg och osäker de första dagarna när hon väl kommit till sitt nya hem. Man har ju läst och hört att det kan vara så när man flyttar kattungar. Men hon satt tyst i buren hela promenaden hem och verkade mest nyfiken på allt som hände utanför, medan jag och Frida gick och småpratade. Först när vi hade passerat Flamman och det började regna jamade hon lite missnöjt, men det kan man ju förstå. Vi kom hem till mig vid tre-halv fyratiden, och sen dess har hon både kelat, busat med kattleksaker och allmänt varit sig själv. Alldeles i början verkade hon lite förvirrad, men det varade inte så länge. Hon hittade klösträdet nästan direkt, och har knappt alls klöst någon annanstans. Nu har hon fått lite mat i sig, och alldeles nyss såg jag henne använda kattlådan. Det sistnämnda är jag särskilt glad över, eftersom Frida berättade att det har varit lite si och så med hennes rumsrenhet ibland. Hoppas att vi kan undvika olyckor i största möjliga mån. Hittills har det ju inte hänt någon hos mig, och nu vet jag ju att hon vet var lådan är och vad den är till för. :)

Hursomheslt... angående flytten i allmänhet, så tycker jag allt att Cissi är en tuff liten tös och jag är så grymt stolt över henne. Nu ligger hon och sover bredvid mig i soffan och är världens sötaste. Hon är så liten... eller rättare sagt, hon har säkert en alldeles normal storlek för att vara en 13 veckors katthona, men det är inte så stort. Hon är fortfarande för liten för att kunna tas för vuxen. (Tror jag. Mindre än Nisses Peja, då är det väl garanterat en unge? ;))

När jag var på väg till Frida för att hämta Cissi var det två små pojkar som tittade lite nyfiket på mig när jag kom gående, och frågade vad jag hade i buren. "Ingenting än", sade jag ärligt, "men snart har jag en katt i den, jag är på väg för att hämta henne". När jag sedan gick tillbaka med Cissi i buren och Frida bredvid, så var barnen kvar och frågade "Har du hämtat katten nu?". Så jag lät dem titta på henne, och de såg förtjusta ut och sa att hon var söt. Det tycker jag var charmigt.

Frida gav mig förresten en blomma idag för att jag har passat hennes katter så mycket under sommaren. Det tycker jag var en supergullig gest. Som om det inte räckte med att jag fick en katt av henne. :)

torsdag 4 september 2008

Dissocialia

I kväll var jag jag och såg pjäsen Dissocialia på Östgötateatern tillsammans med Jeanette, Pär, Erika, Larissa och Andreas. Det var en provföreställning (premiären är på fredag tror jag), så jag förväntade mig inte att den skulle vara så bra genomförd som den faktiskt var. Det var - i mina ögon - precis som en riktig föreställning och ingenting alls verkade gå fel. Hade lätt varit värt att betala för, så det var verkligen ett kap att roffa åt sig en gratisbiljett från spexet! Pjäsen var djup, flummig och konstig, ungefär som en rörig dröm. Men den skulle vara så, och på något mysko vänster var den ändå jättebra! Helt klart en upplevelse. Man fick inget jättebra sammanhang i handlingen, det kändes som om nästan alla personer och händelser var svårtolkade symboler för något annat, men man visste inte riktigt vad. Det är nästan så att Dissocialia inspirerade mig till att skriva ett manus av ett väl utvalt hopkok av mina egna röriga nattdrömmar, sätta upp på en teater och se om det blir lika uppskattat. Tänk om det rentav är så som manusförfattaren har gjort...?

Hursomhelst hade vi en mycket trevlig kväll, och bra platser i salongen hade vi också. Pär och Andreas följde med hem till mig en stund, där vi bland annat försökte diagnostisera min ständigt upphakande dator och läste xkcd-serier (som Pär och Andreas fick förklara för mig för att jag skulle förstå det roliga, men det funkade ju det också =)). När de skulle gå var jag fortfarande tokenergisk och överpigg, så jag spelade gentlekvinna och följde Andreas ända hem till Ryd. Det var en trevlig kvällspromenad, och så blev jag bjuden på vitlökskorv-med-skojigt-namn och MER på Statoil också. Tack, Andreas!

Nu sitter jag hemma framför datorn och konstaterar att ingenting händer på Facebook, ingenting händer på Holgerklottret och inga nya mail ramlar in. Fast när jag kom hem hade det hänt saker på alla tre ställena, så jag ska inte klaga. :)

tisdag 2 september 2008

Bröllopsdrömmar och diktatoriska förkortningar

Nattens konstiga dröm: Jag drömde i natt att två personer jag känner gifte sig. Vilka det var tänker jag inte förtälja, men det var ett mycket vackert kyrkbröllop. Alla var där, inklusive jag själv, hela KrogVetet, en massa människor jag känner samt en hel drös jag inte känner, och det unga brudparet var världens vackraste och gladaste par. Ceremonin var rätt gullig. Ni vet, efter att båda har sagt ja under en vigsel så brukar de ju lämna över ringen och säga lite saker under tiden. Prästen brukar säga nåt i stil med "Jag [insert namn here] tager dig [insert annat namn here] till min äkta make, osv..." och så får bruden och brudgummen säga efter. Men bruden var lite förvirrad och visste inte att hon skulle säga efter prästen, så jag fick agera sufflör från kyrkbänken och tala om det för henne. :) Efteråt åkte brudparet ut ur kyrkan på en skrivbordsstol med hjul(!). Drömmen var till att börja med bara glad och vacker, men vad tiden led så blev allting bara mer och mer vackert och snuttigulligt. Och till slut slog det liksom över och jag kände ett sting av avund och svartsjuka, trots att jag försökte hindra och förneka det. Från att bara ha velat le och gratulera det söta paret, fick jag plötsligt lust att snacka skit om dem, sjunga "Sliskiga små par" för dem, hångla upp alla mina vänner "bara för att visa dem" och säkert även sabba deras förhållande. Haha, vilken dröm. Men förhoppningsvis* har vi nog alla en liten missunnsam elaking inom oss... ;p

*"Förhoppningsvis" eftersom jag inte vill vara den enda. ;)

Dagens skratt: Jag och Mattias hade en diskussion om diverse fyndiga förkortningar som används för olika saker på universitetet. Bland annat kom vi fram till att vi tycker det är lite lustigt att Statistikprogrammet i Linköping förkortas StaLin. Då kom vi på att om det fanns en Hittegodsutbildning i Lerum så skulle den förkortas HitLer! :D Vi diskuterade också vad en "hittegodsutbildning" skulle kunna vara bra för, och det bästa vi kom på var att det skulle kunna vara en utbildning för sådanadär synska människor som vet var ens grejer är. T.ex., man skriver till dem och säger "Hej, jag har tappat bort min klocka! Var är den?" och får svaret "Jag ser inom mig att du tappade den på ett torg i Gävle för ca tre veckor sen. Sen kom det en oärlig kvinna och åt upp den för dig, så du kan leta i hennes mage!" Ni vet vilken typ av människor jag syftar på? Vi kom iaf fram till att anledningen till att denna utbildning aldrig grundades var just för att de inte kom på någon bättre förkortning för den än just HitLer... :P

söndag 31 augusti 2008

Where have all the flowers gone?

NolleP är slut. Det känns både skönt, konstigt och vemodigt att tänka på det. Vi hade lite mysig avrundning idag med visning av nollefilmen, godisätande och presenterande av vinnande Pubcrawl-lag samt nollegrupp. Nu är jag hemma och ska snart räkna biljettkassan, börja andas och tänka på vardagen igen.

Det har verkligen varit två grymt intensiva, ganska jobbiga men också roliga veckor. Det har hänt så mycket under dessa två veckor, att när jag nu tänker tillbaka på tiden före NolleP känns det konstigt avlägset, som om flera år skulle ha gått sen dess. Det är så mycket som hunnit ändras sen dess. Jag har skaffat många nya bekanta, gjort många nya saker och ställts inför (och oftast löst) en del nya problem sen dess. Jag drömmer inte längre samma konstiga drömmar som då, mår inte likadant och ser på mig själv och allt omkring mig på ett ganska annorlunda sätt mot förr. Mestadels känns det bättre, och på något sätt ser jag mig själv som en starkare och bättre person idag än för 2-3 veckor sen. Åtminstone gör jag det just idag. Varför vet jag inte riktigt, men det borde bero på saker som har skett nu under NolleP, och jag hoppas att det består.

Det är lite konstigt också, att jag under dessa veckor nästan har förträngt att min farmor har gått bort. Det hände precis strax före NolleP, och hon gick bort på ett lite plötsligt och tragiskt sätt, så vi var inte direkt förberedda på det. Jag har ju vetat om under hela NolleP att detta har hänt och att hon är borta, men på något sätt inte hunnit/orkat vara ledsen när jag har haft Nollan att ta hand om och en massa biljetter att sälja och roliga aktiviteter att anordna. Vet inte om jag ska ha dåligt samvete för detta eller inte. Men begravningen i fredags var fin. Och då fick jag nog tillfälle att ta in det ordentligt och faktiskt vara ledsen, sådär som man måste få vara innan man kan gå vidare. Vi saknar farmor, men nu finns hon däruppe hos farfar i all evighet. Och det var nog så hon innerst inne ville ha det, förr eller senare... (Jag är egentligen inte jättetroende, bör tilläggas, och kan inte helt bestämma mig huruvida jag tror på ett liv efter döden eller ej. Men när det gäller mina farföräldrar så bara bestämmer jag att de nu och för evigt lever lyckligt tillsammans i ett paradis. Att farfar springer långa tävlingslopp igen och vinner guldmedaljer och att farmor bjuder änglarna på sina underbara, hembakade rågkakor. Det är nämligen det enda som känns okej.) Oj, vad sentimentalt det blev. Men det här är min blogg, så lite sentimental får jag vara. Prästen tyckte förresten att det var roligt att jag hade en hel toapappersrulle i väskan. Detta är dock inget ovanligt fenomen när jag är förkyld, vilket jag är nu (då går det ju åt väldigt mycket snytpapper). Och det föll sig ju liksom naturligt att jag hade med mig väskan med toarullen till begravningen också. Prästens kommentar "Man ska ju inte skämta om sånt egentligen, men man kan ju undra hur många meter man är värd..." lättade upp stämningen en aning. :)

Nu skulle jag vilja komma på ett snyggt sätt att avsluta det här inlägget på, men kommer inte på något. Men jag kan ju påpeka att idag har jag för en gångs skull en lite uttänkt rubrik till mitt blogginlägg. "Where have all the flowers gone?" är en låt som vi hade med i vår Nollefilm, en vacker och vemodig sådan. Och i egenskap av rubrik till detta inlägg kan den frasen syfta på lite olika saker, beroende på vad man bestämmer att blommorna symboliserar. Inte likt mig att vara så djup, men jag har mina stunder. ;p Här är några exempel jag kan komma på som rubriken kan betyda:

1. Den syftar på våra nya studenter, som har varit nollor (tänk blommor på ett fruktträd) och övergått till att vara ettor (tänk samma träd i ett senare skede, då blommorna är borta men finns där i form av kart/frukter i stället).
2. Den syftar på andra saker under NolleP som är över, kanske är blommorna alla timmar, dagar och månader av planering som KrogVetet ägnat tillsammans, eller bara glada minnen vi har från vår tid som NolleP-anordnare.
3. Den kan också syfta på att vi hade hippie-tema (flower power-veckorna är över).
4. Det går att koppla till farmor och farfar på flera sätt också...
5. Den kan syfta på "ogräs" som jag tycker har försvunnit från mitt liv, en gladare tolkning.
6. Det är höst nu, och de flesta sommarblommorna har troligen vissnat, rent bokstavligt.

Kommer ni på fler?

Äsch, dags att börja räkna lite pengar, kanske. Kram på er!

torsdag 21 augusti 2008

Världens komplexitet

Ibland förundras man över hur irriterande komplex världen är. Människor fungerar så olika att jag ibland tycker det är konstigt att man har vänner överhuvudtaget, att det finns folk som man faktiskt på nåt sätt matchar lite med. Den gyllene regeln "gör mot andra vad du vill att de ska göra mot dig" funkar inte alls, eftersom alla uppskattar och önskar sig helt olika saker. När jag är ledsen eller sönderstressad vill jag till exempel ha kramar. Det vill inte alla. Jag tycker till exempel om att bokstavligen få höra att jag är omtyckt och en bra människa, eftersom jag tycker att det är det mest tydliga och ärliga sättet att visa uppskattning för hur någon är som person (ty goda gärningar kan man ju göra även utan att tycka om någon... är åtminstone min erfarenhet). Men det gillar inte alla. Vissa tycker att såna ord är obekväma, "för stora" eller känner sig trängda av dem.

Nej, jag säger inte att det är fel på andra människor, eller på mig. Jag bara drar en massa exempel på hur olika folk kan vara och hur svårt det är att funka socialt ibland. Särskilt eftersom man inte vet vem som vill vad. Om en halvnära vän exempelvis verkar ledsen och jag frågar vad som har hänt, är jag då omtänksam som bryr mig, eller är jag bara jobbig som lägger mig i? Precis, det beror på personen ifråga, vad man har för relation till honom/henne och vad han/hon föredrar. Men tänk om man inte vet hur personen funkar i just den situationen då? Och tänk om jag inte vet vad den personen tycker att vi har för relation? Ibland vill man trösta men vet inte om man är rätt person att göra det, eller för den delen, om personen hellre vill bli lämnad ifred. Det finns många exempel på sådana situationer. Och ofta vet man inte alls i efterhand om man har agerat rätt eller inte. Hur många personer i min omgivning agerar jag fel emot? Och hur många har jag agerat fel mot länge utan att fatta det? Hur många pratar bakom ryggen på mig om saker jag gör som de stör sig på utan att säga något till mig? Man vet aldrig sånt. Visst, ibland kanske man får någon form av feedback, men saker som sägs och görs kan ju tolkas på lika många sätt som det finns människor i världen. Man vet aldrig om folk talar sanning, och jag har ofta svårt att avgöra om det som folk säger säger är genuint och äkta eller bara påklistrad artighet. Ibland undrar jag nästan om jag har några vänner överhuvudtaget eller om jag bara misstolkar allt jag ser och hör så att jag tror att folk i min närhet tycker om mig. Fast jag drar ändå slutsatsen att jag har vänner. Jag menar, varför skulle folk höra av sig till mig och vilja träffas om de inte trivdes med mig? Men många detaljer i min personlighet och mina handlingar vet jag dock inte alls om mina vänner uppskattar eller inte.

Visst, jag vill inte leva i en värld där alla är likadana. Det vore förvisso mycket enklare, men lite tråkigt. Däremot skulle jag gärna vilja leva i en värld där alla älskar alla, och där alla utgår ifrån att vad deras medmänniskor än gör så menar de bara väl. Det vore enklare. Och bara roligt.

Men i kväll är jag glad. Vi i KrogVetet har varit iväg och gycklat för Psyko, bästa peppande publiken någonsin! :) Få hoppas att våra nollor och faddrar uppskattar oss lika mycket på sittningen i morgon.

torsdag 14 augusti 2008

Kära återseenden, motion och mandomspoäng

Förrgårdagens återseende av länge saknad vän: Min gymnasiekompis dök helt otippat upp på campus iklädd gul Y-nolleslips. Jättetrevlig överraskning! Jag visste inte ens att hon skulle börja plugga här, och har nog inte träffat henne på ett eller två år minst (tror att jag har sprungit på henne lite snabbt på stan vid nåt tillfälle efter studenten, men sedan jag träffade henne "ordentligt" har det nog gått tre år). Så det blev en del långa samtal, rundvandrande på campus samt lite lättlunch av modell Baljanbaugette i solen och mobilnummerbyten. Alltid trevligt med kära återseenden, särskilt när det känns som om vänskapen knappt har förändrats under de gångna åren då man inte har setts. Har lovat att bjuda hem henne till nya lägenheten så fort NolleP är över. :)

Gårdagens återseende av länge saknad vän: Vår kära bortresta spexarvän är tillbaka i Linkan, samma hus, samma revbensknäckande kramar, samma härliga personlighet som alltid. På köpet kom dessutom en inte-tidigare-träffad amerikansk flickvän (dvs. jag hade inte träffat henne), som verkade vara en rolig och mysig person som gillar teater och att busa med folk. Lite typisk spexpersonlighet, faktiskt. Jag får bestämma att vi skriver manus på engelska om jag blir manuschef nästa år. ;) Med dem blev det en del softande, visning av ashäftiga teaterbilder, förtäring av hemgjord jordgubbssaft och en promenix hem till mig för att visa var jag bor nuförtiden.

Dagens kära återseende av... ja, visserligen nyligen träffade familjemedlemmar, men ändå: Mamma och Nillis kom på spontanbesök till Linkan och bjöd på mat. Alltid trevligt att se dem. Och kul att jag har haft en del tid över bland NolleP-förberedelserna de senaste dagarna, så att man kan träffa folk.

Dagens mandomspoäng: Jag lyckades fixa den tillfälligt o-fungerande bromsen på min cykel, utan att veta hur den egentligen funkar. Det var en bromsvajer (tror att det heter så) som hade lossnat, och jag klurade ut hur den hade suttit innan och satte tillbaka den. Sen funkade bromsen som vanligt igen. Bra va? Lite manligt. Nästan iaf.

Dagens motion: Svans/plastpåsekrig med Kenny, på väg till och från gycklet. Alltid kul med faddeifesterikollegor som orkar vara lite barnsliga. :)

Dagens motion 2: Bärande av öl- och ciderbackar in och ut ur bilen. Jisses, vad jag inte har vältränade armar. Att det kan vara så tungt med tre välfyllda backar att man måste ta en i taget... Men det gick ju. Och det var säkert bra för mina armar.

måndag 4 augusti 2008

Cissi



Jo, jag vet att det har varit lite väl mycket kattbloggande här på sistone, men det här... det är MIN lilla sötnos. <3 Snart i alla fall. Än är hon för liten för att flytta från mamma, så det blir någon gång strax efter NolleP hon får introduceras i mitt lilla hem. Var bara tvungen att visa henne. :) Det gör lite ont i hjärtat vid tanken på att skilja henne från mor och syskon med tanke på hur söta de är när de leker tillsammans, och inte minst när ungarna ligger och sover alla fyra i en hög och nästan kramas... Men syskonen kommer ju också att flytta när de blir stora, jag vet åtminstone att hennes syrra redan är tingad.

söndag 3 augusti 2008

Mjaaau

Är hos katterna för n:te gången i sommar. Matte är på Öland. Ska nog snart gå hem och sova, men det är ju så trevligt här. Sitter och datorknattrar lite med Mamma Katt bredvid mig i soffan. Två av ungarna har just vaknat upp från en stunds vila och börjat busa med varandra igen, de andra två ligger bredvid varandra på golvet och sover, i nästan exakt samma sovposition. Gulligt värre. =) Glömt att ta med mig kameran tyvärr, annars skulle jag ta en hel del söta bilder.

Jag har förresten både "tingat" och namngett en liten hona, så det ska nog mycket till för att jag ska låta bli att skaffa katt nu. Funderar på att snart börja småkika efter katt-tillbehör i djuraffärer någon dag innan NolleP drar igång...

Har haft en härlig helg/veckoslut. I torsdags hade jag Nisse, Jocke och Helena hemma på saffransscones, i fredags var jag på poolparty/grillning hos demsamma, och igår hade jag Rikard och Ylva på te. Trevligt värre.

Nu börjar jag bli trött. Kram!

tisdag 29 juli 2008

Chat (tolkas på franska, engelska eller svenska, som ni behagar...)

Idag på kvällen har jag varit hos Hanna och Jonas och kört yoga och ätit pastasallad och choklad. Trevligt. :)

Innan dess hade jag tvättid. Gött att lyckas krympa mitt tvätt-Mount Everest i sovrummet en aning, men tvättiderna är ju inte långa nog för att hinna med all min tvätt... Får boka en snart igen. Jag har nog för många kläder.

För övrigt har jag haft exeptionellt många chatkonversationer (blandat på Facebook, MSN och Jabber) nu på kvällen/natten, tror jag. Jag har chattat med, fåsenu... 6 olika vänner tror jag, och det känns väldigt mycket eftersom det kom så tätt. Jag hade som mest 3-4 konversationer igång samtidigt och har under kvällen bland annat chattat mig igenom samtalsämnena klättring, middagar i badkläder, sex, viktökning/minskning och kirurgmonster, Nolleboken-bilder, konstnärlighet och serietecknande, hur man såg ut på högstadiet samt hur töntig man var på den tiden, kattvaktning, inflammerade kattögon samt idén om att tapetsera sina väggar med levande människor i stället för tapeter.

Jag har konstiga vänner. Nej, inte konstiga, men klädsamt galna. Och jag älskar er för det. <3

Sov sött och bli inte nagelfarna av någon levande tapet när ni pratar i sömnen, för i så fall ha ni tapetserat jättedumt! Sådetså.

söndag 27 juli 2008

Sista bond-dagen

Tredje morgonen i rad som jag har blivit väckt av Shira och Spiken (katterna). Ett riktigt trevligt sätt att vakna på måste jag säga, särskilt när de hoppar upp och lägger sig bredvid, spinner och vill bli klappade. :) Men idag kommer matte och husse hem, så jag tar en buss till Linköping någon gång i eftermiddag. Har varit jättetrevligt här. Jag är lite impad över hur väluppfostrade hästarna är! De går in i hagen själva när det är dags, har inte ens behövt leda in dem.

Jag drömde i natt att en skata hade tagit sig in i en av kaninburarna och fått hela sin ena vinge bortgnagd. Den stackars skatan var alldeles livlös och såg död ut, men jag kunde höra hjärtat slå lite svagt när jag lade örat mot dess bröst. Jag tog upp fågeln och bar på den resten av drömmen, omkringirrandes i timtal och försökte hitta en veterinär. Men ingen tycktes vara särkilt villig att hjälpa mig att hitta en, även om vissa berömde mig för att jag var så omtänksam mot fågeln. Varje gång jag trodde att jag hade hittat ett djursjukhus el. liknanade så var det nedlagt, eller så var ingen där. Jag blev jättestressad, och kände hur fågelns hjärta slog allt svagare. Några gånger tappade jag stackaren i marken också, vilket knappast förbättrade dess tillstånd... När jag till slut lyckades hitta ett djurskukhus var all personal där jättelata och inte alls så engagerade i att hjälpa mig (eller fågeln), och till slut hörde jag ett svagt pip från hjärtat i stället för slag, vilket tydligen betydde att den var död... Sorglig dröm.

lördag 26 juli 2008

Seriöst?

Man ser ibland reklam på nätet för någon dejtingsajt (datedirekt.se) bl.a. med en slogan som lyder "Massor av seriösa singlar". Jag har börjat fundera på vilket jag är - seriös eller oseriös singel? Hur vet man sånt egentligen? Vad menas med att vara en "seriös singel" och vad är skillnaden mellan det och att vara en oseriös singel? Nä, jag känner mig nog ganska oseriös. Vi bestämmer att jag är en oseriös singel. För seriös kan man ju inte vara om man filosoferar över sånthär...

fredag 25 juli 2008

Malin leker bonde

Jäpp, nu är jag på landet och passar ett helt zoo med djur känns det som. De är hur många som helst, och alla är jättesnälla. Mysigt här. Jag blev kallad "professionell djurvakt" när jag SMS:ade med en vän igår, eftersom jag först passade Rasmus, sen Fridas katter och nu alla dessa. :)

För att nästan men inte helt byta ämne, så är det rätt intressant hur vissa språkliga uttryck kan bli så vanliga och etablerade att man glömmer vad de egentligen betyder rent bokstavligt. Idag till exempel när jag skulle flytta in hästarna i hagen efter att de fått vara ute och beta i trädgården en stund på morgonen, så stod den lilla shetlandsponnyn Shea och tuggade i sig gräs - snabbt, glupskt och mycket - när jag skulle gå iväg med henne. Jag klappade henne lite på manen och sa "Men lilla vännen, du äter ju som en häst!" varpå jag kom på, bråkdelssekunden senare, att hon faktiskt är en häst. Så vad skulle hon annars äta som? Men nu förstår jag i alla fall varför det heter "att äta som en häst"... de måste ha syftat på hur Shea äter. :)

Kvack, gnägg och mjau!

Update: Måste bara lägga till den här härligt roliga länken med tips om hur man ger katter resp. hundar piller. Särskilt roligt för mig nu när jag har egna erfarenheter av bådadera! Fast Shira var ändå lite mer medgörlig när jag gav henne sin andra dos piller än den första... eller egentligen var det nog bara så att jag var lite vanare och lyckades bända-upp-munnen-och-pricka-sväljreflexen på färre försök andra gången. (Du är duktig ändå, Shira, sötnos. Jag förstår att du inte tycker om när jag bökar med dig...) I vilket fall var det rena ävertyret i jämförelse med att ge piller till Sofie och Miros lilla vovve. Bara att stoppa in pillren i en korv så åt han. :)

torsdag 24 juli 2008

Idag har jag...

... ringt Riksbyggen om läckan i vattenlåset unde mitt handfat, bokat tvättid (först på måndag dock), beställt tid för vaccin, gått ut med soporna, handlat, ritat en till hjälte (Harry Potter) till mitt programmeringsprojekt, pallat ett äpple från ett träd på min innergård och spelat minigolf med Olof, Mari, Pontus och Pär.

Från i morgon kväll tills på söndag ska jag passa Annelis snälla djur. Katterna, hästarna, papegojan, ödlan, fiskarna, hönorna, gässen, kaninerna... har jag glömt några? Eller har jag räknat upp något som de inte har kvar? Noll koll. Tur att jag får veta allt i morgon.

Kram!

onsdag 23 juli 2008

Impossible quiz

Någon gång bara måste ni prova detta. Grymt knasigt! Jag har dock inte tagit mig igenom det än, och har ingen aning om hur många frågor det finns, för man orkar inte göra om allt hur många gånger som helst... men en stund är det jätteroligt!

Härligt väder idag! Har gått en sväng på stan med Marcus i klassen och haft en allmänt slö eftermiddag då jag bland annat har chattat med folk, pratat med mamma i telefonen, korrekturläst en artikel som Nisse just hade skrivit, letat rätt på ackorden till Think of Me från Phantom of the Opera, sjungit den ett antal gånger, fått veta att manusgruppen tog med alla mina ändringsförslag jag gav när jag responderade på manuset samt mailat folk angående lite NolleP-grejer.

I morgon ska jag nog boka tvättid så jag slipper gå troslös...

Kraam!

måndag 21 juli 2008

Sötast nånsin...


Idag har jag köpt mat till de här små telingarna och deras mamma. Den hade visst tagit slut lite otippat kvällen innan matte skulle jobba och inte hann köpa ny. Det är alltså dessa små varelser som jag har sett efter och sällskapat med lite nu och då i sommar. Har ni någonsin sett något sötare? <3

Sötast idag


Den här lilla haren satt utanför mitt fönster jättelänge idag. Den satt så still att jag först funderade på om någon hade skojat med mig och satt dit en uppstoppad, men lite rörde den sig, så så var inte fallet. ;p Men den satt där jättelänge, och tycktes inte alls bry sig om att jag tog en massa kort på den. Gulligt värre.

Idag har jag först haft Nisse här på fika. Trevligt, var längesen man såg honom! Sedan responderade jag på årets spexmanus (vars handling är superhemlig fram tills i höst). Jag är ju inte med och skriver manus i år, men blev verkligen sugen på det när jag läste manus och spånade fram synpunkter och ändringsförslag. Ska nog försöka hugga manuschefsposten nästa år.

Dagens upptäckt: Det fyller ingen funktion att ange "status: upptagen" på MSN. Jag råkade ha den statusen idag, och folk hör av sig ändå. Jag tycker det är sött, det är som om de extra gärna vill prata med mig när de inte bryr sig om att det står upptagen. "Hej, förlåt om jag stör, men jag undrar bara hur du trivs i din nya lägenhet?" eller "Hej stör jag? Är du i Motala?"... Liksom, de vill inget viktigt egentligen, bara småprata. Bara så ni vet: det gör mig absolut inget. Om jag vill bli lämnad ifred på riktigt så loggar jag ut. :)

Hare bra!

lördag 19 juli 2008

Yay!

Gick jättebra med Python. Olof var jättehjälpsam och hade svar på allt jag ville, så vi kom en bra bit på väg. :) Sen kom Mari hem från jobbet, glad och go som alltid och insisterade på att jag skulle stanna en stund. Så det blev en stunds småprat, visning av programmeringsprojekt (fick se Mari och Olofs gamla Java-spel också) samt lite utbyte av drömerfarenheter och gott skratt. Jag berättade om mina klanta-till-det-med-små-hjälplösa-levande-varelser-drömmar och Mari hade drömt om syrasjöar och Body Shop.

Sen gick jag hem och fortsatte lite med Python-projektet. Det känns trots allt inte som om det är så mycker kvar nu. Lite grejer kommer jag nog att behöva hjälp med, men det känns inte alls oöverkomligt.

Inspirerad av Olof och Maris plan att äta pannkakor till kvällsmat, gjorde jag crepes med spenatfyllning. Blev faktiskt förvånansvärt bra! När jag stod och stekte pannkakorna ringde Hanna upp mig lite otippat och frågade om jag vill köra yoga med henne en gång i veckan i höst! Jag blev jätteglad, för jag har faktiskt tänkt ibland att jag skulle vilja hålla på med yoga lite oftare. Har varit med enstaka gånger när syrran har hållit yogakurser hemhemma nu i sommar, men iom att jag vill vara en del i Linköping också, bilr det inte direkt någon regelbundenhet. Och jag kan inte övningarna utantill än (förutom solhälsningar), så köra själv blir också lite svårt... Så helt perfekt att Hanna vill yoga med mig. Gratis och allt. :)

Nu ska jag slö-youtuba lite, tror jag. Kanske blir lite nostalgitrippande med barnprogram... typ sånthär *myser*... eller, tjaa... eller varför inte detta? Få se. :)

Hej hopp!

Krumelurkalas och Pythonpyssel

Rolig kväll igår. Frida hade bjudit med mig på inflyttningsfest hos några vänner. Vi var först en stund hos Frida och kelade med katterna, sen gick vi över till hennes granne Daniel en stund och småpratade och åt illgrön (men god!) limepaj, och till sist gick vi till den riktiga festen som hölls i närheten av T1 (Stolplyckan... vad heter det området egentligen?). Jag kände typ ingen på hela festen utom Frida, så det var många nya trevliga människor. Kvällen var som helhet riktigt trevlig, till stor del kretsandes runt diverse vulgära samtalsämnen samt en pysselgrej bestående två järnkrumelurer som man skulle försöka plocka isär och sätta ihop igen (jag lyckades flera gånger utan att komma ihåg hur jag gjorde... skumt). Efteråt gick de flesta till Platens, men jag och Daniel gick och åt kebab på Hakepi i stället, för vi var jättehungriga. Hursomhelst, helt okej fest. Anmärkningsvärt var att ingen i sällskapet ifrågasatte min nykterhet, trots att jag nog var enda nykteristen plus att de flesta inte kände mig. Det är faktiskt rätt ovanligt! Men bra. Tycker jag. :)

Idag ska jag träffa Olof, som ska vara jättesnäll och hjälpa mig med Python-projektet där jag har kört fast på både det ena och det andra. Bland annat ska vi kolla på kollisionsdetektion av olika objekt och tillsnyggning av koden. Abstraktion och sånt. Det slutar alltid funka när jag försöker dela upp mina program i klasser och funktioner. Dataproffsen förstår inte hur jag lyckas... Men jag tycker inte det är så konstigt. Vissa saker måste formuleras på ett annat sätt när de plötsligt finns inuti en klass i stället för utanför, och är man nybörjare vet man inte alltid hur. Bland annat. Men det tänker man nog inte på om man kan det. Och vissa saker kan inte felmeddeladen hjälpa en med. Jag skulle kunna ge ett jättebra exempel från en labb i samma kurs, som jag fick hjälp med av en klasskompis. Men jag orkar inte beskriva problemet just nu, dessutom skulle det nog bli tråkigt att läsa. Hursomhelst så låg inte felet alls där jag trodde. Så det är verkligen guld värt att ha programmeringskunniga vänner. :)

För övrigt så har jag haft fortsatta nattdrömmar på ungefär samma tema som förut. Senast handlade det om akvariefiskar som blev uttorkade(?) för att jag hade glömt att man var tvungen att mata dem. Knas. Samma natt drömde jag att jag hade bjudit hem en kompis och hans före detta flickvän och att vi satt alla tre och pratade på min säng. Sen minns jag att exet körde ut mig till vardagsrummet - i mitt eget hem - på ett ganska genomskinligt sätt, tydligt för att få vara ensam med killen. Ha ha. Kanske vill dessa drömmar bara säga mig att jag överhuvudtaget borde försöka sluta tolka drömmar eftersom det inte är någon idé. ;p

Puss och kram och en hög sopranton! (det sistnämnda endast för att det dök upp en känd operaaria på min spelningslista nu)

fredag 11 juli 2008

Gud, finns du? Och är du singel?

Har haft en helt sömnlös natt i natt, vilket troligen bara beror på att jag är utsövd. Natten har därför ägnats åt att skriva av mig lite. Jag försökte få på pränt vad det egentligen är som gjort mig så anti till kärleksrelationer på sistone, och det hela mynnade ut i någon slags instruktionsbok om hur man är tillsammans med mig. Haha... XD Det bidde nog en hel del instruktioner som ingen kan följa, och önskvärda egenskaper som ingen människa kan ha. Jag publicerar dock inte texten här eftersom det känns som om jag gick till personangrepp mot vissa av mina f.d. pojkvänner. (Jag nämnde inga namn, men killarna skulle känna igen sig om de läste.) Och det är inte schysst eller rättvist för fem öre med tanke på att det bara är min version av det hela som tas upp, i överdriven version dessutom. Ty jag var lite extra irriterad när jag skrev det och förstorade upp saker. De gjorde väl sitt bästa, dvs. inte mer fel än jag. Jag nöjer mig med att ha det i datorn, utan att låta någon läsa det. Det är skönt att få ur sig saker ibland, men det ska inte spridas ut och såra någon.

söndag 6 juli 2008

Röriga drömmar

Jisses, vad rörigt jag drömde i natt! Jag har drömt rörigt flera nätter i rad nu, men kommer inte ihåg så mycket. Men ganska mycket kommer jag ihåg just från nattens dröm.

Jag drömde att jag tog med mig en av Fridas kattungar hem. Men eftersom jag visste att ungarna än så länge är på tok för små för att tas ifrån sin mamma (de äter inte ens fast föda än), så tog jag med mamman hem också! Farmor hjälpte mig att transportera hem dem i en liten bur. Frida märkte ingenting eftersom hon troligen fortfarade var på festival i drömmen, och jag hade nyckeln. I drömmen så bodde jag hemhemma hos mamma och Frida bodde lite längre bort på gatan, typ granne med farmor, så det var nära och bra. Sen när jag hade haft katterna hemma i typ en dygn, så kom jag på att de övriga tre ungarna behöver ju också sin mamma, och de hade ju varit ensamma hemma hela tiden! Så jag frågade farmor lite oroligt: "Tror du att de övriga ungarna klarar sig utan mamman?" "Nej, det gör de troligen inte" sa farmor. Men hjälp, tyckte jag, och så gick jag tillbaka med katterna. Som tur var hade de övriga ungarna överlevt, men de var säkert hungriga och hade nog saknat sin mamma och sitt syskon...

I samma dröm - jag tror att det var efter katthändelserna - fångade jag en vild fågel och satte i en stor bur i samma rum som jag hade haft katterna. Sen släppte jag ut den igen efter insikt om att det inte var så snällt att bura in fåglar som var vana vid att flyga fritt. Nästa gång jag kom in i rummet när den tomma buren hade stått, så fanns där plötsligt tre undulater! Av någon anledning så visste jag att undulaterna på något sätt hade "växt fram" från pinnarna pga att jag hade haft den vilda fågeln i buren. Mamma verkade inte jätteförtjust i de plötsligt uppdykande fåglarna, så jag sa "Jag får väl ta med dem hem till min lägenhet i Linköping, för det var ju mitt fel att de dök upp" och tänkte att det nog ändå kunde vara trevligt med undulater hemma.

Vid ett annat tillfälle i drömmen så drömde jag att en killkompis som en gång i tiden var kär i/intresserad av mig (ni är flera, så ingen vet vem jag syftar på) blev det igen. Och det här gången hade jag tydligen, helt omedvetet, verkligen lurat honom att jag var kär tillbaka, så han blev jätteledsen när jag sa att jag inte var det. Taskigt...

På något sätt känns det som om alla tre delarna av drömmen har samma budskap, men jag vet inte exakt vad. Får klura på det... Alla delar verkar också ha någon sorts parallell till drömmen jag skrev om en annan gång, när jag drömde att jag glömde min nyfödda bebis på BB. Alla handlar på något sätt om vårdslöshet mot personer/varelser man tycker om, orsakad av att man helt enkelt inte har tänkt som normala människor gör, alt. inte tänkt alls... glömma sin bebis på BB, glömma kvar tre små kattungar i ensamhet, fånga en småfågel för att man vill ha den utan att tänka på konsekvenserna, såra en snäll kille genom att inte tänka på vad man ger honom för singnaler. I kattexemplet stal jag ju dessutom någonting från en vän. För jag tror inte direkt att Frida skulle uppskatta att jag tog med hennes Daisy hem, hur väl jag än tar hand om henne. ;p Kanske är jag ansvarslös, eller bara så livrädd för att vara det, alt. fixerad vid att inte vara det, att jag drömmer om det flera gånger? Undulatdelen av nattens dröm borde också ha någon slags parallell till ett skämt jag läste häromveckan:

En man kommer in i djuraffären och frågar:
-Har ni fågelfrön?
-Vad har du för fågel?
-Ja, jag har ingen än, men jag tänkte plantera en!

På tal om katter förresten, så råkade jag hitta en lite smågullig informationsfilm om kattungar häromdagen. Värd att länka till, tycker jag. >^..^<

torsdag 3 juli 2008

Små kattbarn

Man blir glad av kattungar. Och av vuxna katter med. Sitter just nu i Fridas lägenhet och snyltar lite på hennes bredband och håller sällskap med hennes katter. Det finns inget mer bedårande än kattungar. Just nu är de precis i den sötaste åldern också, de har stora pigga ögon, får fortfarande plats att sitta i handflatan och vinglar omkring på golvet som små gulliga sköldpaddor. Fast snabbare, vissa springer nästan redan. Och så går de fram och hälsar och nosar på en när man kommer in i rummet. Vissa vill klättra upp i knät också. Urgulligt.

Sådana har jag haft sällskap av sedan i förmiddags. Jag är inte ett dugg ledsen :)

lördag 28 juni 2008

Hela campus för mig själv

Sitter i SU och lånar Internet. Här är det spöklikt öde,ska ni veta! Ändå låste jag skärmen av gammal vana när jag skulle gå ifrån datorn för att hämta utskrivna papper. Knas. :p

I torsdags och i fredags passade jag Sofie och Miros lilla söta vovve Rasmus. En störtskön typ, rund som en liten korv och nästan alltid glad. Jättemysigt att ha honom hemma, förutom att han inte lät mig sova så mycket... Men en natt är ju inte så farligt, och jag kan tänka mig att han var lite nervös av miljöombytet och så, kanske är han inte van att sova borta. Jag fick en ask med jättegoda chokladtryfflar av snälla husse och matte när de kom hem också. Syndigt gott! Tackar så hjärtligt! :) På eftermiddagen, strax innan Rasmus ble hämtad, kom mamma och Nillis på besök. Mysigt, det var ett tag sen man träffade dem! Vi lagade lunch och sen tog vi med oss vovven och gick och köpte glass på Bosses. På kvällen tog jag, liksom idag, en tur till univeritetet och lånade Internet. Kollade mejl, Holgersidan och allt viktigt, och hade en Facebookkonversation med Christer som resulterade i att jag senare på kvällen fick spontanbesök samt hjälp att att äta upp några tryfflar och dricka upp lite Rooibos-te. :)

Idag har jag haft en väldigt lugn dag, då jag bland annat har tvättat en maskin lakan och handdukar utan tvättmedel. Det blir lätt så när man är van vid självdoserande maskiner... Men imponerande nog blev det rent ändå! Jag kanske ska sluta använda tvättmedel. ;) Fast jag skulle gissa att det inte funkar lika bra om man tvättar i kallare temperaturer, nu tvättade jag i 60 grader.

Nä, nu ska jag ta och trampa hem från det ödsliga campusområdet och få lite mat i magen (seeeen kvällsmat... men idag blev alla måltider sena pga den långa sovmorgonen).